Review and Herald d. 31. augusti 1897

tillbaka

Vad Uppenbarelseboken betyder för oss

”Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav Honom för att visa Sina tjänare vad som snart måste ske. Han gjorde det känt genom att sända sin ängel till sin tjänare Johannes, som har vittnat om Guds Ord och Jesu Kristi vittnesbörd, allt vad han själv har sett. Salig är den, som läser upp och saliga är de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det, som är skrivet i den. Ty tiden är nära.” (Upp. 1:1- 3)

Många är av den åsikten, att Uppenbarelseboken är en förseglad bok. Därför vill de inte offra tid och studium på dess mysterier. De säger, att de alltid ser fram emot frälsningens härlighet och att de mysterier, som uppenbarades för Johannes på ön Patmos är mindre värda att betraktas än denna.

Men det är inte så Gud betraktar denna bok. Han förklarar: ”För var och en som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord skall Gud på honom lägga de plågor som det är skrivet om i denna bok. Och om någon tar bort något från de ord som står i denna profetias bok, skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, som det står skrivet om i denna bok. Han, som betygar detta säger: ´Ja, jag kommer snart!´” (Upp. 22:18- 20)

Uppenbarelseboken uppenbarar det för världen, som har varit, som är och som skall komma. Det är avsett som undervisning för oss, som befinner oss nära världshistoriens slut. Den bör studeras med vördnadsfull fruktan. Vi är gynnade genom att vi känner till vad som har skrivits för att ge oss undervisning. Men behandlar vi Herrens Ord med den vördnad, som tillkommer Honom och med den tacksamhet, som det behagar Gud att se? ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till underrättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.” (2 Tim. 3:16)

Herren själv uppenbarade Uppenbarelsebokens mysterier för Sin tjänare Johannes och Han bestämmer, att mysterierna skall kunna studeras av alla. I denna bok skildras scener, som nu tillhör förfluten tid, samt några av evighetsintresse, som äger rum runt omkring oss. Andra av dess profetior kommer inte att nå fram till sin fullbordan förrän vid tidens slut, när den sista stora striden mellan mörkrets makt och himlens Furste äger rum.

Slutstriden kommer att föras mellan dem, som håller Guds bud och har Jesu tro och den fallna makt, som vill bedra alla som bor på jorden. ”Det gör stora tecken och får till och med eld att falla från himlen ner på jorden i människornas åsyn. Genom de tecken det har fått makt att göra inför vilddjuret vilseleder det dem som bor på jorden. Det befaller jordens invånare att göra en bild åt vilddjuret, som har ett sår av ett svärd men levde. Och det fick makt att ge livsande åt vilddjurets bild, så att bilden till och med kunde tala och låta döda alla dem som inte tillbad vilddjurets bild. Och det tvingar alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, att ta emot ett märke på högra handen eller på pannan, så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal.” (Upp. 13:13- 17)

Vi står på tröskeln till stora och allvarliga händelser. Många av profetiorna håller på att uppfyllas i snabb följd. Varje kraftelement håller på att sättas i arbete. Den historia som hör förfluten tid till, kommer att upprepas, gamla motsättningar kommer att få nytt liv och faror kommer att omge Guds folk på alla sidor. Intensitet behärskar den mänskliga familjen. Den genomtränger allt på jorden. Och till vad? - Spel, lek och nöjen. Människor jäktar och samlas i stora mängder och tävlar om mästerskapet. Det, som är allmänt och förgängligt, upptar deras uppmärksamhet, så att ting av evigt intresse knappt kan ägnas en tanke. Mänskliga varelser, som har energi, målmedvetenhet och uthållighet, kommer att använda all den kraft som de har fått av Gud, i samarbete med Satans härsklystnad för att göra Guds lag ogiltig. Bedragare i alla samhällsskikt och av alla sorter kommer att göra anspråk på att vara värdiga och sanna och det allmänna och orena kommer att öka kraftigt jämfört med det sanna och heliga. På det sättet kommer det oäkta att accepteras och den sanna normen för helighet kommer att kasseras, liksom Guds Ord åsidosattes av Adam och Eva på grund av Satans lögn.

Många har så länge valt sina egna normer och förnekat den ofelbara norm, som skall döma dem på den sista dagen, att de själva blir bedragna. De feltolkar Guds Ords lärdomar och motsätter sig ständigt Hans bud. De upphöjer människors föreskrifter. Uttalanden från många bekännande evangeliska präster visar en större bitterhet och ett djupare förakt för Guds lag än vanligt. Som på Davids tid blir denna lag föraktad. Den behandlas som en nyhet och förnekas som levnadsregel.

De, som en gång har varit överbevisade om sanningen men motstått den Helige Andes påverkan, vandrar och arbetar i samarbete med Satan, den förste avfallne. Bländade av hans spetsfundigheter, som en gång befann sig i den himmelska tronsalen, ansluter de sig till hans led. Aposteln Paulus talar om detta och säger: ”Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. De kommer att förledas av hycklare och lögnare, som är brännmärkta i sina samveten.” De, som har vänt sig bort från ett tydligt ”så säger HERREN” kommer att bländas av vidskeplig tro i alla slags avfall och kommer att ledas in i den fruktansvärda synd, som Guds Ord framställer som att vara drucken av de heligas blod.”

När denna fiendskap mot Guds lag blir så intensiv, kan vi veta, att Satan genomsyrar mänskliga sinnen med samma hat mot sanningen och Guds föreskrifter, som vände Kains hjärta mot hans bror Abel. I vår tid med tilltagande överträdelser av Guds lag, är det viktigt, att vi var och en närmar oss Gud. Hans röst kan höras, då den säger: ”Kom mitt folk och gå in i dina kamrar, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett ögonblick, till dess vreden har gått förbi. Ty se, HERREN kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning. Jorden skall blottlägga sina blodskulder och inte längre dölja sina dräpta.” (Jes. 26:20- 21) Det är möjligt för människor att gå så långt i olydnad, att det blir nödvändigt för Gud att stå upp och låta dem veta, att Han är Gud och att Han kommer att ingripa och bestraffa världen för dess överträdelser.

Den tid närmar sig nu, då Gud kommer att försvara Sin ära och göra ett slut på denna orättfärdighet. Om denna tid talar aposteln Paulus, när Han säger: ”Om tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. När folk säger: ”Fred och trygghet”, då drabbas de av undergång lika plötsligt som smärtan kommer över en kvinna som skall föda, och de slipper inte undan.” (1 Tess. 4:1- 3) När alla är uppslukade av spänningen i en hästkapplöpning, när begeistringen över cricketspelet är som störst, när lidelserna i spelhallen är starka, när sällskap ger sig hän åt lyxiga fester och rumlandet är på högsta nivå, när alla glömmer Gud och evigheten och ”Frid och trygghet” är det rop som hörs, då skall undergången plötsligt drabba dem ”och de slipper inte undan."

Kommer Guds sanna barn att föras bort av den tilltagande orättfärdigheten? Kommer den som är utvald av Gud att frestas av det utbredda förakt, som han ser riktat mot lagen? Nej! Det rådande avfallet kommer att fylla hans själ med en iver för Guds ära. Han ser, att det himmelska universumet är upprört av harm över otacksamheten hos den människa, för vilken Herren har gjort så mycket. Guds lag blir för honom dyrbarare, när oheliga fötter trampar på den. Genom att den förbises och föraktas av somliga människor, kommer den att värdesättas och äras av andra. ”… de har gjort din undervisning om intet. Därför håller jag alla dina befallningar för rätta, jag hatar lögnens alla vägar.” (Ps. 119:128- 128)

Jesus, som inte visste av synd, och i vars mun det inte fanns någon skuld, kom för att så sanningens säd i världen. När Han beskylldes för ondska av fariséerna, stod Han frimodig inför Sina anklagare och sade: ”Vem av era kan överbevisa mig om synd? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte?” Guds överbevisande makt hade rört dessa lärares hjärtan djupt, men de vände hårdnackat sina ansikten bort från ljuset. De motstod Guds helige Andes arbete. De hade fått tillräckligt många bevis på Kristi gudom. Ytterligare bevis skulle inte ha förändrat deras likgiltiga känslor utan bara gjort dem förhärdade i deras otro.”

Kristus förklarade: ”Om ni vore blinda, skulle ni inte ha någon synd. Men nu säger ni att ni ser. Därför står er synd kvar.” (Joh. 9:41) ”Om jag inte ibland dem hade gjort sådana gärningar som ingen annan har gjort, så skulle de inte ha någon synd. Men nu har de sett dem och har hatat både mig och min Fader.” (Joh. 15:24) Till Sina lärjungar sade Han: ”Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek.” (Joh. 15:10) ”Den som säger: ´Jag känner honom´ och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen är inte i honom.” (1 Joh. 2:4)

Vi vet, att världen är sinnlig och fördärvad och älskar mörkret mer än ljuset, eftersom dess gärningar är onda. Irrläror och falska profeter föredras framför Kristi evangelium. Men skall vi förkasta den norm för karaktären, som Himlens Gud har gett till vår värld och våga upprätta en norm efter mänskliga påfund? Gud vill, att Hans folk, som håller lagen, skall resa sig upp och möta den kritiska situationen och samarbeta med de himmelska varelserna genom att lyfta fram rättfärdighetens norm och framhålla himlens budskap för världen.

Var och en borde känna, att det krävs av honom, att han ägnar varje timme åt Kristi tjänst. Guds Son gavs till oss, för att vi skulle pånyttfödas, förfinas, utvecklas och förädlas, eftersom Gud inte kan ta bort vår synd, om vi inte samarbetar med Honom. Varje människas fråga borde vara: ”Är jag renad från synd? Hatar jag synd och älskar rättfärdighet? Är jag beredd att offra vad som helst för detta fullkomliga att få lära känna Kristus Jesus, min Herre? Bekännande kristna, som har ett splittrat hjärta, kommer inte att vara i Herrens här, för Herren godtar inte en sådan värvning. Detta är inte en sentimental och krampaktig tjänst. I dessa tider behöver vi en försäkran från himlen, som sätter oss i stånd till att stå fasta i den tro, som en gång överlämnades till de heliga.

Den välsignelse, som har uttalats över dem, som håller Guds lag, är: ”Saliga är de som tvättar sina kläder. De skall få rätt till livets träd och få komma in i staden genom dess portar.” (Upp. 22:14) ”Och jag såg, och se, Lammet stod på Sions berg och med Lammet etthundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans Faders namn skrivet på sina pannor ... I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus.” (Upp. 14:1, 12)