Review and Herald d. 2. september 1884

tillbaka

Föräldraansvar

Det vilar ett stort ansvar på föräldrarna. De bör icke låta sig ledas av sina barn, utan bör styra och leda dem. Abraham var trogen mot sitt hushåll. Hans auktoritet blev respekterad. Han befallde över sitt hus, och Gud kom ihåg hans ihärdighet.

Eli gick en annan väg. Han kunde ha styrt sina barn, men det gjorde han inte; och som konsekvens därav blev hans söner onda, och på grund av deras ondska leddes Israel på villospår. Fruktansvärda olyckor följde på Elis försummelse, både för Elis hus och Israels barn.

Barns frälsning beror i hög grad på föräldrarnas handlande. Barnen måste styras och deras lidelser hållas tillbaka, annars kommer Gud förvisso att utplåna dem på sin vredes häftiga dag, och föräldrar, som inte har kontrollerat dem, kommer ej att stå skuldfria. I synnerhet de ansvariga i Guds församling skall härska över sina egna familjer, och få dem till att lyda. De är odugliga, att avgöra frågor inom församlingen, med mindre de kan styra sitt eget hus.

Även när de kommer högre upp i åren, är barn ålagda, att respektera sina föräldrar. De bör lyssna till gudfruktiga föräldrars råd, och inte mena, att de slipper denna plikt, för att de har blivit något äldre själva. Det finns ett budord med löfte till dem, som hedrar far och mor.

Det bör alltid vara kristna föräldrars fasta princip, att gemensamt styra sina barn. Det händer dock, att fel uppstår härvidlag – en bristfällig enighet. Felet ligger stundom hos fadern, men oftare hos modern. Faderns arbete kräver, att han ofta är hemifrån, och berövas sina barns sällskap. Den kärleksfulla modern kelar med och skämmer bort dem, och hennes inflytande märks. Det händer, att hon finner sig i fel hos sina barn, som inte borde tillåtas för ett ögonblick, och rent av döljer dessa fel för fadern. I fall fadern upptäcker detta, kommer ursäkter till användning, och endast halva sanningen sägs.

Här lär barnen sig en verklig läxa i bedrägeri. Modern tar inte hänsyn till, att fadern hyser samma intresse för barnen, som hon själv, och att han inte får vara omedveten om de fel eller bryderier, som bör rättas till, medan de är små. Barnen känner till föräldrarnas bristande enighet, och det ger verkningar. De börjar, att bedra som unga; de skyler över det hela, och framställer saker och ting i ett falsk sken för sina föräldrar. Överdrifter blir till vana, och direkta lögner yttras med endast ringa överbevisning eller tillrättavisning av samvetet.

Modern föregår med stolthetens exempel, och detta bidrar starkt till gestaltandet av barnens karaktärer. Därmed sås de frön, som kommer att bära frukt, och den rika skörden uteblir inte. Grödan är säkrad. Föräldrar bör vara exemplariska. De bör utöva ett heligt inflytande i sina familjer. De bör klä sig anspråkslöst, och inte ta efter världen. I och med, att de värdesätter sina barns eviga intressen, bör de noggrant tillrättavisa dem för deras stolthet, och inte uppmuntra därtill genom ord eller gärningar. Många föräldrar intar inte en så fast och beslutsam ståndpunkt, som de borde, när de behandlar sina barn. De låter dem vara som världen, och att umgås med dem, som hatar sanningen, och vars inflytande är giftigt. Därmed uppmuntrar de en världslig böjelse hos dem.

Föräldrar, det är lättare för Er, att lära Era barn stolthetens läxa, än ödmjukhetens läxa. Satan och hans änglar står vid Er sida, för att säga ett ord eller göra en handling från Er sida, som uppmuntrar dem till, att klä sig som, och beblanda sig med, de ogudaktiga. Därigenom sticker Ni in törnen i det egna köttet, som ofta kommer att genomborra Er och skapa smärta. När Ni försöker, att motverka denna sorgliga läxa, upptäcker Ni, hur svårt detta är. Kanhända Ni förnekar dem sådant, som skulle tillfredsställa deras stolthet; ändå kommer stoltheten att leva kvar i hjärtat, längta efter att härska, och inget annat kan avhjälpa detta, än Guds raske och kraftfulle Ande. När Anden finner vägen till hjärtat, kommer dess inflytande att fungera som surdeg, och förvandla karaktären. All kärlek till kläder och stolthet över utseendet kommer att förvisas. I ett helgat hjärta finns det ej utrymme till, att älska utsmyckningar.

Allmänt sätt, litar föräldrar för mycket på sina barn; för när föräldrarna anförtror sig åt dem, döljer de ofta på missgärning. Föräldrar, vaka över Era barn med ivrig omsorg. Förmana, visa tillrätta och ge dem goda råd, när Ni står upp, när Ni sätter Er ned, när Ni går ut, när Ni kommer in; ”bud på bud, bud på bud, ljud på ljud, ljud på ljud, lite här, lite där!’” {Jesaja 28:10.} Styr Era barn så länge, som de är unga. Hela deras religiösa erfarenhet påverkas av deras tidiga uppfostran. Lär dem, att underordna sig Er, ty desto snabbare kommer de att lära sig, att visa lydnad mot Guds bud.

Barn som står under sträng disciplin, tröttnar stundtals på styrningen, och vill få sin egen vilja igenom, och komma och gå, som det behagar dem. I synnerhet från arton års ålder menar de ofta, att det inte skulle skada, att vara tillsammans med unga kamrater; likväl skönjer deras erfarna föräldrar faran. De känner till sina barns personliga temperament och inflytandet härav på dem; och med tanke på deras frälsning, avhåller de dem från dessa spännande nöjen. När dessa barn själva beslutar sig för, att överge världens förlustelser, och bli Kristi lärjungar, vilken börda lättar då inte från de omsorgsfulla och trofasta föräldrarnas hjärtan! Ändå upphör inte föräldrarnas arbete med det. Barnen får inte låtas gå sin egen väg, och alltid välja själva. De har endast precis inlett det hårda kriget mot stolthet, lidelse, missunnsamhet, svartsjuka, hat och allt det onda i det icke omvända hjärtat. Och föräldrarna behöver övervaka och ge sina barn råd, samt besluta för dem, och visa, att i fall de inte visar glad och villig lydnad mot sina föräldrar och mot Gud, är det omöjligt för dem, att bli kristna.

Somliga föräldrar arbetar omsorgsfullt för barnens timliga behov, och tror då, att de har fullgjort sin plikt. Här tar de miste. Deras arbete har precis börjat. Sinnets behov bör avhjälpas. Barnen har problem, som är lika svåra att uthärda, lika allvarliga till sin natur, som äldre personer gör; och det kräver skicklighet, att använda de rätta redskapen, för att hela ett sårat sinne. När föräldrar är fast beslutsamma, bör de också vara vänliga. De får inte glömma sina barndomsår; hur mycket de längtade efter sympati och kärlek, och hur olyckliga de blev, då de blev utskällda. I känslorna bör de bli unga igen, och försöka, att förstå sina barns behov. Föräldrar bör uppmuntra sina barn till, att anförtro sig åt dem, och berätta om sina hjärtesorgers bördor, sina små dagliga förtretligheter och bryderier. Därigenom kan de lära sig, att förstå sina barn; och då kan de hellre hänvisa dem till deras aldrig sviktande Vän och Rådgivare, som berörs av deras svagheter, som blev frestad på alla punkter liksom vi, dock utan synd.

Guds änglar vakar över barnen med djupt intresse, för att se, vilken karaktär de utvecklar. Jesus vare sig föraktar, försummar eller lämnar hjordens lamm där ute. Han har inte påbjudit oss, att rycka framåt och bara överge dem. Han har inte farit så snabbt fram, att vi och våra barn hamnar på efterkälken. Oh nej; han har jämnat livets stig, också för de små. Och föräldrarna bör sträva efter, att leda dem på den smala stigen i hans namn.