Review and Herald d. 3. september 1889

tillbaka

Lägermöte i Rome, New York

Vi lämnade Williamsport, Pennsylvania den 12. Juni för färd till Rome, New York. Vi gladdes åt, att slippa det översvämmade området. Då jag betraktade ruinerna från tågets fönster, och då jag jag läste detaljerna om förlorade människoliv i Johnstown, kunde jag inte göra annat, än att tänka på de större katastrofer, som ännu väntar världen. När den Helige Andes betvingande kraft dras tillbaka, på grund av människornas förhärdelse och otacksamhet, kommer ohyggliga händelser att bevittnas på jorden.

Den ihärdige Bibelgranskaren vet, att alltings slut är nära. De, som söker i Guds ord efter undervisning, har däri ett ljus pekande på de bindande kraven i Guds lag. De ser, att Guds kärlek bär upp alla föreskrifter, och att lydnad mot dessa föreskrifter avhåller människorna från, att utverka sin egen olycka och ruin. Guds faderliga karaktär uppenbaras i hans heliga lag, och visar honom vara full av barmhärtighet, godhet och sanning. Gud har manifesterat oförliknelig kärlek, genom att utge sin älskade Son i döden för fallna människor, men människorna har inte satt värde på denna kärlek, och har vägrat frälsningens gåva. Hur tålmodigt har Gud inte haft överseende med syndare, och kommer att fortsätta med det, till dess otacksamhetens och syndens mått är fullt, och världen är mogen för dom och vrede.

Då jag såg ödeläggelsen omkring mig, beslutade jag mig för, att varna folket ändå ihärdigare och nogsamt framställa Guds lags krav för dem. Har de, som har haft stort ljus och omfattande privilegier, vidtagit motsvarande förbättringar? Har de blivit rena, trofasta och ödmjuka inför Gud? Herren manar, att alla av honom givna talanger skall användas, och han tänker godta sina tjänares ansträngningar, för att bli ljusets kanaler för andra.

Vår resa försinkades flera gånger, men vi nådde till sist Rome på Onsdag förmiddag. Vi hälsades hjärtligt välkomna av våra vänner i New York, och anvisades snabbt ett tält, som hade rests åt oss. Jag var trött och utmattad, men jag gladdes åt, att få tala till de församlade. Jag måste gå på kryckor, efter att ha vrickat mig. Smärtan var så svår, att hjärtat påverkades, och har ännu inte återhämtat sig från prövningen.

Jag var oförmögen till, att delta på Sabbatsmötena; men det fröjdade mig att få höra, att våra bröder hade haft ett utmärkt möte. Herrens Ande hade rört vid de närvarandes hjärtan, och ett stort antal hade stigit fram för förbön. Söndag eftermiddag talade jag utifrån Skriftstället: ”Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.” {Matteusevangeliet 6:19-21.} Människorna har något att samla tankarna kring. Själen kan inte vara tom. Antingen älskar och tjänar vi Gud, eller så älskar och tjänar vi mammon. Människors hängivenhet kan inte lösgöras från jordiska ting, med mindre något av högre värde visas, för att dra till sig uppmärksamheten. De varaktiga rikedomarna och de himmelska tingens härlighet måste öppnas upp för människorna, och kärlek till Guds ädlare ting kommer att vinna människornas kärlek, i stället för jordens underlägsna ting.

I det, att jag talade till folket, lyfte Herren mig över mina svagheter. I mitt intensiva intresse för själar, glömde jag bort, att jag var stukad och i behov av stöd. På Måndagen var jag särskilt frimodig i mitt tal till folket.

Jag har varit angelägen om, att Kristi nåd skulle komma över våra bröder i New Yorkkonferensen. Vårt folk inom denna konferens har haft mycket, som gjort dem modlösa, men Herren har sänt dem bestämda budskap med nåd och uppmuntran. Om våra bröder vill låta ljuset, som de har mottagit, skina i de olika församlingar de är medlemmar i, kommer det att spridas, och deras egna hjärtan kommer att bli väl upplysta; men i fall de inte för ljuset vidare, kommer de att lämnas i mörker. Herren vilt, att hans församling reser sig och skiner, för strålglansen från Guds ljus har skinit på hans folk i form av den nuvarande sanningens budskap. Om alla tänker ge akt på de dyrbara ord, de har fått från den Store Läraren, igenom hans tjänare, kommer det att ske en väckelse inom våra led, och andlig livskraft kommer att tilldelas församlingen. Vi bör alla önska, att lära känna sanningen sådan den är i Jesus. Det väntar mycket gott på dem, som älskar Gud, och alla, som innerligt önskar hans välsignelse, kommer att ta emot ljuset och sanningen som mat i rättan tid.

Jag kände det vara angeläget, att himmelens ljus skulle stråla över Guds folk inom denna konferens, så att de skulle bli nitiska och ångra sina synder, och själva förnimma inombords uppfyllelsen av denna sanning, uttryckt av Kristus: ”De ord som jag har talat till er är Ande och liv.” {Johannesevangeliet 6:63.} Hjärtats hängivenhet måste ändras genom livet och kraften hos Guds ord, och Kristi namns bekännare måste leva av varje ord, som utgår ur Guds mun. Vi känner tacksamhet mot vår himmelske Fader, för att hans budskap om hopp, mod och tro nådde våra bröder och systrar i New York, och vi beklagar djupt, att inte många till var på plats, för att erhålla den viktiga undervisning, som förmedlades.

Det var ett nöje, att träffa själar, som vi har känt i trettio eller fyrtio år. Åldern håller på, att ta ut sin rätt, men vi gläds över, att de stadigt håller Prins Emmanuels banér högt. I och med, att Herrens tjänare tog fram nytt och gammalt från hans ords skattkammare, tändes hoppet i dessa sanningens gamla soldaters hjärtan. De visste, att budskapet var, vad de saknade, och kände att det kom från Gud. Känslorna i många hjärtan uttrycktes i apostelns ord: ”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen. Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden.” {Första Petrusbrevet 1:3-5.}

Sanningen för vår tid, rättfärdiggörelse genom tro, är ett budskap från Gud. Det bär den gudomliga stämpeln, ty frukten är helgelse. Vi är rädda för, att vissa med stort behov av den dyrbara sanning, som förkunnades för dem, inte fick fatt i dess omfattande nytta. De öppnade aldrig hjärtat, för att hälsa Jesus välkommen som gästen från himmelen, och de har förlorat mycket. Vägen vi måste gå, är i sanning smal, och den följer korset hela tiden. Vi måste lära oss, att leva i tro, för då kommer till och med de mörkaste stunder att lysas upp av de välsignade strålarna från Rättfärdighetens Sol.

Vi är inte trygga, om vi inte dagligen studerar Skriften, för att få ljus och kunskap. Vi uppnår inga världsliga fördelar utan insats. Kan vi då vänta oss, att få del i andliga och himmelska välsignelser, utan att vi själva lägger manken till, för att uppnå dem? Vi måste gräva djupt i sanningens gruva. Psalmisten säger: ”När dina ord öppnas, ger de ljus och skänker förstånd åt enkla människor.” {Psaltaren 119:130.} Guds ord måste höra till våra liv. Vi måste bevara det i sinnet, hälsa det välkommet i vår hjärtat, älska och lyda det. Vi behöver också mera kunskap, vi behöver bättre lära känna frälsningplanen. Det är inte en på hundra, som personligen förstår den bibliska sanning, som är så nödvändig för både detta och det eviga livet. När ljuset börjar att stråla, för att göra folk medvetna om frälsningsplanen, arbetar själafienden ihärdigt, för att stänga ljuset ute från människornas hjärtan. Om vi nalkas Guds ord med ett lärvilligt och ödmjukt sinne, kommer villfarelsens skrot att fejas bort, och sanningens pärlor, som så länge har varit dolda för oss, kommer att uppdagas.

Det är stort behov av, att få Kristus förkunnad som vårt enda hopp om frälsning. Då läran om rättfärdiggörelse genom tro framhölls på mötet i Rome, blev den för många som vatten för den törstige vandraren. Tanken, att Kristi rättfärdighet tillräknas oss som en fri Guds gåva, blev dyrbar för många.

Människans och Guds fiende vill icke, att denna sanning {rättfärdiggörelse genom tro} skall bli klart framställd, för han vet, att om folket tar emot den fullt ut, kommer hans makt att bli bruten. I fall han kan behärska sinnena så, att tvivel och vantro samt mörker utgör Guds bekännande barns erfarenhet, kan han övervinna dem med frestelser. Den enkla tro, som tar Gud på hans ord, bör uppmuntras. Guds folk måste äga den tro, som griper fatt på gudomlig kraft: ”Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det”. {Efésierbrevet 2:8.} Inte alla kommer att ta emot ljuset, överge sina synder och tro på det eviga livets ord samt, utan att retirera andligt, gå från den ena sanningen till den andra, tills de har förts in i hela sanningen. De, som tror, att Gud för Kristi skull har förlåtit dem deras synder, bör inte, genom att leka med frestelsen, underlåta att fortsätta trons goda strid. Deras tro skall växa sig starkare, tills deras kristna liv, så väl som deras ord, tillkännager: ”Jesu Kristi blod renar mig från all synd.”

Många är i ett ljummet tillstånd, därför att de inte lever genom tro, växer i sanningskunskap, går från ljus till ändå större ljus. Sådana behöver bli alarmerade över, att det som Herren till oändlig kostnad har satt inom räckhåll för dem, kan tas bort och ges åt andra, som sätter värde på gåvan och använder den till hans ära. Det är behov av fruktan, bävan, vakenhet och bön, så att det inte i någon av oss bultar ett ont otroshjärta, som överger den levande Guden. I fall det ljus, som Gud har gett oss, bemöts med likgiltighet, i fall det inte värdsätts, kommer det inte att tillta, utan förvandlas till mörker.

Vår enda säkerhet ligger i, att fortlöpande betrakta Jesus. Vi måste genom levande tro åberopa de dyrbara löftena; ty varje löfte och varje befallning, som krävs för vår frälsning, måste bli en del av oss, så att vi kan bli ett med Kristus.

I Kristi dagar var det många, som såg hans mäktiga gärningar, lyssnade till hans gudomliga undervisning, tog intryck, och nästan blev överbevisade; men de nyttjade inte sina förmåner, ty bekännelsen omvandlades inte i frälsning. Intrycken stannade inte kvar, eftersom de inte handlade utifrån sin överbevisning, och de nästan övertygade räknades inte som Kristi efterföljare. Det är farligt för själen, att tveka, betvivla och kritisera gudomligt ljus. Satan bringar sina frestelser, tills ljuset framstår som mörker, och många kommer att förkasta den sanning, som kunde ha visat sig bli deras själars frälsning. De, som vandrar i sanningens strålar, kommer att finna, att de blir klarare och klarare ända till det fullständiga solskenets dag.

Varje ljusstråle, som himmelen sänder, är absolut nödvändig för vår frälsning. Vi lever i de sista dagarna, och Herren tänker inte lämna oss i mörker och osäkerhet. Det väntar stora välsignelser på dem, som håller Guds bud, och inte bara till namnet, utan i uppriktighet och sanning. Det har varit nödvändigt, att upphöja rättfärdighetens stora standar, men i och med detta, har många försummat, att förkunna Jesu tro. Om vi önskar oss den tredje ängelns budskaps ande och kraft, måste vi förbinda lagen med evangeliet, för de går hand i hand. Liksom en kraft från nedan eggar olydnadens barn till, att göra Guds lag kraftlös, och trampa på Jesu tro som vår rättfärdighet, berör en kraft från ovan deras hjärtan, som troget upphöjer lagen, och lyfter upp Jesus som en fullständig Frälsare. Med mindre Guds folk erfar den gudomliga kraften i sig, kommer falska teorier och felaktiga uppfattningar att tillfångata sinnena. Kristus och hans rättfärdighet kommer att försvinna från mångas erfarenhet, och deras tro kommer att vara utan kraft och liv. Sådana kommer inte att ha en daglig, levande erfarenhet av Guds kärlek i sina hjärtan, och om de inte med nitiskhet ångrar sig, kommer de att ingå i skaran i Laodiceabudskapet, som Gud kommer att spy ut ur sin mun.

Herren kan göra så litet för sitt folk på grund av deras begränsade tro. Predikanterna har inte målat upp Kristus i hans fullhet för folket, vare sig i församlingarna eller på nya fält, och folk har ingen förståndsmässig tro. De har inte blivit lärda, att Kristus för dem är både frälsning och rättfärdighet. Den kärlek, som Kristus visade, genom att ta på sig mänsklig natur, bära hån, skam, och bli förkastad av människor, i korsfästelsens lidanden på korset, bör framhävas i varje predikan. Det är Satans utstuderade avsikt, att avhålla själar från tron på Kristus som deras enda hopp, för Kristi syndarenande blod verkar endast för dem, som tror på dess förtjänster, och som bär fram det inför Fadern, liksom Abel bragte sitt offer.

Kains offer var ett hån mot Gud, eftersom det var utan Kristus. Bördan i vårt budskap är icke endast Guds bud, utan även Jesu tro. Ett klart ljus skiner på vår stig väg i dag, och det leder till större tro på Jesus. Vi måste ta emot alla ljusstrålar och vandra i dem, så att de inte blir vår undergång i domen. Våra förpliktelser ökar, när vi får en klarare syn på sanningen. Ljuset blir tydligt, och fördömer de villfarelser, som har varit dolda i mörkret, och när ljuset anländer, måste människorna ändra på liv och karaktär i motsvarande grad, för att komma i harmoni med Guds vilja. Personer, som tidigare syndat på grund av ovetande, kan inte längre begå dessa överträdelser, utan att ådra sig skuld. När ljuset efterforskas omsorgsfullt och under bön, och det sedan glimtar till över människorna från det levande gudsordet, åläggs enskilda och församlingar större ansvar, än förr. När större ljus ges, måste människorna reformeras, upphöjas och förädlas av det, annars blir de bara mer förvända och hårdnackade, än innan ljuset kom.

Vårt nurvarande tillstånd är intressant och farligt. Faran för, att visa ifrån oss ljuset från himmelen, borde göra oss klarvakna i bönen, för att ingen av oss skall befinnas ha ett ont och vantroget hjärta. Då Guds Lamm blev korsfäst på Golgata, klämtade dödsklockan över Satan, och om sanningens och rättfärdighetens fiende kan utplåna ur sinnet tanken på det nödvändiga i, att lita på Kristi rättfärdighet för frälsning, kommer han att göra det. I fall det lyckas Satan, att leda människorna till, att värdesätta sina egna gärningar som förtjänst och rättfärdighet, vet han, att han kan övervinna dem med sina frestelser och göra dem till sitt offer och byte. Lyft upp Jesus inför folket. Bestryk dörrstolparna med blodet från Golgatas Lamm och Du blir räddad.