Review and Herald d. 12. september 1893

tillbaka

Kvarlevans Församling inte Babylon (Avslutning)

Gud har en församling och den har en gudomligt förordnad pastorskår. ”Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus. Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse. Vi skall i stället i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus.” {Efésierbrevet 4:11-15.}

Herren har sina bestämda representanter och en församling, som har genomlevt förföljelse, strid och mörker. Jesus älskade församlingen och gav sig själv hän för den och han skall fylla på dess led, rena, förädla och upphöja den, så att den skall stå fast ibland denna världs fördärvliga inflytanden. Män utsedda av Gud har bestämts till, att vaka med nitisk omsorg, med väktarens uthållighet, så att församlingen inte skall förödas av Satans onda påfund, utan den skall verka i världen för Guds härlighet ibland människor. Det kommer alltid att råda häftig strid mellan församlingen och världen. Sinne skall komma i beröring med sinne, grundsats med grundsats, sanning med villfarelse; men under krisen, som raskt närmar sig kulmen, och som redan har börjat, kommer män av erfarenhet att uträtta sitt av Gud bestämda arbete, och vaka över själar likt dem, som måste avlägga räkenskap.

De, som frambär detta villfarelsens budskap, och anklagar församlingen för, att vara Babylon, försummar sitt av Gud tilldelade arbete. Vidare motsätter de sig organisering, och ogillar Guds klara befallning uttalad genom Malaki, vad gäller läggandet av allt tionde i förrådskammaren i Guds hus. I stället tror de sig ha i uppdrag, att förmana dem, som Gud har utvalt till, att framskynda hans sannings budskap. Dessa arbetare stärker inte saken och Guds rike, utan är upptagna med samma verk, som fienden till all rättfärdighet är sysselsatt med. Måtte vederbörande, som motsätter sig metoderna och medlen fastslagna av Gud för befrämjandet av hans verk i dessa riskfyllda dagar, skrota alla sina obibliska betraktelser avseende arten, funktionen och kraften hos Guds utsedda organ. Måtte alla förstå orden, som jag nu skriver. Guds medarbetare är endast hans instrument, och i sig själva besitter de ingen väsentlig nåd eller helighet. Det är endast, när de samarbetar med himmelska förståndsväsen, som de uppnår några resultat. De är endast jordiska kärl, förvaltare av Guds sannings rikedomar. Paulus må plantera och Apollos vattna, men det är Gud allena, som åstadkommer växtligheten.

Gud talar genom sina bestämda representanter, och måtte därför ingen person, eller mänskligt förbund, håna Guds Ande, genom att vägra, att höra budskapet från Guds ord via läpparna på hans utsedda budbärare. Genom att inte lyssna till Guds budskap, stänger människor in sig i en mörkrets kammare. De förvägrar sina egna själar rika välsignelser och berövar Kristus den härlighet, som skulle komma honom till del, genom att visa respektlöshet för hans utvalda ombud.

Gud är icke förvirringens upphovsman, utan fridens. Men Satan är en vaksam, icke sovande fiende, som hela tiden inverkar på mänskliga sinnen, där han söker jordmån, att så ogräs i. I fall han kan finna någon, att locka in i sin tjänst, framkallar han idéer och falska teorier och gör personen en ivrare för villfarelsen. Sanningen inte bara förvandlar, den utför också rening i mottagaren. Jesus har manat oss till, att ta oss i akt för falska lärare. Från början av vårt arbete har individer från tid till annan stått upp och varit språkrör för nya och överraskande teorier. Om de, som säger sig tro på sanningen, ville uppsöka dem med erfarenhet, ville uppsöka Guds ord i mottaglig och ödmjuk anda och jämföra sina teorier med sanningens ljus och med brödernas bistånd – som har flitigt studerat Bibeln och samtidigt gått i ödmjuk bön till Gud, frågande: Är detta Guds väg, eller är det en falsk stig, där Satan kommer att leda mig? – skulle de erhålla ljus och slippa ut ur fågelfängarens nät.

Måtta alla våra bröder och systrar akta sig för, att tro var och en, som vill bestämma en tidpunkt för Herrens fullbordande av sitt ord om sin ankomst, eller rörande något annat löfte med särskild innebörd, som han har avgett. ”’Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt.” {Apostlagärningarna 1:7.} Falska lärare kan visa sig vara ack så nitiska för Guds verk, och kan bruka medel, för att lägga fram sina teorier inför världen och församlingen; men genom att de blandar villfarelse med sanning, är deras budskap ett bedrägeri och leder själar på villospår. De skall bemötas, och motsättas, inte för att de är usla människor, utan för att de är falskhetens lärare och eftersträvar, att stämpla lögnen med sanningens märke. Vad synd det är, att människor vill göra sig sådant besvär, för att vaska fram någon villfarelsens teori, när det finns en hel guldgruva innehållande sanningens kostbara ädelstenar, att berika folket med genom den allra heligaste tron. I stället för, att lära ut sanningen, låter de tankarna kretsa kring det nya och obekanta, och undandrar sig harmonin med dem, som Gud använder, för att lyfta upp folk på sanningens plattform. De åsidosätter allt, som har sagts om enighet angående hållning och känslor, och trampar på Kristi bön, som om enigheten, för vilken han bad, vore oväsentlig och det inte skulle föreligga något behov av, att hans efterföljare skulle bli ett, liksom han var ett med Fadern. De går till överdrift i sin inriktning, och likt Jehu manar de bröderna till, att följa deras exempel i iver för Herren.

I fall deras iver ledde dem till, att verka längs samma spår som deras bröder, vilka arbetar under dagens hetta och besvär, i fall de vore lika ihärdiga, att komma över modlöshet och hinder, som deras bröder har varit, kunde andra gärna följa deras exempel, och Gud skulle godta dem. Dock skall personer fördömas, som till en början förkunnar förunderligt ljus, och sedan drar sig bort ifrån de redskap, som Gud leder. Det var på det sättet, som Kora, Datan och Abiram bar sig åt, och deras handlande är upptecknat som en varning för andra. Vi skall icke göra så, som de har gjort – anklaga och fördöma dem, på vars axlar Gud har lagt arbetets börda.

De, som har tillkännagett, att Sjundedags-adventistförsamlingen är Babylon, har använt Vittnesbörden, för att göra sin ståndpunkt tillsynes hållbar; men hur kommer det sig, att de inte har betonat det, som i åratal har varit en huvudpunkt i mitt budskap – församlingens enhet? Varför citerar de inte ängelns ord: ”Slut Er samman, slut Er samman, slut Er samman”? Varför upprepar de ej påminnelsen och uttalar grundsatsen, att ”i sammanhållning ligger det styrka, i splittring ligger det svaghet”? Det är budskap av denna art, som dessa män har framfört, som delar församlingen, och skämmer ut oss inför sanningens fiender; och av budskap av denna art framgår tydligt den store vilseförarens sluga göranden, som kommer att hindra församlingen från, att uppnå fullkomning i enhet. Dessa lärare följer gnistorna från sina egna tändstickor, rättar sig efter sitt eget oavhängiga omdöme och tynger ned sanningen med falska föreställningar och teorier. De avvisar råden från sina bröder, och tågar vidare på sitt eget vis, till dess de blir, som Satan skulle vilja se dem – obalanserade till sinnet.

Jag varnar mina bröder för Satans verksamhet i envar form. Den store motståndaren till Gud och människor jublar i dag över sin framgång med, att bedra själar och att avleda deras medel och förmågor till onda vägar. Deras pengar skulle ha satsats på, att främja sanningens utbredande, men i stället för detta, har de spenderats på utbredandet av föreställningar, som ej vilar på sanningen.

År 1845 utförde en man vid namn Curtis ett liknande verk i delstaten Massachusetts. Han framställde en falsk lära och inflätade stycken och utdrag ur Vittnesbörden, och offentliggjorde sina teorier i Day Star och som lösblad. I åratal bar dessa alster sin fördärvade frukt och skämde ut Vittnesbörden, vilka på intet sätt stöttade hans verk. Min man skrev till honom och frågade honom, vad han menade med, att fläta ihop Vittnesbörden med sina egna ord, till stöd för det, som vi motsätter oss och anmodade honom, att rätta till det intryck, som hans arbete hade medfört. Han vägrade blankt detta och sade, att hans teorier var sanna, och att synerna borde ha bekräftat hans åsikter, och att de strängt taget också gjorde det, men att jag hade glömt, att skriva om de saker, som tydliggjorde hans teorier.

Ända sedan verkets början, har en efter en ställt sig upp och utfört detta slags arbete, och jag har måst göra mig omaket och bekosta de åtgärder, som krävs, för att bestrida dessa osanningar. De har offentliggjort dessa teorier och har bedragit många själar, men måtte Gud vaka över fåren i sin beteshage!

Jag uppmanar dem, som menar sig tro på sanningen, att vandra i enhet med sina bröder. Undvik, att ge världen orsak till, att kalla oss för ytterliggående, för splittrade, för förfäktare av alla möjliga motstridiga läror. Unvik split. Måtte envar vara vaksam och se till, att fylla igen revorna i muren och inte orsaka nya. Måtte alla akta sig för, att höja rösten mot det enda folk, som motsvarar beskrivningen på kvarlevans folk, som håller Guds bud och har Jesu tro, som lyfter standaret för rättfärdighet i dessa yttersta dagar. Gud har ett särskilt folk, en församling på jorden, som inte står någon efter, och är bättre utrustad, än andra, för att lära ut sanningen, för att försvara Guds lag. Gud har gudomligt utsedda ombud – personer, som han leder, som har gått igenom eld och vatten, som samverkar med himmelska redskap, för att främja Kristi rike i vår värld. Måtte alla förena sig med dessa utvalda medarbetare och slutligen befinnas vara med dem, som äger de heligas uthållighet, som håller Guds bud och har tron på Jesus.

Följande är brevet, som sändes till broder Stanton:

”Napier, Nya Zeeland, den 23. Mars, 1893

Käre broder Stanton!

Jag sänder Dig några få rader. Jag delar inte den ståndpunkt Du har intagit, för jag har blivit visad av Herren, att exakt sådana ståndpunkter kommer att intas av dem, som befinner sig i villfarelse. Paulus har gett oss varningar om denna utveckling: ’Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror.’ {Första Timoteusbrevet 4:1.}

Min broder, jag har erfarit, att Du har intagit ståndpunkten, att Sjundedags-adventistförsamlingen är Babylon och att alla, som vill bli frälsta, måste lämna den. Du är inte den ende, som Djävulen har bedragit i detta hänseende. Under de gångna fyrtio åren har den ene efter den andre stått upp och sagt, att Herren har sänt honom med samma budskap; men låt mig säga Dig, såsom jag har sagt dem, att budskapet Du förkunnar, är ett av de sataniska bedrägerier utformade, för att skapa förvirring i församlingarna.

Min broder, Du är helt klart urspårad. Den andre ängelns budskap var tillägnat Babylon [kyrkosamfunden], för att kungöra dess fall och kalla folket därur. Samma budskap skall förkunnas en andra gång. ’Sedan såg jag en annan ängel komma ner från himlen. Han hade stor makt, och jorden lystes upp av strålglansen från honom. Och han ropade med stark röst och sade: ’Fallet, fallet är det stora Babylon. Det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla orena andar och ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar. Ty av hennes otukts vredesvin har alla folk druckit, och jordens kungar har bedrivit otukt med henne, och jordens köpmän har blivit rika genom hennes omättliga lyx.’ Och jag hörde en annan röst från himlen säga: ’Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plågor. Ty hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes brott.’ {Uppenbarelseboken 18:1-5.}

Min broder, i fall Du säger, att Sjundedags-adventistförsamlingen är Babylon, misstar Du Dig. Gud har icke bett Dig om, att framhålla ett sådant budskap. Satan utnyttjar alla dem, som han tar kontroll över, till att framhålla falska teorier, eller att gå till ytterlighet, för att skapa falsk begeistring och därigenom leda själar bort från det sanna målet för denna tid. Jag förmodar, att vissa kan bli förda vilse genom Ditt budskap, eftersom de är nyfikna och önskar något nytt.

Det gör mig bedrövad, att Du har blivit bedragen på något sätt av fiendens antydningar; ty jag vet, att den teori Du talar för, inte är sann. Genom att framföra Dina idéer, gör Du Dig själv och andra stor skada. Undvik, att misstyda och förvrida Vittnesbörden till, att bevisa ett dylikt villfarelsens budskap. Många har gått samma väg och vållat stor ödeläggelse. Då andra upprepade gånger och fulla av iver har börjat, att förkunna detta budskap, har jag blivit visad, att det inte är sant.

Jag förstår, att Du också förkunnar, att vi inte skall betala tionde. Min broder, ta av Dig skorna; för marken Du står på, är helig mark. Herren har uttalat sig med avseende på, att betala tionde. Han har sagt: ’För in allt tionde i förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus. Pröva mig nu i detta, säger HERREN Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått.’ {Malaki 3:10.} Men medan han uttalar välsignelse över dem, som för in sitt tionde, uttalar han förbannelse över dem, som håller det tillbaka. Helt nyligen fick jag direkt ljus från Herren om denna fråga, att många sjundedags-adventister berövar Gud på tionde och gåvor, och det blev tydligt visat mig, att Malaki har sagt, som det verkligen är.

Hur törs då någon inbilla sig, att en maning om, att hålla tillbaka tionde och gåvor, kommer från Herren? Var har Du, min bror, avvikit från stigen? Oh, återvänd till den raka stigen. Vi är nära slutet, men i fall Du eller någon annan blir förförd av fienden och fås till, att bestämma en tidpunkt för Kristi ankomst, kommer vederbörande att uträtta samma onda verk, som har förorsakat ödeläggelsen av själarna åt dem, som har gjort så här tidigare.

Om Du bär Kristi ok, om Du axlar hans börda, kommer Du att upptäcka, att många gör detsamma inom de led, där Guds tjänare arbetar – genom att predika Kristus och hans korsfästelse. Men var och en, som börjar att förkunna ett budskap om timmen, dagen eller året för Kristi återkomst, har lyft hans ok av sig och förkunnar ett budskap, som Herren aldrig har gett honom.

Gud har en församling på jorden, som är hans utvalda folk, som håller hans bud. Dem, som han leder, är inga udda utlöpare, är inte en här och en där, utan ett folk. Sanningen är en helgande kraft; men den stridande församlingen är inte den segrande församlingen. Det förekommer ogräs i vetet. ’Vill du att vi skall... samla ihop det?’, löd frågan från tjänarna; men deras herre svarade: ’Nej,... om ni rensar bort ogräset, kan ni på samma gång rycka upp vetet.’ {Matteusevangeliet 13:28-29.} I evangeliets nät fastnar inte bara bra fisk, utan även dålig, och endast Herren vet, vilka som är hans.

Det är vår personliga plikt, att vandra ödmjukt med Gud. Vi skall icke söka något främmande, nytt budskap. Vi skall icke tro, att Guds utvalda, som försöker att vandra i ljuset, skall likställas med Babylon. De fallna, sekteristiska församlingarna är Babylon. Babylon har främjat giftiga lärosatser, villfarelsens vin. Detta villfarelsevin är framställt genom falska lärosatser, såsom själens naturliga odödlighet, de ondas eviga pinande, förnekandet av Kristi tidigare existens före hans födelse i Betlehem, liksom försvarandet och upphöjandet av den första veckodagen, till men för Guds heliga och invigda dag. Dessa och besläktade felaktigheter har spritts världen över av de olika kyrkorna, och således går Skrifterna i uppfyllelse, där det heter: ’Ty av hennes otukts vredesvin har alla folk druckit’. {Uppenbarelseboken 18:3.} Denna vrede beror på falska lärosatser, och när kungar och presidenter dricker av detta otuktsvin, väcks deras vrede mot dem, som inte harmonierar med dessa falska och sataniska kätterier, som upphöjer den falska vilodagen och får människor till, att trampa på Guds minnesmärke.

Fallna änglar formar förbund med onda människor på jorden. I denna tidsålder kommer Anti-Krist att visa sig som den sanne Kristus, och då kommer Guds lag att bli gjord helt ogiltig i världens nationer. Upproret mot Guds lag kommer att slå ut i full blom. Men den egentlige ledaren för hela upproret är Satan, klädd som en ljusets ängel. Människor kommer att bli bedragna och upphöja honom i Guds ställe, och avguda honom. Men Allmakten kommer att gå emellan, och över de avfallna kyrkorna, som förenar sig i upphöjandet av Satan, kommer domen att ljuda: ’Därför skall hennes plågor komma på en enda dag: död och sorg och svält, och hon skall brännas upp i eld. Ty mäktig är Herren Gud, han som har dömt henne.’” {Vers 8.}