Review and Herald d. 13. september 1881

tillbaka

De ungas trygga grund

Vi lever i en ond tid. Syndigheten finns överallt. Satan verkar med all sin makt och list, för att snärja och ödelägga. Ingen grupp svävar i större fara, än de unga, men vår himmelske Fader ser de frestelser, som omger de unga, och han inbjuder dem till, att komma till honom för styrka, till att motstå det onda och stå fast för det rätta. Herrens fruktan fungerar som en sköld för de ungas hjärtan, som får fiendens eldpilar, att missa målet. Den Heliga Skrift, som är ett ljus på livets stig, hjälper de unga så väl som de äldre, att inte trampa i Satans snaror.

Guds gamla folk blev noga förmanat, att undervisa sina barn i Herrens bud och förordningar. ”Du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. Du skall binda dem som ett tecken på din hand, och de skall vara som ett band till påminnelse på din panna. Och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.” {Femte Moseboken 6:7-9.} Detta blev betraktat som föräldrarnas viktigaste plikter.

Israel blev också ålagt, att bevara minnesmärken över den förunderliga befrielse Herren hade åvägabragt för dem. Då deras barn skulle fråga: ”Vad menar Ni med dessa tecken?”, skulle föräldrarna inskärpa berättelsen om Herrens omsorg och kärlek. Därigenom skulle de mäktiga yttringarna för gudomlig kraft aldrig glömmas, och de unga skulle bli varse Guds rättmätiga krav på deras hjärtliga lydnad, deras villiga tjänst.

De ord, som uttalades till fäderna fordomdags, gäller i lika hög grad dagens fäder. Det finns ingen ursäkt för, att inte undervisa barnen om den nuvarande sanningen och uppfyllelsen av tidens profetior. Med vår erfarenhet som ett folk, har vi fått dyrbara tecken på Guds gunst, högtidliga yttringar av hans kraft, som är värdefulla för våra barn, liksom hans fantastiska gärningar i gamla dagar var för det gamla Israels barn. När föräldrarna visar ett sådant intresse för sina barn, som Gud önskar, att de skall göra, hör han deras böner och verkar genom deras ansträngningar; men Gud har inte för avsikt, att utföra det arbete, som han har överlåtit till föräldrarna. Det är på grund av fäders och mödrars onda försummelse, som så många unga hamnar i fördärvet. De har inte satt gränser för dem och vakat över dem, ej heller har de gett dem rätt uppfostran, eller ett gott exempel i sina egna liv. Samhället är långt sämre, än det borde vara, om föräldrar hade velat göra sin plikt mot sina barn, i lydnad mot Guds fordringar.

Ett av de bästa skydden för de unga är, när de har något nyttigt att göra. Om de vore vana vid flit, så att all deras tid användes till något nyttigt, skulle de sakna orsak till, att beklaga sig över sin lott, eller ta till dagdrömmerier. De skulle inte så lätt få usla vanor eller kamrater. Lär barnen från det, att de är små, att man inte blir duktig, utom genom hårt arbete. Låt de unga från barndomen lära sig, att man inte når målet, utom genom idog satsning. Det är inte tillräckligt, att sukta efter något enastående. Mina unga vänner, man nå ej bergets topp, genom att förbli stående och önska, att man vore där. Ni kan endast nå målet, genom att ta ett steg åt gången och måhända gå sakta framåt, men var noga vid varje steg, som tas. Det är den energiske och uthållige, som kan klättra i Alperna. Varje ungdom bör få ut mesta möjliga av sina förmågor och nyttja möjligheterna till det yttersta. Den, som gör detta, kan uppnå nästan varje höjdpunkt av andliga och förståndsmässiga framgångar. Dock måste han besitta en modig och beslutsam själ. Han måste slå dövörat till för förlustelsernas röst; han måste ofta säga nej till unga kamraters frestande förslag. Han måste ständigt vara på sin vakt, för att inte låta sig ledas bort från sitt mål.

Många föräldrar flyttar från sina hem på landet och in till staden, därför att de anser det vara mera åtråvärt och fördelaktigt, att bo där. Men genom att vidta denna förändring, utsätter de sina barn för många och stora frestelser. Pojkarna har inget att göra, så de får sin uppfostran på gatan och blir allt mera omoraliska, tills de helt har tappat intresset för allt, som är gott och rent samt heligt. Det skulle ha varit mycket bättre, om föräldrarna hade stannat kvar ute på landet med sina barn, där inflytandet är som bäst, för att uppnå kroppslig och andlig styrka. Låt de unga lära sig, att arbeta med myllans skötsel, och låt dem sova trötthetens och oskyldighetens ljuva sömn.

På grund av föräldrarnas försumlighet, har de unga i städerna fördärvat sina vägar och besmittat sina själar. Det för alltid sysslolöshet med sig. Fattighusen, fängelserna och galgen berättar den sorgliga historien om föräldrars försummade plikter.

Fäder och mödrar låter för ofta sina barn själva välja sina nöjen, kamrater och levnadsbana. Resultatet blir det förväntade. Lämnas en åker icke odlad, växer den igen med törnen och ogräsbuskar. Man ser aldrig en ljuvlig blomma eller vacker buske skjuta upp över motbjudande och giftigt ogräs. Den värdelösa törnbusken växer överdådigt utan omtanke eller hänsyn, medan de värdefulla, nyttiga eller ljuvliga plantorna fordrar ständig passning. Likadant är det med våra unga. För att grundlägga sunda vanor och riktiga principer, krävs det allvarligt arbete. För att rätta till felaktiga vanor, krävs det flit och uthållighet under uppgiftens utförande.

Det har sagts sanningsenligt: ”Visa mig Din vänkrets, så skall jag visa Dig Din karaktär.” De unga inser inte, hur mycket både deras karaktär och deras omdöme påverkas av valet av kamrater. En person söker de människors sällskap, vars smak, vanor och praxis passar deras. När någon föredrar de okunnigas och elakas sällskap framför de klokas och godas, visar han sig ha en bristfällig karaktär. Till en början kan vännernas smak och vanor vara annorlunda; men när han beblandar sig med denna klass, förändras hans tankar och känslor, han offrar sunda principer, och mister omärkligt och oundvikligt sina särskilda karaktärsdrag, samt stiger ned till kamraternas nivå. Liksom strömmen alltid suger åt sig av ämnena hos jorden, som den rinner igenom, färgas de ungas principer oundvikligen av karaktären hos den grupp, som de beblandar sig med.

Föräldrar behöver mer, än mänsklig visdom vid varje steg framåt, så att de förstår, hur de bäst kan utbilda sina barn till ett nyttigt och lyckligt liv här, och till en högre tjänst och större glädje härefter. Fäder och mödrar, kom alltid ihåg, att Ni har betrotts med ett heligt ansvar. Exemplets kraft är väldigt stor. I fall Ni inte väljer ordentligt sällskap till Era barn, och låter dem umgås med personer med tvivelaktig moral, slussar Ni in dem i en skola, där det undervisas om och praktiseras i fördärvets lärdomar. Ni må anse Era barn vara starka nog, att motstå frestelse; men hur kan Ni vara säkra på det? Det är långt enklare, att ge efter för ont inflytande, än att stå emot det. Innan Ni vet ordet av, kan Era barn ha blivit besjälade av kamraternas anda, och kan förnedras och fördärvas.

Fäder och mödrar, det är Er plikt, att vara allvarligare och klarvaket uppmärksamma på Era barn. Försvara deras principer och levnadsvanor som Er ögonsten. Låt dem icke komma samman med någon, vars karaktär Ni inte är väl bekanta med. Låt dem icke skapa förtroliga förhållanden, förrän Ni är förvissade om, att de inte är skadliga. Vänj Era barn vid, att lita på Ert omdöme och Er erfarenhet. Lär dem, att Ni har klarare begrepp om karaktärer, än de i sin bristande erfarenhet, och att Era beslut inte får ignoreras.

Kristna föräldrar, jag bönfaller Er om, att vakna upp. Hys nitisk omsorg om Era barns själar. Ägna inte Er tid och uppmärksamhet åt andra ting, så att Ni inte kan instruera Era söner och döttrar ordentligt. I fall Ni försummar Er plikt och undviker Ert eget ansvar, genom att räkna med, att Herren skall utföra Ert arbete, kommer Ni att bli besvikna. När Ni trofast har gjort allt det, som Ni har kunnat, ta då Era barn till Jesus och gå i förbön för dem med uppriktig, uthållig tro. Herren kommer att vara Er hjälpare. Han kommer att samarbeta med Er. I hans kraft kommer Ni att vinna seger. På den stora samlingsdagen kommer Ni att kunna säga med glädje: ”Se, här är jag och barnen som Gud har gett mig.” {Hebréerbrevet 2:13, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.}