Review and Herald d. 14. september 1897

tillbaka

Den Stora Striden [Avslutning]

Med hjälp av splittring och utstötning skördar Satan själar. Han får dem, som är penninggiriga, dem, som hyser ambitioner om, att vara den förste, bäste och störste, dem, som är för stolta, för att vara något annat, än den högste, att visa sitt missnöje, genom att knorra och klaga. Dessa stackars själar har inte övervunnit sina naturliga och uppammade böjelser, de är bedragna av Satan och har förts in i synd. Satan måste bedra, för att vilseföra. ”Det är meningslöst att breda ut nätet inför ögonen på fåglarna.” {Ordspråksboken 1:17.} Om Satans arbete skall lyckas, måste ett dolt verk uträttas; ett bedrägligt inflytande måste vinna mark, påståenden måste lyftas fram som sanningar, den misstänksamme måste vaggas till sömns. Satan höljer frestelser och synd i rättfärdighetens kläder, och med detta bedrägeri får han många över på sin sida. Kristus tillkännagav, att fienden var en lögnare och mördare. O, om oförsiktiga, trosskyldiga själar ville lära sig visdom av Kristus!

Efterhand, som slutet närmar sig, kommer Satan att styra människors sinnen, i överensstämmelse med deras förmågor och kunskap, för att de skall så frön, vars frukter de ogärna kommer att vilja skörda. Han verkar så försåtligt, att han inte blir upptäckt, och så inhöstar han fördelarna med missnöjet visat av dem, som han har frestat. Han är fullt förberedd på, att utslunga anklagelser genom vederbörande mot dem, som Gud vill skall stötta sanningen.

På grund av avfall, har syndiga människor och syndiga änglar kommit på samma våglängd, de är sammansvurna och kommer att kämpa mot det goda. De är förenade i en desperat gemenskap. Genom sina onda änglar, skapar Satan ett förbund mellan bekännande fromma, gudfruktiga män, och i detta försåtliga skick försätter han Guds menighet. Han vet, att i fall han kan locka människor, såsom han lockade änglar, till att ansluta sig till uppror mot Gud under sken av, att vara Guds tjänare, kommer han i dem att finna sina mest framgångsrika medarbetare i sin strid mot himmelen. I gudsfruktans namn kan han inspirera dem med sin egen anklagande anda och få dem till, att anklaga Guds tjänare för ondska och slughet. De är hans vältränade detektiver; deras uppdrag är, att orsaka fejder, och lägga fram anklagelser, som skapar missljud och bitterhet mellan bröder, och göra tungor aktiva i Satans tjänst: att så frön, som kan skapa partimeningar och schism i församlingarna, så att medlemmarna börjar, att leta fel hos varandra och få dem till, att tala om sådant, som kan skapa oenighet.

Jag bönfaller alla dem, som engagerar sig i arbetet med, att knorra och klaga, därför att något har sagts eller gjorts, som inte behagar dem; detta ger dem icke, som de tror, en giltig, godtagbar anledning till missnöje och bitterhet, för därigenom glömmer de, att de fortsätter den verksamhet, som Satan inledde i himmelen. De följer i hans spår, i det att de sår vantro, missljud och otrohet, för ingen kan hysa känslor av otillfredsställelse och hålla dem för sig själv. Vederbörande berättar för andra, att han inte har behandlats rättvist. Så börjar också andra, att knota och klaga. Därmed skjuter bitterhetens rot upp och smittar många.

Således verkar Satan genom sina onda änglar. Han svär sig samman med människor, som bekänner sig till, att tro på Gud och sanningen; och de, som försöker, att främja Guds verk i trofasthet (de beundrar inte människor, de är inga hycklare och de är inte bundna till något slags ”parti”), drabbas av så stora vanskligheter, som Satan alls kan åstadkomma genom sådana, som bekänner sin kärlek till Gud. Dessa motståndares framgång står i förhållande till deras ljus och kunskap. Bitterhetens rot går på djupet och omfattar andra. Alltså infekteras många. Deras påståenden är förvirrande och osanna, deres principer är skrupelfria, och Satan finner i dem exakt de hjälpare, han behöver.

Det enda botemedlet för våra menigheter, för våra familjer och för enskilda är fullständig överensstämmelse med Guds vilja och karaktär. I fall Gud inte skulle verka genom de två olivträden, i fall hans vittnen inte skulle ge ifrån sig den gyllene oljan genom de gyllene rören ned i den gyllene behållaren och därpå till de brinnande lamporna, som representerar församlingen, skulle ingen vara trygg i ett ögonblick för Satans sluga angrepp. Om möjligt, fördärvar han mänskonaturen och genomsyrar den med sina egna fördärvade grundsatser. Men den gyllene oljan kommer att återuppväcka Guds Ande i människornas hjärtan. En Kristusliknande princip kommer att framställas, vilken kommer att verka som en surdeg. Genom den Helige Andes inspiration kommer de sataniska agenterna att övervinnas.

Avund och svartsjuka är åkommor, som för med sig oordning hos människans samtliga förmågor. De uppstod ursprungligen hos Satan i paradiset. Han startade upproret, och hans missunnsamma anda fick honom, att uppfatta många ting som förkastliga, till och med i himmelen. Efter sitt syndafall, missunnade han Adam och Eva deras oskyldighet. Han frestade dem till, att synda och de gav efter och blev lika honom, otrogna mot Gud. Dock ångrade de sin synd, tog emot Kristus, och blev trofasta på nytt. På samma vis frestar fienden män och kvinnor i dag. De, som lyssnar till hans stämma, värderar andra fel, samt ger en felaktig och falsk bild, för att bygga upp sig själva. Men inget orent kan komma in i himmelen, och med mindre de, som håller sig till Satans princip, tänker om, släpps de aldrig in där, för de skulle kritisera änglarna. De skulle missunna de andra deras kronor. De skulle inte komma på några samtalsämnen, i fall de inte finge lov till, att tala om andras ofullkomligheter och fel. O, om sådana ändå kunde bli förändrade, genom att betraka Kristus! O, om de ändå ville bli ödmjuka och som små barn, genom att lära sig av honom! Då kunde de träda fram, inte som missionärer för Satan, som förorsakar split och utestängning, för att skada och ödelägga karaktärer, utan då kunde de bli missionärer för Kristus, de kunde bli fredsstiftare och kunde bygga upp. Låt den Helige Ande komma åt och avlägsna denna ohelgade lidelse, som inte kan överleva i himmelen. Låt den dö; måtte den bli korsfäst! Öppna hjärtat för Kristi egenskaper. Han var helig, tillfogade aldrig skada och var obesmittad.

Jesus sade till sina lärjungar: ”’Akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg!’” {Matteusevangeliet 16:6.} Hans röst lyder på samma sätt helt ned till vår tid: ”Akta Dig för den tunga, som inte representerar Gud, som inte är tillfreds, om den inte är i förbund med de missnöjda, som menar sig vara förfördelade.” Jaget, jaget, jaget är viktigast för dem. De blir missunnsamma och avundsjuka, och Satan hjälper dem. Han sätter sitt förstoringsglas framför ögonen på dem, så att ett dammkorn för dem ter sig som ett fjäll. Med en bjälke framför sitt eget öga, är de ytterst ivriga, att avlägsna grandet i broderns öga. Men Guds Ord förmanar oss: ”älska bröderna, var barmhärtiga och ödmjuka.” {Första Petrusbrevet 3:8.} Den, som i sitt hjärta hyser sant moraliskt värde, försöker inte, att bana väg för sig, genom att tänka och tala ont, genom att inte sätta värde på andra. All missunnsamhet, allt avund, allt baktalande, jämte all vantro, skall bort från Guds barn.

Sann omvändelse behövs, inte en gång under årens lopp, utan dagligen. Denna omvändelse bringar människan i ett nytt förhållande till Gud. Gamla ting, hennes naturliga böjelser, arv och den fallenhet för det onda, som hon har uppammat, försvinner, varpå hon förnyas och helgas. Men detta arbete måste ständigt fortgå; ty så länge, som Satan finns till, kommer han att anstränga sig, för att fortsätta sitt verk. Den, som strävar efter, att tjäna Gud, kommer att möta en stark underström av ont. Hans hjärta måste barrikaderas med ständig vaksamhet och med bön, annars ger barrikaderna efter och likt en fors sopar underströmmen av ondska bort säkerhetsåtgärderna. Inget förnyat hjärta kan bevara sin friskhet utan daglig tillförsel av saltet från Guds ord. Gudomlig nåd måste mottas dagligen, eljest kan ingen fortsätta att vara omvänd.

Frälsarens lidanden, i liv och i död, gör det möjligt för människan, att återvinna sin lojalitet, så att hon kan bli renad och uppbyggd. Kristus lyfter upp människan och ser till, att hennes sinne får sympati för det gudomliga sinnet. Genom tron, den tro, som fungerar genom kärleken och renar själen på all moralisk smuts, kan vi övervinna varje ont drag i vår karaktär. När vi tar till oss Guds omsorg, såsom den visas genom Kristi död på korset, kan vi representera Guds karaktär. Således kan vi bli identifierade med Guds Son, bli ett med honom, liksom han är ett med sin Fader. Sålunda kan vi övervinna fienden, som vill locka oss bort från vår lojalitet. Vi kan mer, än segra genom honom, som älskade oss.

Berättelsen om Kain och Abel har getts oss som ett exempel från Bibelns historia, för att visa oss de två delar, flyglar, sidor eller partier, som skiljer människornas barn åt. Abel var trogen och lojal mot Gud, och Herren föredrog honom. Kain var otrogen; han önskade, att hans idéer skulle följas. Abel protesterade mot dessa illojala principer. Men som den äldste tänkte Kain, att hans metoder och planer skulle vara överordnade. Han blev ursinnig, för att Abel inte underordnade sig hans uppfattningar, och hans sinne flammade så hett, att han dödade sin bror. Här kom de två principerna till synes: Rätt och fel.

Daniels fasthet måste visas av Guds barn. Alla frestelser till, att avvika från rena och heliga principer, skall utan dröjsmål avvisas. Det måste vara en säker förankring i rätta principer. Som ett folk skall vi stå orubbliga, trots alla Satans lockelser. Likväl kommer han att visa sig som en ljusets ängel. Fördenskull måste vi konstant klamra oss fast vid den tro, som en gång för alla har överlämnats till de heliga.

Prövningar och vanskligheter kommer att möta envar själ, som älskar Gud. Gud gör inte ett mirakel, för att förhindra en prövning, han beskyddar inte sitt folk mot fiendens frestelser. Om de blir allvarligt frestade, beror det på, att omständigheterna har formats så på grund av Satans fall, att frestelser är tillåtna. Karaktärer skall danas, som skall avgöra, om det mänskliga släktet är skickat, att bo i sitt himmelska hem. Människor skall dana stabila karaktärer, som orkar med trycket från ofördelaktiga omständigheter i det privata såväl som i det offentliga livet, och under de mest allvarliga frestelser skall de genom Guds nåd växa sig modiga och starka. De skall vara fasta som klippan i sin trofasthet mot principer, och då kommer de att träda fram ur eldprovet värdefullare, än det renaste guldet från Ofir. Herren själv kommer att godkänna sina utvalda, eftersom de äger hans sinnelag.

Alla, som älskar Gud och är lojala mot hans styressätt, kommer att frestas till, att skifta ledare. Men Herren har sagt: ”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.” ”... du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.” {Andra Moseboken 20:3; Markusevangeliet 12:30, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} Herren godtar inte en halvhjärtad tjänst. Han kräver hela människan. Religionen måste föras in i varje fas i livet, föras in i varje verk – varje slags arbete. Hela människan skall stå under Guds kontroll. Vi skall inte tro, att vi kan ta herraväldet över våra egna tankar. De måste tas till fånga under lydighet mot Kristus. Jaget kan inte bestämma över sig självt. Jaget är inte kvalifiserat för den uppgiften. I fall någon försöker sig på detta, kommer han att misslyckas. Gud allena är mäktig, att göra och hålla oss trogna.

Tänker vi oss detta som en realitet, att varje gåva – i form av sinnena, förståndet och intuitionen – tillhör den omistliga helheten hos vår natur, och att vi skall föra fram alla dessa gåvor, med deras frukter av bruk och missbruk, inför Guds domarsäte?