Review and Herald d. 15. september 1904

tillbaka

Utbilda barn åt Gud, nr. 2

Föräldrars högsta plikt är att ge sina barn en religiös utbildning. Att tillåta ett barn att följa sina naturliga impulser är att tillåta honom att försämras och bli skicklig på ondska. Resultaten av felaktig träning avslöjas redan i barndomen. I tidig ungdom utvecklas ett själviskt humör och när ungdomen växer till man växer han i synd. Ett ständigt vittnesbörd mot föräldrarnas försummelse bärs av barn som har fått följa en kurs som de själva har valt. En sådan nedåtgående kurs kan endast förhindras genom att omge dem med influenser som kommer att motverka ondska. Från spädbarn till ungdom och från ungdom till vuxen ålder bör ett barn vara under inflytande för gott.

I hemskolan – de första utbildningsåren – skall de allra bästa talangerna användas. Undervisning bör ges som Gud har föreskrivit. Tålmodigt, noggrant, flitigt, barmhärtigt bör barn tränas. På alla föräldrar vilar skyldigheten att ge sina barn fysisk, mental och andlig undervisning. Det är viktigt att alltid hålla Guds anspråk levande för barnen.

Fysisk träning, kroppens utveckling, är mycket lättare att ge än andlig träning. Barnkammaren, lekplatsen, verkstaden, såningen av frö och insamlingen av skörden – allt detta ger fysisk träning. Under normalt gynnsamma omständigheter får ett barn naturligt hälsosam kraft och en korrekt utveckling av kroppsorganen. Men även i fysiska avseenden bör barnet noggrant tränas.

Själslig odling, som ger renhet och höjd åt tankarna och doft till ord och handling, kräver mer noggrann ansträngning. Det krävs tålamod för att hålla alla onda motiv bortrensade från hjärtats trädgård.

Den andliga träningen bör inte i något fall försummas. Låt oss bibringa våra barn de vackra lärdomarna i Guds Ord, så att de genom dessa kan få kunskap om honom. Låt dem förstå att de inte skall göra något som inte är rätt. Lär dem att utöva rättvisa och bedömning. Berätta för dem att Du inte kan tillåta dem att gå åt fel håll. I Herren Jesu Kristi namn framställ dem för Gud vid nådens tron. Låt dem veta att Jesus lever för att göra förbön för dem. Uppmuntra dem till att bilda karaktärer utformade efter den gudomliga likheten.

Den förståndiga modern håller dörren till sina läppar stängd, för att hon inte skall yttra ett förhastat, oroligt ord. Fäder och mammor, skäll aldrig. Helga åt Gud talets gåva. Berätta för Era barn exakt vad Ni kräver av dem. Låt dem sedan förstå att Ert ord är lag och måste lydas. Sålunda tränar Ni dem att respektera Guds bud, som tydligt förklarar "Du skall" och "Du skall inte". Det är mycket bättre för Er pojke att lyda utifrån princip än av tvång. Om fadern och mamman som lärare i hemmet låter barnen ta tömmarna i egna händer och bli egensinniga, hålls de ansvariga för vad deras barn annars kunde ha varit. Från barndomen bör barnet läras att mamman är chef. Mamman får aldrig göra något som skulle ge Satan möjlighet att väcka eller stärka hennes barns obehagliga passioner. Hon skall inte använda spöet, om det går att undvika att göra det. Men om mildare åtgärder visar sig vara otillräckliga, bör straff som återställer barnets förnuft i kärlek ges. Ofta räcker en sådan korrigering för en livstid för att visa ett barn att han inte håller i tömmarna.

Få föräldrar börjar tidigt nog att lära sina barn att lyda. Barnet ges vanligtvis två av tre år i början av sina föräldrar, som låter bli att disciplinera det, eftersom de tycker att det är för ungt för att lära sig att lyda. Men hela denna tid växer jaget starkt i den lilla varelsen, och varje dag försvåras förälderns uppgift att få kontroll. I väldigt tidig ålder kan barn förstå vad som är klart och enkelt berättat för dem, och genom vänlig och klok ledning kan de läras att lyda.

I skolan, såväl som i hemmet, bör frågan om disciplin förstås. Vi får hoppas att det i skolsalen aldrig skulle finnas tillfälle att använda spöet. Men om det i en skola finns de som envist motsätter sig alla råd och anvisningar, alla böner och all själsbörda för deras räkning, då är det nödvändigt att få dem att förstå att de måste lyda.

Vissa lärare tycker inte att det är bäst att tvinga fram lydnad. De tror att deras plikt bara är att utbilda. Det är sant att de borde utbilda. Men vad innebär utbildning av barn, om läraren, när barnen bortser från de principer som framställs för dem, inte känner att han har rätt att utöva auktoritet?

Jag vet att många föräldrar inte samarbetar med läraren genom att i hemmet fostra det goda inflytande som utövas i skolan. I stället för att i hemmet genomföra de lydnadsprinciper som lärs ut i skolan låter de sina barn göra som de vill, att gå hit och dit utan begränsningar. Och om läraren utövar auktoritet genom att kräva lydnad, bär barnen till sina föräldrar en överdriven, förvrängd redogörelse för hur de har "kränkts". Läraren kanske bara har gjort det som det var hans smärtsamma plikt att göra; men föräldrarna sympatiserar med sina barn, trots att de har fel.

De föräldrar som själva styr i ilska är de mest orimliga när deras barn skall hållas återhållsamma och disciplinerade i skolan. Föräldrar, när kyrkoskolläraren försöker att träna och disciplinera Era barn så att de kan få evigt liv, kritisera inte i deras närvaro hans handlingar, även om Ni kanske tycker att han är för sträng. Om Ni önskar att de skall ge sina hjärtan till Jesus, samarbeta med lärarens ansträngningar för deras frälsning. Hur mycket bättre det är för barn, att i stället för att höra kritik, från sin mammas läppar höra ljuva och ömma och kärleksfulla ord som lovordar lärarens arbete. Sådana ord gör bestående intryck och påverkar barnen till att respektera läraren.

Lärarna i våra skolor behöver en klar uppfattning om Guds Ande, så att de kan veta hur de skall hantera ungdomarna i sin vård. De som bedriver församlingsskolor och större skolor bör betrakta det som sitt privilegium, inte bara att undervisa i skolan, utan att föra in i den församling som de är förbundna med samma förmågor som används i skolan. Prata med föräldrarna på pedagogiska och medicinska missionärsinrättningar. Visa dem privilegiet de har att använda sina gudagivna förmågor för att träna sina barn och på så sätt samarbeta med läraren.

Vi närmar oss den slutliga redovisningsdagen. Kristus sade till sina lärjungar att före hans andra ankomst skulle världen vara som den var på Noas dagar, då "de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, . . . och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla". {Matteusevangeliet 24:38-39.} De som trodde då Noa påbörjade arkbygget, förlorade sin tro genom umgänge med icke troende som väckte all gammal lidelse för nöjen och prål. Under ett hundra tjugo år levde folket före översvämningen på prov, fria att välja att lyda Guds röst och finna en tillflykt i arken, eller att vägra att höra hans röst och att bli tillintetgjorda. De valde att inte lyda och dödades.

På den tiden var "jorden… full av våld." {Första Moseboken 6:12.} Förekommer det inte våld i landet nu? Hur mycket är ett mänskoliv värt, om en persons väg korsas, hans passion tänds? Om bilden av det nuvarande tillståndet i världen inte är tillräckligt uppseendeväckande för att väcka föräldrar att göra sin plikt att uppfostra sina barn i Herrens tuktan och förmaning, vad skall ge dem rätt förståelse?

Satan samlar sina härar. Är Ni beredda på konflikten som ligger precis framför oss? Förbereder Ni Era barn för krisen? Formar Era barn beslutsvanor så att de kan vara fasta i principerna? Föräldraplikten har tyvärr försummats. Kommer Ni inte nu att omvända Er och ta upp Ert gudagivna livsverk? Det finns ingen tid att förlora. Uppväg tiden, för dagarna är onda. Be att Er andliga uppfattningsförmåga må bli snabbare. Sträva efter att inse vikten av att leva i lydnad mot den Helige Ande. När Ni gör detta kommer de himmelska änglarna att tjäna Er som lärare i hemmet och utbilda Er för arbetet med att undervisa Era barn.

När Ni står inför den stora vita tronen kommer Ert verk att se ut som det är. Böckerna kommer att öppnas, varje liv bekantgöras. Många i det stora sällskapet är oförberedda på de avslöjanden som kommer att göras. För vissas öron kommer orden att falla med häpnadsväckande klarhet: "Du är vägd på en våg och funnen vara för lätt." {Danielsboken 5:27, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} Till många föräldrar kommer Domaren att säga på den dagen: "Ni hade Mitt ord, som tydligt framställde Er plikt. Varför har Ni inte lytt dess läror? Visste Ni inte att det var Guds röst? Bjöd Jag Er inte att söka i Skrifterna? Ni har inte bara har förstört Era egna själar, utan Ni har vilselett många andra. Ni har ingen anknytning till Mig. Försvinn, försvinn!"

En annan klass står blek och darrande, litande på Kristus, och ändå förtryckt med en känsla av sin egen ovärdighet. De hör med tårar av glädje och tacksamhet Mästarens beröm. Dagarna av oupphörligt slit, av bördor, av rädsla och ångest, glöms bort när den rösten, ljuvare än änglaharpors musik, uttalar orden: "Bra, du gode och trogne tjänare…. Gå in i din herres glädje!" {Matteusevangeliet 25:23.} Där står de frälstas här, med segerns palmgren i handen, med kronan på huvudet. Dessa är de som genom troget, allvarligt arbete har blivit lämpliga för himmelen. Det livsverk som har utförts på jorden erkänns i de himmelska salarna som ett väl utfört arbete.

Med outsäglig glädje ser föräldrar kronan, manteln, harpan som ges till deras barn. Dagarna av hopp och rädsla är slut. Fröet som har såtts i tårar och böner kan ha verkat vara sått förgäves, men skörden bärgas äntligen med glädje. Deras barn har blivit återlösta.

Fäder, mödrar, kommer Era barns röster att ljuda i glädjens sång den dagen?