Review and Herald d. 17. september 1901

tillbaka

En tid av nöd

Gud är en vaksam iakttagare av människobarnens handlingar. Ingenting sker på jorden eller i himmelen utan Skaparens vetskap. Ingenting kan hända utan Hans tillåtelse. Han, på vilken ett imperiums öde kan bero på, vakar över allt med en vaksamhet som inte känner någon avslappning hos Honom som "ger seger åt kungarna", till vilken hör "jordens sköldar". {Psaltaren 144:10; 47:10.} Och den fattige betraktas lika ömt som monarken på sin tron.

Gud verkar ständigt för Sina skapade varelsers bästa. Satan är också ständigt verksam, men för det onda. Luftens makts furste är förstörelsens orsak, den som åstadkommer lidande och elände. Otaliga gånger har Gud ingripit för att avvärja döden, för att hålla män, kvinnor och barn i säkerhet då Satan har avsett ett resultat som skulle ha blivit helt katastrofalt.

Gud gjorde allt gott och vackert; men ondskan tog sig in på jorden, och med den följde förorening och förnedring. Det är Guds syfte att utplåna alla spår av synd från Sitt verk, att återställa människor till deras ursprungliga renhet. För att uppfylla detta syfte antog Guds ende Son, Faderns jämlike, den mänskliga naturen. Han sänkte Sig till vår nivå för att Han skulle lyfta oss från ett fallet, förnedrat tillstånd till Adams rena och heliga tillstånd då han kom från Skaparens hand. Så snart som människan förenade sig med Satan i överträdelse, intog Kristus fältet för att kämpa för hennes räkning. Han gick in i konflikten och utkämpade framgångsrikt striden mot ondskans furste.

Den här världen har i allt välsignats av Gud. Människor är mottagare av otaliga barmhärtighetsbevis. Försynen vakar över och skyddar dem. Över dem vräks de utsöktaste gåvorna i himmelens skattkammare. Ändå visar människorna trots detta en växande ignorering av Gud och ett växande förakt för Hans lag och för den frälsning som finns inom deras räckhåll genom Frälsarens död.

Människor har lyft sig upp i stolthet och självgodhet, föraktat de behövande och vägrat arbetaren hans lön. Mot dem har begärelse, stolthet och själveftergivelse noterats. De har visat förakt för de lagar som styr Guds rike. Gud har länge stått ut med dem; men som svar på Hans häpnadsväckande tålamod, närmar sig människor den grad av orättfärdighet som människorna före Syndafloden uppnådde, för att sedan förgås i översvämningens vatten, och som sodomiterna uppnådde, för att sedan utplånas av eld från himmelen.

Vissa tror på Satans påstående att det kommer att bli en andra prövningstid. De säger att även om de nu står emot Guds Ande och vägrar att dra nytta av sin nåds dag, kommer de att få en ny möjlighet att vinna himmelen. Men de som värnar om denna tro står under ett bedrägeri som leder till ruin. Då Gud gav Kristus till vår värld, gav Han i denna enda gåva alla himmelens skatter. Han höll ingenting tillbaka. Han kan inte göra mer än Han har gjort för att få människor att omvända sig. Han har inga medel i reserv för deras frälsning.

Gud uthärdar länge Sina undersåtars uppror och avfall. Även när Hans barmhärtighet föraktas och Hans kärlek ses ned på och hånas, tål Han människorna tills den sista resursen för att leda dem till omvändelse är uttömd. Dock finns det gränser för Hans tålamod. Från dem som till slutet fortsätter i envist uppror, tar Han bort Sin skyddande omsorg. Försynen skyddar dem inte längre från Satans makt. De har syndat bort sin nådadag.

Gud håller räkenskap med nationerna. Inte en sparv faller till marken utan att Han märker det. De som gör ont mot sina medmänniskor och säger: Hur vet Gud det? kommer en dag att bli uppmanade att möta länge uppskjuten hämnd. I denna tidsålder visas ett mer än vanligt förakt för Gud. Människor har nått en punkt i fräckhet och olydnad som visar att deras bägare av orättfärdighet nästan är full. Många har nästan passerat nådens gräns. Snart kommer Gud att visa att Han verkligen är den levande Guden. Han kommer att säga till änglarna: "Bekämpa inte längre Satan i hans ansträngningar att förgöra. Låt honom ösa ut sin ondska på olydnadens barn, ty deras missgärnings bägare är full. De har avancerat från en grad av ondska till en annan, dagligen ökar de sin laglöshet. Jag tänker inte längre gå emellan för att hindra ödeläggaren från att utföra sin gärning."

Den här tiden har nu nått oss. Guds Ande dras tillbaka från jorden. När barmhärtighetens ängel slår ihop sina vingar och ger sig av, kommer Satan att utföra de onda gärningar han länge har velat göra. Storm och oväder, krig och blodsutgjutelse – av dessa ting njuter han, och med dem samlar han in sin skörd. Och så fullständigt kommer människor att bli vilseledda av honom att de kommer att förklara att dessa olyckor är resultatet av skändningen av den första dagen i veckan. Från de populära kyrkornas predikstolar kommer att höras uttalandet att världen straffas för att Söndagen inte hedras som den borde. Och det kommer inte att krävas någon större fantasi för människor att tro på detta. De styrs av fienden, och därför drar de slutsatser som är helt falska.

Satan kommer att införa behagliga fabler för att tillfredsställa sinnena hos alla som inte älskar sanningen. Med ilsken iver kommer han att anklaga dem som lyder buden. Rasande eftersom han inte kan förvränga deras tro, kommer han att släppa ut sin vrede över dem. Han kommer att ge sina änglar i uppgift att förhärda ogudaktiga människor mot sanningen. Eftersom han vet att han bara har en kort tid, kommer han att ta till all orättfärdighets bedräglighet hos dem som går under. I form av vänner som har dött kommer fallna änglar att besöka människornas barn, både rättfärdiga och orättfärdiga. Således kommer Satan att vilseleda dem som, om de hade respekterat Jehovas lag, skulle ha varit barrikaderade mot frestelser.

Då Kristus var på denna jord, förklarade Han om nationen som förkastade Honom: "Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människors bud.’" {Matteusevangeliet 15:9, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} De gjorde Guds lag om intet genom att hölja den i onödiga ceremonier. De rev ned Herrens norm för rättfärdighet, förblindade ögonen och förhärdade människornas hjärtan, vilket fick dem att tro på en lögn i sanningens ställe. Om Kristus vore på jorden i dag, skulle Han säga till många bekännande kristna: "’Ni tar fel och förstår varken Skriften eller Guds makt." {Kapitel 22:29.}

Satan gör anspråk på världen, men det finns ett litet sällskap som står emot hans anordningar och kämpar uppriktigt för tron som en gång överlämnades till de heliga. Satan bestämmer sig för att utplåna detta sällskap som håller buden. Men Gud är deras försvarstorn. Han kommer att resa upp ett standar för dem mot fienden. Han kommer att vara för dem "som en tillflykt i stormen", och "som skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land." {Jesaja 32:2.} Han kommer att säga till dem: "Kom mitt folk och gå in i dina kamrar, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett litet ögonblick, till dess vreden har gått förbi. Ty se, HERREN kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning. Jorden skall blottlägga sina blodskulder och inte längre dölja sina dräpta." {Kapitel 26:20-21.} "HERRENS friköpta skall vända tillbaka och komma till Sion med jubel. Evig glädje skall kröna deras huvuden. Fröjd och glädje skall de få, sorg och suckan skall fly bort." {Kapitel 35:10.}