Review and Herald d. 20. september 1892

tillbaka

Vandra inte i Mörkret

[Förmiddagstal i Lansing, Michigan, den 4. September, 1891.]
”Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.’” {Johannesevangeliet 8:12.} Om vi följer Jesus, vet vi, att vi inte vandrar i mörkret, utan skall vara idel ljus – inte vårt eget, utan Herrens. Om hans ljus lyser upp sinnet, och skiner in i hjärtats kamrar, skall vi vara ”världens ljus”, såsom Kristus har sagt. Vi skall inte vandra i mörkret. Vi skall se ljuset, och skall tala om Kristi kärlek, tala om hans godhet och fantastiska barmhärtighet, och vi skall alltid finna tillräckligt mycket att säga om dessa ämnen, under hela evigheten, när vi får det liv, som mäter sig med Guds liv.

De trångmål, som många av oss går igenom, beror på, att vi håller blicken fästad på den skugga, som Satan kastar mellan våra själar och Gud, och då upptäcker vi ej ljuset bakom skuggan. Vi talar närmast uppgivet, som om vi tjänade som slavar under en tyrann. Vi visar oss själva för världen som dem, vilka plågas av, att tjäna Herren. Vi fastnar för sådant, som vi gnäller och knorrar över, och tycker synd om oss själva. Därmed ger vi ett uselt intryck på dem, som inte har smakat Guds gåva.

I stället för att tala om mörker, i stället för att umgås med tungsinta tankar, bör vi minnas alla våra glädjeämnen, och denna glädje bör ge ansiktet rena strålglansen. Låt därför ljuset skina i Era anleten. Låt icke tungsintheten komma till uttryck i ansiktet. Blicka in i Guds lags spegel, och se, om Ni gläder Er över, att tjäna honom. Se på Jesus, full av tillgivelse och barmhärtighet samt frid, i stället för på det, som fördömer och förmörkar. Bröder och systrar, ser Ni hän mot ljuset – beskådar Ni Guds Lamm, som tar bort all världens synd? När Satan säger Er, att Ni är syndare, och påminner om den försummelsen och det felet, säg då till honom, att Ni är medvetna om Er syndighet, men att Jesus Kristus kom till världen, för att frälsa syndare. Säg åt honom, att: ”om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern – Jesus Kristus som är rättfärdig.” {Första Johannesbrevet 2:1.} Upprepa löftet: ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” {Kapitel 1:9.} Om Ni drar Er nära Gud, kommer han att dra sig nära Er. Påtala löftet till Gud i Jesu namn, så har Ni hans utfästelse om, att han skall låta Rättfärdighetens Sol lysa över Er.

Jesus är Guds Lamm, som tar bort all världens synd. Skall Ni inte ångra Era synder, och låta honom ta bort dem? Skall Ni inte säga: ”Herre, Du kom för att ta mina synder, och jag tänker låta Dig göra det”? Ämnar Ni låta honom ta bort dem? – Avser Ni, att låta honom lägga dem på sin gudomliga själ, och tilldela Er sin rättfärdighet?

Jesus står mellan det gudomliga och det mänskliga, och han är helt i stånd till, att frälsa Er. Därtill äger han all kraft och förmåga. Han kom inte, för att frälsa delvis, utan för att frälsa alla till det yttersta, som kommer till Gud genom honom. Han kom, för att tvätta bort Era överträdelser; ty han förlåter orenhet och synd. Han förlåter den skyldige. Han trädde fram, för att avlägsna våra synder, och lindra våra hjärtesorger och bördor samt lägga en ny sång i våra munnar, en prisets sång riktad till Gud.

Vi skall reagera på Guds Andes inbjudningar. Ångrar vi våra överträdelser? Detta är ett bevis för, att Herren drar oss till sig; det är Jesus, som skänker oss ånger. ”Honom har Gud med sin högra hand upphöjt som hövding och frälsare, för att ge omvändelse och syndernas förlåtelse åt Israel.” {Apostlagärningarna 5:31.} Varför då inte tro, att han förlåter eller tillger våra synder? Det är hans Helige Ande, som inpräntar i oss nödvändigheten av, att tömma själen på all själviskhet; och när vi ger oss själva till Gud, fyller han tomrummet med sin egen gudomlige Ande, och skänker oss sin egen karaktärs dyrbara nådegåva.

Ut ifrån det ljus, som jag har haft i åratal, vet jag att den stora bristen ibland oss som ett folk, är bristen på kärlek. Himmelens Gud betraktar Er och ser, att Ni är självgoda. Men varje själ, som kommer hungrande och törstande efter livets vatten, får sin själ uppfriskad genom den levande källan. När Ni törstar, kommer Ni att höra rösten kalla: ”Anden och bruden säger: ”Kom!” Och den som hör det må säga: ”Kom!” Och den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet.” {Uppenbarelseboken 22:17.} Jesus hänvisar Er till källsprånget, som öppnats för Juda och Jerusalem, vari Ni kan tvätta Er och bli rena. Och när vi har smakat av livets vatten, kommer vi att betvingas av Kristi kärlek och säga till andra: ”Smaka och se att HERREN är god.” {Psaltaren 34:9.} När vi själva dricker av vattnet, kommer vi att låta det här ropet genljuda: ””Kom!”... Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet.” ”... den som vill.” Säg mig, vem som utestängs från, att få den gudomliga inbjudningens gåvor. ”... den som vill, må ta emot”. Allt vi skall göra, är att underordna oss Guds vilja, och ge Herren vår vilja. Kom och ta Herren på hans ord, och drick fritt av livets vatten.

Om Kristus bor i oss, kommer vi att vara kristna såväl i hemmet som på andra ställen. Den, som är en kristen, kommer att ha vänliga ord att säga till sin familj och sin umgängeskrets. Han kommer att vara vänlig, hövlig, kärleksfull och deltagande samt kommer att utvecklas, så att han kan bo tillsammans med den himmelska familjen. Om han är medlem av den kungliga familjen, kommer han att företräda det rike, som han är på väg till. Han kommer att tala milt till sina barn, ty han kommer att förstå, att också de är Guds arvingar och medlemmar av den himmelska kungaätten. Det förekommer ingen hårdhet ibland Guds barn; ty ”Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.” {Galaterbrevet 5:22-23.} Den anda, som värnas i hemmet, är samma anda, som framträder i församlingen. Oh, måtte vi utbilda själen till, att känna medömkan, vara vänlig, öm, full av förlåtelse och medkänsla! När vi lägger all fåfängt och dumt tal, gyckel och skämt åt sidan, kommer vi inte att bli kalla, otrevliga och osällskapliga. Herrens Ande skall vila över Er, tills Ni är som väldoftande blomster från Guds trädgård. Det är meningen, att Ni skall fortsätta att tala om ljuset, om Jesus, Rättfärdighetens Sol, tills Ni går från den ena härligheten till den andra, från karaktär till karaktär, från styrka till styrka, och återger Jesu dyrbara bild mera och mera. När Ni gör detta, kommer Herren att skriva i himmelens böcker: ”Väl gjort”, eftersom Ni representerar Jesus.

Kristna bör inte vara hårdhjärtade, avvisande; Jesus skall återspeglas i vårt uppträdande, och vi skall äga en skön karaktär med himmelens nådegåvor. Guds närvaro skall vara en varaktig närvaro i oss; och var vi än är, skall vi bära ljuset till världen. De i Er omgivning skall inse, att Ni omges av himmelens atmosfär och stämning.

Men många av Er säger: ”Hur kan jag göra annat, än att synda? Jag har försökt, att övervinna, men jag kommer ingen vart.” Du kan aldrig lyckas i Din egen styrka, Du kommer icke att lyckas; men hjälpen tillhör En, som är mäktig. I hans styrka kan Du bli mer, än segerherre. Du bör stå upp och säga: ”Genom Guds nåd tänker jag bli segrare.” Inlemma Din vilja i Guds vilja, och med blicken fäst vid honom, som är Din tros upphovsman och fullbordare, kan Du göra raka, jämna stigar för Dina fötter. När Du frestas, säg då: ”Jesus är min Frälsare, jag älskar honom, för han älskade först mig.” Visa, att Du litar på honom. När Du går på gatorna, när Du spatserar omkring Ditt hus, kan Du samtala med Din Herre. Grip fatt i honom i levande tro, och tro Guds ord bokstavligt talat.

Nu går vi ut ifrån, att Du lägger bort allt knorrande och klagande, och blickar mot ljuset. Låt oss pröva det under detta år, och se vilket slags år vi får! När Satan antyder tvivel och mörker, stäm då upp en sång om Jesu oförlikneliga kärlek. Be Gud om hjälp med, att rikta tankarna på Jesus, får då kan inte Satan kontrollera Ditt sinne. Låt oss lägga bort alla tarvligheter, och bli ett ljus för världen. Låt Dina ord vara som utvalt silver, och oavsett var Du är, kommer omgivningen att medge, att Du åtföljs av ett dyrbart inflytande. Guds ljus, kärlek och kraft kommer att vila över Dig. Besluta Dig för, att Du genom Jesus skall upphöja själen över allt det låga och jordiska, och låta Dina ord vara fulla av hopp och uppmuntran i Herren. Säg: ”Jag vill vara fri, jag är fri”; och när Satan säger till Dig, att Du är en syndare, säg då till honom: ”Det vet jag, men Jesus har sagt: ’jag har inte kommit för att kalla de rättfärdiga, utan syndare till omvändelse.’” {Matteusevangeliet 9:13, Reformations-Bibeln.}

Genom Guds barmhärtighet har vi tagits ut ur världens stenbrott med hjälp av sanningens mäktiga redskap, för att huggas till och poleras samt anpassas till den himmelska byggnaden. Vi har letts in på den huvudväg, som är dragen för Herrens förlösta att vandra på. Och vi bör gå gladeligt på denna väg, i stället för att beklaga oss. Denna väg har öppnats för oss till oändlig kostnad, och vi bör vara glada och tacksamma för, att vi får lov till, att räknas ibland Guds barn. Skall vi vandra dag efter dag i hjärtats fröjd och glädje, varvid vi lovsäger honom, som har kallat oss ut ur mörkret in i sitt förunderliga ljus? Vilken verkan skulle det ej ha på omgivningens mänskosinnen! De kommer att säga: ”De har förvisso varit hos Jesus och lärt av honom.”

Vi har ingen orsak till tvivel eller rädsla för, att verket inte skall lyckas. Gud går i spetsen och han kommer att få allt i ordning. I fall något behöver justeras i verkets ledning, kommer Gud att sköta om den saken. Han kommer att se till, att det felaktiga rättas till. Låt oss tro på, att Gud kommer att föra det ädla skeppet med hans folk ombord säkert i hamn. Då jag för många år sedan reste sjövägen från Portland, Maine till Boston, råkade vi ut för storm och stora böljor slungade oss fram och tillbaka. Ljuskronorna föll ned och de stora koffertarna rullade från sida till sida som bollar. Passagerarna var rädda, många skrek och väntade sig döden med fasa. Efter en stund kom lotsen ombord. Kaptenen stod i närheten av lotsen, då denne övertog styrningen och han gav uttryck för fruktan för den kurs skeppet tog. ”Vill Du överta rodret?”, frågade lotsen. Kaptenen var inte redo för det, ty han visste, att han inte kände farvattnet gott nog. Några av passagerarna blev ängsliga och sade sig vara rädda för, att lotsen skulle krossa skeppet mot klipporna. ”Vill Ni överta styrningen?”, frågade lotsen, men de visste, att de inte kunde åta sig det. När Du tror, att verket är i fara, be: ”Herre, var Du vår lots. För oss genom de förvecklingar vi är inne i och ta oss tryggt i hamn.” Har vi inte orsak till att tro, att Herren kommer att föra oss segrande igenom det hela?

Framför mig är det många, som är gamla kämpar i saken. Jag har känt vissa av Er de trettio senaste åren. Bröder, har vi inte sett kris efter kris ramma verket, och har Herren inte fört oss igenom det, och verkat för sitt namns ära? Kan Ni inte tro på honom? Kan Ni inte betro saken åt honom? Med Ert begränsade tänkande förmår Ni ej, att förstå hela Guds förutseende åtgärdspaket. Låt Gud ta vara på sitt eget arbete. Ni skall hänga Era hjälplösa själar på Jesus. Överlåt Era själars beskydd åt Gud, som åt en trofast Skapare. När Ni gör detta, kommer Ni att genomströmmas av en del av Guds kärlek; ty den kommer att förbli i Era hjärtan till hans ära. Möterna kommer att bli av upplyftande karaktär; ty Herren kommer att lägga en ny sång i Era munnar, ja, till att prisa vår Gud. Så kommer just Du att säga: ”Hör, vad Herren har gjort för min själ.” Din själ kommer att vara idel ljus i Herren.

Vi har sett på den mörka sidan av bilden. Låt oss nu vända på bilden. Låt oss vända den mörka sidan mot väggen. Låt oss se på de vackra bilderna av Guds kärlek. Utbilda tungan till, att tala om Guds barmhärtighet, och yttra hans lov, som har kallat Dig ut ur mörkret till sitt vidunderliga ljus. Låt oss förverkliga Guds målsättning, och i sanning vara ”världens ljus”.