Review and Herald d. 22. september 1891

tillbaka

Inte behaga Människor

Det ingår i vår visdom, att frukta Gud och älska honom helhjärtat. Han skall vara den förste och siste och bäste i allt. Vi skall inte vara som naturens djur, som äter och dricker, utan att skänka Gud en tanke, och som inte förstår, att visa tacksamhet mot sin Skapare för hans dagliga gåvor. Alla vi, som är väsen välsignade av Gud med förmågan, att resonera, med intellekt och omdöme, borde erkänna, att vi står till svars inför Gud. Det liv, han har gett oss, innebär ett heligt ansvar, och icke ett ögonblick av det skall tillbringas i lättsinne; för vi skall möta det igen i domens anteckningar. I himmelens böcker skildras våra liv lika exakt, som på fotografens negativ. Vi ställs inte bara till ansvar för det, vi har gjort, utan också för det, vi har underlåtit att göra. Vi ställs till ansvar för den karaktär, vi inte har danat, och för de tillfällen, vi inte har nyttjat.

Kära unga, Ni kan vara säkra på, att Era synder slutligen hinner ikapp Er. Frälsaren har sagt: ”Ty ingenting är dolt som inte skall uppenbaras, och ingenting är gömt som inte skall komma i dagen.” {Matteusevangeliet 10:26.} Detta vittnesbörd är så klart, att det inte går att missförstå. Ingen synd undgår Guds ögon, antingen den utförs om dagen eller om natten, i staden eller i ödemarkens enslighet. Varje själ kommer att lönas efter sina gärningar. Det öga, som aldrig slumrar, har lagt märke till alla Era gärningar. Han känner till Era fel, han ser Er försummelse och likgiltighet samt Er ringaktning för Guds rättvisa krav. Måhända Ni har kunnat dölja Er brist på intresse för Guds sak för far och mor, eller för systrar och bröder, men Gud känner hjärtats sanna tillstånd.

David utbrast: ”Vart skall jag gå för din Ande, vart skall jag fly för ditt ansikte? Om jag far upp till himlen, är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, skall också där din hand leda mig. Om jag säger: ”Må mörker falla över mig och ljuset bli natt omkring mig”, så är inte mörkret mörkt för dig, natten skall lysa som dagen och mörkret vara som ljuset.” {Psaltaren 139:7-12.} Intet är dolt för honom, med vilken vi har att göra. När vi betänker, att alla våra synder skall uppenbaras på domens dag, skulle vi då inte skälva? Inget hjärta, som inte är förhärdat i synd, kan betänka denna förfärliga sanning utan illavarslande föraningar. Om vi inte vaknar upp och omvänder oss under prövotiden och finner frid i Gud, kommer vi att vakna upp, när fruktan kommer likt en virvelvind, när människornas städer med alla sina praktfulla byggnader skall omstörtas, och himlarna försvinna och rullas samman som en bok.

Varje ögonblick av våra liv är absolut verkligt. Livet är ingen lek; det är av skräckinjagande betydelse, det är fyllt med ansvar; det äger evighetsbetydelse. När vi betraktar livet ur denna synvinkel, förstår vi, att vi behöver gudomlig hjälp. Denna överbevisning kommer att tränga sig på oss: Ett liv utan Kristus kommer att vara fullständigt misslyckat, men om Jesus förblir i oss, har livet en mening. Vi kommer då till insikt om, att vi utan Guds nåd och den Helige Ande inte kommer att uppnå det höga mål, han har satt upp för oss. Det finns ett gudomligt mål för karaktären, som vi skall nå och när vi eftersträvar himmelens mål, kommer gudomliga bevekelsegrunder att egga oss, sinnet kommer att ställas i balans och den oroliga själen att finna vila i Kristus.

Hur ofta möter vi inte människor, som aldrig är glada! De saknar glädjen genom den tillfredsställelse och den frid, Jesus kan ge. De bekänner den kristna tron, men uppfyller inte villkoren, för att uppnå Guds löften. Jesus sade: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt och min börda är lätt.’” {Matteusevangeliet 11:28-30.} Många lever i oro, därför att de ej är elever i Mästarens skola. Av erfarenhet förstår Guds hängivna och självuppoffrande barn, vad det vill säga, att äga Kristi frid. Kristi sanna efterföljare vet, att de måste ta hans ok på sig, delta i hans prövningar och bära hans bördor. De tänker dock inte beklaga sig, då Kristi ödmjukhet och saktmod gör oket milt och bördan lätt.

Det är fikandet efter egennyttig maklighet, lusten till nöjen, självtillbedjan och självupphöjelse, som hindrar en ifrån, att lära sig de viktiga, praktiska läxorna i Kristi skola. Den kristne är förpliktad till, att inte låta sig präglas av omgivningarna och omständigheterna, utan att forma sin karaktär efter det gudomliga mönstret hos ett liv höjt över omgivningarna och omständigheterna. Han måste vara trofast under alla omständigheter och samvetsgrannt göra sin plikt och använda varje tillfälle, som Gud ger honom, så att han använder sina förmågor på bästa vis. Med blicken riktad på Guds härlighet, verkar han för Jesus, oavsett plats. Vi måste överlämna viljan och hjärtat till Gud och bättre lära känna Kristus. Vi måste förneka jaget, lyfta korset och följa Jesus. Inte en enda av oss kan nå himmelen, utan att lyfta korset och vandra längs den smala vägen. Hur många bär inte korset som ett smycke, men undviker, att bära korset i vardagslivet!

Ack så många bekänner sig som Kristi tjänare, men är samtidigt ovilliga, att utstå klander och skam för hans skull. Korset är ej till för, att klema bort jaget; det står rakt i vägen för nöjesälskaren, och borrar sig igenom våra köttsliga önskemål och själviska böjelser. Korset kommer med en åthutning för allt fusk i arbetet. Om man bär Kristi kors, skyr man inte ansvar och bärandet av bördor. Om man förblir i Kristus, lär sig sina läxor i hans skola, är man inte oförskämd, oärlig eller otrogen. Kristi kors drar upp alla ogudaktiga lidelser med rötterna. Oavsett arbetets art, skall man inlemma Kristi grundsatser i gärningen och göra sig till ett med den tilldelade uppgiften. Arbetsgivarens intressen är ens egna. Om lön erhålls för arbetstid, förstår man, att tiden inte är ens egen, utan tillhör den, som betalar lönen. I fall man är likgiltig och nonchalant och ödelägger arbetsmaterial, missbrukar arbetstiden och försummar, att vara omsorgsfull och flitig, betecknas man som en otrogen tjänare i himmelens böcker.

De, som är otrogna i de minsta timliga affärer, kommer också att vara otrogna, när det gäller ansvar av större betydelse – de kommer att röva från Gud och inte kunna uppfylla den gudomliga lagens krav; de kommer inte att förstå, att deras talanger tillhör Gud och bör vigas åt hans tjänst. De, som inte gör mera för sin arbetsgivare, än de har fått befallning om, när de vet, att arbetets framgång beror på extra ansträngning från deras sida, går inte att betrakta som trofasta tjänare. Det förekommer många ej direkt specifierade ting, som skall utföras, men som den anställde egentligen bör ge akt på. Förluster och försummelser kunde undvikas, om stor flit och oegennyttigt tjänande visades och om de kärlekens principer, som Jesus har lärt oss, omsattes i praktiken av hans namns bekännare. Dock har Gud noterat, att många ögontjänare deltar i hans verk. Det är den uslaste form av egenkärlek, som leder en medarbetare till, att inte bruka tiden på bästa sätt, eller att inte ta vara på firmans ägodelar, eftersom chefen inte hänger över axeln på honom. Nå, kanske sådana medarbetare tror, att deras svek inte nedtecknas. Skulle deras ögon öppnas, skulle de se en väktare betraka all deras likgiltighet och skriva upp den i himmelens böcker.

De, som är otrogna i Guds verk, är principlösa. Deras bevekelsegrunder är inte av den art, som får dem till, att välja det rätta under alla omständigheter. Guds tjänare bör förnimma, att de varje ögonblick iakttas av sin arbetsgivare. Han, som gav akt på Beltesassars vanheliga fest, är på plats vid alla våra institutioner, på köpmannens kontor, i den privata verkstaden och den osynliga handen nedtecknar Din försummelse lika säkert, som den skrev på väggen den förfärliga domen över den hädiske kungen. Domen över Beltesassar skrevs med eldbokstäver: ”Du är vägd på en våg och befunnen för lätt” {Danielsboken 5:27, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98} och i fall Du underlåter, att uppfylla de förpliktelser, Du har fått av Gud, kommer Du att drabbas av samma förkastelsedom.

Många bekännande kristna är inte förenade med Kristus. Deras dagliga liv, deras anda, vittnar om, att Kristus inte är formad på insidan, härlighetens hopp. Dem kan man inte räkna med eller lita på. De är angelägna om, att reducera sitt tjänande till ett minimum av ansträngning och samtidigt vänta sig högsta lön. Namnet ”tjänare” passar in på varje människa, ty vi är alla tjänare och det är viktigt för oss, att lägga märke till, vad slags tjänare vi är. Är vi trogna tjänare, eller är vi otrogna?

Är det den allmänna inställningen ibland tjänare, att göra mesta möjliga? Eller är det snarare vanligt, att avsluta arbetet så fort och lätt som möjligt och erhålla lönen för minsta möjliga ansträngning? Det är inte deras mål, att göra arbetet så grundligt som möjligt, utan bara att få ut sin betalning. De, som bekänner sig till, att vara Kristi tjänare, bör inte glömma aposteln Paulus’ förmaning: ”Ni slavar, lyd era jordiska herrar i allt, inte som ögontjänare för att ställa er in hos dem, utan av uppriktigt hjärta i fruktan för Herren. Vad ni än gör, gör det av hjärtat, så som ni tjänar Herren och inte människor. Ni vet att det är av Herren som ni skall få arvet som lön. Det är Herren Kristus ni tjänar.” {Kolosserbrevet 3:22-24.}

De, som träder in i Guds verk som ögontjänare, kommer att upptäcka, att deras gärning inte tål människors eller änglars granskning. För att utföra ett framgångsrikt arbete, är det nödvändigt, att besitta kunskap om Kristus, för denna kunskap skänker oss sunda och riktiga principer och förlänar oss en ädel, oegennyttig anda, liksom den, som vår Frälsare besatt. Och det är ju honom, som vi bekänner oss att tjäna. Trofasthet, ekonomi, omsorgsfull grundlighet bör utmärka allt vår arbete, var vi än måtte vara, i köket, i verkstaden, på tryckeriets kontor, på sanatoriet, på skolan, eller var som helst vi måtte vara engagerade i Herrens vingård. ”Den som är trogen i smått är också trogen i stort, och den som är ohederlig i smått är också ohederlig i stort.” {Lukasevangeliet 16:10.}