Review and Herald d. 27. september 1892

tillbaka

Behovet av Gudsberoende

[Predikan i Harbor Heights, Michigan, Sabbat eftermiddag, den 25. Juli, 1891.]
Jesus sade: ”Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är vingårdsmannen. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bär mera frukt. Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig.” {Johannesevangeliet 15:1-4.}

Vi bör ständigt känna vår avhängighet av Herren, Israels Gud, och veta, att Gud är vår styrka, och att ju mera vi räknar med honom, desto mera kan vi hämta hos Kristus, den levande vinstocken, och desto mera kan vi få av hans sinnelag. Vår erfarenhet beror på vår andliga näring. Om vi hämtar näring från Krisus, vinner vi en erfarenhet i likhet med den, som han fick. Vi har därför inte råd med, att begå misstag avseende vår erfarenhet av det, som hör Gud till, ty här står våra eviga angelägenheter på spel. Vi kan vandra likgiltiga och snubblande på livets stig, och vi kan göra vägen krokig för våra fötter, men det kommer att vara på bekostnad av våra egna och andra själars frälsning. Vi kommer att löpa risken, att mista en evig vikt av härlighet, när vi inte följer Kristus, och det har vi icke råd med, för det skulle ha varit bättre för oss, om vi aldrig hade blivit födda, än att gå miste om det eviga livet.

Vi behöver veta, och kan veta, att Kristus genom tron förblir i våra hjärtan, och att vi genom tron förblir i Jesus. Jesus säger: ”Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt”. Lyssna nu till versens avslutning: ”ty utan mig kan kan ni ingenting göra.” {Vers 5.} Av detta ser Ni, hur vår Herre Jesus Kristus betraktar mänskliga förmågor, som inte helgas. Vi må ha en akademisk utbildning, vi må äga all världens kunskap, men med mindre den helgas, med mindre den främjar Guds sak, med mindre vi gör oss beroende av hans förtjänster varje ögonblick, och med mindre vi oavbrutet hämtar kraft från Kristus, kan vi inte leva Kristi liv eller göra något, som är hans namn värdigt. Vi vill ju höra Jesu röst och bjuder in honom som vår gäst. Alltså bör vi öppna hjärtats dörr för Kristus och invitera honom in. Han säger: ”utan mig kan ni ingenting göra.” Är det, därför att människor verkar utan Kristus, som vi ser så många ansträngningar göras till ingen nytta? Är det, därför att människor litar på sina egna strävanden och sin egen kraft och tror, att de själva är i stånd till, att uträtta stora ting? Jag vet, att detta är orsaken till, att Herren kan göra så litet för människorna. De använder Guds gåvor som ett vapen, att ödelägga sig själva med. Vi behöver helt enkelt Jesus – Jesus, som erbjuder oss sig själv som frivillig gåva, och om vi av hela hjärtat och själen tar emot erbjudandet, kommer vi att prisa Gud vid varje steg framåt. Vi kommer inte att kunna låta bli, ty han har gett oss detta tecken på sin kärlek och nåd. Vi behöver Jesus och hans nåds kraft, och måtte således Gud döpa oss med sin Helige Ande! ”Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.” {Verserna 6-7.}

Det är ett vidunderligt löfte: ”Om ni förblir i mig och mina ord” – men notera fortsättningen: ”och mina ord förblir i er.” Hur kan vi veta, att Kristi ord förblir i oss? Hur skall vi förstå detta? Jo, det är när själen tillägnar sig hans löften, som vi hämtar näring från Kristus. Vi skall omsorgsfullt studera hans ord, och vara ordets görare. Många förlitar sig till flyktiga känslor och tror, att de, för att bli godkända av Gud, måste vara i en bestämd sinnesstämning, och att de annars inte äger Kristi nåd. Men det är inte det, som vi skall söka efter. Jesus kom, för att vi skulle kunna både lyda och ta emot. Men vi måste tro på honom och ta emot, för att kunna lyda. Vi måste fråga: ”Älskar vi hans ord? Rättar vi oss efter Kristi ord?” Det är betydelsefulla frågor. Om vi följer ljusets stråle längs hela vår stig, och om vi försöker, att göra vår himmelske Faders vilja, kommer vi förvisso att göras beredda på större ljus i hjärta och sinne. Detta kommer i synnerhet att inträffa, när vi skärskådar Skrifterna under bön. Vi har haft Guds Ande här under detta möte. Vi skulle vanära Gud, om vi inte kändes vid detta och prisade hans heliga namn, eftersom vi har förnummit hans Andes kraftfulla yttring.

Jesus sade: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som tror på mig har evigt liv. Jag är livets bröd... Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen skall leva.’... Jesus svarade: ’Amen, amen {Sannerligen, sannerligen} säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. Ty mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck.’” Då en del lärjungar blev förargade över Jesu uttalanden, sade han: ”Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv.” {Johannesevangeliet 6:47, 51, 53-55, 63. Vers 47 ur Reformations-Bibeln.} Kristi ord är ande och liv, och ju bättre vi känner till hans ord, desto kraftigare blir vår andliga tillväxt.

Många sjunger vackra sånger vid mötena, sånger om, vad de skall göra och om, vad de tänker göra; men somliga uträttar inte dessa saker; de sjunger varken med anden eller med förståndet. På samma sätt förhåller det sig med läsningen av Gudsordet. Vissa får ingen nytta av det, enär de ej inlemmar det i sina liv. De handlar inte efter det. Vi lyssnar till en framställning av sanningen, och det är bra. Men lyssnar vi till den, som vi skulle lyssna, i fall det hade varit en skön visa, eller tar vi emot den som Guds tal till oss och lyder dess föreskrifter? Efter att ha lyssnat till de högtidligaste sanningsbudskap, går många ut och följer samma sorglösa och vanheliga kurs som förr, som om de aldrig hade hört Guds uppfordran till dem. De går ut och lever, för att behaga sig själva och följer sina egna infall på ett sätt, som går direkt emot Guds anvisningar. Det har vi fått nog av. Det medför endast svaghet. Vi har varje ögonblick behov av, att ha Guds Helige Ande hos oss. Och var skall våra själar finna tröst? I flyktiga, lyckliga känslor? – O nej, vi skall genom tron inta ordets oförfalskade mjölk, därför att vi kan växa därigenom och undfly fördärvet i världen, som beror på det onda begäret, och få del i gudomlig natur.

Jag önskar, att känna till mera och mera om Guds ord och om hans gärningar. Jag önskar inte, att blåsa upp mig av egen förmåga, ty jag är inget. Min önskan är, att lära känna Herrens vägar. Jag när ingen önskan om, att vara särskilt nogräknad med, hur mitt hem är möblerat, att jag i onödan brukar tid och pengar, för att allt skall bli just efter min smak i detta eller ett annat avseende och hoppa över frågan, som är av allt överskuggande betydelse: Står det väl till med min själ? Vilket tillstånd är min själ i? Är själens tempel rent? Är mitt hjärta besmittat med synd? Har jag känt nödvändigheten av, att rensa mitt hjärta från all orenhet? Det är av största betydelse, att förstå och efterleva sanningen, för detta heliggör själen. Vi bör bekymra oss mest om, att stå fullkomliga inför Herrens åsyn, iförda Kristi rättfärdighets fläckfria klädnad.

Själar håller på, att gå förlorade på grund av brist på livets bröd, och var och en av oss borde vara upptagen av, att allvarligt arbeta för Mästaren. Jesus kom till denna värld som vårt exempel, och vi borde studera och efterlikna hans liv. Ögonblicket är guld värt, och vi bör alltid vara på vår vakt, för att vi inte skall göra myggan till en elefant eller omvänt. Vi bör vara på vår vakt, för att vi inte skall underlåta, att prisa tingen med evighetsvärde och försumma, att sätta värde på himmelens välsignelser. Hur kan det komma sig, att sanningen sådan den är i Jesus, görs så betydelselös? Paulus’ ord till galaterna passar in på dem, som inte erkänner de andliga tingens värde: ”Ni oförståndiga galater! Vem har trollbundit er, så att ni inte skulle lyda sanningen”? {Galaterbrevet 3:1, Reformations-Bibeln.} Varför vandrar Ni inte i ljuset? Varför tillåter Ni Satans förhäxande makt, att förlama Er andliga handlingskraft? Världens inflytande håller många av Er i fångenskap. Satan kommer med sina frestelser till var och en, som bekänner Kristi namn, för att om möjligt kunna leda tankarna bort från Jesus och fästa dem vid tingen i denna värld. Han är de mångahanda frestelsernas mästare och är inställd på, att finna vägen till hjärtat hos dem, som inte har överlåtit sig helt till Kristus. Skall all rättfärdighets fiende vara i besittning av våra själar?

Den kristne bör alltid ha klart för sig, att varje ögonblick i livet skall användas för Mästaren. Vi bör inte leva, för att förhärliga oss själva, ty det är en synd, att tjäna självet. Våra liv måste vara dolda med Kristus i Gud, för att alla våra krafter och alla de talanger, Gud har gett oss, skall gå att använda för påverkan, som leder raka spåret till himmelen. Vi skall uppfylla befallningen: ”Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna.” {Matteusevangeliet 4:10, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98. Jämför Femte Moseboken 6:13. Övers. anm.} Kristus måste vara vår ende Herre och bo i våra hjärtan genom levande tro, för att vi skall kunna vara Guds medarbetare. Vi bör dag för dag försöka, att bättre lära känna honom och upprätthålla oss vid hans oförlikneliga ynnest, tills vi genom beskådande förvandlas till hans härlighets avbilder. Vi skall hålla blicken fästad vid vår frälsnings Banbrytare och Fulländare.

Johannes säger: ”Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn”. {Första Johannesbrevet 3:1.} Ord kan inte uttrycka denna kärlek. Vår beskrivning kan endast ge en svag antydan om den kärlek, som övergår allt förstånd. Vi måste använda Guds språk, för att kunna ge uttryck åt den kärlek, som har gjort det möjligt för oss, att bli kallade för Guds barn. När en person blir kristen, bär det inte av nedåt. Det är ingen skam, att ha förbindelse med den levande Guden. Jesus bar den förödmjukelse och skam samt vanära, som med rätta tillkom syndaren. Han var himmelens Majestät, han var ärans Konung, han var likställd med Fadern, och ändå klädde han sin gudomlighet i mänsklig gestalt, för att människan skulle kunna förenas med Gudomen och Gudomen med människan. Hade han anlänt som en ängel, kunde han inte ha tagit del i våra lidanden, eller ha blivit frestad i allting i likhet med oss, och han kunde heller inte ha visat medkänsla med våra sorger. Han kom klädd i vår mänskliga natur, för att han, som vår ställföreträdare och garant, skulle kunna övervinna mörkrets furste för oss och göra oss till segervinnare genom sina förtjänster. När vi står i skuggan från Golgatas kors, fyller hans kärleks inspiration våra hjärtan. När jag ser på honom, som mina synder genomborrade, kommer inspirationen från det höga över mig, och denna inspiration kan komma över var och en av Er genom den Helige Ande. Om Ni inte erhåller den Helige Ande, kan Ni inte ha Guds kärlek i hjärtat; men genom en levande förbindelse med Kristus fylls vi med kärlek och tjänstiver samt flit. Vi är inte som ett marmorblock, som återspeglar solljuset, men som inte besjälas av liv. Vi är i stånd till, att reagera på de klara strålarna från Rättfärdighetens Sol; ty när Kristus lyser upp våra själar, ger han ljus och liv. Vi dricker av Kristi kärlek, liksom grenen hämtar näring från vinstocken. Om vi är inympade i Kristus, och om vi fiber för fiber har förenats med den levande vinstocken, kommer vi att bära vittnesbörd om detta faktum, genom att bära frukt i präktiga klasar. Om vi har anknytning till ljuset, blir vi ljusets kanaler, och då återspeglar vi i ord och gärning ljuset till världen. De, som är sanna kristna, griper om den gyllne kedja, som länkar jorden med himmelen, och som knyter den dödliga människa till den evige Guden. Det ljus, som strålar ur Jesu anlete, skiner till Guds ära ur hans efterföljares hjärtan.