Review and Herald d. 28. september 1897

tillbaka

Predika Ordet

Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv, så att den som tillhör Gud blir fri från sina brister och rustad för alla slags goda gärningar" (2 Tim 3:16).

Guds Ord är som en skattkista. Det är ett ljus som lyser i mörkret. Det är bättre att försumma något som är av tillfällig natur än att försumma att utforska Skriften. Gud har ordnat så att genom studier i Bibeln skall viktiga sanningar uppenbaras för hans mänskliga tjänare. Mitt hjärta värker när jag ser att även bland de som säger sig vänta på Jesu återkomst på himmelens skyar, finns det de som tillåter sina sinnen att upptas av sådant som bara är påhittat. Världen är full av sådana böcker, men Gud har gett oss en speciell uppgift att utföra, och vi ska inte ägna oss åt bisaker, och lägga ner tid och arbete på att sälja böcker som inte ger något ljus. Kristendomen är något mycket praktiskt, och de som har tagit emot Kristus, borde vandra som han vandrade. Vi borde vara helhjärtat engagerade i Guds verk. "När nu allt detta skall upplösas, då måste ni leva heligt och fromt på alla sätt medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst" (2 Pet 3:11) .

Gud brukar inte vanligtvis göra under för att föra ut sin sanning. Om odlaren försummar att bearbeta marken efter att sådden är utförd så gör inte Gud några underverk för att motverka det som säkert blir resultatet av en sådan försummelse. När det blir dags att skörda finner han sitt land utan nämnvärd skörd. Gud verkar enligt de stora principer som han förklarat för den mänskliga familjen, och det ligger på oss att föra till mognad visa planer, och använda de medel genom vilka Gud skall frambringa säkra resultat. De som inte anstränger sig speciellt, utan bara väntar på att den Helige Ande ska driva dem till verket, kommer att gå förlorade i mörkret. Inte sitta och rulla tummarna Vi skulle kunna fråga dem som väntar på ett under: Vilka av de medel som Gud ställt till deras förfogande har de använt sig av? Vi kunde fråga dem som hoppas på ett övernaturligt verk och som bara säger "tro, tro", om de har överlämnat sig själva åt Guds uppenbarade påbud. Herren har sagt "Du skall" och "du skall icke". Alla borde studera liknelsen om talenterna och inse att Gud har givit varje människa sin uppgift! var och en har han anförtrott sina gåvor och genom att använda sina förmågor, så kan man öka sin effektivitet. Ni ska inte sitta still och inte göra någonting i Guds verk. Det finns arbete, viktigt arbete att göra för Mästaren när det gäller att övervinna onda vanor som fördöms i Guds Ord, och att göra det goda som där är påbjudet. På det individuella planet måste ni kämpa emot det onda, lösgöra er från allt skadligt sällskap, studera Guds Ord och be om gudomlig hjälp i striden mot världen, det egna jaget och djävulen. Ni behöver dagligt ljus från Gud för att kämpa trons goda kamp.

Den som inte uträttar något förrän han känner sig speciellt tvingad till att göra något för Gud kommer aldrig att utföra något. Gud har givit sitt Ord, så skulle inte det vara tillräckligt? Kan ni inte höra hans röst genom hans Ord? Om ni vill använda de medel Gud har ställt till förfogande och ivrigt söka i Skriften, med den bestämda avsikten att lyda sanningen, så kommer ni att förstå om en trospunkt kommer ifrån Gud eller ej, men Gud kommer aldrig att utföra ett underverk bara för att tvinga er att se hans sanningar. Gud har, genom att utge sin ende Son till att dö på Golgata kors, gjort det möjligt för varenda människa att bli frälst. Kristus dog för en fallen värld, och genom Kristi förtjänst har Gud bestämt att människan skulle få ett andra försök, en andra prövotid, en andra chans att visa om hon vill följa Guds bud, eller vandra på överträdelsens stig som Adam gjorde. Genom ett oändligt stort offer har Gud gjort det möjligt för människan att leva ett helgat liv redan nu. De som vill stadfästa sitt val för det kommande livet, kan stadfästa det genom sin lydnad för Guds bud. Starka känslor, starka impulser eller längtan efter himlen, när man lyssnar till en beskrivning av allt det underbara i det kommande livet, bevisar inte att man är utvald att sitta ner med Jesus Kristus på hans tron. Om ni vill känna gudsfruktans hemlighet, skall ni efterleva det som blivit uppenbarat. Villkoren för evigt liv har klart och tydligt fastställts. Jesus säger: ”Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. … Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom. … Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Det ord som ni hör är inte mitt utan kommer från Fadern som har sänt mig." - Joh 14:15, 21, 23, 24. Här är de villkor med vilka var och en kan utses till evigt liv. Er lydnad för Guds bud kommer att bevisa att ni är förutbestämda till ett härligt arv. Ni är utvalda till att vara Guds medarbetare, att arbeta samstämmigt med Kristus, att ikläda er hans ok, att lyfta hans börda, och att följa i hans fotspår. Ni har försetts med medel varigenom ni kan ta reda på vad ni skall göra för att göra er kallelse och utkorelse fast. Sök i Skrifterna, så kommer ni finna att inte en av Adams söner eller döttrar utses till frälsning genom olydnad för Guds bud.

Skulle Gud frälsa människor som är olydiga, efter att han beviljat dem en andra prövning, som sätter människor på prov i detta livet, skulle de misslyckas med att beakta hans auktoritet i det framtida livet. De som otrogna mot Kristus i denna värld skulle vara otrogna mot honom i världen som kommer, och skulle skapa ett andra uppror i himmelen. Människor har historian om Adams olydnad och fall framför sig, och på grund av detta borde de varnas från att våga sig nära överträdelse av Guds lag. Jesus Kristus har dött så att alla människor får ett tillfälle att göra sin kallelse och utkorelse fast; men rättfärdighetens nivå i denna evangeliska tidsålder är intet lägre än den var i Adams dagar, och himmelen kommer att vara belöningen för lydnad.

Världen ogiltigförklarar Guds lag, men kristna är utvalda till tro, lojalitet och helgelse. De är utvalda till att lyda Guds bud, även om det skulle innebära att de måste ta på sig sitt kors.

Bibeln - precis som det står - skall vara vår vägvisare. Ingenting är så beräknat att öppna våra sinnen och stärka intellektet som att studera Bibeln. Inga andra studier kommer att upphöja själen så, och ge kraft till våra förmågor, som studiet av levande Guds Ord. Tusentals förkunnare av evangeliet har ett förkrympt sinne därför att de har tillåtits uppehålla sig kring alldagliga ting, och inte blivit tränade i att söka efter dolda skatter i Guds Ord. När sinnet aktiveras genom studier i Guds Ord, kommer förståndet att växa till, och de högre förmågorna utvecklas så att de kan förstå upphöjda och förädlande sanningar. Det beror på innehållet i det som sinnet sysselsätter sig med, om det leder till ett förkrympt eller ett utvidgat sinne. Om sinnet inte byggs upp genom kraftiga och ihärdiga ansträngningar i sökandet att förstå vad som är sanning, genom att jämföra text med text, kommer det förvisso att krympa ihop och förlora sin spänst. Vi borde ge våra sinnen i uppgift att söka efter sanningar som inte ligger direkt på ytan.

Pastorer som undervisar om Bibelns sanningar för vår tid, delar med sig av ett mycket allvarligt budskap, och de behöver träna sina sinnen så att de kan förstå det underbara ämnet om frälsningen. De måste förstå vad det är människan ska frälsas ifrån, och hur hon skall föras tillbaka till Guds paradis. Det var genom olydnad som människan föll; men kommer en fortsatt olydnad att göra henne godtagbar inför Gud? Kommer fortsatt överträdelse att göra henne passande för himlen?

Låt pastorerna predika Guds Ord. "Jag uppmanar dig allvarligt vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, och inför hans uppenbarelse och hans rike: predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning" (2 Tim 4:1, 2, FB). Pastorer ska inte predika människomeningar, inte berätta historier, inte ge några ”teaterföreställningar”, inte visa upp sitt eget jag; utan som om de vore i Guds och Herrens Jesu Kristi närvaro skall de predika Ordet. Låt dem inte föra in lättsinniga skämt i sin förkunnarg ärning, utan låt dem predika Ordet på ett sådant sätt att det lämnar ett allvarligt intryck i åhörarnas hjärtan. Låt dem inte presentera sina egna tankar och underliga idéer som om de vore Guds Ord, utan låt dem presentera Guds rena Ord, i all uppriktighet.

Paulus nämner några förkunnare som förvrängde Skriften, men när de skall stå inför honom som dömer hela jorden, för att stå till svars för sitt verk, kommer de att önska att de inte hade behandlat Guds Ord på ett vilseledande sätt. Herrens trogna tjänare kommer att hörsamma uppmaningen som gavs till Timoteus, ”Träd fram i tid och otid” - 2 Tim 4:2. De kommer att ta fasta på tillfällen vid utnämnda tider, och utanför tiderna när de är på ensliga platser längs vägen, eller hos familjer som de skall besöka. Genom personligt arbete kommer de att trycka hem sanningen till samvetet med fullt allvar, och med en ivrig ande förklara att, om hörsammad, kommer den att utverka människans frälsning, och om försummad, hennes fördömmelse. De måste inte bara varna människor, men ”övertyga, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning.” - 2 Tim 4:2. Många, många tillfällen tas inte tillvara därför att pastorerna inte anser det vara rätta tillfället, men även under de mest ogynnsamma förhållanden, kan Herren få ett sanningens ord att slå rot i samvetet på den som lyssnar. "Så ut din säd på morgonen, och låt inte armen vila på kvällen. Du vet inte vad som lyckas bäst, det ena eller det andra, eller om båda blir lika bra" (Pred 11:6) .

Satan kan utrusta människor med otaliga ursäkter och undanflykter för att få dem att försumma sin plikt att säga ett varnande ord till dem som felar, och att presentera sanningen som den är i Jesus Kristus till själar som håller på att gå förlorade. Den pastor som tycker om att hålla långa predikningar utsätter sig för faran att predika så länge, som om det stora antalet ord var det enda viktiga, att han blir så uttröttad själv att han inte kan varken hålla reda på sin disposition eller ha ork att engagera sig personligen när han har möjlighet att kommunicera från hjärta till hjärta med sina åhörare. Pastorn skall vara beredd att öppna Bibeln, och efter vad situationen kräver, från den läsa om förebråelse, tillrättavisning, varning eller tröst för dem som lyssnar. Han skall undervisa om sanningen, och dela upp Ordet i rättvisa bitar, och mäta ut lagom stora portioner som kan vara som mat i rätt tid för dem han har att göra med. Skygga inte för de svåra uppgifterna Alltför många pastorer undlåter att troget ta hand om dem de kommer i kontakt med. De överlåter åt andra pastorer att ta itu med de svåra sakerna; därför att de inte vill riskera att förlora den fina vänskap de har med dem de arbetar för. Om pastorer kunde ta itu med dem som felar, vid rätt tidpunkt, skulle de undvika att felsteg läggs på hög, och på så sätt rädda själar från att dö. Om en pastor undlåter att tillrättavisa om något, och sedan kommer nästa pastor och tar upp saken, så kommer den tillrättavisade att tycka att den första pastorn som inte tog upp saken, var en bra pastor. Men så är det inte; han var bara en predikant, inte en pastor som samarbetar med Gud för att skaffa bort synden. Med Jesu ödmjukhet skall du utföra det arbete som kommer att visa att du tar din pastorsuppgift på allvar. Du skall visa äkta hjärtesorg över synden, utan att visa prov på någon ohelig passion för att förebrå den som felar. Alla dina ansträngningar måste utföras med tålamod och lära; och om du bara ser ett magert resultat av ditt arbete, så ska du inte bli missmodig. Denna erfarenhet kräver att man visar prov på långmodighet och tålamod. Fortsätt arbeta, var finkänslig, visa gott omdöme, inse när man ska tala och när man ska tiga.

Paulus uppmanade Timoteus att "predika Ordet", men det var också en annan sak som skulle göras - "bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning" (2 Tim 4:2, FB). Detta uppdrag kan inte försummas utan vidare. Pastorer måste vara på plats i tid och otid i sin vakt på själar som om de skulle vara personligt ansvariga för dem. De måste visa stor försiktighet. Var på vakt överallt, se upp för Satans knep, så att du inte luras till att hoppa över de svåra uppgifterna. Svårigheter får inte skrämma dig eller slå ned modet på dig. Att ha ett välbalanserat sinne och en fast karaktär gör att man kan möta svårigheter, och genom att övervinna dem får man en rik erfarenhet. Utför en evangelists arbete - vattna och rensa kring de frön som redan såtts. När en ny församling har bildats, skall den inte lämnas ensam utan hjälp. Pastorn måste hjälpa till att utveckla förmågorna i församlingen, så att möten kan fortsätta att hållas på ett bra sätt. Timoteus uppmanades att resa från för- samling till församling, som en som skulle utföra uppgiften att bygga upp församlingarna i den allra heligaste tron. Han skulle utföra en evangelists arbete, och detta är ett ännu viktigare arbete än pastorns. Han skulle predika Ordet, men han skulle inte slå sig till ro i någon församling.

Bestäm dig för att du ska inte hoppa över de svåra uppgifterna, och genom att inte vara trogen i ditt arbete, bidra till att någon själ går förlorad. Om vi är verkliga kristna, skall vi inom oss ha hans ande som dog för de döende. Vi skall älska dem som felar, och syndare, alltför mycket för att smickra dem och på så vis uppmuntra dem till att fortsätta med sina onda gärningar. Vi måste vaka över själar, som om vi skulle vara personligt ansvariga för dem. Vi måste se till att vi visar den kärlek som är helig och helgad, och inte den sorten som är sentimental. Det finns ett överflöd av dessa falska strömningar i världen, men de kommer inte från Gud. Vi måste veckla ut det standar som den Evige har gett oss att visa upp i världen. Om vi är trogna mot Gud i de små tingen, kommer vi att få ett heligt mod när vi förväntas fatta kloka beslut, och vi skall kunna vandra nära Gud, och samarbeta med Gud.