Review and Herald d. 3. oktober 1912

tillbaka

Arbetets värdighet

Trots allt, som är sagt och skrivet om värdigheten med handens arbete, är den känslan allmänt utbredd, att det är av mindre värde. Människors åsikt har för mångas vidkommande ändrat tingens ordning och man har kommit att anse, att det inte är lämpligt för en person, som arbetar med sina händer att inta sin plats bland redliga och redbara män. Folk arbetar hårt för att tjäna pengar och när de genom detta blivit rika, tror de, att deras pengar skall skapa fint folk av deras söner. Men många sådana människor misslyckas med att uppfostra sina söner så, som de själva har uppfostrats till hårt och nyttigt arbete. Deras söner använder de pengar, som har förtjänats genom andras arbete utan att förstå deras rätta värde. På så sätt missbrukar de en begåvning, som Herren avsåg att den skulle användas till att uträtta mycket gott.

Herrens tankar är inte desamma som människors. Det var inte Hans avsikt, att människan skulle leva i sysslolöshet. I begynnelsen skapade Han människan som en redbar människa, men trots att Adam var rik på allt det, som ägaren av universum kunde ge honom, skulle Adam inte vara lättjefull. Han hade knappt blivit skapad, innan han fick sitt första arbete. Han skulle finna sysselsättning och glädje i att förvalta allt det, som Gud hade skapat. Som lön för sitt arbete skulle hans behov rikligt tillfredsställas av frukterna i Edens lustgård.

Så länge våra första föräldrar var lydiga mot Gud, var deras arbete i lustgården en glädje och från jorden fick de rikligt av det som de behövde. Men när människan blev olydig, blev hon dömd till att strida mot den säd som Satan sådde och tjäna sitt bröd i sitt anletes svett. Därefter måste han kämpa under slit och umbäranden mot den makt, som han hade överlämnat sin vilja till.

Det var Guds avsikt att genom hårt arbete lindra det onda, som hade kommit in i världen. Genom slit kunde Satans frestelser göras verkningslösa och det ondas flodvågor hejdas. Och även om arbetet är förenat med bekymmer, trötthet och smärta, är det en ständig källa till glädje och utveckling och ett skydd mot frestelse. Det uppfostrar människan och verkar därmed återhållande på njutningslystnad och ger upphov till flit, renhet och fasthet. På så sätt är det en del av Guds stora plan för vår återupprättelse efter fallet.

Människor i allmänhet upplever det som att det är nedvärderande att arbeta med sina händer. Ändå kan folk anstränga sig så mycket de har lust till i kricket, baseball eller boxningskamper utan att man ser ned på dem för det. Satan gläder sig, när han ser människor använda sina fysiska och andliga krafter till något, som inte utbildar dem, som inte är nyttigt och som inte hjälper dem som behöver deras hjälp. Medan unga blir experter i sport, som inte har något verkligt värde vare sig för dem själva eller för andra, driver Satan sitt spel om liv och död för deras själar, tar ifrån dem de förmågor som Gud har gett dem och ersätter dessa med sina egna egenskaper. Han anstränger sig för att få folk att ignorera Gud. Han försöker lägga beslag på och uppsluka sinnet så fullständigt, att det inte blir någon plats över till Gud i deras tankar. Han vill inte, att folk skall veta något om sin Skapare och han är mycket nöjd, om han kan få igång verksamheter som sport och teaterföreställningar, som kan förvirra de ungas sinnen, så att Gud och himlen blir bortglömda.

Ett av de säkraste skydden mot det onda är nyttig sysselsättning. Sysslolöshet däremot är en av de största förbannelserna, eftersom moraliskt fördärv, kriminalitet och fattigdom följer i dess kölvatten. De, som alltid är sysselsatta och som med glädje går till sina dagliga uppgifter, är dugliga medlemmar i samhället. Medan de trofast utför de olika plikter, som ligger på deras väg, gör de sina liv till en välsignelse för sig själva och andra. Flitigt, omsorgsfullt arbete håller dem borta från många av de snaror, som läggs ut av honom som alltid ”tänker ut något fuffens som sysslolösa händer kan göra”.

En stillastående damm kommer snart att upplevas som motbjudande, men en bäck med rinnande vatten sprider hälsa och glädje över landet. Den ena är en symbol på den sysslolöse, den andra på den flitige.

Enligt Guds plan för Israel hade varje familj ett hem på landet med tillräckligt mycket jord att odla. På det sättet försågs de både med medel till och motiv för en nyttig verksamhet och ett själv- försörjande liv. Och ingenting, som människor har kunnat tänka ut, har någonsin överträffat den planen. Detta faktum, att världen mer och mer har avlägsnat sig från den, är till en stor del skuld till den fattigdom och det elände, som finns i dag.

I Israel betraktades utbildning i ett hantverk som en plikt. Varje far hade plikt att sörja för, att hans söner lärde sig något nyttigt yrke. Till och med de förnämsta männen i Israel blev upplärda i ett hantverk. En kunskap om de plikter, som hör till hushållsgöromål, betraktades som viktiga för varje kvinna. Skicklighet inom nyttiga plikter betraktades som en ära för kvinnor på alla platser i samhället.

I profetskolorna undervisades inom olika hantverk och många av de studerande tjänade ihop till sitt eget underhåll genom att arbeta med sina händer.

Den slitsamma väg, som blev anvisad jordens invånare, kan vara hård och tröttsam, men den har ärats genom Frälsarens fotspår. Den som följer denna heliga väg befinner sig på säker grund. Genom förebild och exempel har Kristus upphöjt det nyttiga arbetet. Från sina tidigaste år levde han ett liv i hårt arbete. Den största delen av Sitt jordiska liv tillbringade Han i tålmodigt arbete i timmermannens bod i Nasaret. I en vanlig arbetares gestalt gick Herren på gatorna i den lilla stad, som Han bodde i, då Han gick till och från sitt enkla jobb. Tjänande änglar följde Honom, då Han vandrade sida vid sida med bönder och arbetare utan att vara igenkänd och ärad.

När Han gick för att genom Sitt arbete bidra till Sin familjs försörjning, ägde Han samma kraft som när Han på stränderna av den Galileiska sjön utspisade femtusen hungriga människor med fem bröd och två fiskar. Däremot använde Han inte Sin gudomliga makt till att göra bördorna i Sitt eget slit och släp lättare. Han hade iklätt Sig mänsklig gestalt med allt det lidande, som det medförde och Han ryggade inte tillbaka för dess hårdaste prövningar och umbäranden. Han levde i en hantverkares hem. Han var klädd i ett grovt klädesplagg. Han umgicks med de lågt stående. Han slet dagligen med tåliga händer. Hans exempel visar oss, att det är människans plikt att vara flitig och att det är hedervärt att arbeta.

Allt som händer på jorden har ett närmare samband med himlen och står mer direkt under Kristi kontroll, än många inser. Alla goda uppfinningar och framsteg har sitt ursprung i Honom, som ger förunderliga råd och är fulländad i det Han gör. Den skickliga beröringen från läkarens hand, hans kontroll över nerver och muskler, hans kunskap om kroppens sinnrika mekanismer, är den visdom från gudomlig makt och kraft som skall användas till den lidandes bästa. Den skicklighet med vilken snickaren använder sina redskap och smedens styrka, när han arbetar vid sitt städ, kommer alltsammans från Gud. Vad vi än sysselsätter oss med och var vi än befinner oss, vill Han styra våra sinnen, så att vi kan utföra ett fullkomligt arbete. En kristens tro och yrkesliv är, om de uppfattas på rätt sätt, inte två olika saker. De är en och samma sak. Människans och Guds inflytande skall samarbeta i världsliga lika väl som i andliga angelägenheter. Mänskliga och gudomliga krafter måste förenas i alla mänskliga strävanden, i mekaniska arbetsuppgifter och i jordbrukssammanhang, inom merkantila och vetenskapliga företag.

Det finns bara en medicin mot sysslolöshet och det är att skaka av sig denna lättja som synd, som leder till evig förtappelse och därigenom skrida till verket och använda den fysiska förmåga, som Gud har gett oss. Det enda botemedlet mot ett onyttigt och passivt liv är beslutsam och uthållig ansträngning. Livet har inte getts oss för att tillbringas i overksamhet eller för att tillfredsställa oss själva. Det ligger stora möjligheter framför oss. I den tillgång som fysisk styrka innebär, har en dyrbar förmåga anförtrotts människorna. Den är av större värde än något bankkonto. Den borde också värdesättas högre, eftersom den kan ge ränta och ränta på ränta genom de möjligheter, som den ger människor att leva ett meningsfullt, lyckligt liv. Den är en välsignelse, som inte kan köpas med guld eller silver, fastigheter eller jord. Gud kräver, att den skall användas med förstånd. Ingen människa har rätt att offra denna begåvning för sysslolöshetens förödande inflytande. Alla skall avlägga räkenskap för det kapital, som finns i form av fysisk kraft, lika väl som för det kapital, som finns i pengar.

Kapplöpningen vinns inte alltid av den snabbe, liksom inte heller den starke alltid vinner striden. De som är skickliga i affärer blir inte alltid framgångsrika och välbärgade. Det är i stället den flitiga och omsorgsfulla handen som gör människan rik. Medan lättja och slöhet bedrövar den Helige Ande och ödelägger sann gudsfruktan, leder det också till fattigdom och brist på tillgångar. Den, som arbetar med slapp hand blir fattig.

Omdömesgillt arbete är en hälsosam medicin för den mänskliga rasen. Det gör den svage stark, den fattige rik, och den förtvivlade lycklig. Satan ligger alltid i bakhåll, beredd att fördärva dem, vilkas sysslolöshet ger honom tillfälle att tränga in i en eller annan tilltalande förklädnad. Han är aldrig mer framgångsrik, än när han kommer till människor på deras lediga stunder.

Bland de under, som rikedom för med sig, är ett av de största den moderna uppfattningen, att fysiskt arbete är underlägset. Profeten Hesekiel säger: ”Se, detta var din syster Sodoms synd: Högmod, överflöd på mat och bekymmerslös säkerhet utmärkte henne och hennes döttrar. Och hon hjälpte inte den nödställde och fattige.” (Hes. 16:49) Här beskrivs för oss de fruktansvärda konsekvenserna av sysslolöshet, som försvagar sinnet, nedvärderar själen och fördärvar förståndet genom att den gör det till en förbannelse, som hade getts oss för att det skulle vara en välsignelse. Det är den arbetande mannen och kvinnan, som ser något stort och gott i livet, och som är villig att bära dess förpliktelser med tro och hopp.

Ett stort antal av Kristi efterföljare måste ännu lära sig den väsentliga läxa, som handlar om att vara nöjd och arbetsam där de möter livets nödvändiga plikter. Det kräver mer nåd, mer sträng disciplin av karaktären att arbeta för Gud som mekaniker, affärsman, advokat eller jordbrukare och föra in de kristna principerna in livets dagliga verksamheter, än att arbeta som en erkänd missionär på missionsfältet. Det kräver stor andlig kraft att ta sin kristna tro med sig in på arbetsplatsen och kontoret och helga alla de små delarna av det dagliga livet och ordna varje verksamhet så, att den stå i överensstämmelse med Guds Ord. Men det är vad Herren kräver.

Aposteln Paulus betraktade maklighet som synd. Han lärde sig tältmakaryrket i dess högre och lägre grenar. Under sin tjänst för Herren arbetade han ofta i denna bransch för att försörja sig själv och andra. Paulus betraktade inte den tid som förspilld, som användes på det sättet. Medan han arbetade med sitt hantverk, fick han kontakt med en kategori människor, som han inte hade kunnat nå på annat sätt. Han visade sina kollegor, att skicklighet i de vanliga färdigheterna är en gåva från Gud. Han lärde dem, att Gud bör äras också i det dagliga slitsamma arbetet. Hans arbetshärdade händer var inte på minsta sätt i vägen för hans gripande appeller som kristen präst.

Gud avser, att alla skall vara medarbetare. Djuret som arbetar hårt motsvarar bättre syftet med dess skapelse än den lättjefulla människan. Gud arbetar hela tiden. Änglarna är medarbetare. De är Guds tjänare för att hjälpa människors barn. De som ser fram emot en himmel i sysslolöshet, kommer att bli besvikna, eftersom himlens hushållning inte ger utrymme för någon uppmuntran till lättja. Däremot utlovas vila åt den trötte och överansträngde. Det är den trofaste tjänaren som hälsas välkommen från sitt arbete till att glädja sig i sin Herre. Han kommer med glädje att lägga av sig sin rustning och kommer att glömma stridens buller i den härliga vila, som är förberedd för dem som segrar vid Golgatas kors.