Review and Herald d. 6. oktober 1891

tillbaka

Missionsarbete (avslutning)

Varje verk kommer att skärskådas av Gud. Varje betrodd talang kommer att bedömas, för att utröna, om den har utvecklats. Gud vet, vad Du har gjort, för att välsigna andra, och vad Du ej har gjort. Det Sanna Vittnet säger: ”Jag känner dina gärningar.” {Uppenbarelseboken 3:15.} Han ser, vilka som är villiga, trofasta medarbetare, och vilka som är makliga tjänare.

Jag vädjar till varje man och kvinna, som kommer att läsa dessa ord, att hålla i minnet, att räkenskaper måste göras inför Den, som Gud har utsett till, att döma världen. Då kommer var och en att få visa facit över de talanger, han har anförtrotts. ”... ingen av oss lever för sig själv”. {Romarbrevet 14:7.} Kristus sade: ”Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.’” {Johannesevangeliet 12:32.} Jesus, ”som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen” {Hebréerbrevet 12:2}, offrade livet, för att alla, som skulle komma att tro på honom, inte skulle gå under, utan få evigt liv. Genom denna väldiga gärning uppenbarades Guds kärlek, och alla på Kristus troende blir frälsta.

Här är de mäktiga hjälpmedel, som skall beröra världen. Golgatas kors fordrar, att alla på Kristus troende skall nyttja alla sina krafter, för att bli delaktiga i själars frälsning. Mänsklig ansträngning skall förenas med gudomlig; den mänskliga måste dock hämta sin verksamma kraft från himmelen. Vi skall vara Guds medarbetare. Herren avbildas såsom öppnande mäns och kvinnors hjärtan, för att de skall ta emot ordet, och den Helige Ande gör ordet verksamt. De, som tar emot sanningen, äger en tro, som leder till avgjord handling. Denna tro fungerar genom kärlek, och renar själen. Härigenom är sanningen ett helgande medel. Dess förvandlande kraft märks på karaktären. När sanningen har släppts in i själens inre helgedom, krafsar den inte litet blygt på ytan, lämnande hjärtat oförändrat. Den väcker inte bara känslorna till liv, till förfång för omdömet och viljan; utan den tar hissen ned till själva djupen hos mänskonaturen, och får hela personen att fungera harmoniskt.

Nu börjar verket inom den verkligt omvände på allvar. Han måste göra, som Kristus gjorde. Han får inte längre leva själviskt, utan i allt för Herren. Det innebär, att jaget inte längre är herre på täppan. Ljuset, som strålar från Golgatas kors, håller honom fången med sina klara strålar, och Anden har tagit emot gåvor från Kristus, och visat dem på ett så tilltalande sätt, att de utövar en förvandlande inverkan på hans vanor och seder. Härigenom framgår det, att han är en ny skapelse i Kristus Jesus. Han betraktar varje krona som värdefull, fast inte för att tillfredsställa hans smak eller lust, inte för att han skall gräva ned den i jorden, utan att göra gott med, att bidra till själars vinnande för sanningen, att bygga upp Kristi rike. Hans lycka är samma som Kristi lycka – att se själar frälsta. Varför uträttar vi så litet för människornas frälsning, när det finns så mycket att göra? Varför uträttar vi så litet, för att locka män och kvinnor samt barn till Kristus?

I förening är vi starka; i splittring är vi svaga. Vi borde verka synnerligen ihärdigt, för att besvara Kristi bön om, att hans lärjungar måtte vara ett, liksom han är ett med Fadern. Om vi är förenade med Kristus, utgör bygget av en församling en fördel för samtliga medlemmar; ty genom att gå samman som menighet, lovar vi varandra ömsesidigt bistånd. Den Helige Ande leder oss inte in ett sällskap för ömsesidig beundran, utan för att vi skall leta fram alla krafter hos våra väsen, för att bistå varandra, i medkänsla, i kärlek, för att bli mera lika Jesus.

De felaktigheter, som förekommer i världens kretsar, skulle aldrig, aldrig omhuldas av kristna. Ingen förståelse skulle visas för de rikas förtryck av de fattiga, ingen uppmuntran ges åt de fattigas avundsjuka och svartsyn mot de rika. Inget godkännande skulle ges åt de starka och inflytelserika, när de trampar på de svaga och hjälplösa. ”... ni är alla bröder.” {Matteusevangeliet 23:8.} Herren Gud i himmelen är precis och opartisk. Därutöver fordrar Gud, att Ni öppnar plånboken på vid gavel för de nödställda, och hyser det största medlidande för de utsatta, eller för de nödlidande. Om Ni rycker på axlarna åt deras rop, kommer Herren alldeles säkert att förbise Er bön, och Han kommer ej att bönhöra Er under Er ångest.

Om Ni äger Kristi anda, kommer Ni att älska varandra likt bröder; Ni kommer att ta hänsyn till den enkle lärjungen i hans fattiga hem, eftersom Gud älskar honom lika mycket, som han älskar Er, ja, kanske rent av mera. Han erkänner inga klasskillnader. Han sätter sitt insegel på människor, inte på grund av deras inbördes rangordning, eller beroende på deras välstånd, eller tack vare deras intellektuella skärpa, utan med utgångspunkt i deras enhet med Kristus. Mänskors sanna värde bottnar i hjärtats renhet, i deras redbara målmedvetenhet. Herren kommer att minnas fjäsket för de rika, och vändandet av ryggen mot de fattiga, och han kommer att försätta Er i belägenheter liknande de nödställdas, som led, medan Ni gick förbi på andra trottoaren.

Alla, som lever i dagligt samröre med Kristus, bedömer människorna med hans måttstock. Jakob säger: ”Mina bröder, ni kan inte tro på vår Herre Jesus Kristus, den förhärligade, och på samma gång göra skillnad på människor. Anta att det vid er sammankomst kommer in en man i vackra kläder och med guldring på fingret och samtidigt en fattig man i smutsiga kläder. Om ni då ser till den vackert klädde och säger: ”Var så god och sitt, här är en bra plats,” men till den fattige: ”Du kan stå där”eller: ”Sätt dig vid mina fötter”, har ni då inte kommit i strid med er själva och blivit domare som dömer partiskt? Lyssna, mina älskade bröder. Har inte Gud utvalt de fattiga i den här världen till att bli rika i tron och till att ärva det rike som han har lovat dem som älskar honom? Men ni föraktar den fattige. Är det inte de rika som förtrycker er och drar er inför domstolar? Är det inte de som smädar det sköna namn som har nämnts över er? Om ni uppfyller den konungsliga lagen enligt Skriften: Du skall älska din nästa som dig själv, då handlar ni rätt. Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare. Ty den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt.” {Jakobsbrevet 2:1-10, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.}

Här har vi ett tydligt ”Så säger Herren”. Vem ämnar vara en ordets görare, och inte en glömsk hörare? Härav framgår tydligt den inriktning, som Herren har stakat ut för kristna att följa. I samhället och i kyrkan skall de låta sig styras av en fast beslutsamhet om, att bispringa och välsigna de behövande fattiga. Girighet, själviskhet och habegär är lika med avgudadyrkan, och vanärar Gud. ”Lev inte för pengar”. {Hebréerbrevet 13:5.} Ömsinthet, förbarmande och välgärningar fordras av kristna.

”Ära HERREN med dina ägodelar och ge honom det första av all din gröda.” ”När ni nu har överflöd på allting, på tro, tal och kunskap, på hängivenhet och på den kärlek som vi har väckt hos er, så överflöda också i denna kärleksgärning” – kristen givmildhet. {Ordspråksboken 3:9; Andra Korintierbrevet 8:7.} ”Och glöm inte att göra gott och dela med er, ty sådana offer har Gud behag till.” ”Uppmana dem som är rika i den här världen att inte vara högmodiga eller sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, utan till Gud som rikligt ger oss allt att njuta av. Uppmana dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att var generösa och dela med sig och samla åt sig en skatt som är en god grund för den kommande tidsåldern, så att de vinner det verkliga livet.” {Hebréerbrevet 13:16; Första Timoteusbrevet 6:17-19.}

Här påtalas nödvändigheten för var och en, som har anförtrotts med vår Herres goda, att dela med sig härav till de värdiga fattiga, och att skänka medel åt Guds sak enligt dess behov. Liksom Gud har varit givmild mot oss, bör vi ge tillbaka åt honom hans eget, när han gör det möjligt, att satsa dessa medel rätt. På så vis ärar vi Gud med våra ägodelar, som han har lagt i våra händer. Härigenom kommer vi inte att leva själviskt.

Guds krav går före alla andra krav. Han lägger handen på allt det, som han – medelst spridandet av sitt överflöd och sina välgärningar – har anförtrott åt människan, och säger: ”Jag är universums rättmätige ägare, och detta goda tillhör Mig. Använd det till, att främja Min sak, för att bygga upp Mitt rike, så kommer Min välsignelse att vila över Dig.”

De, som vill dela Kristi karaktär, måste praktisera hans lärosatser. De måste granska Mönsterbilden. Sedan kommer de att uppenbara en Kristuslik karaktär i sitt inbördes umgänge, och deras förenade inflytande kommer att utövas i, att bidra till förvandlingen av andras karaktärer. De kommer att suga åt sig Jesu medlidsamhet, och utöva samma fördragsamhet, varvid de stöttar, uppmuntrar och livar varandra i verket, där var och en är en viktig lem i den organiserade kroppen. Denna är knuten till Kristus, det levande huvudet, tills de har uppnått mäns och kvinnors kristna fullmognad. Därpå kommer de att stråla som ljus i världen, dela samma omdöme, ledas av samme Ande. De kommer att vara en unik kraft i världen. Sanningens mäktiga köttyxa har skilt oss ifrån världen och gjort oss till ett folk för sig. ”Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.” {Första Petrusbrevet 2:9, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} I och med, att vi uppehåller oss i ljuset från Rättfärdighetens Sol, kommer vi att skina som ljus i världen.

Hur viktigt är det därför inte, att när vi nu har valts ut i världen och aktar oss för den, att vi skall utbilda och lära upp alla våra krafter till lydnad för Guds allenarådande vilja! På så sätt skall det inte förekomma någon själviskhet ibland oss, för att vårt verk skall utföras som för Kristus personligen, inte för att inhösta lön och hyllningar. Härigenom kommer vi heller inte att använda våra åt oss anförtrodda förmågor till inflytande och ekonomiska medel, för att gagna oss själva, men i alla våra gärningar skall vi ge prov på Kristi självförnekande anda. Vi skall inte säga oss tillhöra Kristus, och sedan leva en lögn i form av självputsande och själveftergifter. Vi skall skilja oss från världen. ”Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom.” ”Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden.” {Första Johannesbrevet 2:15; Kolosserbrevet 3:2.}