Review and Herald d. 7. oktober 1890

tillbaka

Guds höga kall i Jesus Kristus.

När vi närmar oss tidens slut, kommer det onda att strömma starkare i sitt lopp mot evig fördömelse. Vi kan bara vara trygga när vi håller fast i Jesu hand och hela tiden ser på honom som är trons upphovsman och fullkomnare. Han är vår mäktige hjälpare. Vi skall söka Gud för att bli eniga. Vi skall inte göra våra egna idéer och åsikter till rättesnöre för någon annan. Vi skall inte våga vår ära på att vi har rätt och våra bröder har fel. Vi borde ägna oss åt att studera frälsningsplanen, så att vi kan få en uppfattning om hur högt Jehova har värderat människans frälsning.

"Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv." ( Joh 3:16 ) Uppenbarelsen av Guds kärlek, så som den kom till synes på Golgata kors, vittnar om att Gud har satt ett oerhört stort värde på människan. Skall vi då inte vara noga med hur vi talar om våra syskon och om människor i allmänhet? Hur försiktiga borde vi inte vara så att vi inte skadar eller sårar någon av Guds minsta. De minsta av oss är de inte bland Guds utvalda? Har han inte dött för dem likaväl som för oss? Har han inte lösköpt dem för att de skall prisa honom, som har kallat oss från mörkret till sitt underbara ljus? Är det någon av oss som vill göra en av Guds ljusbärare besviken och släcka de strålar som Gud ville låta skina i världen? Gud förbjude det!

Vi behöver varje ljusstråle som Gud kan sprida över oss. Många som borde resa sina tält närmare Kanaans land slår läger närmare Egypten. De lever inte i ljuset från Rättfärdigbetens sol. Många söker nöjen för att tillfredsställa sin smak. De vinner inte någon andlig kraft genom att göra så. De befinner sig snart på den förlorande sidan. Att tillfredsställa nöjeslystnaden minskar kärleken till det kristna livets gärningar. Sinnet blir så fyllt av bagateller, av sådant som tillfredsställer det naturliga sinnet, att det inte blir någon plats över för Jesus.

Du kan inte säga hur många dagar du har av nådatid. Herren kan mycket snart säga: "Hugg ned trädet: det står till ingen nytta i Herrens trädgård." Vad kan jag säga för att hjälpa de unga? Vill ni inte öppna era hjärtan för Jesus så att hans kärlek och nåd kan komma in och fylla er, så att ni kan lovsjunga och prisa Gud i era hjärtan? Om ni bara ville ge all er glädje till Jesus, så skulle ni lära er Kanaans språk och sång.

Hos världsliga människor väntar man sig att möta lättsinne, tanklöshet, fåfänga, omoral, gyckel och skämt, men låt inte något sådant förekomma bland er som har uppstått med Kristus. Er livsuppgift är nämligen att söka de ting som är därovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. "Ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud. När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då skall också ni träda fram i härlighet." ( Kol 3:4 )

Prövningar kommer vi alla att få möta, men om vi uthärdar dem utan att klaga, kommer vi att utveckla tålamod, ödmjukhet och långmodighet med glädje. Alla våra avsikter och alla våra mål i livet skulle vara att bli goda och göra gott. Vi ska bygga på grunden med guld, silver och ädla stenar - ett oförstörbart verkligt innehåll.

Den tid som vi lever i är fylld av eviga realiteter. Vi måste nu höja våra tankar och lära i Mästarens skola. Vi får aldrig bli missmodiga, aldrig nöjda med att bygga på grunden med trä, hö och halm, som kommer att förstöras. Tack Gud att det nu är tid att ångra våra orättfärdiga gärningar. Det finns en öppen källa för Juda och Jerusalem, så att vi kan tvättas i Lammets blod och bli rena.

Det är nödvändigt för oss att tillägna oss den tro som verkar genom kärlek och renar själen, om vi skall kunna komma Guds sinne till mötes. Det finns några som tror på Kristus. De menar inte att han är en bedragare. De tror också att Bibeln uppenbarar hans gudomliga karaktär. De beundrar den upphöjda läran och ärar namnet, det enda namn som är givet under himmelen, varigenom människor kan bli frälsta. Ändå är de kanske trots allt detta vetande lika okunniga som den största syndare om Guds nåd. De har inte öppnat sina hjärtan för Jesus så att han kan komma in till dem. De vandrar i mörker och ser inget ljus. De lever i fiendskap med Gud och vet inte att de är blinda och eländiga, därför att de inte urskiljer härligheten från Gud i Jesus Kristus. De förstår inte den lydnad han visade för allt som hans Far krävde. De sätter inte värde på det lidande, som han uthärdade för att kunna frälsa den fallna människan och sammanflätas med allt av betydelse för henne, allt som är henne kärt. Han lyser omkring henne med sitt gudomliga ljus för att leda henne på vägen till himlen.

För att förstå Jesu uppdrag är det nödvändigt att hans gudomliga ljus upplyser sinnet. I sin mänskliga natur tar människan inte emot de ting som tillhör Guds Ande, ty de är dårskap för henne. Hon kan inte heller förstå dem, eftersom de endast kan urskiljas andligt. Jesus leder oss hela tiden till att se på honom som vårt enda hopp och vår enda tillflykt. "Så säger Herren: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Jag skall bevara dig och göra dig till ett förbund för folket, för att upprätta landet och utskifta de förödda arvslotterna." ( Jes 49:8 ) "Jubla, ni himlar, och fröjda dig, du jord, brist ut i jubel, ni berg. Ty Herren tröstar sitt folk och förbarmar sig över sina betryckta. Men Sion säger: ´Herren har övergivit mig. Herren har glömt mig.' Kan då en mor glömma sitt diande barn, så att hon inte förbarmar sig över sin livsfrukt? Och även om hon kunde glömma sitt barn, skall jag inte glömma dig. Se, på mina händer har jag upptecknat dig. Dina murar står alltid inför mig." ( Jes 49:13-16 )

Märkena efter korsfästelsen i vår Herres händer och fötter är bevis för att Kristus inte har glömt sitt folk. Han har köpt dem och lösesumman är betald. Jesus, världens Förlossare, känner alla sina barn vid namn, och de som tror skall få del i Guds härlighet. Rättfärdighetens sol har gått upp med läkedom under sina vingar.

Genom tro på Kristus blir jordens barn gjorda till Guds arvingar, Jesu Kristi medarvingar. De som ser på Jesus förändras till att bli honom lika, blir ett med hans natur, och den Guds härlighet som upplyser Jesu ansikte återspeglas i hans efterföljares liv. Den kristne förändras mer och mer från härlighet till härlighet som av Herrens Ande och han blir världens ljus. Ju mera han betraktar Jesus, dess mera önskar och längtar han efter att betrakta honom ytterligare, och ju mera ljus, kärlek och härlighet han ser i Kristus, dess större ljus får han själv och dess mer ökar hans ljus intill dagen når sin höjd. "Vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden. ( 2 Kor 3: 18 )

Det är genom tro som våra andliga ögon ser Jesu härlighet. Denna härlighet är fördold till dess Herren ger oss den andliga sanningens ljus, för förståndets öga kan inte se den. Kristi hemlighet och härlighet förblir oförståelig, avskärmad av dess starka ljus, till dess Herren i ett nu framställer dess mening.

Johannes utropar: "Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss:att vi får kallas Guds barn ... Världen känner oss inte, därför att den inte har lärt känna honom. Mina älskade, vi är nu Guds barn, och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han uppenbaras kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är." ( Joh 3: 1- 3 )

I tro upplyses själen av gudomligt ljus från Jesus. Vi ser oförliknelig skönhet i hans renhet och ödmjukhet, hans självförnekelse, hans underbara offer för att frälsa den fallna människan. Genom att betrakta Jesus får han hjälp att se sig själv i rätt ljus, ty han inser att Guds kärlek har gjort honom stor. "Och var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren." ( 1 Joh 3:3 ) Möjligheten att vara lik Jesus, som vi älskar och tillber, inger oss den tro som är verksam i kärlek och renar hjärtat.

Den som är ett med Kristus längtar efter att tala om Kungen i hans skönhet. Kristi kärlek tvingar den förnyade människan att lovprisa honom, som har kallat henne från mörkret till till sitt underbara ljus. Jesus uppskattas mer av den som ser honom med trons ögon, än någonting annat, och den troende människan är mera kär för Jesus än det finaste »guld från Ofir». Kristus ser på sina händer som har märken efter korsfästelsen och han säger: »Se, på mina händer har jag upptecknat dig.» (Jes. 49:16.) Den kristne omges av vår evige Guds rika löften.

Herren skall komma med stor makt och härlighet. Alla som har tagit sin tillflykt till Kristus skall återspegla hans bild, och de skall då bli honom lika, för de skall se honom såsom han är. De skall framställas för honom »utan fläck och skrynka och annat sådant». (Ef. 5:27.)

Bröder, fiender till vår tro kommer att göra motstånd, men sjunk inte ihop och oroa er inte i onödan. Låt ingen mörk skugga få omge era själar. Krisen måste komma, men Gud kommer att stänga den inne genom de dyrbara löftena. Därför behöver vi inte frukta för det som människor kan göra mot oss.