Review and Herald d. 9. oktober 1894

tillbaka

Följderna av Adams synd, en varning till människorna

Gud är Kung, han är hög och upplyft, och släpet från hans härlighet uppfyller templet. Gud skall fruktas, han allena skall tillbes. Hans lagar är heliga, de utgör grundvalen för hans styre i himmelen och på jorden. Hur svag och dåraktig är inte den hållning, som intas av begränsade motståndare till hans regering, när de förklarar, att alla förnuftsväsens styresmans lag har upphävts! Vem lägger dessa ord i människornas munnar? Det är förvisso inte Den, som är en mäktig rådgivare, ty Gud skulle aldrig motarbeta sig själv.

”Att frukta HERREN är början till kunskap”. ”HERRENS fruktan är ren, den består i evighet. HERRENS domslut är sanna, de är alla rättfärdiga. De är dyrbarare än guld, än mängder av fint guld. De är sötare än honung, än renaste honung. Genom dem blir din tjänare varnad, den som följer dem får stor lön.” {Ordspråksboken 1:7; Psaltaren 19:10-12.} En olydnadshandling mot Guds lag från den ansvariga människans sida kan inte uppvägas av all den ära, som denna världs riken har att ge. Likväl framställer Satan sina mest lockande frestelser, och använder han sig av de bedrägligaste argument, för att övertala människor till, att göra Guds bud om intet. Vår enda säkerhet består i, att följa Kristi exempel, och möta frestaren med ”Der står skrivet.”

Det skulle vara klokt av oss, att studera Kristi frestelser i ödemarken, och med ödmjukt och ångerfullt hjärta försöka, att förstå deras betydelse, och lära oss deras innebörd för oss som enskilda. Det är otryggt för oss, att gå i strid med Satan, eller att fundera på fördelarna av, att ge efter för hans frestelser. Synden är förblindande och bedräglig till sin natur. Olydnad mot Guds bud är för förfärlig, för att övervägas ens för ett ögonblick. Synd betyder vanära och olycka för varje själ, som ger efter för överträdelse av Guds okränkbara lag, som är oföränderlig.

Ehuru följderna av och straffet för överträdelse av Guds lag klart framgår av sanningens ord, visar många sig vara otrogna mot himmelens Gud, och undervisar sina barn och världen i stort, både genom föreskrift och exempel, att Guds lag inte längre är bindande för mänskosläktet. Därigenom avskär de själar från rättfärdighetens stora moralstandard. I den närmaste framtiden kommer det att visas, att det skulle vara bättre, att aldrig ha blivit född, än att överträda Guds heliga lag; för olydnad innebär vanära och olycka. Ljus ges från Skrifterna om denna livsviktiga fråga, och de, som inte ger akt på ljuset, kommer att måsta lida de fatala konsekvenserna av sin liknöjdhet inför det himmelska budskapet.

Gud har funnit det riktigt, att i sitt heliga ord tala entydigt om följderna av Adams synd, som öppnade eländets slussportar i vår värld, för att människor skall förmanas, att inte göra så, som Adam gjorde. Syndens straff är döden; och att lyssna till Satans bedrägliga frestelser, att våga sig ut på överträdelsens stig, sätter själen i fara. Vi skall icke följa människors ord, oavsett hur kloka de visar sig vara, med mindre deras vittnesbörd är i harmoni med ett ”Så säger Herren.” Frestelser kommer att möta oss i den mest förförande klädsel, men det innebär fara för oss själva, att vända oss bort ifrån Guds tydliga bud, till förmån för människors påståenden. Att följa Herrens ord, att omfatta sanningen, innebär att axla korset och förneka jaget. När Ni ser ljuset, vandra i ljuset. Låt en högtidlig, oföränderlig målsättning ta Er i besittning, och besluta Er i Guds styrka och nåd för, att Ni hädanefter skall leva för honom, och att inga jordiska hänsyn skall få övertala Er till, att förneka de Tio Lagbudens heliga föreskrifter, och därmed förneka Er Frälsare och Er Gud. Sök råd hos Gud, så kommer Ni att upptäcka, att lydnad mot hans bud leder Er in på rättfärdighetens stig med gryningens ljus, som ”växer i klarhet, tills dagen når sin höjd.” {Ordspråksboken 4:18.}

Det första steget på lydnadens stig utgörs av, att överlåta viljan till Gud. Detta kan verka vara vanskligt; ty Satan gör alla möjliga invändningar, och framställer svårigheter samt uppförstorar dessa i sinnet; men tas bara det första steget, blir nästa kliv på framåtskridandets stege enklare. Framåtskridandets stege måste klättras på pinnsteg för pinnsteg, men Gud står ovanför stegen, och hans härlighet lyser upp varje förflyttning uppåt. Trons och självförnekelsens stege leder uppåt; dess riktning är mot himmelen till, och när man fortsätter klättringen, lämnar man tvivlets och ondskans vilseförande skyar nedom sig.

Ingen behöver förblindas av något bedrägeri. Han, som gör Guds ord till vägledare och rådgivare, slår dövörat till för röster, som vill ha honom till, att anamma mänskomeningar, i stället för detta ord. Härigenom bor han i trygghet. Måtte han inlemma grundreglerna hos Guds lag i livet, för att ordna och styra över sitt handlande! Därmed blir hans liv en framgång. Han griper fatt i rättfärdigheten hos Kristi tro, och får del i gudomlig natur. Således blir han den gudomliga lagens görare.

Intet annat, än villig lydighet från deras sida, som säger sig älska Gud, är godtagbart i hans ögon. Han har gett var och en hans arbete; men det arbetet innebär på inget vis, att medarbetaren skall visa någon form av respektlöshet för kraven i Guds lov. Visdomen och äran hos varje människas liv inbegriper, att göra Guds vilja och följa hans vägar, och var och en, som väljer en väg ledande bort från denna kurs, till olydnad mot Guds lag, möter besvikelser i sina planer, fel i sitt liv och kommer att förlora sin själ till sist. Vem kan tillåta sig, att göra så? Det finns inget mera katastrofalt vanvett i världen, än det, vilket leder människor till uppror mot Gud. Nu skall vi avgöra vårt öde för både tid och evighet.

Gud har gett oss nådatid, för att det skall framstå klart, huruvida vi tänker vara trofasta och lydiga barn, som följer hans bud, förordningar och hans lagar, eller om vi tänker följa olydnadens väg och visa oss själva ovärdiga evigt liv. De, som är görare av Kristi ord, kommer att få sina namn skrivna i Lammets livsbok; men de, som inte lyder Guds lag enligt erhållet ljus, kommer att skrivas ibland dem, vars öde blir förintelse. För dem, som väljer att följa människors traditioner, och låter sig vändas bort från Guds sanning till fabler, och som övar sig i, att lämna Guds buds stigar, och ej bryr sig om Guds lag, utan upprepar meningslösa ursäkter uppfunna av människor, för att fortsätta i olydnad, skulle inte lyssna till Guds röst i de himmelska salarna, och skulle starta ett nytt uppror i himmelriket. När Fadern talar, hör de honom inte; men deras öron är öppna, för att höra Guds och människors fiendes antydningar.

Gud har väntat länge och han väntar fortfarande på, att de väsen, som tillhör honom både i kraft av skapelsen och återlösningen, skall höra hans stämma och åtlyda honom som hans kära, dygdiga barn, vars önskan det är, att stå nära vid hans sida och låta hans ansiktes ljus skina på dem. Vi skall föra ut den tredje ängelns budskap till världen och varna människorna mot, att tillbe vilddjuret och dess avbild och leda dem till, att träda in ibland dem, som ”håller fast vid Guds bud och tron på Jesus.’” {Uppenbarelseboken 14:12.} Gud har icke uppenbarat något om timmen, när budskapet inte längre skall ljuda och nådatiden skall upphöra. Det, som är uppenbarat, gäller för oss och våra barn, men vi får inte försöka, att ta reda på det, som tillhör Herren och som han inte har uppenbarat. Vi måste vaka, verka och vänta och hela tiden eftersträva, att frälsa dem, som håller på att gå förtappade. Vi måste ständigt vandra i Jesu fotspår, vara goda hushållare, arbeta som han arbetade och dela hans goda nådegåvor med andra. Satan kommer alltid att vara redo, att ge alla, som inte dagligen lär sig av Jesus, ett av honom själv fabrikerat budskap, för att sanningen för denna tid skall bli utan verkan.

Det har kommit brev till mig med frågor om, huruvida jag har särskilt ljus angående, när prövotiden avslutas. Då har jag svarat, att jag endast har detta budskap att frambära: Det är nu dags att verka, medan dagen ännu dröjer sig kvar, ty natten stundar, när ingen kan arbeta. Nu, precis nu, är det dags för oss, att vara på vår vakt, arbeta och vänta. Herrens ord uppenbarar det faktum, att alltings slut är nära, och att dess vittnesbörd är glasklart: Det är nödvändigt för varje själ, att få sanningen planterad i hjärtat, så att den styr livet och helgar karaktären. Herrens Ande verkar, för att ta det inspirerade Ordets sanning och inpränta denna i själen, så att Kristi bekännande efterföljare grips av helig och rättfärdig glädje, som de kan bibringa andra. Det rätta tidpunkten för oss att verka, är nu, just nu, innan dagen är över. Men ingen har blivit ålagd, att rannsaka Skrifterna, för att – om möjligt – uppdaga tidpunkten för prövotidens avslutning. Gud har inget sådant budskap till någon människas läppar. Han tänker inte låta någon mänsklig tunga tillkännage det, som han har dolt i sina hemliga rådssamlingar.

Vi är Guds medarbetare, och skall följa Jesu lärometoder. Vi kommer att vara strängt upptagna, och känna tyngden från nådens sista budskap till en förtappad värld. Vi måste ha sanningen inympad i hjärtat och lära andra den, sådan den är i Jesus. Världen är inne i en väldigt allvarlig period. Människor avgör sina eviga öden. Satan och hans änglar funderar ständigt ut planer, för att göra Guds lag maktlös och därigenom trälbinda människosjälar i syndens snaror. Mörkret, som höljer jorden, blir tätare, men de, som vandrar ödmjukt med sin Gud, har inget att frukta. Ingen annan, än Kristus kan frälsa en endaste själ. Men vem är villig, att samverka med Kristus? Vi skall få se långt mera bli gjort i världen, än någonsin har blivit gjort. Orsaken till, att inte mera har gjorts förut, är att människor har trott benhårt på sig själva, och har trott sig kunna uträtta stordåd. Satan har frestat dem, därför att de har varit självgoda.

Sanningen måste förkunnas i sin renhet; för människors spekulationer och förmodanden samt skrytsamma vältalighet kommer inte att vara något värda i dessa dagar. Vad vi måste ha, är Andens omvändande och förvandlande kraft från Gud i liv och karaktär, och vi måste bli som små barn. Herren säger till sina medarbetare: ”Jag skall ge er ett nytt hjärta”. {Hesekiel 36:26.} Oh, vilket arbete skulle kunna uträttas, i fall var och en, som försöker att framhålla livets ord, skulle göra det i uppriktighet och sanning, efter att ha lärt och fortsätter att lära sig av Jesus! Vilket arbete skulle kunna uträttas, i fall sanningens lärare visste, hur jaget döljs i Jesus, så att Kristus och inte självet framträder! Oh, om alla bekännare av Kristi namn ville närma sig Gud helhjärtat, med en innerlig önskan om, att fyllas med den Helige Ande.

Hela hjärtat måste ges till Gud, eljest får Guds sanning ingen helgande verkan på liv och karaktär. Dock är det ett sorgligt faktum, att många bekännande kristna aldrig har gett honom sina hjärtan i all enkelhet. De har aldrig erfarit syndaånger ledande till fullständig överlåtelse till kristendomens krav, och konsekvensen är, att sanningens förvandlande kraft saknas i deras liv; det djupa och dämpande inflytandet från Kristi kärlek visar sig inte i liv och sinnelag. Men vilket arbete skulle inte gå att utföra, i att ge Guds hjord föda, om underherdarna vore korsfästa med Kristus, och levde med Gud, för att samverka med flockens Överherde! Kristus kallar på dessa män, att arbeta så, som han arbetade. Det föreligger behov av ett innerligare, kraftfullare och mera djupgående vittnesbörd om sanningens makt, såsom den bör komma till uttryck i den praktiska gudsvördnaden hos dem, som säger sig tro på densamma. Frälsarens kärlek i själen medför avgjord förändring i det sätt, som medarbetarna verkar på för de själar, som håller på att gå förlorade. När sanningen tar själens fästning i besittning, tronar Kristus i hjärtat, och hans mänskliga redskap kan säga: ”Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig.” {Galaterbrevet 2:19-20.}