Review and Herald d. 11. oktober 1887

tillbaka

Från Voh Winkel, Preussen, till Köbenhavn, Danmark.

Vi reste från Preussen kl 7 på morgonen till Gladbach. Vi fann att detta var en stor stad. Br Doerner mötte oss vid högkvarteret och tog en hästdroska, som körde oss till sr Doerners hem. Sr Doerner är mor till br Doerner. Hennes två döttrar bor hos henne och de har vår tro. Frukosten var i ordninggjord och väntade på oss, men jag kunde inte äta, för jag var kanppast ens stark nog för att kunna sitta. Vi hade fått en inbjudan att besöka br Doerners familj. På vägen dit slängde vagnen hit och dit och det såg ut som om den hade gått sönder. Vi steg snabbt ur droskan och fann att fyllningsdelarna hade hade lossnat från vagnen. Denna plötsliga förskjutning gjorde oss först lite oroliga, tills vi förstod att ingenting hade gått sönder. De var i själva verket så, att när vagnen gjordes i ordning och fyllningsdelarna sattes på plats hade man glömt att sätta dit hjulsprintarna, som fäste fyllningen vid vagnen. Denna försummelse skulle ha kunna t förorsaka en allvarlig olycka. Som det nu var, hade vi bara kastas tillbaka.

Hur många timliga ting låter inte någon liten sprint vara lös i maskineriet eller åkdonet och resultatet är en förlust av människoliv, för de små sprintarna och skruvarna håller ihop hela maskineriet, så att alla delar fungerar och samverkar. Vilket underbart maskineri är inte det mänskliga sinnet! Skulle delar av det lossna och man inte skulle bry sig om det utan göra allting slumpartat, hur mycket lidande skulle då inte bli resultatet och vilken dödlighet skulle då inte bli följden! Hur många missöden och olyckor skulle det inte föra till, som ideligen skulle störa lugnet i församlingen! Hur beroende är inte dödliga varelser av Gud varje ögonblick för att få tankar i rätt tid, så att man kan göra det som är rätt i denna värld som hela tiden är i farten! Vad kunde vi göra utan visdom från en allvis Gud i det som händer oss varje dag? Jag kände tacksamhet till Gud av hela mitt hjärta för den stora kärlek och omsorg som han hela tiden visar människors barn och sorg över att så få lägger märke till Guds hand i sina liv.

Denna olycka kan man tillämpa på det andliga livet. Hur många gör inte misstag i det andliga livet, eftersom de misslyckas att göra sitt arbete noggrant i ett och allt. Och av rörelserna i församlingen att döma är det tydligt att skruvar är glömda som borde ha använts. Resultatet är många missöden och olyckor som hela tiden stör lugnet. Det är många ryckiga rörelser, eftersom någon inte tänker sig för och utövar visdom, gudsfruktan och tro. Det fäste vi har i Gud lossnar. Han är källan till all visdom. Om var och en troget hade gjort sin del, gjort sitt arbete som för Herren och trofast utfört sin plikt, skulle församlingen vara ett klart lysande ljus i världen. Många känner emellertid inte att dessa skruvar, som inte sitter där de borde i församlingslivets disciplin och andliga fostran, är deras individuella ansvar, att det beror på dem om saker och ting bringas i överensstämmelse och sätts på sin rätta plats.. Det första som inträffar är att allt glider i sär och att det inte blir någon samverkan.

När allt hade satts ihop igen med de två små skruvarna, gick resan vidae utan svårigheter. Sr Doerner mötte oss vid grinden med ett välkommen som uttrycktes i hennes vänliga ansikte. Det hon sa var fyllt av en glad välkomst och hennes ord tolkades för oss av församlingens äldste, br Conradi. Vi hälsade på de små och tänkte på Jesu ord: ”Guds rike tillhör sådana som de”.( Bibel 2000 ) De var rena och oskyldiga .De var hushållets skatter. I mitt hjärta bad jag en tyst bön att de skulle fostras och tränas för honom och bevaras rena och fläckfria från fördärvet i världen och ill sist skina i Herrens gårdar däruppe. Modern har ett särskilt ansvar att forma och gestalta dessa unga sinnen för att de skall skina i Guds paradis. Far och mor har ett arbete att utföra, ett allvarligt, ihållande arbete för att ge princip efter princip, föreskrift efter föreskrift, lite här och lite där. Om de gör sin del i tro kommer Gud inte att svika att göra sin del helt och fullt.

Omkring br. Doerners bostad finns det välskötta tomter prydda med en mängd träd, buskar och blommor. Vi ska se Guds verk i naturens skönhet och njuta av det. I dessa verk ska vi läsa om Guds kärlek till människan, som alltid borde framkalla våra hjärtans kärlek och tacksamma svar till Skaparen. När vi ser på det som har naturlig ljuvlighet upplever vi att det alltid har ett uppmjukande och mildrande inflytande på sinnet och karaktären och dessa ting i naturen uttrycker Guds kärlek till människan., för Gud älskar det som är vackert. Buskarna och blommorna med deras olika färgnyanser är Guds predikanter, som lyfter sinnet från naturen till naturens Gud. Kristus, världens Återlösare, gav dessa blommar naturlig skönhet, för att vi skulle glädja oss över sinnesintrycken och för att jordens innevånare skulle få undervisning om Guds kärlek och omsorg..De skulle förstå att han hela tiden arbetar för sina barns lycka och välgång – för att undervisa dem om att Gud älskar det vackra. Jesus sa: ”Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem.” Matt 6:28, 29

Om vårt sinne är öppet för Guds Andes påverkan kan vi lära mycket av naturens enkelhet och skönhet. Jag känner mig alltid beklämd i de bullrande storstäderna där det inte finns någonting annat än hus att se på. Blommorna har alltid något att lära oss. Buskarna och blommorna drar till sig de för dem värdefulla beståndsdelarna ur luften och jorden för att frambringa sina sköna knoppar och blommor som vi gläder oss över. De är Guds »predikanter» och vi gör klokt i att tänka över vad de lär oss.

På samma sätt har Gud gett oss de dyrbara löftena i sitt ord. Bibeln öppnar sig för oss som en Guds trädgård och dess löften lyser emot oss som sköna blommor. Gud leder särskilt vår uppmärksamhet till de löften som har särskild betydelse för oss. Genom dessa löften kan vi lära känna Guds väsen och förstå hans kärlek till oss. De utgör den grund på vilken vår tro vilar och är ett stöd och en styrka för vår tro och vårt hopp, och genom dem skall vi fröjdas i Gud och inandas himmelens väldoft. Genom sina dyrbara löften drar han framtidens slöja åt sidan och låter oss skymta något av det som han har berett åt dem som älskar honom. Och ändå ”vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana,vad Gud har berett åt dem som älskar honom.” 1 Kor 2:9

Alla dessa löften, alla dessa försäkringar i Guds ords trädgård är för oss ett uttryck för Guds kärlek till människan. Vi bör inte betrakta dessa ting vårdslöst eller likgiltigt. Men på samma sätt som vi njuter av de vackra blommorna, i vår brors trädgård och andas in deras väldoft, och fröjdas över dess skönhet och väldoft, skall vi tillgodogöra oss Guds löften, ett i taget, och undersöka dem noga från varje sida - tillägna oss dess rikedom och låta dem trösta, uppmuntra och styrka oss. Gud har försett oss med allt vad vi behöver. Guds löften är till för den som är utan vänner, den som är fattig, den rike, den som är sjuk, den som sörjer - alla kan få den hjälp de behöver om de endast vill och i tro tar emot löftena. Gud sprider sina välsignelser för att lysa upp den mörka levnadsvägen och vi skulle med tacksamt hjärta ta emot all denna tröst och dessa bevis på Guds kärlek.

Men här, på denna underbara plats, kom tankar på förgänglighetens lidande och sorg. Vi blev ledsna över att få höra att den tretvinnade tråd, som hade forenat dessa bröder i tro och i timliga intressen, snart skulle slitas isär.Den äldste av de tre led av en svår smärta och kunde aldrig bli bra igen; så såg det ut rent mänskligt sett. Hur dyrbart är dock inte hoppet och tron på Guds löften för dem, som förlorar sina kära i denna världen. Guds löften visar dem det kommande eviga livet.. De kan fästa sitt hopp vid osynliga verkligheter i den värld som skall komma Kristus har låtit människor uppstå från de döda som en första frukt. Hopp och tro styrker människan i det inre så att. Hon kan gå igenom gravens mörka skuggor i full förvissning om att hon skall kallas fram till ett odödligt liv på uppståndelsens morgon. Guds paradis, de saligas hem! Där skall alla tårar torkas bort från alla ansikten! När Kristua kommer för andra gången för att ” väcka förundran hos alla som tror” (1 Tess 1:10 ), skall döden uppslukas i seger och det skall inte mer finnas sjukdom och sorg och död.! Vi har fått ett rikt löfte: ”Saliga är de som tvättar sina kläder. De skall få rätt till livets träd och få komma in i staden genom dess portar.” Upp 22: 14 ( Översättningen från King James Bibel, vilken citeras i teksen skulle på svenska lyda:”Saliga är de som gör Hans bud, så att de kan ha rätt till livets träd och kan komma in i staden genom dess portar.” ) Är inte detta löfte rikt och fullt av tröst för dem som älskar Gud? Och detta löfte kan man finna i Guds ords trädgård.:”Han skall ge var och en efter hans gärningar, evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet och ära och odödlighet.” Rom 2:6,7 Paulus förklarar: ”Vår nöd som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet. Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.”. 2 Kor 4:17,18

Den tredje maj var en helgdag, annandag pingst. Den dagen utfördes inget arbete i fabrikerna. Flaggorna vajade från många byggnader och människoskaror banade sig väg till kyrkorna. Den stora räkenskapsdagen kommer när det gäller helgdagar i hela Europa och här är det många helgdagar.

KL 5 på eftermiddagen talade jag till dem som samlats om Joh. 15 1-3. Br Conradi tolkade till tyska. Sanningen var en verklighet för mig och jag kände precis att Gud gav mig särskild styrka och lät mig få del av den Helige Ande medan jag talade. Jag såg framför mig en församling med gott förstånd, som bara hade fått små förmåner och som de predikande bröderna inte hade lagt ned mycket arbete för. Vi hoppas och ber att detta möte kan visa sig vara till välsignelse för dem som var där. Br Conradi nämnde ett önskemål om bön för den plågade,sjuke brodern och för de förböner, som de som samlats och hade tro, hade sänt upp. Vi kände att Gud älskade honom och bönföll ödmjukt för denne sjuke och plågade, som höll på att förlora greppet om livet. När vi lade fram hans sak inför Herren, kände vi en försäkran om Guds kärlek också i hans smärta. Vi upplevde att Gud älskade honom och att Gud skulle göra det som var bäst för den lidande brodern och hans plågade familj och för Sitt eget namns ära. Vi kunde bara lämna saken i Guds händer, för han älskar sina lidande barn och fördelar sin nåd i proportion till varje prövninng.

Tisdagen den 31 maj omkring kl 11 hade vi tagit plats på tåget till Hamburg. På vår resa till Köpenhamn i Danmark, där vi skulle hålla åtskilliga möten. I Düsseldorf bytte vi tåg och blev tvingade att vänta i två timmar pi järnvägsstationen. Här fick vi tillfälle att studera den mänskliga naturen. Damerna kom in, tog av sig ytterkläderna och betraktade sedan sig själva från alla sidor för att se om deras klädsel var oklanderlig. Därefter måste de lägga på litet extra puder i ansiktet. De dröjde länge framför spegeln för att ordna sin klädsel, så att deras utseende kunde bli det bästa möjliga. Jag tänkte på Guds lag, den stora moralspegel i vilken syndaren kan betrakta sig själv för att upptäcka bristerna i sin karaktär. Om alla ville studera Guds lag - karaktärens moraliska mittstock – lika flitigt och kritiskt som många studerar sitt yttre i spegeln - med avsikt att rätta till och avhjälpa varje brist i karaktären, vilken förvandling skulle man di inte med säkerhet kunna vänta sig att få se. "Ty om någon är ordets hörare, men icke dess görare, si är han lik en man, som betraktar sitt ansikte i en spegel: när han har betraktat sig däri, gir han sin väg och förgäter strax, hurudan han var." (Jak. 1: 23, 24.)

Det finns många som upptäcker sina egna brister när de ser in i Guds moralspegel, hans lag. Men de har si många ginger hört att "det enda som betyder något är att tro" Bara tro att Jesus har gjort allt och att du ingenting kan göra.,” att när de har vågat se sig i spegeln, gir de strax därifrån med alla sina fel i behåll och med dessa ord: "Jesus har uträttat alltsammans för oss." Dessa representerar den person som Jakob beskrivit för oss - mannen som ser sig själv och sedan gir sin väg och glömmer vad slags människa han var. "Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva. Jakob har talat om för oss vad som skall göras. Lägg därför bort all orenhet och all ondska och ta ödmjukt emot ordet, som är inplanterat i er och som har makt att frälsa era själar." Tro och handlande är de två åror man miste använda för att tvinga biten upp mot världslighetens, stolthetens och fåfängans ström. Om man inte använder dem kommer biten att driva med strömmen till undergång. Må Gud hjälpa oss att ha omsorg om vår inre prydnad, att vara lika omsorgsfulla att bringa sinnet i ordning som när vi ordnar vårt yttre!

Vi var glada när vi kunde lämna förvirringen och få sätta oss i lugn och ro i vår kupe i tåget, som vi skulle åka med på vår resa till Köpenhamn. Vi skulle inte byta tåg förrän i Altona, en halv timmes resa från Hamburg. Vi säg att det var en stor brand, när vi närmade oss Hamburg. Lågorna tycktes nå upp till himlen ovanför oss. De lyste upp allt runt omkring. Det var ett storslaget sceneri. Vi fick veta att fartyg och packhus stod i brand på grund av bensin som hade exploderat.

Det sista tågbytet skedde i Altona och sedan blev vi inte störda förrän efter kl tre på morgonen, då vi skulle in i en annan vagn, som skulle till färjan. Vi var ombord på båten i en halvtimme och så var vi på tåget igen. Vi reste över ön i två timmar. Därefter gick vi åter ombord på en båt..Det var en mycket jämn och behaglig överfart., som tog omkring två timmar. Sedan skulle vi återigen byta till tåg. Där blev vi gynnade med en egen kupe och behövde inte göra något mer byte.