Review and Herald d. 12. oktober 1905

tillbaka

Lärdomar från Salomos liv, nr. 5 (ordning och organisation)

Vår Gud är en ordningens Gud. Allt som har samband med himmelen är i perfekt ordning; underkastelse och grundlig disciplin utmärker änglahärens rörelser.

Den judiska tidsåldern
Under Moses dagar kännetecknades Israels regering av den mest grundliga organisation, underbar både med tanke på sin fullständighet och sin enkelhet. Ordningen som så slående visades i fulländningen och arrangemanget av alla Guds skapade verk var uppenbar i den hebréiska hushållningen. Gud var centrum för auktoritet och regering, Israels suverän. Mose stod som deras synlige ledare, enligt Guds utnämning, för att administrera lagarna i hans namn. Ifrån stammarnas äldstebröder valdes sedan ett råd på sjuttio personer ut för att hjälpa Mose med nationens allmänna angelägenheter. Därefter kom prästerna, som rådfrågade Herren i helgedomen. Hövdingar, eller prinsar, styrde över stammarna. Under dessa låg "befälhavare över tusen eller över hundra eller över femtio eller över tio" och slutligen ansvariga för särskilda uppgifter. {Femte Moseboken 1:15.}

Omorganisering och början på Salomos styre
Vid planeringen av förvaltningen av rikets angelägenheter, efter att David abdikerade till förmån för Salomo, ansåg den åldrade kungen och hans son och deras rådgivare det som väsentligt att allt skedde med regelbundenhet, anständighet, trohet och skicklighet. Så långt det var möjligt följde de det organisationssystem som gavs till Israel kort efter befrielsen från Egypten. Leviterna tilldelades arbetet i samband med tempeltjänsten, inklusive tjänsten med sång och instrumentalmusik, och förvaringen av skatterna.

De män som kunde bära vapen och tjäna kungen var indelade i tolv avdelningar om tjugofyra tusen vardera. Över varje avdelning stod en kapten. "Joab var kungens överbefälhavare." {Första Krönikeboken 27:34.} "… krigsfolkets avdelningar... kom och gick växelvis för var och en av årets alla månader." {Vers 1.} Sålunda tjänade varje grupp på tjugofyra tusen kungen en månad under varje år.

David utsåg Jonatan, sin farbror, till "rådgivare. Han var en förståndig och skriftlärd man". Ahithofel var också "kungens rådgivare. . . . Efter Ahitofel kom Jojada . . . och Ebjatar." Husaj var "kungens vän." Genom sitt kloka exempel lärde den åldrade kungen Salomo att "när många ger goda råd går det väl." {Verserna 32, 33; Ordspråksboken 11:14.}

Organisationens grundlighet och fullständighet fulländades i början av Salomos regeringstid; omfattningen av planerna för att få så många som möjligt av alla människor i aktiv tjänst; den vida fördelningen av ansvaret, så att Guds och kungens tjänst inte skulle vara onödigt betungande för någon individ eller klass – detta är lärdomar som alla kan studera med vinst och som ledarna för den kristna kyrkan bör förstå och följa.

Den här bilden av en stor och mäktig nation som lever i enkelhet och tröst i hem på landsbygden, där varje person utför villig och oavlönad tjänst åt Gud och kungen under en del av varje år, är en bild från vilken vi kan samla många användbara uppslag.

Ordning inom den kristna församlingen
Det rådde ordning i församlingen då Kristus var på jorden, och efter hans bortgång iakttogs ordningen strikt ibland hans apostlar. Och nu i dessa sista dagar, medan Gud för sina barn in i trons enhet, finns det mer verkligt behov av ordning än någonsin tidigare; för, när Herren förenar sitt folk, är Satan och hans onda änglar strängt upptagna med att upphäva denna enhet och förgöra den.

Det är Satans utstuderade ansträngning att leda bekännande kristna precis så långt från himmelens arrangemang som han kan; därför lurar han emellanåt även Guds bekännande folk och får dem till att tro att ordning och disciplin är andlighetens fiender; att den enda säkerheten för dem är att låta var och en följa sin egen kurs. Men om vi inte ser något behov av harmonisk handling och är oordnade, odisciplinerade och oorganiserade i vårt handlingssätt, kan änglar, som är grundligt organiserade och rör sig i perfekt ordning, inte arbeta för oss framgångsrikt. De vänder sig bort i sorg; för de är inte auktoriserade att välsigna förvirring, distraktion och desorganisation.

Alla som önskar de himmelska budbärarnas samarbete måste verka i samklang med dem. De som har smörjelsen från höjden kommer i alla sina ansträngningar att uppmuntra ordning, disciplin och handlingsenhet, och då kan Guds änglar samarbeta med dem. Men aldrig, aldrig kommer dessa himmelska budbärare att sätta sitt gillande på oegentligheter, desorganisering och oordning. Allt sådant ont är resultatet av Satans raffinerade försök att försvaga våra krafter, att förstöra modet och att förhindra framgångsrika handlingar. Gud önskar att hans verk skall utföras med system och noggrannhet, så att han kan förse det med sitt godkännandes sigill.

Frukten av organiserad ansträngning
Det är nästan ett halvt sekel sedan ordning och organisation inrättades ibland oss som folk. Jag var en av dem som hade erfarenhet av att arbeta för deras upprättande. Jag känner till de svårigheter som måste mötas, den ondska som organisationen var utformad för att rätta till, och jag har sett dess inflytande i samband med sakens tillväxt. I ett tidigt skede av arbetet gav Gud oss särskilt ljus på denna punkt; och detta ljus, tillsammans med de lärdomar som erfarenheten har lärt oss, bör noggrant övervägas.

Från första början var vårt arbete aggressivt. Våra medlemssiffror var låga, och mestadels kom medlemmarna från de fattigare klasserna. Våra åsikter var nästan okända för världen. Vi hade inga gudstjänsthus, ett fåtal publikationer och starkt begränsade möjligheter att föra vårt arbete vidare. Fåren var utspridda på vägar och stigar, i större och mindre städer, i skogar. Guds bud och Jesu tro var vårt budskap.

"Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud. Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning, för att det skall ske som står skrivet: Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren." {Första Korintierbrevet 1:26-31, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.}

Antalet medlemmar ökade gradvis. Det frö som såddes vattnades av Gud, och han möjliggjorde ökningen. Först samlades vi till gudstjänst och presenterade sanningen för dem som ville komma för att höra, i privata hus, i stora kök, i lador, i lundar och i skolhus; men det dröjde inte länge innan vi kunde bygga anspråkslösa gudshus. Då vårt antal ökade var det uppenbart att utan någon form av organisation skulle det bli stor förvirring och att arbetet inte skulle kunna genomföras framgångsrikt. Att sörja för pastorsämbetets stöd, för att utföra arbetet på nya områden, för att skydda både församlingarna och pastorsämbetet från ovärdiga medlemmar, för att inneha kyrklig egendom, för publicering av sanningen genom pressen och för många andra ändamål, var organisering oumbärlig.

Ändå var känslan mot organisation väldigt stark ibland vårt folk. Adventisterna i allmänhet, som hade dragit sig tillbaka från kyrkorna i de olika samfunden under kallelsen från den andre ängelns budskap om att komma ut ur Babylon, motsatte sig organisering, och många sjundedags-adventister var rädda för att kyrkans organisation skulle göra oss fördömda. Vi sökte Herren med uppriktig bön om att vi skulle förstå hans vilja, och ljus gavs till oss av hans Ande, att det måste förekomma ordning och reda inom samfundet, att organisering var väsentlig. System och ordning är uppenbara i alla Guds verk i hela universum. Ordning är himmelens lag, och den borde vara lagen ibland Guds folk på jorden.

Vi genomgick en hård kamp för att etablera organisation. Trots att Herren gav vittnesbörd efter vittnesbörd på denna punkt, var motståndet starkt, och det måste mötas om och om igen. Men vi visste att Herren, Israels Gud, ledde oss och visade vägen genom sin försyn. Vi engagerade oss i organisationsarbetet och markant välstånd följde i spåren på denna rörelse framåt.

I takt med att utvecklingen av arbetet kallade oss att engagera oss i nya företaganden var vi beredda att inleda dem. Herren riktade våra sinnen till vikten av utbildningsarbete. Vi såg behovet av skolor, att våra barn skulle få undervisning fria från felaktig filosofi, att deras träning kunde vara i harmoni med principerna i Guds Ord. Behovet av en hälsoinrättning hade visats oss, både för hjälp och undervisning av vårt eget folk och som ett medel för välsignelse och upplysning för andra. Även detta företagande inleddes. Allt detta var missionsarbete av högsta klass. Verket stöddes inte av stora gåvor och arv; ty vi har få rika män ibland oss.

Vårt arbete har stadigt utvecklats. Vad är hemligheten bakom vårt välstånd? – Vi har marscherat under order från vår frälsnings Kapten. Gud har välsignat våra förenade ansträngningar. Sanningen har spridit sig och blomstrat. Institutioner har mångdubblats. Senapsfröet har växt till ett stort träd. Organisationssystemet har visat sig vara en stor framgång. Systematisk välvilja inrättades enligt Bibelns plan. Kroppen har hållits "ihop genom det stöd som varje led ger". {Efésierbrevet 4:16.} Allt eftersom vi har utvecklats har vårt organisationssystem fortfarande visat sig effektivt.

I vissa delar av arbetet har visserligen maskineriet gjorts för komplicerat; särskilt har detta varit fallet under tidigare år i traktat- och missionsarbetet; mångfalden av regler och förordningar gjorde det onödigt betungande. En ansträngning har gjorts för att förenkla verksamheten, för att undvika allt onödigt arbete och förvirring.

Verksamheten vid våra konferensmöten har stundom belastats med förslag och resolutioner som inte alls har varit väsentliga, och som aldrig skulle ha presenterats om Guds söner och döttrar hade vandrat försiktigt och bönfallande framför honom. Ju färre regler och förordningar vi kan ha, desto bättre blir effekten i slutändan. När de är gjorda, låt dem noggrant övervägas och, om de är kloka, låt det ses att de betyder något och inte skall bli en död bokstav. Belasta dock inte någon gren av arbetet med onödiga, betungande restriktioner och uppfinningar av människor. Under denna period av världens historia, med det enorma arbete som ligger framför oss, måste vi observera den största enkelhet, och då kommer arbetet att bli starkare tack vare sin enkelhet.

Men ingen skall hysa tanken att vi kan avstå från organisation. Det har kostat oss mycket studier och många böner om visdom som vi vet att Gud har besvarat, att bygga upp denna struktur. Den har byggts upp genom hans ledning, genom många uppoffringar och konflikter. Måtte ingen av våra bröder bli så vilseledd att han försöker att riva itu den, för på så sätt kommer det att bringas in ett sakernas tillstånd som vi inte kan drömma om. I Herrens namn säger jag Er att organiseringen skall bestå, stärkt, grundad och säker. På Guds befallning, "Gå framåt", avancerade vi då svårigheterna som skulle övervinnas gjorde att framryckningen verkade omöjlig. Vi vet hur mycket det har kostat att arbeta fram Guds planer i det förflutna, vilket har gjort oss som folk till vad vi är. Måtte då var och en vara ytterst noggrann med att inte störa sinnena med avseende på de saker som Gud har förordnat för vårt välstånd och framgång i att främja sin sak.

Arbetet skall snart vara avslutat. De medlemmar av den stridande församlingen som har visat sig trofasta kommer att bli den segrande församlingen. När jag granskar vår tidigare historia, efter att ha skärskådat varje steg till vår nuvarande ställning, kan jag säga: Pris ske Gud! När jag ser vad Gud har åstadkommit, fylls jag av förvåning och med förtröstan på Kristus som ledare. Vi har ingenting att frukta för framtiden, med mindre vi glömmer hur Herren har lett oss och hans undervisning i vår tidigare historia.