Review and Herald d. 14. oktober 1902

tillbaka

Kristus, missionärens exempel

Kristus yttrade till sina lärjungar: "Se, jag sänder ut er som får mitt ibland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor." {Matteusevangeliet 10:16.}

Satans ansträngningar mot sanningens förespråkare kommer att bli mer bittra och beslutsamma intill tidens slut. Liksom på Kristi tid översteprästerna och härskarna hetsade upp folket mot honom, kommer i dag de religiösa ledarna att väcka bitterhet och fördomar mot sanningen för denna tid. Folket kommer att ledas till våldshandlingar och motstånd som de aldrig skulle ha tänkt på om de inte hade genomsyrats av bekännande kristnas fiendskap mot sanningen.

Och vilken väg skall sanningens förespråkare följa? De har Guds oföränderliga, eviga Ord, och de bör visa på det faktum att de besitter sanningen som den är i Jesus. Deras ord får inte vara grova och skarpa. I sin framställning av sanningen måste de visa Kristi kärlek och ödmjukhet och mildhet. Låt sanningen sköta skärandet; Guds ord är som ett skarpt, tveeggat svärd och kommer att skära sin väg till hjärtat. De som vet att de har sanningen bör inte, genom att använda hårda och stränga uttryck, ge Satan en chans att feltolka deras anda. Som ett folk måste vi stå som världens Återlösare. Då Kristus låg i tvist med Satan angående Mose kropp, vågade han inte framföra en skändlig anklagelse mot honom. Han kände sig starkt provocerad att göra detta, och Satan blev besviken eftersom han inte kunde väcka en vedergällningens anda hos Kristus. Satan var redo att förvränga allt som gjordes av Jesus; och Frälsaren tänkte inte ge honom något tillfälle, inte den minsta ursäkt. Han tänkte inte vända sig från sin rättframma sanningsväg för att följa Satans irrfärder, vändningar och finter samt fördomar.

Vi läser i Sakarjas profetia att då Satan med sin samlade synagoga stod upp för att gäcka översteprästen Josuas böner och för att kämpa emot Kristus, som stod i begrepp att visa Josua en betydande favör, sade "HERREN… till Satan: ’Herren skall straffa dig, Satan. Ja, HERREN skall straffa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är då inte denne en brand ryckt ur elden?’" {Sakarja 3:2.}

Kristi väg i hanteringen även av själarnas motståndare bör vara ett föredöme för oss i allt vårt umgänge med andra, för att aldrig komma med en plågande anklagelse mot någon; mycket mindre bör vi använda hårdhet eller stränghet mot dem som kan vara lika angelägna om att veta den rätta vägen som vi själva.

Sanningen sådan den är i Jesus
De som har uppfostrats i sanningen genom föreskrifter och exempel bör ta stor hänsyn till andra som inte har haft någon kunskap om Skriften utom genom tolkningar som givits av predikanter och kyrkomedlemmar, och som har tagit emot traditioner och fabler som Bibelns sanning. De blir förvånade över framställningen av sanning; det är som en ny uppenbarelse för dem, och de kan inte stå ut med att få all sanning, i dess mest slående karaktär, presenterad för sig i början. Allt är nytt och konstigt, och helt olikt det som de har hört från sina predikanter, och de är benägna att tro på vad predikanterna har sagt till dem, att sjundedags-adventister är otrogna och inte förtröstar på Bibeln. Låt sanningen presenteras som den är i Jesus, rad på rad, bud på bud, litet här och litet där. Tala om Guds kärlek i ord som är lätta att förstå. Bibelns sanning, framställd i Jesu saktmodighet och kärlek, kommer att ha ett talande inflytande på många sinnen.

Många själar hungrar efter livets bröd. Deras rop är: Ge mig bröd; ge mig inte en sten. Det är bröd jag vill ha. Mata dessa hotade, svältande själar. Måtte våra predikanter komma ihåg att det starkast kryddade köttet inte ska ges till spädbarn som inte känner till sanningens första principer såsom vi tror på den. I varje tidsålder har Herren haft ett speciellt budskap till den tidens människor; likaså har vi ett budskap till människorna i denna tidsålder. Men även om vi har många saker att säga, kan vi bli tvungna att hålla tillbaka några av dem för en tid, eftersom folket inte är beredda att ta emot dem nu.

När en föreläsning hålls kan folket lyssna med intresse, men allt är konstigt och nytt för dem, och Satan är redo att komma med många saker som inte är sanna för deras sinnen. Han kommer att försöka att förvrida och förvränga talarens ord. Vad skall vi göra? De diskurser som presenterar skälen för vår tro bör publiceras i små broschyrer och cirkuleras så brett som möjligt. Sålunda skulle de falskheter och felaktiga framställningar som sanningens fiende ständigt försöker att hålla i omlopp avslöjas i sin sanna karaktär, och folket skulle få en möjlighet att veta precis vad predikanten sade. De som introducerar sanningens surdeg ibland massan av falska teorier och doktriner kan förvänta sig motstånd. Satans batterier kommer att avlossas mot dem som förespråkar sanningen, och fanbärarna måste förvänta sig att möta mycket gyckel och hån som är svårt att uthärda.

Varningsbudskapet skall ges på alla stora och små ställen. Städerna skall bearbetas, inte bara predikas för; det måste utövas arbete från hus till hus. Efter att varningen har givits, efter att sanningen har presenterats från Skriften, kommer många själar att känna sig överbevisade. Då krävs stor noggrannhet. Det mänskliga redskapet kan inte utföra den Helige Andes verk, vi är bara de kanaler genom vilka Herren verkar. Alltför ofta kommer en anda av självgodhet in, om ett mått av framgång följer med arbetarens ansträngningar. Men det får inte finnas någon upphöjelse av jaget, ingenting skall tillskrivas jaget; verket är Herrens, och hans dyrbara namn skall ges all ära. Låt mig vara gömd i Jesus.

Det finns risk för att uppenbara en kontroversiell anda. Men de som verkligen älskar sanningen, som har tagit emot den i hjärtat som en levande princip, kommer att hysa den största önskan att i ord och handlingar ge prov på sanningens helgande kraft i livet. De kommer att vara representanter för sanningen och visa dess förvandlande kraft på sin egen karaktär. När de möter motstånd hämnas de inte. Barn och ungdomar kan inte, om de inte står under direkt inflytande av Guds Ande, korrekt representera sanningens helgande kraft på sinne och karaktär. Och det finns många vuxna människor som behöver gå i Kristi skola och lära sig hans ödmjukhet och saktmod i hjärtat, annars kommer de att våga sig på det som ärkeängeln Mikael inte tordes göra. Rungande anklagelser kommer att spruta ur munnen på dem. Det finns många fäder och mödrar som i dag skulle engagera sig i Guds verk om de uppmuntrades därtill, men som i sitt eget hemliv visar sig vara olämpliga att ta hand om heligt ansvar. De är bara vuxna barn. Det är väldigt få föräldrar som representerar Jesu karaktär i hemmet.

Den troende är fullständig i Kristus
Kristus representerade sin Fader; han visste hur Fadern skulle göra under alla omständigheter, och han gjorde precis som Fadern skulle göra. Han uppenbarade i sitt verk Guds vägar. Den levande Guden verkade genom sin Son. Då Jesus befanns vara människa, ägde han insikt om världens behov, och han använde sina mänskliga, gudagivna krafter till gagn för människorna, medan han i varje barmhärtighets- och helandehandling drog till sig det gudomligas makt, ja, kraften som skapade världarna. Herren Jesus är alltid redo att ge samma hjälp till alla som vill viga sina krafter åt hans tjänst, som känner behovet av att förmedla hans nåd. Till alla som önskar att bli mottagare av hans Ande strömmar dygden ut från Kristus. Och det är på detta sätt som Guds karaktär, Kristi och Faderns fullkomlighet, förs fram inför världen. Det mänskliga redskapet är fullständigt i Kristus. Genom att lära oss i Kristi skola, dagligen studera hans liv, blir vi ett med honom och återspeglar hans karaktärs dygder.

Den som dagligen lär sig i Kristi skola kan säga: "jag… gör som Fadern har befallt mig". {Johannesevangeliet 14:31.} Så gjorde Guds Son i sitt mänskliga liv och lämnade oss ett exempel på fullkomlig lydnad, och föregick varje handling med sådana ord som dessa: Det som Sonen ser Fadern göra, det gör han också. "Det budet har jag fått av min Fader.’" {Kapitel 10:18.} Historien om Kristi mänskliga liv i vår värld är uppteckningen av hans syfte med oss för att manifestera hans gudomliga fullkomlighet. Han var ljuset som lyste i mörkret; och hur lyder uppteckningen? "… och mörkret har inte övervunnit det." {Kapitel 1:5.} Standarden är hög, för Kristus är vår standard, och han kunde med rätta göra anspråk på fullkomlighet i alla sina verk. Men hur få följer, i tal och handling, Guds Lamm vart han än går? Följande i Jesu fotspår, genomsyrad av hans Ande ögonblick för ögonblick, borde det mänskliga redskapet representera Kristus, såsom Kristus representerade Fadern.   (Avslutning följer.)