Review and Herald d. 15. oktober 1908

tillbaka

Accepterade i den Älskade

”Nåd och frid från Gud.” Allting vi har är en fri gåva av Guds nåd. Nåden i förbundet har gett oss vårt barnaskap. Frälsarens nåd förverkligade vår återlösning, vår pånyttfödelse och vår upphöjelse till arvingar tillsammans med Kristus. Det var inte för att vi först älskade honom som Gud älskade oss, utan ”medan vi ännu var syndare” (Rom. 5:8) dog Kristus för oss och gjorde allt som behövs för vår återlösning. Även om vi genom vår olydnad har dragit på oss Guds misshag och fördömelse, har han inte övergett oss och lämnat oss att kämpa mot fiendens makt. Himlens änglar kämpar vår kamp för oss, och genom att samarbeta med dem kan vi övervinna ondskans krafter.

Nåd för de ovärdiga Vi skulle aldrig ha lärt oss innebörden av detta ord ”nåd” om vi inte hade fallit. Gud älskar syndfria änglar som tjänar honom och lyder alla hans befallningar; men han ger dem ingen nåd. Dessa himmelska varelser vet ingenting om nåd; de har aldrig behövt den, eftersom de aldrig har syndat. Nåd är en Guds egenskap som visats för människor som inte förtjänat den. Vi människor har inte sökt den själva, utan den sträcktes ut för att nå oss. Det gläder Gud att kunna skänka denna nåd åt alla som hungrar efter den, inte därför att vi är värdiga, utan därför att vi är ytterst ovärdiga. Vårt behov är det som berättigar oss till övertygelsen om att vi kommer att få denna gåva. ”Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus.” Varje människas erfarenhet vittnar om sanningen i Skriftens ord: ”Men de gudlösa är som ett upprört hav, det blir aldrig stilla... De gudlösa får aldrig någon lycka, säger min Gud” (Jes. 57:20,21). Synden har förstört vår frid. När det innersta jaget inte är underkuvat får vi ingen ro. Ingen mänsklig styrka kan kontrollera det mänskliga hjärtats egenmäktiga böjelser. Här är vi lika hjälplösa som lärjungarna att bemästra den rasande stormen.

Han som befallde de galileiska vågorna att vara stilla har talat fridens ord till varje själ. Hur våldsamt det än stormar, kommer de som vänder sig till Jesus och ropar: ”Herre, hjälp oss!” att finna räddning. Hans nåd som försonar själen med Gud stillar de mänskliga böjelsernas strider, och i hans kärlek har hjärtat ro. ”Han stillade stormen, och vågorna tystnade. De gladdes när det blev lugnt, han lät dem nå hamnen de ville till” (Ps. 107:29,30). ”Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom tro har vi frid med Gud genom vår herre Jesus Kristus” (Rom. 5:1). ”Rättfärdighetens verk är fred och välstånd, dess frukt beständig ro och trygghet” (Jes. 32:17).

Var och en som har beslutat att lämna synden och öppna sitt hjärta för Jesus kärlek får del av denna himmelska frid. Det finns ingen annan grund för friden än denna. Kristus nåd som tas emot i hjärtat tränger undan fiendskapen; den stillar striden och fyller själen med kärlek. Den som har frid med Gud och sina medmänniskor kan inte vara bedrövad.

Avund ska inte finnas i den människas hjärta; onda aningar har ingen plats där; hat kan inte finnas till. Hjärtat som är i harmoni med Gud är delaktigt i den himmelska friden och sprider sitt välsignade inflytande överallt. Fridens ande vilar som dagg över hjärtan som varit trötta och plågade av världslig strid.

Jesus efterföljare har sänts ut till världen med ett budskap om frid. Den som genom det stilla, omedvetna inflytandet av ett heligt liv uppenbarar Kristus kärlek; den som genom ord eller gärningar leder en annan att överge synden genom att överlåta sitt hjärta åt Gud, är en som skapar frid.

Och ”saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner” (Matt. 5:9). Fridens ande är ett bevis på deras kontakt med himlen. Den ljuvliga doften av Kristus omger dem. Livets vällukt, karaktärens älskvärdhet, uppenbarar för världen att de är Guds barn. Människor känner igen dem för att de har varit med Jesus. ”Den som älskar är född av Gud” (1 Joh. 4:7). ”Men den som inte har Kristi ande tillhör inte honom” (Rom. 8:9). ”Alla som leds av ande från Gud är Guds söner” (Rom. 8:14).”

”Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader”, fortsätter aposteln. ”Han har välsignat oss med all den andliga välsignelse som genom Kristus finns i himlen” (Ef. 1:3). Vad mer kan vi begära, som inte finns i denna nåderika, överflödande gåva? Genom Kristus förtjänst är vi välsignade med all den andliga välsignelse som genom honom finns i himlen. Det är vårt privilegium att nalkas Gud, andas in atmosfären av hans närvaro. Om vi förblir i en nära förbindelse med denna världens vanliga, värdelösa, sinnliga ting, kommer Satan att träda emellan med sin skugga, så att vi inte kan urskilja det välsignande i Guds löften och försäkran, och så går vi miste om styrkan att nå upp till en hög andlig nivå. Ingenting mindre än att förbli i Kristus närvaro kan föra med sig frid, frihet, mod och kraft.

”Liksom han före världens skapelse har utvalt oss i honom till att stå heliga och fläckfria inför sig i kärlek” (Ef. 1:4). Det här kan inte misstolkas, förutom genom medveten blindhet. Vi måste stå heliga och fläckfria inför honom i kärlek. Förutsättningarna för att vi ska kunna ta emot mer av nåd är att vi gör framsteg i det ljus vi redan har. För att vi ska finna måste vi ständigt gå vidare och söka; för att få måste vi be; för att dörren ska öppnas för oss måste vi bulta.

”Ty Gud har utsett er att vara de första som skall räddas genom att ni helgas i er ande och tror på sanningen” (2 Thess. 2:13). I denna text uppenbaras två samverkande faktorer för människans frälsning – det gudomliga inflytandet och den starka, levande tron hos dem som följer Jesus. Det är genom att helgas av Anden och genom tron på sanningen som vi blir Guds medarbetare. Gud förväntar sig samarbete av sin församling. Han planerar inte att lägga till något nytt element till sitt Ord för att göra det mer verksamt; han har gjort sitt stora verk genom att inspirera sitt Ord. Jesus blod, den heliga Anden, det gudomliga Ordet har vi redan. Alla dessa himmelska ting ligger framför oss; och det beror på oss om vi griper tag i de löften Gud har gett oss och blir hans medarbetare.

Helgelse är inget verk för en dag eller ett år utan för hela livet. Kampen för att segra över sitt eget jag, för helighet och himmel, är en livslång kamp. Utan varaktig strävan och ständig aktivitet kan det inte bli några framsteg i det gudaktiga livet, ingen förvärvad segerkrans. För Paulus innebar helgelsen en ständig kamp mot det egna jaget. Han sade: ”Jag står inför döden varje dag” (1 Kor. 15:31). Hans vilja och önskningar var dagligen i konflikt med plikten att följa Guds vilja. I stället för att ge efter sina böjelser följde han Guds vilja, hur plågsamt det än var för den egna naturen.

Gud leder sitt folk steg för steg. Det kristna livet är en strid och en marsch framåt. I denna krigföring finns ingen lättnad; ansträngningen måste vara ständig och uthållig. Det är genom oupphörlig strävan vi kan övervinna Satans frestelser. Kristen integritet måste sökas med oemotståndlig energi och bevaras med bestämd målmedvetenhet.

Det finns en vetenskap i kristen tro att behärska – en vetenskap som är så mycket djupare, bredare och högre än någon mänsklig vetenskap, liksom himlen är högre än jorden. Sinnet måste behärskas, utbildas, tränas; eftersom vi ska tjäna Gud på sätt som inte är i harmoni med medfödda böjelser. Det finns medfödda och inlärda benägenheter till det onda som måste övervinnas. Våra hjärtan måste tränas till att bli stadigt fästa vid Gud. Vi behöver forma ett tankesätt som gör det möjligt för oss att motstå frestelser. Genom ett liv präglat av helig strävan och fasthållande vid det rätta förseglar Guds barn sitt slutmål.

Gud ”har förutbestämt oss till att få söners rätt genom Jesus Kristus och förenas med honom – det var hans viljas beslut – till pris och ära för den nåd som han har skänkt oss med sin älskade son” (Ef. 1:5, 6).

Ordet som talades till Jesus vid Jordan innesluter alla människor. Gud talade till Jesus som vår ställföreträdare. Med alla våra synder och svagheter är vi ändå inte bortkastade som värdelösa. Han har skänkt oss sin nåd ”med sin älskade son”. Den härlighet som vilade över Kristus är Guds kärlekspant för oss. Den talar för oss om bönens kraft – hur människans röst kan nå upp till Guds öron och våra böner bli accepterade i de himmelska salarna. Genom synden skildes jorden från himlen och avlägsnades från dess gemenskap; men Jesus har förenat den igen med sin härlighet. Hans kärlek har inneslutit människan och nått upp till den högsta av himlarna. Ljuset som lyste ner från de öppna portalerna över vår Frälsares huvud faller över oss när vi ber om hjälp att motstå frestelser. Rösten som talade till Jesus säger till alla som tror: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde.”

”Mina kära, nu är vi Guds barn, men det har ännu inte blivit uppenbart vad vi kommer att bli. Vi vet dock att när han uppenbarar sig kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är” (1 Joh. 3:2). Vår Återlösare har öppnat vägen, så att de mest syndfulla, de mest behövande, de mest nedtryckta och föraktade kan finna vägen till Fadern. Alla kan få rum i de boningar Jesus har gått för att förbereda. ”Så säger den helige, den sannfärdige, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga och stänger så att ingen kan öppna... Se, jag har ställt en dörr öppen för dig som ingen kan stänga” (Upp. 3:7-8).