Hur man vinner tillbaka den felande (Vitt. Nr. 15 , sid. 40 , 41)
Om du känner sorg över att dina grannar eller vänner handlar fel till sin egen skada, om de överraskas med att handla fel, så följ Bibelns regler: ”Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon.” (Matt. 18:15) När du går till honom som du menar begår fel, se då till att du talar till honom i saktmod och ödmjukhet, ty människans vrede åstadkommer inte något som är rätt inför Gud. De som begår fel kan inte återupprättas på något annat sätt än genom saktmod, mildhet och öm kärlek. Var försiktig i ditt tillvägagångssätt. Undvik att något i din blick eller dina gester, dina ord eller tonfall har en anstrykning av stolthet eller egenrättfärdighet. Var på vakt mot dig själv så att inte något ord eller någon min upphöjer dig själv eller sätter din godhet eller ditt rätta handlande i motsats till deras fel. Var på din vakt så att du inte på minsta sätt ringaktar, dominerar eller visar förakt. Undvik varje skymt av vrede, och även om du talar tydligt, så låt det inte finnas någon tillrättavisning, ingen ovettig anklagelse, inget tecken på iver utöver värmen i uppriktig kärlek.
Framför allt, låt det inte finnas någon skugga av hat eller ond vilja, inget bittert eller surt uttryck. Inget annat än vänlighet och mildhet kan strömma ut från ett kärleksfullt hjärta. Ändå bör dessa dyrbara frukter inte hindra dig från att tala ytterst allvarligt och högtidligt, som om änglar hade riktat sina ögon mot dig och du arbetade och handlade med anledning av den kommande domen. Tänk på att resultatet av tillrättavisningar i hög grad beror på det sätt de ges på. Försumma inte allvarlig bön så att du kan ha ett ödmjukt sinne och att Guds änglar kan gå framför dig och arbeta på de hjärtan du försöker nå och därigenom göra dem mjuka genom himmelska intryck så att dina ansträngningar kan bli till nytta. Om något gott uträttas så ge inte dig själv äran. Gud har gjort alltsammans.
Du har ursäktat dig för att du talat illa om din bror och syster eller granne till andra, innan du gick till honom och tog de steg som Gud utan tvivel har befallt. Du säger: ”Varför? Jag talade inte med någon förrän jag var så betryckt att jag inte kunde låta bli.” Vad är det som gör dig betryckt? Var det inte en klar försummelse av ett ”så säger Herren”? Du var skyldig till en synd därför att du inte gick och talade med syndaren enbart mellan dig och honom om hans fel. Om du inte gör detta, om du inte lyder Gud, hur skulle du annars kunna bli betryckt, om inte ditt hjärta var förhärdat, därför att du trampat Guds bud under fötterna och i ditt hjärta hatat din bror och din nästa? Och vilket sätt har du funnit att lyfta av dina bördor på? Gud tillrättavisar dig för din underlåtenhet att tala med din bror om hans fel och du ursäktar och tröstar dig själv med en synd mot din plikt genom att berätta om din brors fel till en annan person! Är detta rätt sätt att finna lindring? Genom att begå synd?
Alla dina ansträngningar att rädda den felande kan vara fruktlösa. De kan löna gott med ont. De kan bli mer uppretade än övertygade. Vad händer om de inte lyssnar till några goda avsikter utan fortsätter den felaktiga kurs de har slagit in på. Detta kommer ofta att hända. Ibland kommer inte den mildaste och ömmaste tillrättavisning att ha någon god effekt. I det fallet kommer den välsignelse du önskade att någon annan skulle ta emot genom att eftersträva en rättfärdig kurs, upphöra att göra ont och att lära sig att göra gott, att återvända till ditt eget bröst. Om de felande håller fast vid att synda, behandla dem vänligt och lämna dem tillsammans med din himmelske Fader. Du har befriat din själ. Deras synd vilar inte längre på dig. Du är nu inte längre delaktig i deras synd, utan om de går förlorade, är deras blod på deras egna huvuden. - Vittnesbörd nr. 15, s. 40 och 41.
| avsn nr:1 | |
| avsn nr:2 | |
| avsn nr:3 | |
| avsn nr:4 | |