Review and Herald d. 29. oktober 1901

tillbaka

Döm inte – nr 1

“Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med, skall det mätas upp åt er.” (Matt. 7:1)

Dessa ord uttalades av den gudomlige läraren, vår Herre Jesus Kristus, för att vi skall höra dem och lyda dem. Gud har inte gett människor kraft att läsa hjärtan. Han har inte satt dem på domarsätet, för att de skall döma sina medmänniskor. Gud har överlämnat allt dömande åt Sin Son. Varför är inte dödliga människor mer försiktiga med att uttala domar över varandra? Låt oss försöka erkänna vår egen brist på kunskap. När vi erkänner detta helt och fullt, kommer vi inte att tala illa om våra bröder.

Gud har förbjudit oss att tala illa om varandra. ”Förtala inte varandra, bröder. Den som förtalar sin broder eller dömer sin broder förtalar och dömer lagen. Men om du dömer lagen är du inte lagens görare utan dess domare. Det finns bara en lagstiftare och domare, han som har makt att frälsa och förgöra. Men vem är du, som dömer din nästa?” (Jak. 4:11) Den som handlar obarmhärtigt mot sin medmänniska, kommer en dag själv att känna behov av nåd.

Kristna har ett mycket viktigt arbete att utföra. De har av Gud fått uppdraget att vaka över själar som de måste avlägga räkenskap för. De tillrättavisar och förmanar med långmodighet. Gud säger till profeten Hesekiel: ”Du, människobarn, jag har satt dig till väktare över Israels hus för att du på mitt uppdrag skall varna dem, när du hör ett ord från min mun. När jag säger till den ogudaktige: Du ogudaktige, du måste dö! Och du då inte varnar honom för den väg han går, så skall den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand. Men om du varnar den ogudaktige för den väg han går, för att han skall vända om ifrån den, och han ändå inte vänder om ifrån sin väg, då skall han dö genom sin missgärning, men du har räddat ditt liv.” (Hes. 33:7)

Att troget tala Guds ord är ett arbete av största betydelse. Men detta är något helt annat än att ständigt kritisera, tänka ont och dra sig undan varandra. Att döma och att tillrättavisa är två helt skilda saker. Gud har gett Sina tjänare i uppdrag att i kärlek tillrättavisa dem som handlar fel. Däremot har Han förbjudit och undanbett Sig det tanklösa sätt att fördöma andra, som är så vanligt bland bekännande troende.

Handlingar talar högre än ord. De, som vänder sig bort från sina bröder, visar tydligt att de inte vill arbeta tillsammans med dem, att de tänker illa om människor, som Herren har gett en plats i Sitt verk.

De som visar sådan brist på tro och tillit till sina bröder sårar Guds Ande. Herren kallar oss att lägga bort allt högmod och visa uppriktig sympati för de felande, som försöker befria sig själva från fiendens snara.

”Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? Eller hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, du som har en bjälke i ditt eget öga? Du hycklare, ta först bort bjälken i ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta ut flisan ur din broders öga.” (Matt. 7:3)

Är någon bland er vis och förståndig, då skall han visa sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande. Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen? En sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, demonisk. Ty där avund och stridslystnad råder, där råder också oordning och allt som är ont. Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig. Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid. (Jak. 3:13- 17)

”Mina bröder! Inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom. Vi begår alla många fel. Om någon inte felar i sitt tal, är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp. När vi lägger betsel i munnen på en häst för att han skall lyda oss, styr vi också hela hans kropp. Se också på fartygen som är så stora och drivs av hårda vindar. Ändå styrs de dit rorsmannen vill med ett litet roder. Så är också tungan en liten lem men kan skryta över stora ting. Tänk på hur en liten eld kan antända en stor skog. En sådan eld är tungan, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter tillvarons hjul i brand och är själv antänd av Gehenna” (Jak 3:1- 8) Bara med Herrens hjälp kan vi föra in våra tankar och ord under Kristi vilja.

Det allra första vi skall göra är att förena oss med den kristna gemenskapens band. De, som arbetar för Gud, bör lägga bort all ovänlig kritik och närma sig varandra i enighet. Kristus vill, att Hans soldater skall stå skuldra vid skuldra, förenade i att utkämpa korsets strider. Han vill se att sammanhållningen mellan dem, som arbetar för Honom, är lika tät som föreningen mellan Honom och Hans Fader. De, som märker den Helige Andes helgande kraft kommer att ge akt på den gudomlige Lärarens undervisning och kommer att visa sin uppriktighet genom att göra allt, som står i deras makt för att arbeta i harmoni med sina bröder.

”Ge akt på dig själv och på din undervisning, och håll troget ut med den. När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig.” (1. Tim 4:16) ”Vänta alltså tåligt, bröder, tills Herren kommer. Se, hur jordbrukaren tåligt väntar på jordens dyrbara skörd, tills den får höstregn och vårregn. Var också ni tåliga och styrk era hjärtan, ty HERRENS ankomst är nära. Klaga inte på varandra, bröder, så blir ni inte dömda. Se, domaren står utanför dörren.” (Jak. 5,7- 9) ”Saliga är de barmhärtiga, de skall få barmhärtighet. Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud. Saliga är de som skapar fred, de skall kallas Guds barn.” (Matt. 5:7- 9)

”Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv. Du som dömer handlar ju på samma sätt. Vi vet ju, att Guds dom med rätta drabbar dem, som handlar så. Menar du att du skall komma undan Guds dom, du människa, när du dömer dem som handlar så och själv gör på samma sätt?” (Rom. 2:1- 3.)

Det är den, som har all anledning att misstro sina egna principer, som är starkt medveten om andras fel. Om det inte funnes någon brist i vår egen erfarenhet, skulle vi inte vara så misstänksamma mot våra bröder. Det är den, vars samvete fördömer honom, som är så snabb till att döma. Låt var och en darra och vara orolig för sig själv. Låt honom se till att hans eget hjärta har det rätt ställt med Gud. Låt honom ansa sin egen trädgård. Han kommer att finna tillräckligt för att hålla sig sysselsatt. Om han gör detta på ett troget sätt, kommer han inte att ha tid till att finna ogräs i andras trädgårdar. I stället för att döma våra bröder, så låt oss döma oss själva. Låt oss förvissa oss om att vi är bland dem, som ”är förutbestämda till att helgas genom Anden, så att ni lyder och blir bestänkta med Jesu Kristi blod.” (1 Petri 1:2) ”Ni har renat era själar genom att lyda sanningen, så att ni älskar varandra uppriktigt som bröder. Älska då varandra uthålligt av rent hjärta.” (1Petr 1:22)