Review and Herald d. 30. oktober 1900

tillbaka

Be ständigt

Bön är själens andedräkt, kanalen för alla välsignelser. När den ångerfulla själen, med en insikt om det mänskligas behov, med en känsla av självförakt, ber sin bön, ser Gud dess kamp, iakttar dess konflikter och markerar dess uppriktighet. Han har fingret på pulsen, och han noterar varje slag. Inte en känsla gläder den, inte en känsla upprör den, inte en sorg skuggar den, inte en synd färgar den, inte en tanke eller ett syfte rör den, som han inte är medveten om. Att själar köptes till en oändlig kostnad och älskas med en hängivenhet som är oföränderlig.

Bön till den Store Läkaren om själens helande ger Guds välsignelse. Bön förenar oss med varandra och med Gud. Bön för Jesus till vår sida och ger ny kraft och ny nåd till den svimfärdiga, förvirrade själen. Genom bön har de sjuka uppmuntrats till att tro att Gud kommer att se med medlidande på dem. En ljusstråle tränger in i den hopplösa själen och blir en doft av liv till liv. Genom bön ”besegrade de kungariken, skipade rätt, fick löften uppfyllda, täppte till lejons gap, släckte rasande eld” – vi kommer att veta vad detta betyder när vi hör rapporterna om martyrerna som dog för sin tro – ”drev främmande härar på flykten.” {Hebréerbrevet 11:33-34.}

Vi kommer att få höra om dessa segrar när vår frälsnings Kapten, himmelens härlige Kung, öppnar uppteckningen inför dem om vilka Johannes skriver: ”’Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem. De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem. Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon.’” {Uppenbarelseboken 7:14-17.}

Kristus, vår Frälsare, frestades på alla punkter som vi blir, men han var utan synd. Han tog den mänskliga naturen och gjordes till det yttre till människa, och hans behov var en människas behov. Han hade kroppsliga önskemål att tillgodose, kroppslig trötthet att avhjälpa. Det var genom bön till sin Fader som han förbereddes för plikt och prövning. Dag för dag följde han sin plikt och försökte att rädda själar. Hans hjärta kände öm sympati för de trötta och tungt lastade. Och han tillbringade hela nätter i bön för de frestades räkning.

Kristus har gett sina lärjungar försäkran om att särskilda stunder för andakt är nödvändiga. Bön föregick och helgade varje handling under hans tjänst. Han umgicks med sin Fader till slutet av sitt liv; och då han hängde på korset, höjdes ett bittert rop från hans läppar: ”’Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?’” {Matteusevangeliet 27:46, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} Sedan, med en stämma som har nått till jordens yttersta ände, utropade han: ”’Fader, i dina händer överlämnar jag min ande.’” {Lukasevangeliet 23:46, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} Styrkan till att utföra dagliga plikter kommer från att dyrka Gud i helighetens skönhet. De nattliga stunder av bön som Frälsaren tillbringade på berget eller i öknen var nödvändiga för att förbereda honom för de prövningar han skulle utsättas för under dagarna som följde. Han kände behovet av uppfriskande och uppiggande av själ och kropp, för att kunna möta Satans frestelser; och de som strävar efter att leva hans liv kommer att känna samma behov.

Den kristne får inbjudan att bära sina bördor till Gud i bön och att fästa sig nära Kristus med den levande trons linor. Herren bemyndigar oss att be och förklarar att han kommer att höra böner från dem som litar på hans oändliga kraft. Han hedras av dem som närmar sig honom, som troget gör hans tjänst. ”Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid, i frid, ty på dig förtröstar han.” {Jesaja 26:3.} Allmaktens arm är utsträckt för att vägleda oss och leda oss framåt och fortsatt framåt. Gå framåt, säger Herren; jag förstår saken och jag skickar hjälp till Dig. Fortsätt att be. Tro på mig. Det är för mitt namns ära som Du ber, och Du skall få. Jag kommer att bli hedrad inför dem som kritiskt ser på Ditt misslyckande. De kommer att se sanningen triumfera härligt. "Allt vad ni ber om i er bön skall ni få, när ni tror.’" {Matteusevangeliet 21:22.}

Den som tror på Kristus är helgad till ett högt och heligt syfte. Inför det kungliga prästadömets tjänst förmörkas det aronska prästadömets härlighet. Kallad enligt Guds avsikt, avskild av gudomlig nåd, belagd med Kristi rättfärdighet, genomsyrad av den Helige Ande, frambärande offren från ett förkrossat och ångerfullt hjärta, är den sanne troende verkligen en representant för Återlösaren. På en sådan tillbedjare ser Gud med förtjusning. Han låter sitt ljus lysa in i sinnets kamrar och in i själstemplet, om människor, när de saknar vishet, går till sidan i bön och ber om visdom från honom som ger till alla människor frikostigt och utan knot. Löftet är: ”och han skall få den. Men han skall be i tro utan att tvivla. Ty den som tvivlar liknar havets våg, som drivs och piskas av vinden.” {Jakobsbrevet 1:5-6.} Kristus har förbundit sig att vara vår ersättare och borgen, och han försummar ingen. Det finns en outtömlig mängd perfekt lydnad som kommer från hans lydaktighet. I himmelen värderas hans förtjänster, hans självförnekelse och självuppoffring som rökelse som skall offras tillsammans med hans folks böner. När syndarens uppriktiga, ödmjuka böner stiger upp till Guds tron, blandar Kristus med dem fördelarna från sitt liv i fullkomlig lydnad. Våra böner doftar av denna rökelse. Kristus har lovat att gå i förbön för oss, och Fadern hör alltid sin Son. Be då; be utan att upphöra; ett svar kommer säkert.

Men låt mig utfärda en varning: ”Hade jag haft onda avsikter i mitt hjärta skulle Herren inte ha hört mig.” {Psaltaren 66:18.}

Visa en fast, osviklig tillit till Gud. Var alltid trogen principerna. Tveka inte; tala bestämt det som Du vet är sanning, och lämna konsekvenserna hos Gud. Kom ihåg att Gud prövar äktheten hos Din önskan. Tro Guds ord och upphör aldrig att lyfta Dina böner till hans tron med helgad, helig frimodighet. ”… de alltid borde be utan att tröttna.” {Lukasevangeliet 18:1.} Håll standaret uppe genom föreskrift och exempel. Ditt vittnesbörd, i dess äkthet och verklighet, kommer Gud att göra mäktigt i kraften från det kommande livet. Herrens ord kommer att finnas i din mun som sanning och rättfärdighet.

Måtte alla komma ihåg att mysterierna i Guds rike inte kan läras genom resonemang. Sann tro, sann bön – hur starka de är! Fariséns bön saknade värde, men publikanens bön hördes i salarna ovanför, eftersom den visade personens beroende som sträckte sig fram för att gripa Allmakten. Jaget var för publikanen inget annat än skam. Så måste det vara med alla som söker Gud. Tro och bön är de två armarna som den behövande bedjaren lägger runt den oändliga Kärlekens hals.

”Ty i hoppet är vi frälsta, men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på något som han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt. Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord, och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill. Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut. . . . Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? . . . Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.” {Romarbrevet 8:24-28, 31-32, 38-39.}

Varför slutar Du inte med synden? Du kan övervinna om Du vill samarbeta med Gud. Kristi löfte är säkert. Han lovar att verka i ämbetet som personlig förebedjare och säger: ”jag skall be Fadern”. {Johannesevangeliet 14:16.} Den som inte kunde se människor utsättas för evigt fördärv utan att utgjuta sin själ i döden för deras räkning, betraktar med medlidande och medkänsla var och en som inser att han inte kan rädda sig själv. Han ser på ingen darrande bedjare utan att resa upp honom. Den som genom sin egen försoning försåg människan med en oändlig mängd moralisk makt misslyckas ej med att använda denna makt för deras räkning. Vi kan ta livets kontroverser och problem till hans fötter; för han älskar oss. Hans varje ord och blick inbjuder till vårt förtroende. Han kommer att forma och gestalta våra karaktärer enligt sin vilja, och varje dag kommer vi att befinnas fråga: ”Herre, vad vill du att jag skall göra?” {Apostlagärningarna 9:6, Reformations-Bibeln.}

Låt oss överlåta själens behov till honom som har älskat oss och gett sitt dyrbara liv för att han skulle göra det möjligt för oss att lära oss om honom. Medan han lyfter korset säger han till oss: ”’Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.” {Lukasevangeliet 9:23.} Kristus ensam kan göra oss kapabla att svara när han säger: ”Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat.” {Matteusevangeliet 11:29.} Detta innebär att varje dag måste jaget förnekas. Kristus kan ge oss den ädla beslutsamheten, viljan att lida och att utkämpa Herrens strider med ihärdig energi. De svagaste, med hjälp av gudomlig nåd, kan få styrka att vara mer än erövrare.

”Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom.” {Kapitel 7:11.} Dessa gåvor skänks fritt till oss av Gud. O, hur svag är vår tro, att vi inte begagnar oss av Guds rika, härliga löften! Det är hans natur att ge oss sina skänker. Allvis och allsmäktig, ger han frikostigt till alla som ber i tro. Han är mer barmhärtig, mer öm, mer tålmodig och kärleksfull än någon jordisk förälder. Han drar oss till sig genom ett förtjusande språk, så att vi kan erhålla mod och självförtroende. Vi vinns av honom genom uppenbarandet av den ömma sympati som flödar från hans hjärta av kärlek. Ingen mänsklig förälder kunde vädja så allvarligt till ett felande barn som Gud vädjar till oss.

Allt är möjligt för dem som tror. Ingen som kommer till Herren med uppriktighet i hjärtat kommer att bli besviken. Hur underbart är det inte att vi effektivt kan be, att ovärdiga, vilseledda dödliga besitter kraften att framföra sina önskningar till Gud! Vilken högre kraft kan människan kräva än denna, för att vara förenad med den oändlige Guden? En svag, syndfull människa har förmånen att tala till sin Skapare. Vi uttalar ord som når tronen åt universums Monark. Vi utgjuter vår längtan i våra bönevrår. Sedan går vi ut för att vandra med Gud som Hanok gjorde.

Vi talar med Jesus Kristus när vi går på vägen, och han säger: ”jag är HERREN, din Gud, som fattar din högra hand”. {Jesaja 41:13.} Vi kan vandra i dagligt sällskap med Kristus. När vi andas ut vår önskan kan den vara ohörbar för något mänskligt öra, men det ordet kan inte dö bort i tystnad, och det kan inte heller gå förlorat, även om alldaglig verksamhet pågår. Ingenting kan dränka själens begär. Den reser sig över gatans brus, över bullret från maskiner, till de himmelska salarna. Det är Gud som vi talar till, och bönen hörs. Be då: ”Bed och ni skall få”. {Matteusevangeliet 7:7.}