Review and Herald d. 31. oktober 1899

tillbaka

Liknelsen om de tio jungfrurna

”Då skall himmelriket liknas vid tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. Fem av dem var oförståndiga och fem var förståndiga. De oförståndiga tog sina lampor men tog ingen olja med sig. De förståndiga tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor. Då nu brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade. Vid midnatt hördes ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom. Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. De oförståndiga sade till de förståndiga: Ge oss av er olja! Våra lampor slocknar. De förståndiga svarade: Den räcker kanske inte både för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp. Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen. Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes.

Sedan kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! Men han svarade: Amen {Sannerligen} säger jag er: Jag känner er inte. Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer.” {Matteusevangeliet 25:1-13.}

Då de tio jungfrurna gick ut för att möta brudgummen, var deras lampor putsade och brann. Det var tydligen ingen skillnad mellan de fem som var kloka och de fem som var dumma. Till det yttre var alla förberedda, klädda i vitt och bar sina tända lampor. Men bara fem av dessa jungfrur var visa. Dessa förväntade sig förseningar och fyllde sina lampor med olja, redo för varje nödsituation. Fem av antalet saknade detta förutseende; de vidtog inga åtgärder för besvikelse eller förseningar.

Alla jungfrur vakar efter brudgummen. Timme efter timme går, och de väntar fortfarande ivrigt på hans framträdande. Men slutligen somnar de trötta vakande. Och vid midnatt, den allra mörkaste timmen, när deras lampor behövs som mest, hörs ropet: ”Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom.”

Vid ropet öppnas de sovandes ögon, och alla blir klarvakna. De ser processionen de ska gå med i vandra vidare, upplysta av facklor och glada av musik. De hör brudgummens röst och brudens röst. De fem visa jungfrurna ordnar sina lampor och går ut för att möta brudgummen.

De oförståndiga jungfrurna tog inte extra olja åt sina lampor; och då de väcktes ur sömnen, fann de att deras ljus slocknade. De ser nu konsekvenserna av sitt slarv och vädjar till sina följeslagare om att få tillgång till olja: ”Ge oss av er olja!”, säger de. ”Våra lampor slocknar.” Men de väntande fem, med sina nyputsade lampor, har tömt sina kärl. De har ingen olja att spara, och de svarar: ”Den räcker kanske inte både för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp.” Men medan de gick för att köpa, fortsatte processionen och lämnade dem kvar. Brudtåget trädde in i huset och dörren stängdes. Då de dåraktiga jungfrurna nådde festsalen möttes de av en oväntad vägran. De lämnades utanför i nattens beckmörker.

Denna liknelse är inte en bild på fräcka syndare, utan på dem som bekänner Kristus. Bruden är församlingen som väntar på att vår Herre och Frälsare Jesu Kristi andra framträdande skall ske. Genom tillkännagivandena från den förste och andre ängeln i Uppenbarelseboken 14 har ett speciellt budskap kommit till vår värld. På tal om dessa meddelanden, säger Johannes: ”Och jag såg en annan ängel flyga högst uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag. Han sade med hög röst: ’Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna.’ Ännu en annan ängel följde efter, och han sade: ’Fallet, fallet är det stora Babylon, som har gett alla folk att dricka av sin otukts vredesvin.’” {Verserna 6-8.}

Den förste och den andre ängelns budskap förenas och fullbordas i den tredje ängelns. Johannes säger: ”En annan ängel, den tredje, följde dem och sade med stark röst: ’Den som tillber vilddjuret och dess bild och tar dess märke på sin panna eller sin hand, han skall själv få dricka av Guds vredes vin, som oblandat hälls i Guds vredes bägare. Han kommer att plågas i eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet.” {Verserna 9-10.}

Under proklamationen av dessa meddelanden hördes ropet: ”Se, brudgummen kommer!” De som trodde på dessa budskap var tvungna att gå ut från kyrkorna eftersom de predikade Kristi andra uppenbarelse på himmelens moln. Hela världen skulle höra budskapet: ”Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom.” Många som hörde dessa budskap trodde att de skulle leva för att se Kristus komma; men det inträffade en fördröjning i brudgummens ankomst, för att alla skulle få tillfälle att höra det sista budskapet om barmhärtighet till en fallen värld.

Hade de som påstod sig tro på sanningen agerat som kloka jungfrur, skulle budskapet dessförinnan ha förmedlats till varje nation, släkt, tungomål och folk. Men fem var dumma. Sanningen borde ha förkunnats av de tio jungfrurna, men bara fem hade vidtagit de nödvändiga åtgärderna för att gå med i det sällskap som vandrade i det ljus som gavs dem.

Den förste, andre och tredje ängelns budskap skall upprepas. Uppmaningen skall ges till kyrkan: ”Fallet, fallet är det stora Babylon! Det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla orena andar och ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar. Ty av hennes otukts vredesvin har alla folk druckit, och jordens kungar har bedrivit otukt med henne, och jordens köpmän har blivit rika genom hennes omåttliga lyx.’ . . . ’Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plågor. Ty hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes brott.” {Uppenbarelseboken 18:2-5 }

Många som gick ut för att möta brudgummen i samband med den förste och den andre ängelns budskap, vägrade det tredje, det sista, prövande meddelandet som skulle ges till världen, och en liknande ståndpunkt kommer att intas när den sista kallelsen ljuder.

Varje del av denna liknelse bör noggrant studeras. Vi representeras antingen av de kloka eller av de dåraktiga jungfrurna. Det finns många som inte kommer att stanna vid Jesu fötter och lära av honom. De har inte kunskap om hans vägar; de är inte beredda på hans ankomst. De har låtsats att vänta på sin Herre. De har inte vakat och bett med den tro som verkar genom kärlek och renar själen. De har levt ett liv i slarv. De har hört och samtyckt till sanningen, men de har aldrig fört in den i sitt praktiska liv. Nådens olja ger inte kraft åt deras lampor, och de är inte beredda att gå in till Lammets bröllopsmåltid. Oljan är den heliga nåden som sänds från himmelen; och det måste finnas en inre prydnad tillsammans med den nåden, om vi skall förbli stående när han visar sig.

Världens människor önskar inte sanningens ljus, och de är ett i anden med dem som, samtidigt som de bekänner sig att vara Guds barn, inte låter sitt ljus lysa i form av sanningens ord och helighetsgärningar. Oomvända människor som påstår sig vara kristna uppmuntrar bara syndaren att fortsätta i sin synd. I stället för att försöka att rädda de själar som är redo att förgås, lever de för sig själva. Deras kärl är tomma, och därför kan de inte hålla sina lampor påfyllda. Till dessa säger Kristus: Jag känner Er inte. Ni har inte tagit emot mig som Er rådgivare. Ni har inte vandrat i mitt ords ljus. Ni har inte tagit mitt ok på Er. Ert ljus är mörker, eftersom Ni har vandrat i gnistorna från Er egen eld. Gå bort från mig, Ni som utövar orättfärdighet.

Vi skall inte vila i tanken att eftersom vi är medlemmar i kyrkan är vi frälsta, samtidigt som vi inte ger några bevis för att vi är formade efter Kristi bild, medan vi håller fast vid våra gamla vanor och väver vårt tyg med trådarna från världsliga idéer och seder. Kristus förklarar: ”Inte skall var och en som säger ’Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!” {Matteusevangeliet 7:21-23.}

Denna framställning bör åstadkomma vårt allvarliga studium för att vi skall veta vilken förberedelse vi skall vidta för att kunna gå in i staden och ta del av Lammets bröllopsmåltid. ”Saliga är de som håller hans bud, för att de skall få rätt till livets träd och få gå in genom portarna i staden.” {Uppenbarelseboken 22:14, Reformations-Bibeln.}

De tio jungfrurna spanar på kvällen av denna jords historia. Alla säger sig vara kristna. Alla har ett kall, ett namn, en lampa och alla påstår sig göra gudstjänst. Alla skådar tydligen efter hans framträdande. Men fem är bristfälliga. Fem kommer att befinnas vara förvånade, bestörta, utanför festsalen. Det finns många som ropar ”Frid, frid”, när det inte föreligger någon frid eller fred. Detta är den farligaste övertygelsen som den mänskliga själen kan hysa. Kristus uppmanar alla som bär hans namn, som säger sig vara hans efterföljare, att äta hans kött och dricka hans blod, annars kan de inte ha någon del med honom.

Var inte som de fåvitska eller oförståndiga och dåraktiga jungfrurna, som tar för givet att Guds löften är deras, medan de inte följer Kristi föreskrifter. Kristus lär oss att bekännelsen är ingenting. ”’Om någon vill följa mig”, säger han, ”skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig.” {Matteusevangeliet 16:24.} ”Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdes och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.” {Kapitel 5:19-20.}

När vi består Guds prov i den förädlande reningsprocessen; när elden i ugnen förtär slagget, och det sanna guldet hos en renad karaktär visar sig, må vi fortfarande säga, med Paulus: ”Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det. . . . men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.” {Filipperbrevet 3:12-14.}