Review and Herald d. 1. november 1892

tillbaka

Nödvändigheten av Samarbete med Gud (Avslutning)

”Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro... Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.” {Jakobsbrevet 2:24-26.} Att tro på Jesus, är absolut nödvändigt, ty genom tron på honom blir man frälst. Men det är farligt, att dela mångas inställning, när de säger sig vara frälsta. Många har yttrat: ”Du måste utföra goda gärningar, så kommer Du att få leva.” Många i vår tid säger: ”Tro, bara tro och lev.” Tro och gärningar hör samman. Att tro och att handla går över i varandra. Herren kräver inte mindre i dag, än han gjorde av Adam i paradiset före fallet: Fullständig lydighet och fläckfri rättfärdighet. Guds krav är lika stora under nådens förbund, som de krav han ställde i paradiset: Harmoni med Guds lag, som är helig, rättfärdig och god. Evangeliet tonar inte ned lagens krav, utan gör lagen stor och härlig. Kraven är inte mindre under den nya pakten, än under den gamla. Ingen skall slå sig till ro med den bedrägliga tanken, som är så tilltalande för det naturliga hjärtat, nämligen att Gud godtar den uppriktige, utan att fråga efter tro och utan hänsyn tagen till, hur ofullkomligt personens liv är. Gud fordrar fullkomlig lydnad av sina barn.

För att kunna tillmötesgå lagens krav, måste vi i tro ta emot Kristi rättfärdighet som vår rättfärdighet. Genom förening med Kristus, genom att ta emot hans rättfärdighet i tro, blir vi skickade till, att utföra Guds gärning och vara Kristi medarbetare. Om Ni är villiga till, att driva med ondskans ström och inte samverkar med himmelen, för att hålla överträdelser i familjen och i församlingen i strama tyglar, för att en evig rättfärdighet skall bli följden, brister Ni i tro. Tron är verksam i kärlek och renar själen. Genom tron verkar den Helige Ande i hjärtat, för att skapa helighet, men detta låter sig först göras, när människan vill samarbeta med Kristus. Vi blir nämligen skickade för himmelen blott genom den Helige Andes verk i hjärtat. Alltså måste vi ha Kristi rättfärdighet som färdbiljett, för att Gud skall anta oss. För att få Kristi rättfärdighet och få del i gudomlig natur, måste vi dagligen bli förvandlade genom inflytandet från den Helige Ande. Det är den Helige Andes insats, som skall upphöja smaken, heliggöra hjärtat och förädla hela människan.

Själen måste vara upptagen med Jesus. ”’Se Guds lamm, som tar bort världens synd.” {Johannesevangeliet 1:29.} Ingen tvingas till, att se på Kristus, men rösten, som förmedlar inbjudan, säger enträget: ”Se och lev!” När vi ser på Kristus, uppdagar vi, att hans kärlek är utan like, att han har intagit den skyldige syndarens plats och att han har tillräknat honom sin fläckfria rättfärdighet. När syndaren ser Frälsaren hänga döende på korset under syndens förbannelse i hans ställe och upplever en sådan förlåtande nåd, vaknar kärlek i honom. Syndaren älskar Kristus, därför att Kristus har älskat honom först och kärleken uppfyller lagens fordringar. När människorna ångrar sina synder och vänder om ifrån dem, förstår de, att han är ”trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” {Första Johannesbrevet 1:9.} Guds Ande är verksam i den troendes själ och sätter honom i stånd till, att gå framåt från lydighet inom ett område till lydighet inom ett annat och till, att växa i styrka och nåd i Jesus Kristus.

Med rätta fördömer Gud alla, som inte tar emot Kristus som sin personlige Frälsare, men han förlåter alla, som kommer till honom i tro och han sätter dem i stånd till, att fullgöra Guds gärning och genom tro bli ett med Kristus. Jesus säger om dem: ”jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem såsom du har älskat mig.” {Johannesevangeliet 17:23.} Denna enhet gör karaktären fullkomlig. Herren har lagt allt till rätta för människors fullständiga och fria frälsning och för att de skall vara fullkomliga i honom. Gud vill, att hans folk skall ta emot strålarna från Rättfärdighetens Sol, för att alla skall äga sanningens ljus. Till oändlig kostnad har Gud sörjt för världens frälsning, genom att utge sin enfödde Son. Aposteln ställer denna fråga: ”Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?” {Romarbrevet 8:32.} I fall vi inte blir frälsta, kommer det inte att vara Guds fel, utan vårt eget, för att vi inte har samarbetat med himmelen. Vår vilja har inte varit i överensstämmelse med Guds vilja.

Världens Frälsare klädde sin gudomlighet med mänsklighet, för att nå fram till mänskligheten. Både det gudomliga och det mänskliga var nödvändigt, för att skänka världen den frälsning, som fallna människor behöver. Det gudomliga behövde det mänskliga, för att det mänskliga skulle tjäna som förbindelselänk mellan Gud och människan. Människorna behöver en makt utom och över sig själva, som förmår, att återupprätta Guds avbild i dem. Men att de behöver gudomlig hjälp, innebär inte, att deras egen insats är onödig. Det krävs, att människorna skall tro, ty tron, verksam i kärlek, renar själen. Tron tillägnar sig Kristi förtjänst. Det är icke Guds plan, att förlama människornas egna förmågor, ty i samarbete med Gud kan deras förmågor användas för det goda. Herren önskar ej, att ödelägga vår vilja, för det är med hjälp av den, som vi kan utföra det han vill, det vi skall göra både borta och hemma. Han har gett oss varsin uppgift och varje trofast medarbetare sänder ut ljuset i världen, därför att han är förenad med Gud och Kristus och de heliga änglarna i det stora uppdraget, att frälsa de förtappade. Eftersom han är förenad med himmelen, blir han allt mera skickad, att utföra Guds gärning. Genom att omsätta i praxis det, som Guds nåd skapar i hjärtat, växer den troende andligt. Den, som samverkar med hjälp av sin anförtrodda begåvning och förmåga, blir en klok byggarbetare för Mästaren, ty han går i lära hos Kristus. Där lär han sig, att göra Guds gärning. Han försöker inte, att undvika ansvarets bördor, för han inser, att var och en måste anstränga sig inom Guds verk så långt, som förmågorna tillåter, och därför viger han sig åt arbetsuppgifterna. Dock låter inte Jesus sin villige och lydige tjänare, att vackla under bördan. Det är inte synd om dem, som bär tungt ansvar i Guds verk, för de samarbetar trofast med Gud och genom denna förening av gudomlig och mänsklig insats fullföljs arbetet. Däremot är det synd om dem, som undviker sitt ansvar, som inte förstår förmånen av sitt kall.

Uppbyggandet av Guds rike förhalas eller påskyndas beroende på de mänskliga redskapens opålitlighet eller flit. Opålitlighet mot Kristi sak gör det tydligt, att det fattas kärlek hos det mänskliga redskapet. Det var Kristi kärlek, som tvingade honom till, att komma och söka och frälsa de förlorade. Men Kristi kärlek tycks inte kunna driva på bekännarna av hans namn; för en dödsliknande slummer härskar över hans mänskliga redskap, och verket förhindras av sviktande människor, som inte samarbetar med det gudomliga. Människor må be: ”tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden”, utan att handla enligt denna bön i sina liv. {Matteusevangeliet 6:10, 1917 Års Översättning.} En levande kristen är en, som inte har övergett sin första kärlek, och därför avlägsnas heller inte hans ljusstake från sin plats. Men den, som inte håller fast vid sin helgelse till Gud, är blind och saknar andlig förståelse samt har glömt bort, att han en gång var ren från sina gamla synder. Men även om just Du är svag, felande, andligt skröplig, syndig och ofullkomlig, räcker Herren Dig partnerskapets hand, och erbjuder Dig en plats i den gudomliga skolan. Förenad med Kristus, kan Du utföra Guds gärningar. ”... utan mig”, sade Kristus, ”kan ni ingenting göra.” {Johannesevangeliet 15:5.}

Vi skall göra Kristi gärningar, lära oss de läxor han lärde sina lärjungar, och återspegla hans karaktär för världen. Jesaja säger: ”Din rättfärdighet skall gå framför dig och HERRENS härlighet följa i dina spår.” {Jesaja 58:8.} Det är Kristi rättfärdighet, som går framför oss, och Herrens härlighet skall vara vår belöning. Ni, den levande Gudens församlingar, studera detta löfte, och betänk Er bristande tro, bristande andlighet och bristande gudomliga kraft, som hindrar Er ifrån, att stiga in i Guds rike. Vore Ni alla levande missionärer, skulle evangeliet förkunnas snabbt i alla länder till alla folk, nationer och tungomål. Detta är det arbete, som måste göras, för att Kristus skall komma i kraft och med mycken härlighet. Jag kallar församlingen, att be allvarligt, för att förstå sitt ansvar. Är Ni var och en Guds medarbetare? Om inte, varför? När tänker Ni uträtta Ert av Gud bestämda arbete? Gud verkar, himmelens väsen verkar, för att förverkliga bönen: ”tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden”. Människan är det redskap, som Gud verkar genom för andra människors skull, och hur få har likväl överlämnat sig förbehållslöst till, att göra Guds gärningar. Människor kan ingenting göra utan Jesus, och ändå är så få involverade i frälsningsplanen, och dess stora slutmål kommer ej att gå i fullbordan människors medverkan förutan. Vår insats kan te sig liten och obetydlig, och samtidigt är vi Guds medarbetare. Jesus har gett oss alla timliga och andliga välsignelser, han dog, för att sona våra synder och för att förlika oss med Gud. Han har sänt ut ljus och sanning, för att vi skall vandra i Rättfärdighetens Sols klara strålar, och inte i gnistorna från våra egna tändstickor.

”Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn, och det är vi också. Världen känner oss inte, därför att den inte har lärt känna honom. Mina älskade, vi är nu Guds barn, och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är. Och var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren.” {Första Johannesbrevet 3:1-3.} Den, som hyser detta hopp till honom, lär sig från Skriften, att han måste vara Guds medarbetare. Det kan inte förekomma något som en maklig, slö kristen. ”Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.” {Titusbrevet 2:11-14.}

De, som väntar sig en magisk förändring i karaktären, utan beslutsam ansträngning från deras sida, kommer att bli besvikna. Med våra förmågor skall vi vara lika fullkomliga här, som Gud är i himmelen. Så långt, som vår förmåga räcker, skall vi försöka, att uppnå en sann, kärleksfull och fullkomlig karaktär. Fördenskull måste vi dricka ur den levande källan. Liksom vaxet tar emot stämpelns avtryck, skall själen ta emot den Helige Andes prägel och återspegla Kristi bild. Vi skall få del i gudomlig natur och uppleva det andliga livets styrka och fullkomlighet.

Vi skall blicka hän till Jesus, beskåda honom, och då skall vi ändras. ”Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.” {Johannesevangeliet 17:3.} ”Den som kommer ovanifrån är över alla. Den som kommer från jorden är av jorden, och av jorden talar han. Den som kommer från himelen är över alla... Den som Gud har sänt talar Guds ord. Gud ger honom sin Ande utan att mäta. Fadern älskar Sonen, och allt har han lagt i hans hand. Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.’” {Kapitel 3:31-36.}

Jesus ”kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.” {Kapitel 1:11-12.} Om dessa säger Frälsaren: ”ty Fadern själv älskar er, eftersom ni har älskat mig och tror att jag har utgått från Gud.” {Kapitel 16:27.} ”Rättfärdige Fader, världen har inte lärt känna dig, men jag känner dig, och de vet att du har sänt mig. Jag har gjort ditt namn känt för dem, och jag skall göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem och jag i dem.’” {Kapitel 17:25-26.}

Kristus kom, för att för världen uppenbara kunskapen om Guds karaktär, som världen var tom på. Denna kunskap var den största rikedom, som han betrodde sina lärjungar med, att bringa till människorna. Guds sanning hade varit dold under en massa tradition och villfarelse. Offerriterna, som hade införts, för att undervisa människorna om Kristi ställföreträdande försoning, och för att lära dem, att utan blodsutgjutelse förekommer det ingen syndaförlåtelse, hade blivit en stötesten för dem. Allt, som var andligt och heligt, hade förvridits i deras förmörkade förstånd. De var förblindade av stolthet och fördomar, så att de inte uppfattade, vad som skulle upphävas. Jesus kom, för att ändra på den existerande ordningen, och uppenbara Faderns karaktär för dem. Han drog förhänget åt sidan, som skylde hans härlighet från dödliga människors ögon, och gjorde den ende sanne och levande Guden tydlig för världen. Att känna honom rätt, medför evigt liv.