Review and Herald d. 8. november 1881

tillbaka

Avhållsamhet och Lagen om Rätten, att servera Alkohol

Vår Skapare har skänkt människorna sina gåvor med givmild hand. Om alla dessa Försynens gåvor användes klokt och med måtta, skulle fattigdom, sjukdom och plågor vara nästan bannlysta från jorden. Men dessvärre ser vi, att Guds välsignelser på alla sätt har ändrats till förbannelse på grund av människors ondska. Ingen grupp har gjort sig skyldig till större förvrängning och missbruk av hans dyrbara gåvor, än de, som använder markens grödor till, att framställa berusande sprit. Näringsrik säd, sund, utsökt frukt, omvandlas till drycker, som fördärvar sinnena och gör hjärnan sjuk. Som följd härav, berövas tusentals familjer bekvämlighet och rent av livets nödvändigheter, våldsamma handlingar och kriminalitet mångfaldigas, och sjukdom och död slungar otaliga offer i drinkarens grav.

Detta utplåningsverk genomförs i skydd av landets lagar! För en usel summa pengar köper man sig rätten, att hälla upp åt sina medmänniskor drycker, som berövar dem på allt, som gör detta liv åtråvärt, och fråntar dem varje hopp om det tillkommande livet. Varken lagstiftaren eller alkoholhandlaren är okunnig om följderna av sitt handlande. Vid hotellets disk, på ölsjappet och på spritserveringen ger lustens träl sina pengar för något, som ödelägger förstånd, hälsa och lycka. Värden fyller kassan med de pengar, som skulle användas till, att skaffa mat och kläder till den stackars drinkarens familj.

Detta är tjuveri av värsta slag. Och ändå utövar män i hög ställning i samhället och inom kyrkan sitt inflytande till gagn för lagar, som ger rätt till utskänkning. Och varför? Är det, för att de kan ta ut högre hyra för sina lokaler, genom att leja ut dem till spritsäljare? Eller för att de söker, att säkra sig politiskt stöd från sprithandlarna? Eller för att dessa så kallade kristna själva njuter av det frestande giftet i smyg? I varje fall skulle ädel, osjälvisk kärlek till människor inte ge någon lov till, att leda sina medskapelser i fördärvet.

Lagarna, som ger rätt till försäljning av starka drycker, har fyllt våra små och stora städer, ja, även landsbygden och de avsides liggande områdena med fällor och fallgropar för de arma, svaga slavarna under aptiten. De, som gärna skulle byta spår, utsätts dagligen för frestelser. Drinkarens förfärliga törst kräver tillfredsställelse. Överallt finns ödeläggelsens källsprång. Ack, så ofta hans moraliska kraft övervinns och hans samvete tystas! Han dricker och faller. Därpå följer nätter med utsvävningar och dagar med baksmälla, svaghet och elände. Så fortsätter det steg för steg, tills den, som en gång var en aktad medborgare, en god man och far, tycks ha förvandlats till en djävul.

Tänk, om dessa tjänstmän, som vid början (på året) utfärdade tillstånd till spritutskänkare (vid årets utgång), kunde få en sann bild av följderna av den handel, som dessa tillstånd hade rått för. Utfallet framstår klart som dagen i alla sina skrämmande och förfärliga detaljer, och de skulle bli medvetna om, att det endast är alltför sant. De skulle se fäder, mödrar och barn falla för mördarhand; olyckliga offer för köld och svält samt för äckliga och motbjudande sjukdomar; förbrytare inspärrade i dunkla fängelsehålor; sinnessjuka, som plågas av djävlar och vidunder, som de tror sig skåda. De skulle se gråhåriga föräldrar jämra sig över sina en gång så fina och lovande söner och ljuva döttrar, som nu har hamnat i en för tidig grav.

Lägg märke till drinkarens hem. Notera den sorgliga fattigdom, eländet och den stora nöd, som härskar där. Se den tidigare så lyckliga hustrun fly från sin vanvettige man. Hör henne bönfalla om barmhärtighet, medan de förfärande slagen faller på hennes framåtlutade gestalt. Vad blev det av det heliga löfte, som avlades framför altaret? Var är den kärlek, som skulle visas, den kraft, som nu skulle beskydda henne? Ack, det är som vackra pärlor dränkta i brännvinet, i bägaren med vederstyggligheter. Se de halvnakna barnen! De brukade skötas så kärleksfullt. Världens vinterstormar och kalla vindar med förakt och hån fick inte röra dem. En fars omsorg och en mors kärlek gjorde hemmet till ett paradis. Nu är allting annorlunda. Dag efter dag stiger kvalfyllda rop från drinkarens hustru och barn upp till Himmelen. Och allt detta sker, för att alkoholhandlaren skall öka förtjänsten. Och hans djävulska trafik bedrivs med statligt godkännande! På det här viset fördärvas samhället, rehabiliteringsanstalter och fängelser fylls till bredden med fattighjon och förbrytare, och galgen får sina offer. Men det onda upphör ej i och med drinkaren och hans olyckliga familj. Skattebördan ökar, de ungas moral hotas, och varje samhällsmedborgares egendom, ja, hans liv sätts i fara. Men även om denna bild framstår som aldrig än så levande, motsvarar den ändå aldrig helt verkligheten. Ingen människas penna kan ge en fullödig beskrivning av drickandets fasor.

Om den enda olyckan i spåren på spritförsäljningen vore druckna föräldrars gruvligheter mot och försummande av sina barn, vore detta tillräckligt, för att fördöma och avskaffa denna trafik. Ty inte blott gör drinkaren livet eländigt för sina barn, utan genom sitt syndiga exempel leder han också dem in på brottets bana. Hur kan kristna män och kvinnor tolerera detta onda? Skulle barbariska folkslag stjäla våra barn och misshandla dem, såsom alkoholiserade föräldrar misshandlar sina barn, skulle hela kristenheten väckas, för att göra ett slut på våldshandlingarna. Men i ett land, som ger intryck av, att styras enligt kristna principer, betraktas oskyldiga, hjälplösa barns lidande som följd av försäljningen och intaget av rusdrycker som ett nödvändigt ont!

Guds ord tillkännager tydligt: ”Ve dig som bjuder din nästa att dricka, som blandar i ditt gift och gör dem berusade för att få se deras nakenhet.” {Habackuk 2:15.} Skulle alla, som stödjer spritdrickandet, begripa, att i fall de inser detta onda och ändå fortsatt ger det sitt stöd, skulle de förstå, att Guds förbannelse vilar över dem, att hämndens rättvisa en dag hinner ikapp dem, och att de då kommer att bli varse följderna av sin syndiga hantering.

Det finns en orsak till samhällets moraliska förlamning. Våra lagar stöttar ett ont, som underminerar deras grundvalar. Många beklagar det onda, som de vet existerar, men menar sig själva vara fria från allt ansvar i sammanhanget. Så får det inte vara! Varje enskild äger sin del av samhällsansvaret. I vårt gynnade land har varje röstberättigad ett inflytande över lagstiftningen, enligt vilken riket styrs. Skall detta inflytande och den rösten användas på avhållsamhetens och dygdens sida?

Många män, vars tankeförmåga har berövats sin fulla kapacitet som följd av berusande drycker, eller har förslöats av den bedövande tobaken, röstas fram till ett ämbete. Hur ofta har det inte fattats beslut i rättssalar, som har inneburit misstankar mot oförvitliga individer, tvingat surt förvärvade slantar från deras rättmätiga ägare, eller rent av spärrat in oskyldiga bakom lås och bom! Och allt på grund av, att domares, nämndemäns och vittnens mentala och moraliska kraft varit försvagad genom bruket av narkotika eller andra stimulerande medel. Vem kan känna sig säker, när så många, vars uppgift det är, att rösta om eller verkställa lagar, vränger rättvisan under inflytande av dessa gifter? Lyckliga familjers frid, ens goda namn och rykte, egendom, frihet, liv, allt prisges åt icke avhållsamma personer i våra lagstiftande församlingar och domstolar.

Många människor, som en gång varit rättskaffens och gjort gott, har gett efter för aptiten och därmed förlorat sin hederlighet och kärlek till nästan och förenat sig med de oärliga och utsvävande. Dessutom försvarar de dessas handlande och delar deras skuld. Hur många offrar inte förnuftet, samvetet och gudsfruktan åt kärleken till starka drycker! Hur många slarvar inte bort sina rättigheter som samhällsmedborgare – mutade med ett glas whisky, för att ge en eller annan slyngel till kandidat sin röst! De icke avhållsamma drar sig ej för, att använda svindel, bestickning eller rent av våld mot dem, som säger nej till obegränsad frihet för en förvänd aptit.

Satan jublar, när han ser slavar av onda vanor dagligt samla sig under hans svarta banér, varpå de hamnar i elände, död och helvete. Vi kan kalla på avhållsamhetens saks vänner, för att ta upp striden igen, och försöka, att trycka tillbaka ondskans tidvatten, som demoraliserar världen; men vad nyttjar alla våra ansträngningar, när spritförsäljningen stöds av lagen? Skall onykterhetens förbannelse för alltid vila som en skamfläck på vårt land? Skall den varje år svepa som en förtärande eld över tusentals lyckliga hem? Vi talar om resultaten, skälver inför resultaten, och undrar över, vad vi kan göra mot de förfärliga resultaten, samtidigt som vi alltför ofta fördrar och rent av erkänner saken, som ger resultaten. Avhållsamhetens försvarare utför inte hela sin uppgift, med mindre de utövar sitt inflytande genom föreskrift och exempel – genom talade och skrivna ord samt deltagande vid val – för ett förbud och total avhållsamhet. Vi skall inte förvänta oss, att Gud skall utföra ett mirakel, för att genomföra denna reform, och därmed göra oss sysslolösa. Vi måste själva fatta tag i den jättelike fienden. Vårt motto skall vara inga eftergifter och ständig kamp, tills segern är vunnen.

Våra lagstiftare har försökt, att begränsa oavhållsamhetens onda, genom att tillåta försäljningen av berusande spirituosa. Följderna av detta möter vi nu. Det är tydligt, att varje förstående betraktare ser, att dryckenskapen, med därtill hörande kriminalitet och elände, stadigt tilltar. Det förekommer flera offer för alkoholen i dag, än någon gång tidigare. Politikernas plan, att utdela tillstånd ”för det allmänna bästa”, har visat sig vara en förbannelse.

Vad kan göras, för att hejda ondskans tidvattenvåg? Jo, att stifta lagar, som strängeligen förbjuder försäljning och bruk av spirituosa som dryck! Låt oss vidta åtgärder, för att uppmuntra drinkaren till, att vända åter till avhållsamhet och dygd. Men långt mera, än detta fordras, för att bannlysa dryckenskapens förbannelse från vårt land. Se till, att ta bort aptiten på berusande drycker, ty då upphör försäljningen och användningen därav. Detta arbete åvilar i hög grad föräldrarna. Måtte de personligen, genom att uppvisa sträng avhållsamhet, sätta rätt karaktärsstämpel på sina barn, och sedan lära upp barnen, i gudsvördnad, till självförnekandets och självbehärskningens vanor. Unga, som uppfostras på detta vis, äger viljekraft till, att stå emot frestelser, och till, att styra aptiten och lidelserna. De står då orubbliga inför dårskapen och utsvävningarna, som fördärvar samhället.

Nationens framgång beror på medborgarnas dygd och förstånd. För att uppnå dessa välsignelser, är strängt avhållsamma levnadsvanor absolut nödvändiga. Historien om dåtida kungadömen är full av varnande lärdomar för oss. Lyx, eftergifter för jaget och utsvävningar banade väg för deras fall. Det återstår att se, om vår egen republik kommer att låta sig varnas av deras exempel och undgå deras öde.