Review and Herald d. 9. november 1905

tillbaka

Lärdomar från Salomos liv, nr. 9 (förbundsarken)

Innanför den inre slöjan i öknentabernaklet som byggdes på Moses tid, fanns det allra heligaste, där den symboliska tjänsten för försoning och förbön centrerades. I detta rum stod arken, en kista av akacieträ, invändigt och utvändigt belagd med guld och med en krona av guld på toppen. Den utgjorde förvaringsutrymme åt stentavlorna, på vilka Gud själv hade skrivit de tio budorden. Därför kallades den för Guds testamentes ark, eller förbundsarken, eftersom de tio budorden var grunden för det förbund som slöts mellan Gud och Israel.

Skyddet eller locket på den heliga kistan kallades för nådastolen. Denna var gjord av ett massivt stycke guld, och ovanpå sig hade den gyllene keruber, en i vardera änden. En vinge på varje ängel sträcktes upp i höjden, medan den andra veks över kroppen som ett tecken på vördnad och ödmjukhet. Kerubernas ställning, med ansiktena vända mot varandra och vördnadsfullt blickande nedåt mot arken, representerade den vördnad med vilken den himmelska härskaran betraktar Guds lag och deras intresse för återlösningsplanen. Ovanför nådastolen fanns Shekina, manifestationen av den gudomliga närvaron; och från keruberna tillkännagav Gud sin vilja.

Under Moses och Josuas samt Israels domares och kungars tid betraktades förbundsarken som en symbol för Guds närvaro ibland sitt folk. Det var arken som ledde vägen för Israels härar då de gick över Jordan och trädde in i det utlovade landet. Omgiven av en gloria av härlighet bars arken runt Jerikos murar av präster klädda i dräkten som angav deras heliga ämbete. Under erövringen av Kanaan var Gilgal den judiska nationens högkvarter och säte för tabernaklet. Efteråt valdes Silo, en liten stad lättillgänglig för alla stammarna, till den plats som bäst lämpade sig för församlingens tabernakel.

Arken stod kvar i Silo i tre hundra år, tills den, på grund av Elis hus’ synder, föll i filistéernas händer, och Silo ödelades. Genom Guds försyn återlämnades arken, oskadad, till israeliterna och placerades i en levits hus i Kirjat-Jearim, fjorton kilometer från Jerusalem. Där stod den kvar i många år, tills David, i spetsen för ett triumftåg, med offer, dans och musik, förde arken till Jerusalem och ställde den i tältet som hade förberetts för dess mottagande.

Arkens överförande till templet
Sedan Salomo hade byggt klart templet, samlade han Israels äldste och de mest inflytelserika männen ibland folket för att föra upp Herrens förbundsark ur Davids stad. Dessa män helgade sig åt Gud och följde med stor högtidlighet och vördnad de präster som bar arken. "De hämtade HERRENS ark och uppenbarelsetältet dit upp tillsammans med alla heliga föremål som fanns i tältet. Prästerna och leviterna hämtade dem dit upp. Och kung Salomo stod framför arken tillsammans med Israels hela menighet som hade samlats hos honom. Man offrade småboskap och nötboskap i sådan mängd att de inte kunde räknas eller uppskattas." {Första Konungaboken 8:4-5.}

Salomo följde sin far Davids exempel. Vart sjätte steg offrade han. Med sång, och med musik, och stor ceremoniel bar prästerna "in HERRENS förbundsark till dess plats i husets kor, i det allra heligaste, till platsen under kerubernas vingar. Ty keruberna bredde ut sina vingar över den plats där arken stod, så att arken och dess stänger upptill täcktes av keruberna." {Verserna 6-7.}

En högst praktfull helgedom hade skapats, enligt det mönster som visades för Mose på berget, och sedan presenterades av Herren för David. Förutom keruberna på arkens ovansida gjorde Salomo två andra änglar av större storlek, som stod i vardera änden av arken och representerade de himmelska änglarna som vaktar Guds lag. Det är omöjligt att beskriva skönheten och prakten i denna helgedom. På denna plats bars den heliga arken med högtidlig vördnad av prästerna och ställdes på sin plats under vingarna på de två ståtliga keruberna som stod på golvet.

Den helgade kören höjde sina röster i lovprisning till Gud, och melodin från deras röster ackompanjerades av alla slags musikinstrument. Och medan templets förgårdar ljöd av lovsång, tog Guds härlighets moln huset i besittning, såsom det förr hade fyllt ökentabernaklet. "Och det hände att när prästerna gick ut ur helgedomen, uppfylldes HERRENS hus av molnet, så att prästerna inte kunde stå och göra tjänst på grund av molnet. Ty HERRENS härlighet uppfyllde HERRENS hus." {Verserna 10-11.}

En "skuggbild av himmelska ting"
Liksom den jordiska helgedomen byggd av Mose enligt det mönster som visades honom på berget, var Salomos tempel med alla dess tjänster "en bild av den tid som nu är: gåvor och offer frambärs"; dess två heliga avdelningar var "avbilderna av de himmelska tingen"; Kristus, vår store Överstepräst, "tjänar i helgedomen, det sanna tabernaklet som Herren själv har rest och inte någon människa." {Hebréerbrevet 9:9, 23; 8:2.} Då aposteln Johannes i en syn fick skåda Guds tempel i himmelen, såg han hur det "framför tronen brann sju facklor". {Uppenbarelseboken 4:5.} Han såg en ängel med "ett rökelsekar av guld, {som} ställde sig vid altaret. Åt honom gavs mycket rökelse, som han skulle lägga till alla de heligas böner på guldaltaret framför tronen." {Kapitel 8:3.} Här tilläts profeten att se den första avdelningen i helgedomen i himmelen; och han såg där "sju facklor" som brann och "guldaltaret", representerat av den gyllene ljusstaken och rökelsealtaret i helgedomen på jorden. Vidare: "Guds tempel i himlen öppnades", och han såg innanför det inre förhänget, på det allra heligaste. {Uppenbarelseboken 11:19.} Här betraktade han "hans förbundsark", representerad av den heliga kistan som hade konstruerats av Mose för att innehålla Guds lag. {Som föregående.}

Under tjänsten i det jordiska tabernaklet, som tjänade "i den helgedom som är en skuggbild av den himmelska helgedomen", öppnades det allra heligaste först på den stora försoningsdagen, den avbildande domedagen, avsedd för reningen av helgedomen. {Hebréerbrevet 8:5.} Således pekar tillkännagivandet "Guds tempel i himlen öppnades, och hans förbundsark blev synlig i hans tempel" på öppningen av den himmelska helgedomens allra heligaste plats, i slutet av de tjugotre hundra dagarna – 1844 – då Kristus gick in där för att utföra försoningens avslutande arbete. {Uppenbarelseboken 11:19.} De som i tro följde sin store Överstepräst, då han började sin tjänst i det allra heligaste, såg förbundsarken.

Helgedomen i himmelen är själva centrum för Kristi verk för människornas räkning. Det gäller varje själ som lever på jorden. Det öppnar upp för att belysa återlösningsplanen, som för oss ned till tidens slut och avslöjar den avgörande frågan om striden mellan rättfärdighet och synd. Det är av yttersta vikt att alla grundligt undersöker dessa ämnen och kan ge var och en som frågar dem en förklaring till hoppet som bor i dem.

Vi lever nu på den stora försoningsdagen. I den avbildande tjänsten, medan översteprästen gjorde försoningen för Israel, krävdes det av alla att de rannsakade sina själar genom omvändelse från synd, genom ödmjukhet inför Herren, så att de inte skulle bli utrotade ur folket. På samma sätt bör alla som vill ha sina namn behållna i livets bok nu, under de få återstående dagarna av sin prövotid, rannsaka sina själar inför Gud genom sorg över synd och sann omvändelse. Det måste förekomma en djup, ingående genomletning av hjärtat. Den lättsamma, lättsinniga anda som så många bekännande kristna hänger sig åt måste läggas bort. Det väntar allvarlig krigföring för alla som vill underkuva de onda tendenserna som strävar efter herravälde. Förberedelsearbetet är ett individuellt verk. Vi blir inte frälsta i grupper. Den enes renhet och hängivenhet kan inte uppväga bristen på dessa egenskaper hos en annan. Även om alla nationer skall dömas inför Gud, kommer han ändå att undersöka varje individs fall med lika noggrann och forskande granskning som om det inte funnes någon annan varelse på jorden. Var och en måste prövas och befinnas utan fläckar eller rynkor eller något sådant.

Högtidliga är scenerna i samband med försoningens avslutande verk. De intressen som är involverade däri är betydelsefulla. Domen fälls nu i helgedomen ovan. I mer än sextio år har detta arbete pågått. Snart – ingen vet hur snart – kommer det att övergå till de levandes fall. I Guds hemska närvaro kommer våra liv att tas upp till granskning. Vid denna tidpunkt framför alla andra ankommer det på varje själ att lyssna till Frälsarens förmaning: "Var på er vakt och håll er vakna, ty ni vet inte när tiden är inne." {Markusevangeliet 13:33.} "Om du inte håller dig vaken skall jag komma som en tjuv, och du skall inte veta vilken stund jag kommer över dig." {Uppenbarelseboken 3:3.}

När arbetet med den utredande domen avslutas kommer allas öde att ha avgjorts på liv eller död. Prövningen avslutas en kort tid innan Herren visar sig på himmelens moln. Vid den tiden kommer Kristus att förkunna: "Den orättfärdige må fortsätta att göra orätt, den orene att orena sig, det rättfärdige må fortsätta att göra vad som är rätt och den helige att helga sig.’ ’Se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge var och en efter hans gärningar." {Kapitel 22:11-12.}

De rättfärdiga och ogudaktiga kommer fortfarande att leva på jorden i sitt dödliga tillstånd – människor kommer att plantera och bygga, äta och dricka, alla omedvetna om att det slutliga, oåterkalleliga beslutet har uttalats i helgedomen ovanför. Före Syndafloden, efter att Noa hade gått in i arken, stängde Gud in honom och stängde de ogudaktiga ute; men i sju dagar fortsatte folket sitt vårdslösa, njutningsälskande liv, utan att veta att deras undergång var fastställd, och hånade varningarna om förestående dom. "Så", säger Frälsaren, "skall det vara vid Människosonens återkomst." {Matteusevangeliet 24:37.} Tyst, obemärkt som midnattstjuven, kommer den avgörande timmen som markerar fastställandet av varje människas öde, det slutgiltiga tillbakadragandet av barmhärtighetens erbjudande till skyldiga människor.

"Vaka, så att han inte plötsligt kommer och finner att ni sover." {Markusevangeliet 13:36.} Farligt är tillståndet för dem som börjar att tröttna under sitt vakande och vänder sig till världens attraktioner. Det kan vara i den stund, medan affärsmannen är uppslukad i jakten på vinning, medan nöjesälskaren söker förströelse, medan modedockan ordnar sina utsmyckningar, som hela jordens Domare uttalar domen: "Du är vägd på en våg och funnen vara för lätt." {Danielsboken 5:27, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.}