Review and Herald d. 9. november 1886

tillbaka

Mentala Alkoholister

Vad skall våra barn läsa? är en allvarlig fråga, och kräver ett allvarligt svar. Jag bekymras över, att se Sabbatshållande familjers tidskrifter och dagstidningar innehålla följetonger, som inte lämnar något gott intryck i barnens och de ungas sinnen. Jag har iakttagit dem, vars smak för fiktion har uppammats på detta sätt. De har åtnjutit privilegiet av, att lyssna till sanningen, och lära känna vår tros grunder; men de har vuxit upp och mognat tomma på sann fromhet och praktisk gudsfruktan. Dessa kära ungdomar behöver foga det allra bästa materialet till sin karaktärsbyggnad – Guds kärlek och gudsfruktan samt kunskap om Kristus. De bör ta efter hans exempel, genom att förneka jaget, genom att leva för att göra gott, och lyda alla Guds befallningar. Kristus säger: ”jag har hållit min Faders bud”. {Johannesevangeliet 15:10.}

Men många vet litet eller ingenting om vår tros grunder, och äger föga förståndsmässig kunskap om sanningen sådan den är i Jesus. Sinnet fäster sig vid sensationella historier, och hjärnan önskar mer av den föda den får. De lever i en overklig värld, och klarar inte av livets praktiska plikter. Jag har märkt, att barnen blir uppfostrade på detta vis. Antingen de befinner sig hemma eller borta, är de rastlösa eller drömmande, och är oförmögna till, att tala om annat, än de vardagligaste ämnen. Religiösa tankar och samtal är en kanal, som är helt främmande för deras sinnen. Jag har känt uppriktig medömkan för dessa själar, då jag har tänkt på, hur mycket de mist, genom att försumma tillfällen till, att lära känna Jesu Kristi religion, kring vilken vårt hopp om evigt liv kretsar. Hur mycken dyrbar tid har gått till spillo, varunder de kunde ha studerat den sanna gudsfruktans Mönster och karaktärens ljuvlighet! De kunde ha blivit som Jesus, rena och obesmittade i en värld med svår frestelse, återspeglande ljusstrålarna från vårt välsignade Exempels karaktär. Genom att bekänna Jesus för världen, skulle de uppenbara, vilkens sida de står på.

Men när de uppammar aptit på läsning av spänningsberättelser och sensationella historier, och de lägger sig till med vanan, att läsa vad som helst och allting, förvanskas den moraliska smaken, och sinnet blir inte mättat av annat, än denna värdelösa och osunda föda. Det smärtar mig, att se unga män och kvinnor förstöra sin duglighet i detta liv, och inte få en erfarenhet, som skulle bereda dem på evigt liv i det himmelska sällskapet. Jag kommer inte på ett bättre namn på dem, än mentala drinkare. Omåttliga läsvanor har samma verkan på hjärnan, som måttlöst ätande eller drickande.

Jag känner personligen till dem, som har mist hjärnans sundhet genom felaktiga läsvanor, och de går igenom livet med en sjuklig inbillning, och överdriver varje liten vansklighet. Ting, som ett sunt och förnuftigt sinne inte skulle bry sig om, blir till outhärdliga prövningar och oöverstigliga hinder för dem, och livet blir till en ständig skugga för dem. Hjärnans nerver belastas hela tiden och onödigt hårt av detta lidande för läsning. Sinnets ädlare krafter, som är inrättade för högre strävan och betraktelse, vänjs vid tillfredsställelse med det vardagliga, ja, med det, som är sämre än det vardagliga, och försämras och förklenas därmed. De, som hänger sig åt hastig genomläsning av spännande berättelser, försvagar härigenom sin mentala styrka, och gör sinnet oförmöget till livskraftigt tänkande och grunnande. När förståndet får föda och stimuleras av denna fördärvade mat, blir tankarna orena och sensuella. Unga och även de i mogen ålder har drabbats av förlamning av ingen annan orsak, än för mycken läsning. Hjärnans nervkraft belastas fortlöpande, tills det skröpliga maskineriet tröttas och vägrar, att handla. En del av dess fina mekanismer ger efter, och så blir förlamning följden. Det finns män och kvinnor på livets afton, som aldrig har återhämtat sig från verkan av omåttligt läsande. Vanan, som har tillkommit under tidigare år, har vuxit till och stärkts samtidigt med deras tilltagande fysiska styrka. Det har gjorts bestämda ansträngningar, för att övervinna synden, att missbruka de av Gud givna förståndskrafterna, och de har delvis varit framgångsrika; men dessa har aldrig återskapat det sinnets fräschör, som Gud ursprungligen har skänkt dem.

Andra fortsätter, som de har börjat. Alla önskningar om, att vara praktiska kristna, slutar med önskningar; för de kan inte vara sant Kristuslika, om de fortsätter med, att föda sinnet och själen med det slags läsning, som de har valt. Till bekännelsen, lyder de Gud och älskar de hans ord, men de höljer sinnet i allt slags sensationell läsning, tills de moraliska krafterna är förvanskade. Därmed blir de odugliga i världen, och Gud vanärad. Jag har sett Sabbatshållande unga damer bli alldeles olyckliga, med mindre de haft en ny novell i handen, eller en dagstidning med spännande berättelser. På fritiden skriker sinnet efter stimulans, liksom den druckne ropar efter rusdrycker. Dessa unga har ej uppvisat någon helgelse; inget himmelskt ljus har återspeglats på deras kamrater, för att leda dem till kunskapens Källsprång. De har saknat djup religiös erfarenhet. I fall detta slags litteratur inte hela tiden hade legat inom räckhåll, kunde det ha varit hopp om deras reformation; men de har hela tiden suktat efter denna läsning, ja, de har måst ha den.

Personer, som ger efter för romanläsande, gör inga mentala eller moraliska framsteg. Tiden, som används till detta, är mera än förspilld. Evangeliets säd, som sås i hjärtat, förblir ofruktbar, eller kvävs av ogräset, som sås vid dylik läsning. Frön, som icke skjuter upp och bär frukt, mister sin spirande kraft. Fikonträdet, som inte bar frukt, dömdes att huggas ned, dömt som en börda för den mylla, det stod i. Gud fordrar sund tillväxt hos varje träd i Herrens hage. Men romanläsning försvagar förståndet. Barndomen och ungdomen är den tid, varunder sinnet skall formas, fast icke med nedbrytande och smutsig litteratur i moderna tidningar och sensationell litteratur. Sinnet bör bevakas noga. Intet bör få lov till, att komma in, som skulle skada eller ödelägga dess sunda livskraft. Men för att garantera detta, bör det besås med god säd, som skjuter upp till liv, och åstadkommer fruktbärande grenar. I fall alla slags frön utsås – goda och dåliga om varandra – utarmas och demoraliseras sinnets grogrund av vilda och farliga växter. Frön av alla de slag kommer att blomstra, och den god säden får helt enkelt inget utrymme. En åker, som lämnas därhän, bär snart nog massor av tistel och slingrande vinrankor, som suger ut jorden och är värdelös för ägaren. Jordmånen är full av frön, som blåser i väg och förs av vinden åt varje håll, och i fall marken inte odlas upp, skjuter fröna oemotståndligt upp och kväver alla dyrbara, fruktbärande plantor, som kämpar för livet. Om åkern uppodlades och besåddes för avgröda, skulle det värdelösa ogräset utrotas och inte kunna blomstra.

Likheten mellan en icke uppodlad åker och ett otränat sinne är slående. Barnen och de unga har redan fördärvade frön i sina sinnen och hjärtan, som är i färd med, att spira och bära sin osunda skörd. Därför är det bruk för den största omsorg och vakenhet, för att odla upp sinnet och däri lagra den bibliska sanningens dyrbara frön. Barnen bör uppfostras till, att avvisa värdelösa, spännande äventyr, och vända hågen till förnuftig läsning, som vänjer sinnet vid intresse för bibliska berättelser, historier och argument. Om deras fantasi eldas på av födan från nogsamt uttänkta, fiktiva berättelser, kommer de inte att hysa någon önskan om, att forska i Skriften, eller att få kunskap om sanningen, att föra vidare till andra. Sanningen är, vad våra unga bör läsa och studera, icke fiktion – sanningen skall praktiseras varje dag, så att den helgar Kristi lärjungar, enligt Jesu bön.

När sinnet fylls med Bibelns sanning, slår dess principer djup rot i själen, och förkärleken och smak vigs med sanningen, och då önskar man ingen nedbrytande eller upphetsande litteratur, som försvagar de moraliska krafterna och förstör de förmågor, Gud har gett till nyttig användning. Bibelkunskapen visar sig som motgift mot de giftiga insinuationer, som kommer sig av oförsiktig läsning.

Föräldrar sover, när det gäller viktigheten hos detta ämne. I stället för att råda barnen att läsa ”Robinson Kruse” eller fantasifulla historier, om de så bygger på verkliga händelser, såsom ”Onkel Toms Stuga”, öppna Skriften för dem, och vik timmar åt, att läsa Guds ord och rannsaka Skrifterna som bevis för Guds sanning. Om de vill, kan föräldrar välja, om barnens sinnen skall fyllas med rena och heliga tankar och känslor eller ej, men deras smak måste övas upp och utbildas med största omsorg. De måste tidigt börja med, att öppna upp Skrifterna för sina barns växande sinnen, så att de rätta vanorna och den rätta smaken går att forma. . . . ondskans element kan inte utrotas, utom genom (662) att erbjuda föda för rena och grundliga tankar.

Bibeln bör vara en studiebok. De dyrbara sanningspärlorna ligger inte uppe på ytan, så att de hittas av en nonchalant, ointresserad läsare. Kristus visste, vad som är bäst för oss, oavsett ålder, då han påbjöd oss: ”Forska i Skrifterna; ty i dem tror ni att ni har evigt liv; och det är de som vittnar om mig.” {Johannesevangeliet 5:39, King James Version.} Jesus, den störste lärare världen någonsin har känt, önskar att män, kvinnor, barn och unga skall uppnå karaktärsutvecklingens högsta nivå. Han vill, att de skall bli fullt utvecklade, mentalt, moraliskt och fysiskt.

Den Heliga Bibeln försummas i många hem, eftersom så mycket annat tillåts, att tränga bort den. Bordet i vardagsrummet täcks av fiktionslitteratur, tidningar, tidskrifter, album och biljetter, och även om Böckernas Bok också kan ligga där, öppnas den sällan eller aldrig av husets yngre medlemmar, på grund av den ständiga frestelsen i form av nya, förföriska äventyr. Kärlek till solitt tänkande och läsande uppammas ogärna av sådan litteratur.

Människor, som står under den Ondes inflytande, inspireras av honom till, att skriva exalterade fiktionsromaner, som vår värld svämmar över av. Härigenom uppfyller de Satans egen plan; för överlämnas sinnet åt sig självt, väljer sinnet naturligt nog sådan föda, och försummar de viktiga, frälsande sanningarna i Guds ord. Våra unga och barn, ja, även de i mogen ålder, bör svära på, att avhålla sig från fängslande romaner och dagens sensationella litteratur. Dylikt förleder fantasin, och fyller sinnet med en sådan mängd skräp, att det inte ges plats åt profeternas och apostlarnas heliga uttalanden, som nedtecknades eftersom de påverkades av den Helige Ande.

Herren har, i sin barmhärtighet, uppenbarat sina regler för ett rätt leverne, sina bud och sina lagar i sina Skrifter. Däri berättar han om de synder, som skall undvikas; han förklarar frälsningsplanen för oss, och pekar ut vägen till himmelen. Om de lyder hans maning, att ”Forska i Skrifterna”, behöver ingen vara okunnig om dessa ting. Själens faktiska växt i dygd och kunskap om Gudomen sker genom addition – att hela tiden lägga till de nådegåvor, som Kristus gjorde ett oändligt offer, för att bringa inom räckhåll för alla. Vi är begränsade, men vi kan ha en förnimmelse av det oändliga. Sinnet måste belastas med, att skåda Gud och hans förunderliga plan för vår frälsning. Själen lyfts härigenom över det vardagliga och fästs vid det eviga. Tanken på, att vi befinner oss i Guds värld och i närheten av universums store Skapare, som gjorde människan i sin egen bild, till sin egen likhet, lyfter sinnet till bredare, högre områden för begrundan, än uppdiktade historier kan. Tanken på, att Guds ögon vakar över oss, att han älskar oss och hyser så stor omsorg om fallna människor, att han utgav sin dyrbare, älskade Son, för att återlösa oss, så att vi inte går helt förtappade, är storslagen, och den, som öppnar hjärtat, till att godta och betänka dessa stora ämnen, låter sig aldrig nöja med triviala och sensationella ämnen.

Ljus och sanning ligger inom allas räckvidd och de, som känner till sanningen, skall vara som ljus i mörker; men i fall de inte inriktar tänkandet på, att rannsaka Guds ord, kommer Satan att finna agnar att fylla deras sinnen med. Därmed ges sanningens dyrbara säd inget utrymme, att gro på. Ibland dessa sista dagars faror bör varje enskild församlingsmedlem förstå grunderna till sitt hopp och tro, som inte är svåra att få grepp om i det mänskosinne, som blott hålls fritt från moderna romaners och fiktioners förvanskande och förlamande inflytande. Det återstår ett arbete för hjärnan att göra, om vi skall växa till i Herren Jesu Kristi nåd och kunskap. Låt oss då verka enträget, för att inpränta och övertyga våra barn om nödvändigheten av, att förstå grunderna till vår tro. Vi omges av frestelser, som är så skickligt förklädda, att de lockar, samtidigt som de besmittar och fördärvar själen. Satan varierar sina lockmedel, så att de passar åt olika sinnelag; och han utnyttjar varje omständighet, för att lägga planer och säkra själars ödeläggande.

Gud inspirerade heliga män till, att nedteckna undervisning om dessa faror för vår skull, som kan omkullkasta vår frälsning, och hur vi undviker dem. Själens stora behov märks, när personen på allvar tränger in i Guds ord. Bibeln undervisar, att lydnad mot alla Guds bud är väsentlig för vår frälsning. Den lär oss vår plikt mot honom, och hans vilja för oss. Vi hänvisas till Golgatas kors, och Guds röst hörs säga: Se i tro på honom, som era synder har genomborrat, och lev. Rikta blicken mot Guds Lamm, så blir de synder, som sårade Guds käre Sons välsignade kropp och kom hans ömma hjärta att brista, att bli hatade och avskyvärda. Hjärtat måste erkänna sina synder och ångra dem. Om man tror på Jesu förlåtande blod, som uttrycker Guds medkänsla och kärlek, fylls hjärtat av tacksamhet och himmelsk glädje. Tillit till Kristi kraft, att frälsa smyger sig in i själen, och tankar om himmelska ting fyller sinnet. Jesus, dyrbare Jesus, blir den främste ibland tio tusen, och helt igenom älsklig. Har vi var och en personligen öppnat hjärtats dörr, för att hälsa den välsignade Återlösaren välkommen? Om vi har gjort det, vill vi inte slösa uppmärksamhet på agnarna; ty vi festar med Kristus, och han festar med oss. Inget mer behövs för själens tröst eller frälsning.

Jag kallar på barnen och de unga, att tömma sinnet på dåraktig fåfänga, och göra Jesus till sin evige vän. Försäkra Er om, att Ni har ett väl underbyggt hopp. Intet mindre, än detta tillfredsställer själen. Missta Er inte, vi verkar med evigheten i sikte. Det är vanvett, att vara stumma och makliga, som så många är för närvarande, utan att ha garanti för, att de verkligen är Guds söner och döttrar. Eviga intressen står på spel. Lägg undan romanen, fall på knä i bön efter styrka till, att övervinna frestelser, och vik tid åt, att forska i Bibeln. När Jesus uppenbarar sig för Er som en syndaförlåtande Frälsare, skall Ni återge den himmelska utstrålningen över andra. Ni behöver inte förbli okunniga; sant ljus skiner från Guds ord på alla hjärtan, som är öppna för, att ta emot dess dyrbara strålar; och det är Er förmånsrätt, att säga: ”jag vet att min återlösare lever”. {Job 19:25.} Anden kommer att bära vittnesbörd med er ande om, att Ni verkligen är Guds barn. Ni måste idka samvaro med Kristus, som utgör Ert hopp om härlighet. Detta är äkta religion. Allt annat är bedrägeri och illusion. Låt oss öppna våra hjärtan för dess inflytande, så att när Kristus kommer, vi är redo, att ta emot honom i glädje och frid.
Nimes, Frankrike