Review and Herald d. 11. november 1915

tillbaka

Kristi återkomst

"Betingelsen for att uppnå det evige liv är nöjaktig den samme nu, som den altid har väret den samme, som den var i paradiset för våra förste foräldres fald: fullkommen lydighet mot Guds lov, fullkommen retfärdighet. Dersom evigt liv blev givet på någon minre betingelse än denna, ville hele väldensaltets lykke bliva sat på spil. Det ville göre det möjligt for synden med al dens elendighet och jammer att fortsätte till evig tid."

"Det var möjligt for Adam för faldet att utvikle en retfärdig karakter vid lydighet mot Guds lov. Men da honom syndede mislykkedes detta for honom, och på grund av hans synd är våra natur fordärvet, så att vi icke kan göre oss själva retfärdige. Fordi vi är syndige och vanhellige, kan vi icke till fullkommenhet adlyde en hellig lov. Själva har vi ingen retfärdighet, vi kan icke uppfylla Guds lovs fordringer. Men Kristus hat skaffet utväg for oss. Honom levede på jorden under de samme prövelser och fristelser, som vi måste möde. Honom levede ef syndfrit liv. Honom döde for oss, och honom tilbyder oss nu att tage våra synder och giva oss retfärdighet. I fall du övergiver dig till honom och antager honom som din Frälser, vilt du for hans skyld bliva tegnet for retfärdig, var syndigt dit liv än måtte hava väret. Kristi karakter sättes i stedet for din egen karakter, och Gud antager dig, som om du aldrig havde syndet."

"Ja, mera än det: Kristus forvandler hjertet, idet honom vid tron bor i dit hjärta. Du måste bevare denna forening med honom vid tro och vid bestandig att övergive din vilje till honom; och så länge du gör detta, vilt honom virke i dig både att ville och att utrette efter sitt velbehag. Da kan du säga:»Vad jag nu lever i ködet, det lever jag i tron på Guds sön, som elskede mig och gav sig själva hen for mig.« Jesus sagde till sina disciple:»Ty I är icke de, som taler; men det är eders Faders ande, som taler i eder.« Matt. 10,20. Når Kristus således virker i dig, vilt du vise den samme ande och göre de samme gärningar retfärdigheds och lydigheds gärningar."

"Den frelsände tro är icke blot en bekändelsestro, men et blivände princip, der kommer av den livsvigtige kraft från Kristus. Den vilt få själen till att märke Kristi kärlighet i en sådan grad att karakteren göres fin, renes och forädles. Tro på Kristus är icke blot en inskyldelse, men en kraft der virker vid kärlighet och renser själen. Den utretter något, underlägger själen disciplin, upphögonr den från besmittelse, och bringer den i forbinelse med Kristus, intil dens kraft däkker själens behov. Detta är frelsände tro." -Review and Herald Aug. 18, 1891."

"Den, som icke alene gör inrömmelser över for Guds ord, men övergiver viljen till honom, giver Gud sitt hjärta och sin kärlighet, et sådant människo har en tro, som är virksom vid kärlighet och renser själen. Vid denna tro fornyes hjertet efter Guds billede, och det hjärta, som i sin uomvendte tilstand icke var Guds lov underdanig och heller icke kunde vara det, gläder sig nu vid hans hellige bud och utbryder med Salmisten:»Var elsker jag dog din lov! Hele dagen grunder jag på den.« Sl. 119,97. Lovens retfärdighet fullbringes i oss,»som icke vandrer efter ködet, men efter ånden.« Vägen till Kristus s 93 "

"Många betrakter tron som en anskuelse. Frelsene tro är en handling, hvorved der som tager emot Kristus, ingår i et paktforhold med Gud. Levände tro betyder foröget kraft, en stille tillid, hvorved själen vid Kristi nåde bliver till en sejrände makt. I den Stora Läges fodspor, side 63,"

"Var ofta har icke de, som stolede på Guds ord, skönt de själva var makteslöse, alligevel modstået hele väldens makt: Enok, som var ren av hjertet och levede et helligt liv, holdt fast vid sin tro, och retfärdig-heden segrade över en fordärvet och hånände slägt; Noa och hans familj över for hans tids människor, människor med den största fysiske och själelige kraft och den mest fordärvede moral; Israels barnen vid det röde Hav, en hjälpelös, forfärdet skare slaver över for den mägtigste här från jordens mägtigste folk; David, en hyrdedreng, som havde fått Guds löfte om tronen, över for Saul, der var landets konge och fast besluttet på att beholde sin makt; Sjadrak och hans venner i eldovnen och Nebukadnezar på sin trone; Daniel blandt löverne och hans fjänder i rikets högonste stillinger; Jesus på korset och de jödiske präster och rådsherrer, der tvang själva den romerske statholder till att handle efter deres vilje; Paulus, der i länker blev fört hen for att lide en forbryders död, över for Nero, eneherskeren över et väldensrike."

"Den slags exempler fines icke blot i Bibeln. Det vrimler med dem i enhver beretning om människolige framskridt. Valdeserne och huguenot¬terne, Wiclif och Hus, Hieronymus och Luther, Tyndale och Knox, Zinzendorf och Wesley, foruden många, många andre har väret vidner om Guds ords makt över for människors makt och snuhet i det ondes tjänaste. Dessa människor är väldens sanne adel. De är dens kongeslägt. Våra tids ungdom är kaldet till att intage en plads i deres räkker."

"Der behöves tro såvel i de minre som i de större foretagänder i livet. I alla våra daglige interesser och beskäftigelser virkeliggöres Guds uppretholdände kraft for oss genom bestandig tillid. . . . . "

"Som värn mot fristelser och inspiration till renhet och sanning kan intet måle sig med fölelsen av Guds närvärelse.»Alt ligger blottet och utbredt for hans ögon; och honom skal vi stå till regnskap."»Dit rene blik afskyr ondt, du tåler ej synet av kvide.« Hebr. 4,13; Hab. 1,13. Tanken herom var Jossefs skjold midt i Ägyptens fordärvelse. över for fristelsens tillokkelser var hans svar bestandig detta:»Var skulle jag kunde öve denna stora misgerning och synde emot Gud.« Et sådant skjold vilt tron, om den näres, kunde vara for var eneste själ. . . . ."

"Vid tro på Kristus kan enhver mångal i våra karakter erstattes, var besmittelse bliva renset, var fel bliva rettet och var god egenskap bliva utviklet.»I denna fylla har I del.« Kol. 2,10."

I är eet me honom
Tro och bön är tät forbundet och de bör betraktes samtidig. I trons bön fines der en guddommelig visdom. Detta är en visdom, som enhver, der gerne vilt se sin livsgerning lykkes, måste lära att forstå. Kristus säga:»Alt, vad I beder och bönfalder om tro, att I har fått det, så skal I få det.« Mark. 11,24. Honom säga tydeligt, att våra bön måste vara i överensstem¬melse med Guds vilje. Vi skal bede om de ting som honom har lovet oss, och vad vi än tager emot, måste det bruges till att göre hans vilje. Når be¬tingelserne uppfyllas, är löftet utvetydigt.

"Vi har lov till att bede om syndernes förlåtelse, om Den Heliga Ande om et sinne, der ligner Kristi sinne, om visdom och kraft till att göre hans gerning och om enhver gåva, som honom har lovet oss. Så skal vi tro på, att vi får det, och takke Gud for, att vi har modtaget det."

"Vi behöver icke att se oss om efter ydre beviser for velsignelsen. Gåvan är inbefattet i löftet, och vi kan passe våra gerning i forvisning om, att Gud är mägtig till att utrette det, som honom har lovet, och att gåvan, som vi allerede är i besiddelse av, vilt bliva virkeliggjort, når vi mest tränger till den."- Uddannelse side 256-260. "

"Vi skatter icke bönnens kraft och virkning, som vi burde. bön och tro vilt utrette, vad ingen makt på jorden formår. Det är själden, att vi to gånge i enhver henseände befiner oss i den samme stilling. Vi har stadig nye erfarenheter och nye prövelser att gennemgå, var tidligere erfarenheter icke vilt vara en tilsträkkelig vägledning. . . . . "

"De fristelser, som vi daglig är utsatte for, gör bön till en nödvendighet. Farer fines överalt."

"Som dem, der arbetar for Gud, måste vi nå människorne, var de är, själva om de är omgivet av mörke, nedsunket i last och fordärvelse. Men når vi fäster våra sinne vid honom, som är våra sol och våra skjold, så vilt det onde omkring oss icke påföre oss en eneste plet. Under våra virksomhet for att frälsning själe, som är vid att fortabes, vilt vi icke komma till skamme, såframt vi sätter våra lid till Gud. Kristus i hjertet, Kristus i livet detta är våra sikkerhet. Hans närvärelse vilt fylla själen med afsky for alt, vad der är ondt. Våra ande kan vara således forenet med honom, att vi bliver ét med honom i tanke och i forsät."

"Den, i fall tillid är till Gud, vilt med Paulus kunde säga: Jag formår alla ting i honom, som gör mig stärk." Hvilke forseelser och feltrin vi än tidligere måtte hava gjort, så kan vi med Guds hjälp häve oss upp över dem. Med aposstelen kan vi säga: "

"Et gör jag: glemme, vad der är bagved, och räkke efter det, som är foran, iler jag mot målet, till det klenodie, som hörer till Guds kald här ovenfra i Kristus Jesus." - "I den stora läges fodspor," side 517, 520."