Review and Herald d. 12. november 1914

tillbaka

Att göra sig beredd för Jesu återkomst

Sjundedagsadventister bekänner sig tro att denna världens historia är långt gången och lider mot sitt slut. Skulle vi då inte, när slutet närmar sig, visa större iver och entusiasm i vår tjänst för Gud, eller kan vi nu ta det lugnt och spara på energin och istället delta i världens aktiviteter och nöjen? Herren har alltid begärt av sitt folk att de i alla livets skiften skall uppvisa en märkbar skillnad mellan världens människor och sig själva. Även om vi inte skulle leva i ändens tid, så skulle det ändå vara varje kristens plikt att leva upp till sin trosbekännelse och genom att vara föredömen i enkelhet och självförsakelse utgöra en motvikt till icke troende människors stolthet och själviskhet. Hur mycket mer åvilar det då inte vårt folk att visa upp en outtröttlig iver och hängivenhet!

I både Gamla och Nya Testamentet har Herren uttryckligen anbefallt sitt folk att vara annorlunda än världen, både andligt och praktiskt, att vara en helig nation, ett speciellt folk. Öster är inte längre från väster än ljusets barn är från mörkrets barn i fråga om seder, bruk och andlighet. Denna skillnad kommer att bli ännu mer markerad, mer iögonfallande efter hand som vi närmar oss tidens slut. Det är inte en trosbekännelse, eller ett namn i en församlingsmatrikel som visar vilka som är Guds barn, utan en levande relation till Kristus. Vi måste vara ett med honom, uppfyllda av hans Ande, delaktiga av natur, korsfästa för världen med dess intressen och passioner, förnyade i kunskap och sann helighet.

Gud förväntar av sina arvingar som han köpt med sitt blod, en helgelse av hela varelsen - en renhet som liknar Kristi renhet, i fullständig överensstämmelse med Guds vilja. ”Var därför fullkomliga” är Guds ord till oss, och för att vi ska kunna lyda hans ord, så sände han sin enfödde Son till denna jord för att leva ett fullkomligt liv å våra vägnar. Vi har hans föredöme framför oss och den kraft med vilken han levde sitt liv kan vi också få del av. Vårt ansvar, vår trygghet, vår lycka och användbarhet och vår frälsning uppmanar oss var och en att med största flit söka ta emot Jesu nåd; att vara så nära Gud att vi kan förstå andliga ting och inte vara ovetande om Satans sätt att arbeta. Det mäktiga suget från frestelser kommer att drabba oss alla och om vi inte är som fastklistrade vid den eviga Klippan kommer vi att sugas bort, och bli hjälplösa offer för fienden. Genom att noggrant studera Skriften och innerligt be om gudomlig hjälp måste människan rusta sig att motstå frestelser. Den förvandlande kraften i Guds nåd kommer att forma den som överlämnar sig själv i Guds tjänst, för Gud har givit ett evigt löfte att skänka kraft och nåd till varenda en som överlämnar sig till att bli helgad genom lydnad för sanningen.

Nu är det dags att bereda sig för Jesu ankomst. Det går inte på ett ögonblick att göra sig beredd att möta honom. Förberedelsen för den allvarliga stunden måste präglas av ett ivrigt väntande och vakande, kombinerat med innerligt arbete.

Vi lever i en farlig tid, en tid av frestelser och uppgivenhet. Alla utsätts för Satans angrepp och vi borde sluta oss tätare samman för att stå emot hans kraft. Vi borde vara ens till sinnes, säga samma saker och med en mun upphöja Gud. När enhet råder, går församlingen från framgång till framgång, och de olika avdelningarna i Guds verk uppfyller alla sin del i avslutningen av det verk vi har att utföra.

Det finns många, många i våra församlingar som bara har en begränsad förståelse av den verkliga innebörden i sanningen för vår tid. Jag vädjar till dem att inte nonchalera uppfyllelsen av tidens tecken, som så tydligt visar att slutet är nära. O, hur många som inte har sökt frälsning för sina själar kommer inte snart att bitterligen klaga, ”Skördetiden är förbi, sommaren är gången och jag är inte frälst!”

Vi behöver ödmjuka oss inför Gud, för det finns de i församlingen som inte lyckas utföra det som Herren önskar att de skulle uppnå i själavinnande arbete. De förmåner som han har gett dem, de löften han har ställt, de fördelar som han har skänkt, borde inspirera dem till mycket större iver och hängivenhet än de visar prov på.

Mina bröder och systrar, är vi villiga att strunta i vårt eget jag? Använder vi vår energi i Mästarens tjänst? Höjer vi ofta våra röster i innerlig bön om kraft från ovan? Är vår tro ren och stark? Har vi lagt bort alla fördomar, alla onda tankar och allt elakt tal? Är vår kärlek riktad mot det som är där ovan, eller rör den sig bara kring detta jordiska? Är våra ögon öppna så de kan se behoven hos dem som finns runt omkring oss? Kan Gud kalla oss trogna väktare?

Till dem som inte har upptäckt de tillfällen som ges i nuet, vill jag säga: skulle du vilja bryta den förtrollning som binder dig? Skulle du vilja resa dig upp från denna tröghet som liknar dödens törnrosas ömn? Börja nu, vare sig du känner för det eller ej. Engagera dig i personligt arbete för att föra människor till Jesus och till kunskap om sanningen. I sådant arbete kommer du att finna både stimulans och styrka; det kommer att både rycka upp och stärka dig. Genom aktivitet kommer din andliga styrka att få mera liv, så att du med större framgång kan arbeta på din egen frälsning. Dödens dvala vilar över många som bekänner Kristus. Gör allt du kan för att väcka dem. Varna, bönfall, förebrå. Bed att Guds smältande kärlek ska värma och uppmjuka deras tillfrusna hjärtan. Även om de skulle vägra att lyssna, är dina ansträngningar inte förgäves. I dina ansträngningar att vara till välsignelse för andra, kommer du själv att bli välsignad.

De största i Guds rike är de som älskar Frälsaren alltför mycket för att ge en missvisande bild av honom; som älskar sina medmänniskor alltför mycket för att äventyra deras själar genom att vara ett dåligt föredöme.

Låt varje församlingsmedlem böja knä inför Gud och innerligt be om Anden. Ropa: ”Herre, ge mig mera tro. Låt mig förstå ditt Ord, för där ditt Ord går in där blir det ljust. Förnya mig genom din närvaro; fyll mitt hjärta med din Ande, så att jag kan älska mina syskon såsom Kristus älskar mig.”

Gud kommer att välsigna dem som på så vis förbereder sig för hans tjänst. De kommer att förstå vad det betyder att ha förvissning om Anden, därför att de har tagit emot Kristus genom tron. Kristendom innebär mer än att få sina synder förlåtna. Det betyder att synden tas bort och att livet fylls av Anden. Det innebär att sinnet blir gudomligt upplyst, att hjärtat töms på jaget och fylls av Kristi närvaro. När detta har hänt med församlingens medlemmar, då kommer församlingen att bli en levande, arbetande församling.

Gud förväntar sig att de som säger sig vara hans barn ska föra andra till honom. På alla håll öppnas många dörrar för oss till att presentera budskapet om den frälsande sanningen. Sanningens säd måste sås vid alla vatten. Till hela världen Ð till alla folkslag och stammar och tungomål och folk - ska budskapet förkunnas. När de som har fått ljus över den alltid närvarande sanningen, utövar en levande tro på Kristus, när de arbetar tillsammans med honom för att vinna människors själar, vilket stort verk kommer då inte att bli utfört! För sådana arbetare kommer Guds änglar att öppna vägar och ge tillfällen, och kommer att samarbeta med människan så att hon inte behöver gå förgäves eller arbeta för intet.

Förbundets ängel styrker sina tjänare så att de kan vara hans vittnen och bära sanningen till världens alla hörn. Han har skickat ut sina änglar med budskapet. Men som om dessa änglar inte skulle vara snabba nog för att tillfredsställa hans hjärtas längtande kärlek, så ger han Johannes personligen ett budskap som skall ges till alla: ”Och Anden och bruden säger: ”Kom!” Och den som hör det skall säga: ”Kom!” Och den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten ” (Upp 22:17). Han har öppnat en källa för Juda och Jerusalem, och varje medlem i hans församling skall visa sin lojalitet genom att inbjuda de törstiga att dricka av livets vatten. En kedja av levande vittnen skall gå ut med inbjudan till världen. Vill du utföra din del i detta verk? Gud kallar. Vill du lyssna till hans röst, och genom självförsakelse, ta på dig ditt kors och följa honom? När du ser den fara och den nöd som Satan utsätter människor för, så lägg inte all din gudagivna energi på att beklaga situationen utan gör något både för din egen och andras skull. Res på dig, och känn börda för dem som håller på att gå under.

Låt en varning ljuda över landet. Tala om för människorna att Herrens dag är nära, och att den kommer med hast. Låt ingen förbli ovarnad. Det kunde ha varit vi som varit i de stackares ställe som har gått fel. Enligt den sanning som vi framför alla andra har fått ta emot, är vi skyldiga att dela med oss av densamma till dem.

Vi har ingen tid att förlora. Mörkrets makter verkar med en intensiv energi och Satan närmar sig med smygande steg för att ta dem som nu sover, som en varg kastar sig över sitt byte. Nu har vi varningar som vi kan ge, ett verk som vi kan utföra nu, men snart kommer det att bli svårare än vi kan tro. Gud hjälpe oss att hålla oss till ljuset, att arbeta med våra ögon fästa på vår Ledare och tålmodigt och uthålligt kämpa på till dess att vi har vunnit seger.

Herrens återkomst är närmare nu än när vi först kom till tro. Den stora striden närmar sig sitt slut. Varje rapport om katastrofer till lands och till sjöss visar på det faktum att slutet på allting är nära. Krig och rykten om krig vittnar därom. Finns det någon kristen vars puls inte slår snabbare när han eller hon tänker på de stora händelser som ligger framför oss? Herren kommer. Vi hör fotstegen från en Gud som närmar sig, när han kommer för att straffa världen för dess ondska. Vi ska bereda vägen för honom genom att göra vår del i att bereda ett folk för den stora dagen. Det finns inga vädjanden så ömma, ingen lärdom så enkel, inga bud så mäktiga och så beskyddande, inga löften så stora, som de som visar syndaren till den Källa som har öppnats för att skölja bort en människas skuld. Låt såväl vartenda hjärta som varenda hand engageras i det arbete som måste utföras. Från Guds tron kommer uppmaningen, ”må varje människa göra sin uppgift, ja, var och en må göra sitt bästa.”