Review and Herald d. 13. november 1883

tillbaka

Reseanteckningar: Vid tältmötet i Massachusetts

Lägermötet i Worcester, Mass. den 22.-28. Augusti var av stort intresse för alla närvarande. Det utgjorde en särskild händelse för mig. Där träffade jag många troende, varav somliga hade varit knutna till verket ända sedan den tredje ängelns budskaps uppkomst. Sedan vårt föregående lägermöte har broder Hastings, en av våra trofasta fanbärare, fallit på sin post. Jag blev bedrövad, då jag såg andra tyngda av ålderns svagheter, likväl gladde det mig, att se dem lyssna ivrigt till livets ord. Kärlek till Gud och hans sanning tycktes glöda i deras hjärtan och lysa upp deras anleten. Deras ögon fylldes ofta med tårar, fast inte av sorg, utan av glädje, då de hörde budskapet från Gud, från hans tjänares mun. Dessa åldrande pilgrimer var tillstädes vid nästan alla möten; som om de, liksom Tomas, var rädda för, att vara frånvarande, i fall Jesus skulle komma in och säga: ”’Frid vare med er.’” {Lukasevangeliet 24:36.}

Liksom mognande korn, håller dessa dyrbara prövade och trofasta personer på, att bli redo för skörden. Deras arbete är nästan fullbordat. De kanske får lov till, att förbli här, tills Kristus uppenbaras på himmelens skyar med kraft och mycken härlighet. De kanske faller ur ledet när som helst, för att sova i Jesus. Men medan mörkret nu täcker jorden och djupt mörker människorna, kan dessa ljusets barn höja huvudet och glädja sig i vetskapen om, att deras förlossning närmar sig.

Vi gladdes åt, att se många av invånarna i Worcester delta vid våra möten under veckan, inte endast kvällstid, utan även dagtid. Herren gav sina tjänare stor frihet, då de proklamerade sanningen. Mötet bröt upp, då intresset var som störst. Vi hade önskat oss, att alla kunde ha stannat kvar några dagar till.

Då jag skådade ut över församlingen av troende, och lade märke till de seriösa, uppriktiga intrycken i deras ansikten, frågade jag mig själv: Hur skall det gå för dessa dyrbara själar, när de återvänder till sina hem och sina små församlingar? Kommer de att ha med sig den livliga, himmelska atmosfären, som har härskat under lägermötet? Kommer skeptikerna att lägga undan sitt tvivel, och uppamma tro och kärlek? Kommer den världsliga äregirigheten, stoltheten och ljumheten, som har fått fäste ibland vårt folk, att läggas bort? Kommer alla att känna ett personligt ansvar, för att låta sitt ljus stråla och leva samt verka genom Kristus för framgång i de församlingar, som de tillhör? Kommer deras gärningar att motsvara deras tro?

Det har inletts ett gott verk, och vi hoppas, att det inte skall sluta i och med mötet, utan att det skall ske en reformation i alla församlingar. Föräldrar och barn bör söka en ny omvändelse, så att ljuset från dem kan utbreda sig till grannarna. ”Sök HERREN medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära. Den ogudaktige må överge sin väg, den orättfärdige sina tankar och vända om till HERREN, så skall han förbarma sig över honom, och till vår Gud, ty han skall ge mycken förlåtelse.” {Jesaja 55:6-7.}

Jag upprepar: Kommer våra bröder att inhösta allt det goda från mötet, som de kan och bör uppnå? De bär ansvar för alla dessa privilegier. De talade orden kommer att vara för åhörarna som en smak av liv till liv eller av död till död. Herren kommer; larmet måste ljuda. Folket, som bekänner sanningen, är inte redo. Skulle deras prövotid avslutas nu, skulle de vägas på vågen och befinnas vara för lätta. En del har inte ansträngt sig ihärdigt, för att vinna seger; de erkänner inte det farliga i, att fortsätta i synd, och har blivit nästan nöjda med sitt tillstånd. I det, att jag märker deras fara, längtar jag efter, att se dem komma ut ur vantrons mörka källare, till den övre salen, där det är ljus och lycka. Jag beklagade djupt, att vi måste avrunda mötet, utan att se ett djupare och mera grundligt verk uträttat i deras hjärtan.

Många, som formellt bifaller sanningen, kommer icke in i Guds rike, eftersom de inte praktiserar sin bekännelse i vardagen. Då jag såg ut över församlingen, vilade mina ögon på inte så få, som känner till sanningen, och som kunde uträtta ett arbete för Gud, i fall denna kunskap blott helgades. Jag tänkte, att om alla dessa insåge sitt ansvar inför Gud och sin plikt inför sina medmänniskor, och ville arbeta så, som Herren har gett dem förmåga till, vilket ljus skulle det då inte skina från dem i Massachusetts, ja, hela vägen till andra delstater! Om alla, som har bekänt sig tro på den tredje ängelns budskap, ville göra Guds ord till levnadsregel, och utföra sitt arbete som Kristi tjänare med sträng flit, skulle detta folk vara en kraft i världen.

Det är inte bara de, som arbetar i ord och lära, som står till svars för själar. Varje man och kvinna, som känner till sanningen, bör vara en Kristi medarbetare. Vi har endast en predikant verksam i Massachusetts. I fall det är Guds vilja, att denna delstat inte får någon ytterligare pastorstjänst, fordrar han, att lekmedlemmarna skall arbeta som missionärer. Bröder, gå ut med Era Biblar, besök folk vid deras eldstäder, läs Guds ord för deras familjer, och för alla andra, som ansluter sig. Gå med ångerfullt hjärta och kvarvarande tillit till Guds nåd och barmhärtighet, och gör, vad Ni kan.

Saker och ting är inte, som de borde vara i Massachusetts. Det finns personer, som aldrig har hållit en predikan i sina liv, som borde verka för själars frälsning. Varken stora talanger eller hög ställning är nödvändig. Men det föreligger ett skriande behov av män och kvinnor, som känner Jesus, och är väl insatta i historien om hans liv och död.

Förmågor avgudas för mycket, och höga ställningar suktas efter för mycket även ibland sjundedags-adventister. Det är för stora önskemål om, att färdas på jordens höga platser, och för liten villighet, att följa Frälsaren på den korsbärande och ödmjuka stigen. Det är för många, som inte tänker göra något, med mindre de får vara ledare; för många, som skall rosas och kelas med, eljest har de inget intresse av arbetet. Att vara verksam på ett ödmjukt sätt för Jesus, och fastän arbetet utförs obemärkt, men sanningens frön sås, ter sig för dem som icke tilldragande och ovälkommet. Allt detta stammar från en missvisande uppfattning om nyttighet och ära. Alla de vida, djupa floderna beundras och värdesätts, medan hundratals små bäckar, som bidrar till, att forma dessa breda och ädla vattendrag, förbises. Likväl är det den enkla bäcken, som ljudlöst banar sig väg genom lunden och ängen, som för med sig hälsa, näringsämnen och skönhet, som är lika nyttig på vägen dit, som den breda floden.

Vi har inte lika stort bruk av framstående, eminenta män, som av goda, äkta och ödmjuka män. Gud kallar dem från alla klasser och yrken till, att verka för hans sak. Det är bruk för dem, som gärna börjar på nedersta stegpinnen, som, om det kniper, äter sitt eget bröd och utför sin plikt i stillhet; personer, som inte drar sig för, att flitigt arbeta ihop till medel, eller samlar dem genom strängt hushållande med utgifterna, liksom för dem, som helgar både tid och medel till Mästarens arbete i sina egna familjer och det egna grannskapet. Om reformarbetet inleds och förs vidare i varje familj, blir det en levande och framgångsrik församling. Saker och ting måste först fås i ordning där hemma. Saken behöver dem, som kan arbeta där hemma, som studerar Bibeln och praktiserar dess lära, och som lär upp sina barn i gudsfruktan. Sedan kan de verka flitigt och uthålligt för andra, med allvarlig bön om den gudomliga nådens och kraftens hjälp, och stora resultat kommer då att följa på missionsarbetet.

Oavsett vem Du är, är det sinnet, hjärtat, den uppriktiga avsikten och det dagliga levernet, som visar på en persons värde. Det är inget bruk för rastlösa, snacksaliga och diktatoriska män i detta arbete. För många av deras sort ploppar upp överallt. Många unga med endast ringa erfarenhet tränger sig framåt, och visar ingen aktning för ålder eller ämbete, och blir förnärmade, i fall de ges goda råd, eller visas tillrätta. Vi har redan flera av dessa inbillat viktiga individer, än vi önskar. Gud kallar beskedliga, stillsamma och ädelt sinnade unga, och män i mogen ålder, med välbalanserade principer, som kan både be och tala, som reser sig upp för de äldre, och behandlar gråhåriga med aktning.

Guds sak lider brist på medarbetare med förståndsmässig och mental styrka. Mina bröder och systrar, Herren har välsignat Er med förståndsämnen, som kan användas i stor grad. Uppodla Era förmågor med uthålligt allvar. Lär upp och tukta sinnet genom studium, genom iakttagelse, genom eftertanke. Ni kan inte lära känna Guds sinne, med mindre Ni använder alla krafter. De mentala förmågorna stärks och utvecklas, om Ni tar itu med arbetet i gudsvördnad, i ödmjukhet och under uppriktig bön. En resolut målsättning innebär underverk. Var öppensinnade, fasta och beslutsamma kristna. Upphöj Jesus, tala om hans kärlek, berätta om hans kraft, och låt på detta vis Ert ljus stråla ut i världen.