Review and Herald d. 13. november 1894

tillbaka

Skänk Herren Tacksamhetens Gåvor

Herren sänder sin välsignelse och visar sin kärlek mot människornas barn. ”Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.” {Matteusevangeliet 5:45.} Men hur sällan tackas Gud, hur sällan ljuder hans pris från människors läppar! Hur få talar om hans barmhärtighet och tackar för hans misskund eller förbarmande mot människornas barn! Hur få familjer tänker ens på Gud! Föräldrar och barn omges av Herrens välsignelser och förses med timliga förnödenheter, men de tas ej emot som betrott gods och personerna betraktar sig inte som hushållare av Kristi nåd. De gengäldar inte Guds givmildhet, genom att ge Herren något av det betrodda godset tillbaka i form av tionde, gåvor och offer, för att härigenom erkänna sitt beroende av Gud och tacka honom för hans fantastiska barmhärtighet mot dem. Kanhända varje jordisk önskan uppfylls, och dock går människorna vidare likt de otacksamma spetälska, som hade renats och botats från sin avskyvärda sjukdom. Kristus hade gett dessa spetälska hälsan åter, och de av sjukdomen angripna kroppsdelarna hade blivit friska, men endast en vände tillbaka och gav Gud ära, då han upptäckte, att han hade blivit frisk. Kristus sporde eller undrade: ”’Blev inte alla tio rena? Var är de nio?” {Lukasevangeliet 17:17.}

Varför uttrycker inte varje omvänd själ Herrens pris? Vad är grunden till, att de, som ständigt är föremål för Guds nådesbevisningar, inte visar större böjelse för, att ge ord åt sin tacksamhet? Varför är inte hjärtat rent, och uppfyllt av tack till Gud? David säger: ”Jag vill alltid välsigna HERREN, hans lov skall ständigt vara i min mun. Min själ skall berömma sig av HERREN, de ödmjuka skall höra det och glädja sig. Lova med mig HERREN, låt oss tillsammans upphöja hans namn!” ”Tillbed HERREN i helig skrud”. ”Jag vill tacka HERREN av hela mitt hjärta, jag vill förkunna alla dina under. Jag vill vara glad och jubla i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.” ”I evighet vill jag sjunga om HERRENS nådegärningar, jag vill låta min mun förkunna din trofasthet från släkte till släkte.” ”Halleluja! Salig är den människa som fruktar HERREN och har sin stora glädje i hans bud. Hans efterkommande skall bli mäktiga på jorden, de rättrådigas släkte skall bli välsignat.” {Psaltaren 34:2-4; 96:9; 9:2-3.; 89:2; 112:1-2.}

På grund av vårt förhållande till Gud och varandra, är vi förpliktade, att vittna om Guds nåd i form av den frälsning, som han har skaffat åt oss till så högt pris. Gud har utgett sin enfödde Sön, för att var och en, som tror på honom, inte skall gå under, utan få evigt liv. Han har gett den Helige Ande till, att upplysa, pånyttföda och helga själen. Och detta borde framkalla lov och tack i varje människas hjärta. Barn och unga bör uppfostras till, att låta Gud vara den förste i deras tankar; som små bäckar kommer deras gåvor och offer då att strömma in i Herrens skattkammare som en intäktskälla. Dock har föräldrar försummat, att lära sina barn, att handla oegennyttigt. De har samarbetat med fienden, genom att uppfostra dem enligt felaktiga principer. Hela himmelen betraktar våra församlingar, föräldrar och barn och frågar: ”’Blev inte alla tio rena? Var är de nio?”

Den lärdom, som är nedlagd i berättelsen om de tio spetälska, bör väcka en allvarlig önska i varje hjärta om, att släppa loss tack och pris, i stället för den nuvarande otacksamheten. De människor, som bekänner sig som Guds folk, bör inte längre knorra och klaga. Låt oss tänka på den Store Givaren, från vilken alla våra välsignelser kommer. Vi får föda och kläder samt pengar, och borde vi inte vänja oss själva och våra barn vid, att visa vår himmelske Fader tacksamhet, genom att skänka gåvor och offer till stöd för hans sak? Kristus gav sina lärjungar befallningen: ”’Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen.” {Markusevangeliet 16:15.} Men hur skall denna gärning utföras? Den skall utföras genom samarbete mellan mänskliga redskap och himmelska förnuftsväsen. Vi skall vara Guds ivriga medarbetare. Föräldrar skall uppfostra, undervisa och upplära sina barn så, att självbehärskning och självförnekelse blir en vana för dem. De bör alltid påpeka för dem deras plikt, att lyda Guds ord och leva, för att tjäna Jesus. De bör undervisa sina barn om det kloka i, att följa en enkel livsstil dagligen och undvika kostbara kläder, dyra maträtter, dyra hus och dyra möbler. Betingelserna för, att vi skall uppnå det eviga livet, framgår av följande ord: ”’Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta..., och din nästa som dig själv.’” {Lukasevangeliet 10:27, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.}

Föräldrar har inte lärt sina barn lagens föreskrifter, såsom Gud har befallt dem att göra. De har grundlagt egenkära vanor hos dem. De har lärt dem, att betrakta sina födselsdagar och högtider som tillfällen till, att förvänta sig gåvor och följa världens skick och bruk. Dessa tillfällen, som skulle tjäna till, att öka kunskapen om Gud och väcka tacksamhet i hjärtat för hans nåd och kärlek, eftersom han har bevarat deras liv ett år ytterligare, används tvärtom till självbedrägeri och till, att förnöja och förhärliga barnen. Varje ögonblick av sina liv har de bevarats genom Guds kraft, och likväl lär föräldrar inte sina barn, att tänka på detta och tacka honom för hans nåd mot dem. I fall barn och unga hade fått rätt uppfostran i denna tid av världens historia, vilken ära, lov och tack skulle de då inte ha gett Gud! Vilken intäkt av mindre gåvor skulle de små händerna då inte ha tillfört hans förrådshus som tackoffer! Gud skulle ha blivit ihågkommen, i stället för att ha blivit glömd.

Föräldrar och barn bör inte bara på ett särskilt sätt minnas Herrens nådesbevisningar på födelsedagar, utan Jul och Nyår borde tjäna som liknande tillfällen, när varje familj tänker på sin Skapare och Förlossare. I stället för att överösa människor med ett överflöd på gåvor och hedersbetygelser, borde aktning, ära och tacksamhet visas Gud, och gåvor och offer ledas genom de gudomliga kanalerna. Skulle det inte vara Herren välbehagligt, om han bleve ihågkommen på detta vis? Hur har inte Gud ändå blivit bortglömd under dessa högtider! Just när hans misskund bör minnas som mest, förbises hans nåd. Måtte berättelsen om de otacksamma spetälska inte ha getts åt oss förgäves! ”’Blev inte alla tio rena? Var är de nio?” Skall det av tio, som tar emot Herrens stora välgärningar, endast vara en, som vänder tillbaka, för att kasta sig ned för hans fötter och lovprisa honom för hans barmhärtighet? Skall det köpas gåvor och ges ut pengar till onödiga ting och inte visas förstånd till, att förvalta de av Gud betrodda medlen? Tänker föräldrar dra ut ur världen och skilja sig från dess skick? Måtte de lyda Guds befallning och på ett förståndigt sätt uppfostra och upplära de unga riktigt i sann kunskap och visdom. De män, som vägledda av en stjärna på himlen, kom till Jerusalem från det avlägsna Östern, för att bringa Jesusbarnet gåvor: Gud, rökelse och myrra, kallades för vise män. ”Och se, stjärnan som de hade sett gå upp gick nu före dem, tills den stannade över den plats där barnet var. När de såg stjärnan, uppfylldes de av mycket stor glädje. Och de gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor.” Fastän Jesus var Himmelens Majestät, föddes han under fattiga förhållanden, och hans vagga var en krubba. Men de vise männen ”tog fram sina skatter och överlämnade gåvor till barnet: guld rökelse och myrra”. {Matteusvangeliet 2:9-11.}

När Ni firar en högtid, gör den till en trivsam glädjens dag för Era barn, liksom för de fattiga och lidande. Låt icke dagen gå, utan att bringa Jesus tacksägelse och tackoffer. Föräldrar och barn bör nu göra uppriktiga försök, att dra nytta av det gynnsamma ögonblicket och gottgöra sina försummelser. De bör följa ett helt annat tillvägagångssätt, än världen gör. Förvisso kan det finnas många ting, som kostar mycket mindre, än de onödiga gåvor, som vi ofta förärar våra barn och släktingar, och på så sätt går det att visa uppmärksamhet och skapa glädje i hemmet. Ni kan ge Era barn en lärdom, genom att förklara för dem grunden till, att Ni har företagit en förändring avseende gåvornas värde, och säga dem, att Ni medger, att Ni hittills har tagit större hänsyn till deras önskemål, än till Guds ära. Säg till dem, att Ni har tänkt mera på Ert eget nöje och deras tillfredsställelse och på att följa världens skick och bruk, genom att skänka gåvor till dem, som inte har behövt dem, än Ni har tänkt på, att främja Guds verk. Liksom de vise männen fordom, skall Ni bringa Gud Era bästa gåvor och med Era offer ge honom bevis för, att Ni sätter värde på hans gåva till en syndig värld. Led Era barns tankar in i nya, osjälviska banor, genom att uppmuntra dem till, att bringa Gud offer, eftersom han utgav sin enfödde Son. Samla ihop barnens gåvor i en ask eller kartong. De himmelska väsendena väntar på, att samarbeta med mänskliga redskap i varje form av välgörenhet, så att det finns medel i Herrens skattkammare och ”mat i mitt hus”, säger Herren. {Malaki 3:10.}

I dagarna före Syndafloden lämnades Gud ute ur beräkningen. Människorna följde sina egna hjärtans tankar, till dess våld och gruvligheter, själviskhet och självupphöjelse hörde till ordningen för dagen. Herren utplånade jordens invånare med en vattenflod, och han säger, att såsom det var i dagarna före Syndafloden, så skall det också vara, när Människosonen uppenbaras. Vi lever omedelbart före Herrens ankomst på himmelens skyar, och de, som vill undvika domen över dem, som glömmer Gud, bör sträva efter, att utföra goda gärningar. Gud, den store, moraliske Regenten, har en lag, som skall åtlydas, och Guds änglar är hans betjänter, som är vittnen till missdådarnas handlingar och sätter upprorsmakarna under arrest. Överträdarna av Guds lag kommer att få sitt rättmätiga straff, med mindre de gör bot och bättring inför Himmelens Majestät och genom tro på Kristus visar lydnad, innan det för evigt blir för sent.

Ett stort verk skall utföras genom människors hjälp, i det att vi skall samarbeta med Gud i, att lindra mänskligt lidande. I den Helige Andes kraft skall vi som trofasta, helhjärtade arbetare hävda sanning och rätt och ständigt ha Gud och hans ära i åtanke. Vi måste ha en klar förståelse av, vad vi är skyldiga Gud för hans kärlek, genom att ge människorna sin Son. Vi skall skänka Gud våra gåvor och Jesus våra tackoffer. Efterhand som Ni uppnår större insikt om Era fel, låt det märkas, att Ni försöker, att genomföra en grundlig reform i överensstämmelse med Er tro.

Gud har i många år berövats tionde, gåvor och offerskänker. Människorna har glömt Gud, och ovetande om hans krav, har de låtit sina gåvor och offerskänker gå genom felaktiga kanaler. Föräldrar och barn bör genom självförnekelse visa världen, hur man bör hedra Kristi födelse. Föräldrar behöver tålamod och moralisk styrka, för att i gudsvördnad kunna göra sig fria från världsliga skick. Fruktansvärda olyckor har drabbat världen, eftersom Gud har blivit glömd, och under den förestående högtiden kommer Satan att få en stor skörd av själar och en stor inkomst av medel, genom att fresta människor till, att tillfredsställa sina icke pånyttfödda hjärtans begär. Många själar kommer att föras in på fel vägar, varifrån de aldrig kommer att vända åter. Det bör göras allvarliga kristna ansträngningar, för att införa andra förhållanden, så att Guds bekännande folk handlar i överensstämmelse med hans plan och således ärar Gud och är till välsignelse för människorna.