Review and Herald d. 15. november 1892

tillbaka

Den absoluta Nödvändigheten av, att söka efter Sanningen (Avslutning)

Nu har vi dyrbara möjligheten, att säkra vårt kall och val. Varje själ skall förkunna sanningen, för att den är sanningen. Det får inte förekomma något svek ibland oss avseende de heliga sanningar vi har fått. Fastän Satan blåser upp sig, fastän han räknar världen som sina undersåtar och upphöjer sig över Gud, måste vi vara trofasta och pålitliga söner och döttrar åt Gud. Våra ögon får inte förblindas av fienden, våra hjärtan får inte ödeläggas av det försåtliga bedrägeri, som har slagit blå dunster i folks ögon. Låt oss höja sanningens standar och förkunna i Jehovas kraft Guds bud och tron på Jesus, medan vi helhjärtat tror, att ”Herren vår rättfärdighet” kommer att försvara oss den dagen. {Se Jeremia 23:6, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98. Övers. anm.}

Vi lever i en tid med världsomfattande avfall; men ju mera utbredd vantron och ogudaktigheten blir, desto klarare strålar Guds ord fram som sanningen för den troende själen; ty i Bibeln känner den troende igen den Allsmäktiges stämma. Med vilken bävan och respekt, med vilken själslig ödmjukhet borde vi inte försöka, att studera Skrifterna, den levande Gudens ord! I denna tid har Herren värdefull sanning, att uppenbara för oss. Det är ingen ny sanning, utan gammal, gammal sanning, ehuru den är ny för mottagaren, ja, storslagen, inspirerande och praktfull sanning. Denna har räddats från falskhetens sällskap, och har satts in i äkthetens ramverk. Herrens dyrbara sanningsord har länge nog förvridits, för att tjäna fiendens avsikter.

Kristus var den store Sanningsläraren, och vi måste komma till honom, för att lära oss om den stora sanningen om rättfärdighet, nåd och barmhärtighet. Hans ord är som frön, som spirar och slår rot, och skall igen sås och odlas av hans utsedda sändebud. Lärjungarna förbands med de eviga och livsviktiga sanningarna. Dessa framställdes för lärjungarna, dock utan att dessa förstod dem i deras fulla utsträckning. Och fastän de levande vittnesbörden ligger i våra händer, fastän vi äger viss insikt om de inspirerade böckerna från Gamla och Nya Testamentet, är det mycket, som vi inte ser och begriper ens i vår tid. För att förstå Guds sanning, krävs det djup granskning, för att vi i Kristi lära skall kunna upptäcka nya sidor hos sanningen, och se den enorma bredden och helheten hos de stora, fastslagna sanningarna, som vi endast har ytlig kunskap om.

Forskandet i Skrifterna skulle visa samklangen mellan Bibelns olika delar, liksom de harmonierande kopplingarna mellan verser. Vi uppfattar inte innebörden av Guds ord utan ingående studier; men belöningen för studiet av Bibeln är ytterst värdefull för den, som ärar och fruktar Gud och uppriktigt söker efter sanningen, som efter en dold skatt. I dag är det ett stort antal i våra församlingar, som inte är tillräckligt intresserade av Bibelstudier, för att försöka, att förstå sanningens mysterier. De tar sig inte under ytan på texten. De, som lever i dessa sista dagar, och som vidgår de bindande kraven hos Guds lag, bär inget ordinärt ansvar. De skall inte vara nöjda med sanningens ytlager. Det för alla uppenbara, som inte kostar någon ansträngning, värderas inte lika högt som skatten, som kostar flitig forskning och fundering under bön. Himmelska sanningar framställs som en skatt nedgrävd i en åker: ”En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern”, så att han kan bearbeta hela myllan på jakt efter en guldåder eller dyrbara ädelstenar. {Matteusevangeliet 13:44.} Jorden döljer inte skatter av lika högt värde, som Bibeln. Inget slit kan återgälda den flitige arbetaren, som letandet efter sanningen. Se till, att bearbeta uppenbarelsens gruvor ordentligt, så kommer Kristi outrannsakliga rikedom att läggas i dagen.

Hur skall vi kunna förbli stående på domens dag, om vi inte förstår Kristi ord? Han sade: ”Detta har jag talat till er, medan jag är kvar hos er. Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.” {Johannesevangeliet 14:25-26.} Det är den Helige Ande, som skall påminna oss om Kristi lära. Ämnet, som Kristus valde för sitt sista tal till lärjungarna, var ämnet den Helige Ande. Han öppnade upp för dem en sanningskanal med vid omfattning. De skulle ta emot hans ord genom tro. Och Hjälparen, den Helige Ande, skulle väcka dessa ord till liv i deras minnen. Trösten Kristus gav i detta löfte, låg i det faktum, att det gudomliga inflytandet skulle vara hos hans efterföljare ända till tidens slut. Men detta löfte blir inte anammat och trott av hans folk i dag, och därför heller inte älskat av dem, eller sett och upplevt i församlingarna. Löftet om gåvan från Gud genom den Helige Ande uppmärksammas inte nämnvärt av församlingen. Guds folk blir inte indoktrinerat med detta ämne, och resultatet är det förväntade: Andlig slöhet, andligt mörker, andlig tillbakagång och andlig död. Mindre viktiga teman upptar sinnet och själen. Således saknas den gudomliga kraft, som är nödvändig för församlingens växt och välstånd. I fall den skulle tas emot, skulle den ha i släptåg alla andra välsignelser, ty de erbjuds åt oss i sin fulla omfattning. Så länge, som församlingen är nöjd med de mindre viktiga ämnena, är den diskvalificerad från, att erhålla de stora tingen från Gud. Men varför hungrar och törstar vi inte efter den Helige Andes gåva, då den är den kraft, som kan hålla våra hjärtan rena? Herren avser, att gudomlig kraft skall samverka med mänsklig insats. Det är alldeles livsviktigt för den kristne, att förstå betydelsen av löftet om den Helige Andes gåva strax före vår Herre Jesu andra ankomst. Tala om gåvan, be om den, förkunna om den; ty Herren är mer villig, att ge den Helige Ande, än föräldrar, att skänka sina barn goda gåvor. ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” {Johannesevangeliet 3:16.}

Vi lever i de sista dagarna, när bedrägerier av det mest vilseledande slag tas emot och tros, samtidigt som sanningen förkastas. Herren kommer att hålla både förkunnare och allmänhet ansvariga för ljuset, som skiner i vår tid. Gud uppmanar alla, som hävdar sig att tro på den nuvarande sanningen, att arbeta flitigt med, att samla ihop sanningens kostbara juveler och placera dem i deras rätta position inom ramen för evangeliet. Låt dem skina i all sin gudomliga skönhet och kärlek, så att ljuset skingrar det moraliska mörkret. Detta går ej att uppnå utan den Helige Andes hjälp och kraft, men med hjälp från Anden är allting möjligt för oss. När vi är utrustade med den Helige Ande, tar vi genom tron tag i oändlig kraft. Vi bör inte låta oss själva gå miste om något av det, som kommer från Gud. Världens Frälsare sänder sitt gudomliga sändebud till våra själar, så att människorna kan leta efter och forska i sanningen. Genom sanningens uppenbarelse kan de sudda ut mängder av fel och lögner. Detta är den kristnes uppgift.