Review and Herald d. 15. november 1898

tillbaka

Kristi inställning till lagen

Den stora frälsningsplanen kom till, innan jordens grundval blev lagd. Kristus var inte ensam om den vidunderliga uppgiften, att friköpa människan. I himmelens rådsförsamlingar, före världens skapelse, ingick Fadern och Sonen en pakt om, att i fall människan skulle visa sig otrogen mot Gud, skulle Kristus, som var ett med Fadern, ta överträdarens plats och lida det rättfärdiga straff, som skulle drabba denne. ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” Vilket pris detta var, som himmelen måste betala för att köpa loss den som bröt mot Jehovas lag!

Kristus kom icke för att förändra det fjärde budets Sabbat. Han kom icke för att försvaga eller åsidosätta Guds lag på någon punkt. Han kom för att visa Guds kärlek genom sin person och för att rättfärdiggöra vartenda bud i den heliga lagen. I stället för att förändra lagen och anpassa den till människan i hennes fallna tillstånd, upprätthöll Kristus dess heliga värdighet.

Herren frälser inte syndare, genom att förändra sin lag, som utgör grundvalen i hans styre i himmelen och på jorden. Gud är en domare, som vakar över rättfärdigheten. Överträdelse av lagen en endaste gång i den minsta sak är synd. Gud kan inte åsidosätta sin lag, han kan inte avlägsna den minsta del i den, för att förlåta synden. Lagens rättfärdighet och dess höga moral måste upprätthållas och rättfärdiggöras inför det himmelska universum. Och denna heliga lag gick inte att upprätthålla till något lägre pris, än Guds Son död.

Kristus bar synden i människans ställe, för att människan skulle få ett nytt tillfälle med alla möjligheter och fördelar. Johannes skriver: ”Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen. Och ni vet att han uppenbarades för att ta bort synderna, och synd finns inte i honom. Den som förblir i honom syndar inte. Den som syndar har inte sett honom och känner honom inte.”

Då Kristus framförde bergspredikan, var fariséerna tillstädes och gav akt på varje ord. Frälsaren läste deras hjärtan. Han visste att de spände sig, för att stå emot ljuset. Deras fördomar mot honom tilltog i styrka. De sade i sitt hjärta: ”Han åsidosätter lagen. Vi tänker inte finna oss i en dylik lära.” Men medan de undertryckte sitt ursinne, föll orden på deras överraskade öron som svar på deras outtalade tankar: ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett. Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket.”

Detta är domen som blir förkunnad i himmelens rike. Några har menat, att det kommer att finnas lagbrytare där, och att de kommer att inta den lägsta platsen där. Det är fel. Syndare kommer aldrig att släppas in i de välsignade boningarna. Lagbrytaren och alla, som sluter sig till honom genom att förkunna att det inte spelar någon roll, om människan håller eller bryter mot den gudomliga lagen, kommer av himmelens universum att kallas för den minste ibland de mänskliga aktörerna. Ty de har inte bara varit illojala själva, utan de har lärt andra att överträda Guds lag. Kristus uttalar en dom över dem som hävdar sig känna till Guds lag, men som genom lära och exempel leder själar in i förvirring och mörker. De förkunnar människobud och genom sina traditioner sätter de Guds lag ur spel. ”Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.”

”Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett.” Så länge himmelen och jorden består, skall inte den minsta bokstav eller en enda prick avlägsnas från lagen. Så länge himlavalvet är utspänt ovanför våra huvuden och jorden ligger under våra fötter, skall det inte förekomma någon diskussion eller strid om denna fråga. Intill dess himmelen och jorden tas bort, kan Du vara säker på att Jehovas lag kommer att behålla sin upphöjda ställning.

”Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för döpas av honom. Men Johannes försökte hindra honom och sade: ’Det är jag som behöver döpas av dig, och du kommer till mig?’ Jesus svarade honom: ’Låt det ske nu. Ty så bör vi uppfylla all rättfärdighet.’” Genom att ”uppfylla” all rättfärdighet, avskaffade inte Jesus all rättfärdighet. Han uppfyllde alla Guds krav på ånger, tro och dop, nådens steg i sann omvändelse. Han gjorde detta som ett föredöme, för att vi skulle följa i hans fotspår. Som människa förverkligade Kristus åtgärderna förbundna med lagens krav. Och detta gjorde han som ett exempel för oss. Han var mänsklighetens överhuvud, dess ställföreträdare och garant. Människorna kan, genom att förena sin svaghet med styrkan hos hans gudomliga natur, få del i hans karaktär.

Satan kommer att använda varje spetsfundigt argument, för att förföra män och kvinnor, såsom han gjorde i Eden, för att förföra Adam och Eva. Satan sade till Eva: ”’Har Gud verkligen sagt: Ni får inte äta av alla träd i lustgården?’ Kvinnan svarade ormen: ’Vi får äta av frukten från träden i lustgården, men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid, ty då kommer ni att dö.’ Då sade ormen till kvinnan: ’Ni skall visst inte dö! Men Gud vet att den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.’”

Både Adam och Eva åt av frukten och de fick en kunskap som de aldrig skulle ha fått, om de hade varit lydiga mot Gud – en erfarenhet i olydnad och illojalitet mot Gud – kunskapen om att de var nakna. Oskuldhetens klädnad, en klädnad de hade fått av Gud, som omslöt dem, försvann. I stället för denna himmelska klädnad sydde de ihop fikonlöv för att skyla sig.

Dette är kläderna, som överträdarna av Guds lag har använt sedan den gång, då Adam och Eva var olydiga. De har sytt ihop fikonlöv för att dölja den nakenhet, som beror på deras överträdelse. Fikonlöven är en bild på argumenten, som används för att ursäkta olydnaden. När Gud uppmärksammar människorna på sanningen, börjar de att sy ihop sin klädnad av fikonlöv, för att skyla själens nakenhet. Men syndarens nakenhet blir icke höljd. Alla argument, som tråklats samman av alla dem som har engagerat sig i detta ohållbara verk, kommer att visa sig vara gagnlösa.

Herren Jesus Kristus har förberett en klädesdräkt, sin egen rättfärdighets kappa, som kommer att ges till varenda själ, som ångrar sig och tror samt är villig att ta emot den i tro. Johannes sade: ”’Se Guds lamm, som tar bort världens synd.” Synd är överträdelse av lagen, men Kristus dog för att möjliggöra för varje människa att få sin synd borttagen. En dräkt av fikonlöv kommer aldrig att skyla vår nakenhet. Synden måste bli borttagen och Kristi rättfärdighets klädnad måste övertäcka överträdaren av Guds lag. När Herren då ser på den troende syndaren, ser han inte fikonlöven som täcker honom, utan sin egen rättfärdighets kappa, som är lika med fullkomlig lydnad mot Jehovas lag.

Kristus kom för att visa ett exempel på den fullkomliga överensstämmelse med Guds lag, som krävs av alla, från Adam, den första människan, ned till den sista människa som skall leva på jorden. Han tillkännagav, att det inte var hans uppgift att ödelägga lagen, utan att uppfylla den genom fullkomlig och fullständig lydnad. På detta sätt gjorde han lagen stor och ärofull. I sitt liv uppenbarade han dess andliga natur. Medan han betraktades av himmelska väsen och världar som inte hade fallit i synd, och en olydig, otacksam och vanhelgad värld, uppfyllde han lagens vittomfattande grundsatser. Han kom för att det sanna förhållandet, att människorna, när de är knutna till Gudomen genom en levande tro, kan hålla alla Guds bud. Han kom för att göra det tydligt, att lagen är oföränderlig, för att förkunna att överträdelse och olydnad aldrig går att belöna med evigt liv. Som människa kom han till människorna, för att människan skulle beröra människorna, medan det gudomliga höll fast i Guds tron. Men icke under någon omständighet kom han för att mildra människornas plikt, att vara fullkomligt lydiga. Han ödelade inte giltigheten hos Skrifterna i Gamla Testamentet. Han uppfyllde det som hade förutsagts av Gud själv. Han kom inte för att frigöra människorna från lagen, utan för att öppna en väg, varigenom de kunde lyda lagen och lära andra att göra detsamma.