Review and Herald d. 19. november 1908

tillbaka

Förberedelser för himmelen

(Läsning för Torsdag, den 17. December)
Innan Kristus erbjöd sig själv som offer, sökte han efter den mest väsentliga och fullständiga gåva att skänka sina anhängare, en gåva som skulle ställa nådens gränslösa resurser inom deras räckhåll. "… jag skall be Fadern", sade han, "och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er. Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er." {Johannesevangeliet 14:16-18.}

Dessförinnan hade Anden varit i världen; ända från början av återlösningsverket hade han vidrört människors hjärtan. Men medan Kristus var på jorden hade lärjungarna inte önskat sig någon annan hjälpare. Inte förrän de berövades hans närvaro skulle de känna behovet av Anden, och då skulle han komma.

Den Helige Ande är Kristi representant, men frigjord från mänsklig personlighet och oberoende därav. Hindrad av sitt mänskliga väsen kunde Kristus inte personligen vara på varje plats. Därför var det för deras intresse att han skulle gå till Fadern och sända Anden för att bli hans efterträdare på jorden. Ingen kunde då ha någon fördel på grund av sin plats eller sin personliga kontakt med Kristus. Genom Anden skulle Frälsaren vara tillgänglig för alla. I denna mening skulle han vara dem närmare än om han inte hade stigit upp i höjden.

Hjälparen kallas för "sanningens Ande". Hans uppgift är att avgöra vad sanningen är och upprätthålla den. Han bor först i hjärtat som sanningens Ande, och därmed blir han Hjälparen. Det finns tröst och frid i sanningen, men ingen verklig frid eller tröst kan spåras i lögnen. Det är genom falska teorier och traditioner som Satan får sin makt över sinnet. Genom att leda människor till falska normer, vanformar han karaktären. Genom Skrifterna talar den Helige Ande till sinnet och ingjuter sanningen i hjärtat. På så sätt avslöjar han lögnen och driver ut den ur själen. Det är genom sanningens Ande, som verkar genom Guds Ord, som Kristus leder sitt utvalda folk.

Då Jesus beskrev för sina lärjungar den Helige Andes ämbetes verk, försökte Jesus att inspirera dem med den glädje och det hopp som inspirerade hans eget hjärta. Han gladde sig över den rikliga hjälp han hade gett sin menighet. Den Helige Ande var den högsta av alla gåvor som han kunde begära av sin Fader för att upphöja sitt folk. Anden skulle ges som ett pånyttfödande medel, och utan detta skulle Kristi offer ha varit till ingen nytta. Ondskans makt hade stärkts i århundraden, och människors underkastelse för denna sataniska fångenskap var fantastisk. Synden kunde motstås och övervinnas endast genom det mäktiga handlandet från den tredje Personen i Gudomen, som skulle komma utan begränsad energi, men med fullheten hos gudomlig kraft. Det är Anden som gör verkligt det som har utarbetats av världens Återlösare. Det är genom Anden som hjärtat görs rent. Genom Anden blir den troende delaktig i den gudomliga naturen. Kristus har gett sin Ande som en gudomlig kraft för att övervinna alla ärftliga och uppodlade böjelser för ondska och för att ingjuta sin egen karaktär i sin församling.

Angående Anden, sade Jesus: "Han skall förhärliga mig". {Kapitel 16:14.} Frälsaren kom för att förhärliga Fadern genom att visa hans kärlek; likaså skulle Anden förhärliga Kristus genom att uppenbara hans nåd för världen. Själva bilden av Gud skall reproduceras eller återges i mänskligheten. Guds ära, Kristi ära, är involverad i fulländningen av hans folks karaktär.

"… när han [sanningens Ande] kommer, skall han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom". {Vers 8.} Ordets predikan är till ingen nytta utan den ständiga närvaron av och hjälpen från den Helige Ande. Denne är den ende verksamme läraren i gudomlig sanning. Endast när sanningen åtföljs till hjärtat av Anden, väcker den samvetet eller förvandlar livet. Man kanske kan presentera Guds Ords bokstav, man kanske känner till alla dess befallningar och löften; men om inte den Helige Ande grundfäster sanningen i sinnet, faller inga själar på Klippan och krossas. Ingen utbildning, inga fördelar, hur stora de än är, kan göra en till en ljuskanal utan Guds Andes samarbete. Såningen av evangeliets frö kommer blir utan framgång om inte fröet livas av himmelens dagg. Innan en enda bok i Nya Testamentet hade skrivits, innan en enda evangelisk predikan hade predikats efter Kristi himmelsfärd, kom den Helige Ande över de bedjande apostlarna. Då löd deras fienders vittnesbörd: "nu har ni fyllt Jerusalem med er lära". {Apostlagärningarna 5:28.}

Kristus har utlovat den Helige Andes gåva till sin församling, och löftet tillhör oss lika mycket som de första lärjungarna. Men som alla andra löften ges det på villkor. Det finns många som tror och bekänner sig göra anspråk på Herrens löfte; de talar om Kristus och den Helige Ande, men får ingen nytta därav. De överlämnar inte själen till att bli vägledd och kontrollerad av gudomliga krafter. Vi kan inte använda den Helige Ande. Anden skall använda oss. Genom Anden verkar Gud i sitt folk "vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske." {Filipperbrevet 2:13.} Men många vägrar att underkasta sig detta. De vill klara sig själva. Det är därför de inte får den himmelska gåvan. Endast till dem som ödmjukt väntar på Gud, som vakar efter hans vägledning och nåd, ges Anden. Guds kraft väntar på deras krav och mottagande. Denna utlovade välsignelse, som tron gör anspråk på, för med sig alla andra välsignelser. Den ges i enlighet med Kristi nåds rikedom, och han är redo att ge varje själ Anden i enlighet med förmågan att ta emot.

När Guds Ande tar hjärtat i besittning förvandlar den livet. Syndiga tankar läggs bort, onda handlingar försakas; kärlek, ödmjukhet och frid ersätter ilska, avund och strid. Glädje tar platsen för sorg, och ansiktet speglar himmelens glädje. Ingen ser handen som lyfter bördan, eller ser ljuset sänka sig ned från salarna ovanför. Välsignelsen kommer när själen genom tro överlämnar sig till Gud. Då skapar den kraft som inget mänskligt öga kan se en ny varelse till Guds avbild.

Den Helige Ande är det andliga livets funktion i själen. Förmedlingen av Anden är förmedlingen av Kristi liv. Den genomsyrar mottagaren med Kristi egenskaper. Endast de som på så sätt blir undervisade av Gud, de som besitter Andens inre verkning och i vilkas liv Kristuslivet uppenbarar sig, skall stå som representativa män, för att tjäna för församlingens räkning.

Religionen som kommer från Gud är den enda religion som leder till Gud. För att kunna tjäna honom rätt måste vi vara födda av den gudomlige Anden. Därmed renas hjärtat och förnyas sinnet, vilket ger oss en ny förmåga att känna och älska Gud. Det ger oss en villig lydnad mot alla hans krav. Detta är sann tillbedjan. Det är frukten av den Helige Andes arbete. Genom Anden avfattas varje uppriktig bön, och sådan bön är godtagbar för Gud. Varhelst en själ sträcker sig efter Gud, där är Andens verk uppenbart, och Gud uppenbarar sig för den själen. För sådana tillbedjare söker han. Han väntar på att ta emot dem och göra dem till sina söner och döttrar.

Gud tar människorna som de är och uppfostrar dem för sin tjänst, om de ger sig själva till honom. Guds Ande, som tas emot i själen, levandegör alla dess förmågor. Under den Helige Andes ledning utvecklas harmoniskt det sinne som oreserverat är hängivet Gud och stärks för att förstå och uppfylla Guds krav. Den svaga, vacklande karaktären ändras till en med styrka och orubblighet. Kontinuerlig hängivenhet etablerar en så nära relation mellan Jesus och hans lärjunge att den kristne blir lik honom till sinne och karaktär. Genom en förbindelse med Kristus erhåller han klarare och bredare åsikter. Hans insikt skärps, hans omdöme blir bättre balanserat. Den som längtar efter att stå till tjänst för Kristus blir så upplivad av Rättfärdighetens Sols livgivande kraft att han kan bära mycken frukt till Guds ära.

De första lärjungarna gick ut och predikade Ordet. De uppenbarade Kristus i sina liv. Och Herren verkade genom dem, "och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det." {Markusevangeliet 16:20.} Dessa lärjungar förberedde sig för sitt arbete. Före Pingstdagen träffades de och lade bort alla olikheter. De var eniga. De trodde på Kristi löfte att välsignelsen skulle ges, och de bad i tro. De bad inte bara om en välsignelse för sig själva; de tyngdes av bördan för själars frälsning. Evangeliet skulle föras till de yttersta delarna av jorden, och de gjorde anspråk på den kraftförläning som Kristus hade lovat. Sedan var det som den Helige Ande utgöts och tusentals omvändes på en dag.

Så kan det bli nu också. I stället för människans spekulationer, låt Guds Ord predikas. Låt kristna lägga bort sina meningsskiljaktigheter och ge sig själva till Gud för att rädda de förlorade. Låt dem i tro be om välsignelsen, så kommer den. Andens utgjutelse under apostoliska dagar var ett "höstregn", och härligt blev resultatet. Men det senare regnet, vårregnet, kommer att vara rikligare. {Joel 2:23.}

Alla som helgar själ, kropp och ande till Gud kommer ständigt att få en ny tilldelning av fysisk och mental kraft. Himmelens outtömliga förråd står till deras förfogande. Kristus ger dem anda från sin egen anda, liv från sitt eget liv. Den Helige Ande tar i bruk sina högsta energier för att verka i hjärta och sinne. Guds nåd vidgar och förökar deras förmågor, och varje fulländning av den gudomliga naturen kommer till deras hjälp i arbetet med att frälsa själar. Genom samverkan med Kristus blir de fullständiga i honom, och i sin mänskliga svaghet blir de i stånd till att utföra Allmaktens gärningar.