Review and Herald d. 20. november 1913

tillbaka

I Elias’ ande och kraft (konkluderat)

Under kristen tid har den store fienden till människans lycka gjort sabbaten i det fjärde budordet till föremål för en speciell attack. Satan säger: ”Jag skall motarbeta Gud. Jag skall göra mina efterföljare i stånd att upphäva Guds minnesmärke, den sjunde dagen. På så sätt skall jag visa världen att den dag, som Gud har helgat och välsignat, har ändrats. Den dagen skall inte leva kvar i folkets sinnen. Jag skall utplåna minnet av den. I dess ställe skall jag sätta in en dag som Gud inte kan förorda, en dag som inte kan vara ett tecken mellan Gud och Hans folk. Jag skall leda dem som accepterar denna dag till att utnämna den som helig, liksom Gud har utnämnt den sjunde dagen.

Genom min ställföreträdare skall jag upphöja mig själv. Den första dagen skall upphöjas, och den protestantiska världen skall ta emot denna falska sabbat som äkta. Genom att man inte helgar den dag som Gud instiftade, kommer jag att se till att Hans lag utsätts för förakt. Orden: ´ett tecken mellan mig och er från släkte till släkte´, skall tillämpas på min vilodag.”

På det sättet skall världen bli min. Jag skall bli jordens härskare, världens furste. Jag skall kontrollera de sinnen, som jag har i min makt på ett sådant sätt, att Guds sabbat skall bli föremål för särskilt förakt. Ett tecken? Jag skall göra iakttagandet av den sjunde dagen till ett tecken på bristande lojalitet mot jordens auktoriteter. Mänskliga lagar skall göras så stränga att män och kvinnor inte vågar iaktta den sjunde dagens sabbat. Av fruktan för brist på mat och kläder, kommer de att förena sig med världen genom att överträda Guds lag. Jorden kommer helt och hållet att stå under mitt herravälde.”

Genom att införa en falsk sabbat, avsåg fienden att ändra tider och lagar. Men har han verkligen lyckats förändra Guds lag? Orden från andra Moseboks trettioförsta kapitel är svaret. Han, som är densamme i går, i dag och i evighet, har förklarat om den sjunde dagens sabbat: ”Den är ett tecken mellan mig och er från släkte till släkte...” ”Den är ett evigt tecken.” (2 Mos. 31:13, 17).

Den förändrade vägskylten visar fel väg, men Gud har inte förändrats. Han är fortfarande Israels mäktige Gud. ”Se, folken är som en droppe i en spann, som ett dammkorn i en vågskål. Kustländerna lyfter han som ett stoftkorn. Libanons skog räcker inte till offerved, dess djur inte till brännoffer. Alla folk är som ett intet för honom, mindre än intet och idel tomhet anser han dem vara.” (Jes. 40:15- 17). Och Han är precis lika nitälskande, när det gäller Hans lag nu, som Han var på Ahabs och Elias tid.

Men hur ignorerad är inte denna lag! Se hur världen i dag befinner sig i öppet uppror mot Gud! Detta är verkligen en egensinnig generation, fylld med otacksamhet, formalism, förställning, stolthet och avfall. Människor bryr sig inte om Bibeln och hatar sanning. Jesus ser hur man förkastar Hans lag, försmår Hans kärlek och hur man behandlar Hans budbärare med likgiltighet. Han har talat genom Sina nådegåvor, men dessa har inte blivit erkända. Han har talat genom varningar, men dessa har inte uppmärksammats. Den mänskliga själens tempelgårdar har gjorts om till platser för ohelig handel. Själviskhet, avund, stolthet och illvilja - allt sådant håller man fast vid.

Många tvekar inte att driva med Guds Ord. De som litar på detta Ord precis som det står att läsa, gör man sig lustig över. Det finns ett växande förakt för lag och rdning, som kan spåras direkt tillbaka till brott mot Jehovas klara bud. Våld och brott är resultatet av att man gått vid sidan av lydnadens stig. Lägg märke till förtvivlan och eländet hos mängder av människor som tillber vid avgudarnas altaren och som förgäves söker efter lycka och frid.

Lägg märke till det nästan universella åsidosättandet av sabbatsbudet. Lägg också märke till den oförskräckta ogudaktigheten hos dem, som stiftar lagar för att säkra första veckodagens påstådda helighet, medan de samtidigt stiftar lagar som legaliserar försäljning av rusdrycker. Med en vishet som går utöver vad som är skrivet, försöker de tvinga människors samveten till lydnad, medan de ger sin sanktion åt en ondska som brutaliserar och förstör de varelser som är skapade till Guds avbild. Det är Satan själv som inspirerar till en sådan lagstiftning. Han vet väl att Guds förbannelse vilar över dem som upphöjer mänskliga lagar över de gudomliga, och han gör allt som står i hans makt för att leda människor in på den breda väg som slutar med undergång.

Det är något fruktansvärt att sätta en mänskligt uppfunnen sabbat, där vår Herres minnesmärke över skapelsen borde vara. Det är något fruktansvärt när människor tillväller sig själva makten att åsidosätta den dag, som Gud har förklarat för helig och sätter en allmän arbetsdag i dess ställe. Och det är ännu förfärligare att tvinga människor till att respektera och ära denna dag, samtidigt som de, som försöker tvinga fram ett helighållande av denna, trampar sjundedags sabbaten under sina fötter.

Så länge har människor tillbett mänskliga åsikter och mänskliga seder och bruk, att nästan hela världen följer sina avgudar. Och han som har bemödat sig att förändra Guds lag använder ett bedrägligt knep för att förmå män och kvinnor att ställa upp mot Gud och mot det tecken genom vilket man känner igen den rättfärdige. Men HERREN skall inte alltid tillåta att Hans lag ostraffat överträds och föraktas. Det skall komma en tid då ”människornas stolta ögon skall förödmjukas, männens högmod skall bli nerböjt, och HERREN ensam skall vara upphöjd på den dagen.” (Jes. 2:11). Tvivel må behandla Guds lags krav med gyckel, hån och förnekelse. Världens ande må förorena de många och kontrollera de få, Guds sak må hävda sin ståndpunkt endast genom stor ansträngning och ständig uppoffring, men till sist skall sanningen triumfera på ett underbart sätt.

Då Guds verk avslutas på jorden, kommer Hans lags norm att bli upphöjd på nytt. Falsk religion må ha framgång, ondska må finnas i överflöd, kärleken hos många må kallna alltmer, korset på Golgata må förloras ur sikte och mörker må spridas ut över världen som ett bårtäcke. Hela styrkan hos den offentliga trenden må vändas mot sanningen. Plan efter plan må utarbetas för att tillintetgöra Guds fok. Men i den största farans stund kommer Elias Gud att uppväcka mänskliga redskap till att föra ut ett budskap som inte kan tystas ned. I landets folkrika städer och på de platser där människor har gått längst när det gäller att tala mot den Högste, kommer den stränga tillrättavisningens röst att höras. Oförskräckt kommer människor som Gud kallat att skarpt gå tilrätta med kyrkans förening med världen. Med djupt allvar kommer de att kalla män och kvinnor till sig från att iaktta en vilodag som instiftats av människor till att helga den sanna sabbaten. ”Frukta Gud och ge honom äran”, kommer de att förkunna för varje land, ”ty stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna... Den som tillber vilddjuret och dess bild och tar dess märke på sin panna eller sin hand, han skall själv få dricka av Guds vredes vin, som oblandat hälls i Guds vredes bägare.” (Upp. 14:7- 10)

Gud kommer inte att bryta Sitt förbund och inte heller att ändra det som har utgått från Hans mun. Hans Ord kommer att stå fast för alltid lika oföränderligt som Hans tron. Vid domen skall Hans förbund föras fram, tydligt skrivet med Guds finger, och världen skall anklagas inför den oändliga rättvisans domstol för att ta emot sin dom.

Gränsen mellan Guds folk som håller buden och de falska gudarnas tillbedjare är i dag liksom på Elias tid klart dragen. ”Hur länge skall ni halta på båda sidor?” utropade Elia. ”Om det är HERREN som är Gud, så följ honom.” (1 Kung. 18:21). Och budskapet för i dag lyder: ”Fallet, fallet är det stora Babylon... Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plågor. Ty hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes brott.” (Upp. 18:2, 4, 5).

Den tid är inte långt borta, när prövningen skall komma till varje människa. Iakttagandet av den falska sabbaten kommer att tvingas på oss. Striden kommer att stå mellan Guds bud och människobud. De som steg för steg har gett efter för världsliga krav och anpassat sig till världsliga vanor kommer då hellre att böja sig för de myndigheter som finns, än att utsätta sig för hån, skymf, hot om fängelse och död. Vid den tiden kommer guldet att skiljas från slagget. Sann rättfärdighet kommer tydligt att skiljas från dess yttre sken. Mången stjärna som vi har beundrat för dess glans kommer då att försvinna ut i mörkret. De som har klätt sig i helgedomens utsmyckning, men inte är klädda i Kristi rättfärdighet, kommer då att framträda i sin egen nakenhets skam.

Bland jordens invånare, skingrade i alla länder, finns det de som inte har böjt knä för Baal. Liksom himlens stjärnor, som bara syns på natten, kommer dessa trogna att skina när mörker täcker jorden och stor okunnighet vilar över folken. I det hedniska Afrika, i Europas och Sydamerikas katolska länder, i Kina, i Indien och på havets öar och i alla mörka hörn av vår jord har Gud ett fäste av utvalda i reserv, som skall lysa fram mitt i mörkret. För en fallen värld skall de uppenbara den omvandlande kraft som kommer av lydnad för Hans lag. Även nu framträder de i varje land, i varje språk och folk. Under tiden för djupaste avfall, när Satans största ansträngning görs för att förorsaka ”alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar”, att under dödshot ta emot tecknet på lojalitet mot en falsk vilodag, kommer dessa trogna, ”fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn, ”att lysa som stjärnor i världen”. (Upp. 13:16. Fil 2:15.) Ju mörkare natten är, desto klarare skall de lysa.

Vilket märkligt arbete Elia skulle ha utfört om han skulle ha försökt räkna Israel vid den tid då Guds dom föll över det avfallna folket! Han kunde bara räkna en enda på Guds sida. Men då han sade: ”Jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv,” överraskade honom HERRENS ord: ”Jag har lämnat kvar i Israel sjutusen män som inte har böjt knä för Baal.” (1 Kung. 19:14, 18).

Så måtte ingen människa försöka räkna Israel i dag, utan måtte var och en ha ett hjärta av kött, ett hjärta med öm sympati, ett hjärta, som liksom Kristi hjärta, når ut för att rädda en förlorad värld.