Review and Herald d. 22. november 1892

tillbaka

De sista dagarnas faror och privilegier.

”Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.” (Titus 2,11- 14)

Jesu Kristi återkomst var det välsignade hoppet för den första kristna församlingen. Apostlarnas skrifter visar oss församlingens glada förväntningar inför Guds Sons återkomst från himlen. Så länge Kristi bekännande efterföljare var besjälade av detta hopp, var de världens ljus. Men det stred mot Satans plan, att de skulle vara världens ljus och allteftersom ondskan grep om sig, kallnade kärleken hos många. Den otrogne tjänaren tänker för sig själv: ”Min herre dröjer.” (Matt 24:48.) Då han förlorar tron på Jesu återkomst, börjar den otrogne tjänaren att slå sina medtjänare och äta och dricka tillsammans med dem som är druckna. Satan var sysselsatt med att förorsaka avfall i den första kristna församlingen. Då han fullbordade sitt syfte, introducerades läror, genom vilka kyrkan genomsyrades av otro då det gällde Kristus och Hans återkomst. Guds och människors fiende kastade sin djävulska skugga tvärs över de troendes stig och fördunklade hoppets stjärna och till och med deras tro på den store Gudens och vår Frälsares Jesu Kristi framträdande i härlighet.

Det hopp, som hade haft så stort värde för dem, miste sin dragningskraft, eftersom Satans speciella vanföreställningar utsläckte det frälsningens ljus, som kommer från en korsfäst och uppstånden Frälsare. Människor leddes i stället till att söka förtjäna en försoning genom sina egna gärningar, genom fasta, botgöring och genom att betala pengar till kyrkan. Det tilltalade det naturliga människohjärtat mer att söka rättfärdiggörelse i egen kraft än att söka bli rättfärdiggjorda genom omvändelse och tro, i tillit och lydnad mot sanningen. Under avfallets århundraden, täckte mörker jorden och förmörkade människors sinnen. Reformationen uppväckte emellertid jordens invånare från deras dödslika ”sömn” och många vände sig bort från sin fåfängliga tomhet och övertro, från präster och botövningar, till att söka den levande Guden och rannsaka Hans heliga ord efter sanning liksom efter dolda skatter. De började bearbeta sanningens källa för att avlägsna det nonsens av mänskliga åsikter, som hade dolt sanningens dyrbara ädelstenar. Men så fort reformationen påbörjades, försökte Satan ännu ivrigare att trälbinda människor med övertro och irrläror. När det gick upp för honom, att han inte kunde hindra dem från att rannsaka Guds Ord eller att få dem att vika av från att vilja finna sanningen genom att leda deras uppmärksamhet till felaktiga läror, tänkte han på att skrämma dem med hotelser och förföljelser, för att på det sättet undertrycka det himmelska ljus, som sken på människor och uppenbarade Guds karaktär och avslöjade ärkebedragarens ondska.

Det som Satan har förfört människor till att göra i det förflutna, kommer han om möjligt att försöka att få dem att göra på nytt. Den tidiga kyrkan blev vilseförd av Guds och människors fiende och avfallet omfattade även dem som bekände sig älska Gud. Om inte Guds folk i dag vaknar upp ur sin sömn, kommer också de omedvetet att bli överlistade av Satans knep. Hur många är det inte bland dem som uppger sig tro på Frälsarens nära förestående ankomst, som trots detta är ljumma. Hur många av dem har inte förlorat sin första kärlek och faller in under den beskrivning, som ges av församlingen i Laodicea, som betecknar dem som varken varma eller kalla? Satan vill göra sitt yttersta för att hålla dem i ett tillstånd av likgiltighet och lättja. Må Herren uppenbara för folket de faror som ligger framför dem, så att de måtte vakna upp från sin andliga sömn och ordna sina lampor, så att de är redo, när brudgummen kommer tillbaka.

Den tid som vi lever i, är händelserik och full av faror. Runt omkring oss ser vi fler och fler tecken på att världens ände närmar sig. Det kommer att hända saker och ting, som är mer fasansfulla än någonting som världen hittills har bevittnat: ”När folk säger: ´Fred och trygghet´, då drabbas de av undergång. (1Tess. 5:3a) Men till dem, som har sanningens ljus, står det skrivet: ”Men ni, bröder, lever inte i mörker, så att den dagen kan överraska er som en tjuv. Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret. Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra.” (1Tess. 5:4- 6) För vi erkänner, att det nu är på hög tid att vakna upp ur vår slummer, ”ty frälsningen är oss nu närmare än då vi kom till tro. Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss lägga bort mörkrets gärningar och klä oss i ljusets vapenrustning.” (se Rom 13,11-12) Vaka därför! Ni vet inte när husets herre kommer, om det sker på kvällen eller vid midnatt eller på efternatten eller på morgonen. Vaka, så att han inte plötsligt kommer och finner att ni sover.” (Mark. 13:35)

Det föreligger ett stort behov av att vår svaga tro behöver upplivas och att vi alltid har blicken riktad mot tecknen på att vår Herre snart kommer, så att vi alltid inte bara kommer att bli funna väntande, utan också vakande och arbetande. Vi får inte bli funna enbart väntande, ty detta leder till likgiltighet i livet och till brister i vår karaktär. Vi måste erkänna, att Guds dom håller på att falla över jorden och vi bör med allra största allvar förkunna för människorna, det som Herren har befallt oss att ge vidare: ”Ty då skall det bli en så stor nöd att något liknande inte förekommit sedan världens begynnelse och aldrig mer skall förekomma.” (Matt. 24:21) ”Människor skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Ty himmelens krafter skall skakas. Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning.” (Luk 21:26- 28)

Låt var och en som påstår sig tro att Herren snart kommer, rannsaka skrifterna som aldrig förr, ty Satan har beslutat sig för att pröva varje tänkbart knep för att hålla själar i mörker och göra dem blinda för de riskfyllda tider som vi lever i. Låt varje troende fatta sin Bibel med allvarlig bön om han måtte bli upplyst av den Helige Ande om vad som är sanning, så att han får veta mer om Gud och om Jesus Kristus, som Han har sänt. Sök efter sanningen som efter dolda skatter. Gör fienden besviken. Vi befinner oss just nu i prövningens tid, ty den tredje ängelns höga rop har börjat förkunna Kristi rättfärdighet, Frälsaren som förlåter synder. Detta är början på det ljus som utgår från den ängel, vars härlighet skall uppfylla hela jorden. Var och en, som har tagit emot detta varningsbudskap, är kallad till att upphöja Jesus och att presentera Honom för världen som uppenbarad genom representanter, dold i symboler, manifesterad genom profeternas förkunnelse och gjord känd genom den undervisning, som Han gav till Sina lärjungar, samt genom de underbara mirakler, som utfördes inför människornas ögon. Rannsaka skrifterna, för det är de som vittnar om Honom.

Om du vill hålla ut under prövningens tid, måste du lära känna Kristus och tillägna dig Hans rättfärdighet som den gåva, som Han skänker till den syndare, som ångrar sig. Mänsklig visdom förmår inte tänka ut någon frälsningsplan. Här är mänskligt tänkande fruktlöst. Resultaten av den högsta möjliga mänskliga styrka saknar värde, med undantag av den gudomlige Lärarens storslagna plan. Ingen ära kan tillskrivas människor. All mänsklig hjälp och ära faller värdelös till marken. Ty sanningen sådan den är i Jesus är det enda användbara medlet, genom vilket människan kan bli frälst. Människan har den förmånen att kunna vara förenad med Kristus. Då samverkar den mänskliga och den gudomliga naturen. Enbart på denna förening måste människans hopp vila. Det är nämligen när Guds Ande berör själen, som den tar emot kraft. Människan blir då en ny skapelse i Kristus Jesus. Han blev uppenbarad för att föra liv och odödlighet fram i ljuset. Han säger: ”De ord, som jag har talat till er är Ande och liv.” (Joh. 6:63b) Psalmisten förklarar: ”När dina ord öppnas, ger de ljus och skänker förstånd åt enkla människor. (Ps. 119:130)

Så låt oss då studera Guds Ord, så att vi kan lära känna Honom, i vilken inget mörker finns. Jesus säger: ”Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”(Joh. 8:12) Det ämne, som drar syndarens hjärta till sig, är Kristus och Honom som korsfäst. På Golgatas kors uppenbaras Jesu kärlek, som absolut ingenting kan liknas vid. Förkunna Honom därför för de hungrande folkmassorna och Hans kärleks ljus kommer att vinna människor från mörker till ljus, från överträdelser till lydnad. Att betrakta Jesus på Golgata kors, väcker mer än något annat samvetet, så att det inser syndens förhatliga karaktär. Det var synden, som förorsakade Guds dyrbare Sons död. Synd är överträdelse av Guds lag. På Honom lades alla våra synder. Syndaren håller nu med om att lagen är god, ty han inser, att den fördömer hans onda gärningar, samtidigt som han upphöjer Guds ojämförligt stora kärlek, som ger honom frälsning genom att tillräkna honom Hans rättfärdighet, som inte själv begått någon synd och i vilkens mun det aldrig fanns något svek.