Review and Herald d. 25. november 1890

tillbaka

Hur Sanningen skall presenteras

”Eftersom jag är fri och oberoende av alla, har jag gjort mig till allas tjänare för att vinna desto fler. För judarna har jag blivit som en jude för att vinna judar. För dem som står under lagen har jag, som inte själv står under lagen, blivit som den som står under lagen för att vinna dem som står under lagen. För dem som är utan lag har jag blivit som den som är utan lag, för att vinna dem som är utan lag, fast jag själv inte är utan Guds lag utan lever i Kristi lag. För de svaga har jag blivit svag för att vinna de svaga. För alla har jag blivit allt, för att jag i varje fall skall frälsa några.” {Första Korintierbrevet 9:19-22.}

Så beskriver Paulus sitt arbetssätt. Han närmade sig inte judarna på ett vis, som skulle väcka deras fördömar. Han utsatte sig inte för risken, att göra dem till sina fiender, genom att omgående säga dem, att de måste tro på Jesus från Nasaret; utan han uppehöll sig vid löftena i Gamla Testamentet, som vittnade om Kristus, om hans uppdrag och om hans verksamhet. Därigenom ledde han dem steg för steg, visande dem vikten av, att ära Guds lag. Han visade också ceremonilagen vederbörlig aktning, upplysande dem om, att Kristus var den, som inrättade hela offersystemet. Efter att ha betonat dessa ting, visande sin egen klara förståelse därav, förde han dem ned till Kristi första ankomst, och bevisade att det var i den korsfäste Jesus, som alla profetiornas detaljer uppfylldes. Det var den klokskap, som Paulus använde sig av.

Han närmade sig hedningarna, fast inte genast för att upphöja lagen, utan för att upphöja Kristus, och så visa dem lagens bindande krav. Han visade dem entydigt, hur ljuset från Golgatas kors lade vikt vid och ärade hela den judiska hushållningen. På så sätt varierade han sitt tillvägagångssätt, och anpassade alltid budskapet till rådande omständigheter; och genom sitt tålmodiga arbete nådde han i hög grad framgång, även om många inte lät sig överbevisas. Det finns alltid de, som inte låter sig övertalas av någon som helst framställning av sanningen. Likväl skall Guds medarbetare omsorgsfullt studera den bästa metoden, för att inte skapa fördom, eller uppegga till strid hos åhörarna.

Kristus sade till sina lärjungar: ”Jag har ännu mycket mer att säga er, men ni kan inte bära det nu.” {Johannesevangeliet 16:12.} På grund av deras tidiga utbildning, var deras tankar på många punkter inkorrekta, och de var därför inte i stånd till, att förstå och ta till sig vissa saker, som han eljest skulle ha lärt dem. Hans undervisning skulle ha förvirrat deras sinnen, och rest tvivel och vantro, som härigenom skulle ha blivit svår att avlägsna.

Kristus drog åhörarnas hjärtan till sig med hjälp av den kärlek han visade. Därefter utlade han stegvis, så långt de kunde ta emot, de stora sanningarna om Guds rike. Vi måste också lära oss, att anpassa arbetet till folkets tillstånd – att möta människorna, där de är. Samtidigt som kraven från Guds lag skall överbringas till världen, skall vi inte glömma, att kärlek, Kristi kärlek, är den enda kraft, som kan mjuka upp hjärtat och föra till lydnad. Alla Skriftens stora sanningar kretsar kring Kristus, och blir de riktigt förstådda, leder de alla till honom. Se till, att framställa Kristus som Alfa och Omega, början och slutet, på den stora återlösningsplanen. Undervisa folk om sådana ämnen, som styrker deras tillit till Gud och till hans ord, och uppmuntra dem till, att själva undersöka dess lära. Och när de stegvis går framåt i sitt studium av Bibeln, kommer de att vara bättre förberedda på, att uppfatta dess dyrbara sanningars skönhet och harmoni.

Guds medarbetare måste äga en fyllig karaktär. De får inte vara människor med en enda idé, stela i arbetssättet. De måste vara i stånd till, att variera arbetet, och avhjälpa folks behov under skilda omständigheter och förhållanden. Gud önskar, att hans tjänare, unga och gamla, hela tiden skall bli bättre och lära sig, hur de bäst tillfredsställer andras behov. De bör inte slå sig till ro med tanken, att deras metoder är perfekta, och att andra måste arbeta precis, som de gör.

De, som ges i uppgift, att bryta ny mark, behöver vara försiktiga, så att deras brister inte upphöjs som dygder och därigenom försenar Guds verk. Det är prövande sanningar, som vi för fram inför folk, och de bör framföras i all sin gnistrande skönhet. Medarbetaren bör inte smycka sanningen med egenheterna hos sin karaktär eller sitt sätt. Håll jaget i bakgrunden; låt det försvinna bortom synhåll i Jesus. Låt Guds verk bära prägeln av det gudomliga.

Vårt folk har gått miste om mycket, då de har följt inskränkta planer. Härigenom har de intelligentare och mera välutbildade klasserna inte blivit nådda. Arbetet har alltför ofta bedrivits så, att budskapet har gjort ringa intryck på icke troende – det har uppfattats som utslag hos religiösa entusiasters sidogren, ovärdig deras uppmärksamhet. Mycket har gått förlorat, eftersom arbetsmetoderna har varit okloka. Alla ansträngningar bör göras, för att skänka arbetet karaktär och värdighet. Det kräver mycken visdom, för att nå inflytelserika predikanter och människor. Men varför har vårt folk försummat dem så allvarligt? Dessa människor ansvarar inför Gud för de förmågor de har blivit betrodda med. Där mycket ges, fordras det också mycket. Borde det inte förekomma djupare studium och mycket mera bön efter visdom, så att vi kan lära oss, hur vi kan nå dessa klasser? Skall inte visdom och taktkänsla användas till, att vinna dessa själar, som kommer, i fall de är sant omvända, att bli blankpolerade redskap i Guds händer till, att nå andra med?

Vi skall inte bara vara påverkade av världsliga riktlinjer; men av kärlek till Gud och till de själar Kristus dog för, skulle vi försöka att nå dem, som i sin tur kommer att verka för andra. I fall vi kan vinna de själar, som Gud har gett stora förmågor, till Kristus och sanningen, kommer vårt inflytande, genom dem, att ständigt bli större, och bli en vidsträckt kraft för det goda.

Gud har ett verk att uträtta, som medarbetarna ännu inte har förstått till fullo. Predikanter och världens kloka skall prövas av den nurvarande sanningens ljus. Den tredje ängelns budskap skall bringas fram för dem på ett klokt sätt, i sin sanna värdighet. Gud måste sökas på allvarligaste sätt, grundliga studier måste bedrivas; ty de mentala krafterna måste belastas till det yttersta under planläggning, för att placera Guds verk på en mera upphöjd plattform. Där borde det alltid ha varit, men människors snäva uppfattningar och inskränkta planer har begränsat och kringskurit det.

När vikten av insatser, för att nå de högre klasserna betonas, skall ingen mena, att fattiga och olärda skall försummas. Riktiga arbetsmetoder kommer inte på minsta vis att utestänga dessa. Det var ett av bevisen för Kristi Messiasskap, att fattiga fick evangeliet förkunnat för sig. Vi bör arbeta för, att ge alla klasser tillfälle till, att förstå de särskilda sanningarna för denna tid.

Se till, att bibehålla verkets värdighet genom ett välordnat liv och ett gudfruktigt uppträdande. Räds aldrig för, att höja banéret för högt. Familjer, som involverar sig i missionsarbete, bör komma nära folks hjärtan. Jesu anda borde genomsyra medarbetarens själ; det är behagliga och sympatiska ord, visandet av osjälvisk kärlek för deras själar, som bryter ned stolthetens och själviskhetens barriärer, och visa icke troende, att vi har Kristi kärlek; och så kommer sanningen att finna väg till hjärtat. Detta är vår uppgift och vår uppfyllelse av Guds plan. All grovhet och råhet måste vi lägga bort. Vi måste värna om hövlighet, förfining och kristen artighet. Akta Dig för, att vara korthuggen och gå för rakt på sak. Se inte sådana egenskaper som dygder; för så ser Gud dem inte. Undvik, att förnärma någon i onödan.

Det är stor fara för, att unga män, som samverkar med äldre medarbetare i saken, kopierar de äldre förkunnarnas brister. Detta bör både gamla och unga se upp med. Alla bör eftersträva, att äga det uppmjukande och stillande inflytandet från Guds Ande, och att besitta Kristuslik ömhet och kärlek för själar. De, som sänds ut för att arbeta tillsammans, bör lägga undan jaget, sätta sina egenheter åsido, och försöka att förena hjärta och själ, samt att genomföra Guds vilja. För att arbeta framgångsrikt, måste de arbeta i harmoni.

Vi behöver mera, mycket mera, av Kristi anda, och mindre, mycket mindre, av jaget och karaktärsmässiga egenheter, som håller oss på avstånd från våra medmänniskor. Vi kan göra mycket, för att bryta ned dessa hinder, genom att uppenbara Kristi nåd i våra egna liv. Jesus har anförtrott sitt goda åt församlingen, tidsålder efter tidsålder. Det ena släktet efter det andra, i över 1 800 år, har åtnjutit det betrodda arvet, till dess större ansvar har getts åt folk i vår tid. Inser vi vårt ansvar nu? Förnimmer vi, att vi är förvaltare av Guds nåd? Tror vi, att den enklaste tjänst godtas, i fall den blott går ut på, att inte göra vår egen, utan vår Mästares, vilja? Det främjar nämligen hans ära. Vi skall inte vara iförda våra egna kläder, utan Kristi rättfärdighetsklädnad.