Review and Herald d. 26. november 1861

tillbaka

Vittnesbörd för Församlingen

Då jag var i Roosevelt, N.Y. den 3. Augusti, framställdes Guds folks tillstånd för mig. Många hade inte uppnått den standard, som vår Frälsare har bestämt. De är i ett alamerande tillstånd, de rannsakar inte omsorgsfullt vår tros pelare, utan är liknöjda inför sitt tillstånd och har bedragit sig själva. Jag såg, att en del har övergett Gud, och är förnade med världens ande. I takt med införandet av nya moden, har den ene efter den andre gett upp sin ståndaktighet, och har mist sin säregenhet. Att dra ut ur världen och skilja sig åt, är att gå på tvärs. Så snart som enskilda slutar, att föra krig mot världens ande, blir de ett lätt byte för Satan. Våra ansträngningar är för svaga, för att stå emot ett inflytande, som för oss bort från Gud, och som bringar oss enhet med världen.

De, som skiljer sig från Gud och mister sin andlighet, förfaller inte genast till det tillstånd av villfarelse, som kallas för ljumhet. Nej, de anpassar sig gradvis till världen. I det, att dess inflytande smyger sig stegvis på dem, står de inte emot, de kämpar inte emot. Efter att ha tagit det första steget till vänskap med världen, kommer de in i mörkret, och bereder sig för nästa steg. För varje kliv de tar i nedåtgående riktning, tätnar mörkret omkring dem, tills de är omgivna av det. När de anpassar sig till världen, mister de Guds Andes förvandlande inflytande. De känns inte vid sitt fjärmande från Gud. De tror sig vara trygga, eftersom de bekänner sin tro på sanningen. De blir allt svagare, tills Guds Ande har lämnat dem, och Gud påbjuder Sina änglar: Låt dem vara! Jesus spyr ut dem ur Sin mun. Han har burit fram deras namn inför Fadern; Han har gått i förbön för dem, men Han upphör med Sina böner. Deras namn suddas ut, och de överlämnas åt världen. De erkänner ingen förändring. Deras bekännelse är densamma. Det har inte tydligt märkts, att de har vänt ryggen åt det rätta. De har blivit så upptagna av världen, att då Himmelens ljus drogs tillbaka, saknade de det inte.

Sanningen, som har anförtrotts åt vår omvårdnad, än heligare, än någon sanning anförtrodd åt dödliga människor på jorden, ändå har vi som ett folk inte varit trogna mot det, som har anförtrotts oss. Opålitliga Sabbatshållare är de värsta fiender sanningen kan få. Om sanningens bekännare ville leva ut den, skulle Herren upphöja Sitt namn ibland dem, och verka kraftfullt för Sitt folk.

Jordens invånare har förfallit till avgudadyrkan. De fyller sin syndabägare. Modet är en tyrann, och nästan alla slavar under det. När man reser med häst och vagn, eller färdas på ångfartyg, ser man människor med kläder bärande överdådiga dekoreringar och krinoliner, som deformerar deras kroppar. Ärbarheten är sällsynt; den lyser med sin frånvaro i denna upplysta tidsålder. Sodom och Gomorra kommer att resa sig i domen och fördöma detta släkte, ty om de hade begåvats med det ljus, som nu skiner på jordens invånare, skulle de ha ångrat sig för länge sedan.

Gud önskar Sig ett avskilt och särskilt folk. Deras tro skall vara speciell. De äger strålande framtidsutsikter, men om de inte sätter tillräckligt värde på den himmelska värdegrunden, så att de ger avkall på världens moden, när Gud reser upp dem, för att tillrättavisa världens invånare för deras synder, måste de gå förtappade tillsammans med dem. Vänligen läs Jesaja 26:21; Jakobsbrevet 4:4: ”vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud?” Första Johannesbrevet 2: 15: ”Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom.” Vi är kallade i denna farofyllda tid till, att höja standaret. Det har släpat i dammet. Världens moden håller Guds folk under sitt träldomsok.

De, som verkligen har valt Gud och Himmelen som sin, är högst speciella. Sanningens helgande inflytande har skilt dem från världen, och de får moraliskt mod till, att framföra sin tro, och genom sina enkla kläder och sitt heliga liv fördöma denna tids avgudadyrkan och uselhet. Bekännande Sabbatshållare, som försvarar bärandet av krinoliner och onödiga smycken, oavsett sin förnäma bekännelse, äger inte sanningens helgelse i hjärtat. De är inte döda inför världen. När träden dör, ramlar bladen av. Det är lika stor skillnad mellan en Kristi efterföljare och en världslig person, som mellan ett träd med gröna blad och ett dött och bladlöst träd. Sanningen uträttar sitt verk i dem, som tar emot den. Den får dem till, att dö bort ifrån världen, och leva för Gud. Dessa pryder inte sig själva, så länge som de har en äkta förnimmelse av sin Återlösares lidanden på grund av deras synder. Hans heliga panna omgärdades av förfärliga törnen, som sargade Hans heliga tinningar. Denna tanke borde vara tillräcklig, för att förmå varje sann Jesu efterföljare till, att lägga ifrån sig alla onödiga smycken, som dekorerar deras kroppar.

Vissa Sabbatshållare eftersträvar en så nära vänskap med världen, att de lider brist på känslor och är usla följare av Kristus. De önskar Guds gillande, men också världens vänskap. Jag såg, att dessa förvisso skulle gå miste om Himmelen. De vinner inte denna värld, därför förlorar de bägge. I dessa prövningens timmar kan alla välja livet, om de vill. Deras frukter visar deras val. För ett liv i ödmjukhet här kommer Gud att ge Sin rika belöning senare. Han godtar inget mindre, än fullständig helgelse. Ett ödesdigert bedrägeri har fattat tag om många mänskosinnen, också Sabbatshållares. De har inte passat på, att följa det ljus Gud har gett dem, och har blivit grundlurade. Var god läs Matteusevangeliet 7: 21-23. ”Inte skall var och en som säger: 'Herre, Herre' till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!”

Själar kommer att möta Guds hemsökelses dag fullständigt bedragna. Det har de banat väg för själva. De har inte låtit Bibeln lägga band på dem. De har inte gett akt på förmaningen: ”Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er”. {Andra Korintierbrevet 6:17, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.}

Jag blev visad, att Gud inte är slapp, när det gäller Sina löften, om Hans folk vill åtlyda Hans krav. Som lovats, är Han trofast. Betingelsen för vår enhet med Gud, är att skilja oss själva från världen. Jesu och världens efterföljare kan inte förenas. Var snäll läs Johannesevangeliet 17:14: ”Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem, eftersom de inte är av världen, liksom inte heller jag är av världen.” Johannesevangeliet 15:18-19: ”Om världen hatar er, skall ni veta att den har hatat mig innan den har hatat er. Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er.”

En del Sabbatshållare har en fallenhet för, att känna glädje över, att de äger sanningar, som går att stötta med Guds Ord, och att de icke troende inte kan säga emot dem. Alltså vilar de i tillfredsställelse. De gör inga framsteg som kristna; deras liv fullkomnas ej genom goda gärningar; de känner ingen brist på andlighet, utan skrävlar över, att de har sanningen, och det händer, att de försvarar den på opassande sätt. De känner sig rika och välbeställda, utan behov av något, och vet inte, att de är ömkansvärda, eländiga, fattiga, blinda och nakna {jämför Uppenbarelseboken 3:17}. Det finns ingenting, som kan bedra mänskosinnet mer, än det, att det får oss till att tro, att vi är inne på rätt spår, och att Gud godtar våra gärningar, fastän vi inte anpassar oss efter Hans vilja, och när vi går fel under iakttagandet av gudsfruktans form utan dess kraft och anda, tror vi oss inte sakna något, fastän vi saknar allt. Var god läs Jakobsbrevet 1:27: ”Men att ta sig an föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.”

Vilket arbete ligger inte framför oss! Självförnekelse och korset visades mig som det enda, som hela tiden stod i vägen för livet. Kan vi upprätthålla ett krig emot detta? Nåden är emot naturen, och hela jagets kraft motarbetar segervinningen. Kan vi ta upp korset och bära det efter Jesus, och samtycka till, att bli lika Honom, som blev frestad i allt liksom vi, dock utan synd? När vi frestas av världens nöjen, måste vi genast säga nej till dem, och föredra Guds gunst och Kristi kors framför dessa. Och på detta självförnekande sätt skall vi vinna seger, och till sist vinna den eviga härligheten. Den icke-troende världen blev visad för mig, ovillig att underordna sig kraven och ordningen hos Guds styre. De vägrar, att lyda Hans vilja; de ligger i strid med sin Skapare, och deras ord och gärningar är emot principerna och lagarna hos Hans styre. Därför kan vi inte njuta världens vänskap, och vara i samklang med den, utan att bli främlingar för Gud.

Amos 9:9-10 visades för mig. ”Ty se, jag befaller att Israels hus skall sållas bland alla hednafolken, som om det siktades i ett såll. Inte det minsta korn skall falla på jorden. Alla syndare i mitt folk skall dö för svärd, de som nu säger: 'Oss skall olyckan inte komma nära, över oss skall den inte komma.'”

Guds folk kommer att sållas och prövas. Det tydliga och klara vittnesbördet måste spela en viktig roll i detta verk. Vem är i stånd till, att stå och tala hela sanningen i dessa mörka och farliga dagar? Skaror av lärare profeterar behagliga ting. De ser ingen orsak till, att slå larm på grund av Guds bekännande folks nuvarande tillstånd. Folket sover, lärarna sover. De ropar: “Frid, frid”, och skaran, som hör det, tror på dem och slår sig till ro. Detta gör behovet av, att trofasta lärare ger det tydliga, omistliga vittnesbördet, ändå större. Den nuvarande tiden är en reningens tid, en tid med strid och prövning. Israels hus blir siktat, liksom sädeskorn sållas i en sikt. Agnarna måste avlägsnas, och det kommer att kräva omsorgsfullt arbete, för att få bort agnarna från det värdefulla vetet. Guds skarpa blick kommer att urskilja den minsta partikel av agnarna, och samtidigt kommer Han inte att låta det minsta korn falla till marken.
Ellen G. White.