Review and Herald d. 28. november 1878

tillbaka

Sök i Skrifterna

Guds ord har inte satts värde på, utan sorgligt försummats. Denna bok, som visar Guds vilja för människorna, förtjänar det bästa rykte, inte endast ibland rika, utan ibland vanliga människor. Undervisningen är av det högsta värde för arbetarklassen. Aposteln ålägger slavar under sina herrar, att pryda sig med läran från Gud, sin Frälsare. De med det enklaste arbete kan, genom förbindelse med Gud, härigenom uppträda så klokt och riktigt, att de inte för vanära eller skam över Förlossarens sak. De ger inte, genom obetänksamheter, orsak till, att sanningen blir utskämd, ty den bör vara en väldoft av liv till liv.

På ett särskilt vis bör de, som är välsignade med förbindelse till Gud, genom att använda hans heliga ord, efterlikna den stora Förebilden, genom att göra gott, och därigenom visa upp Kristi liv i sitt exempel i sitt dagliga leverne, i rena och dygdiga karaktärsdrag. Genom att vara hövliga och göra gott, pyntar de hans lära, och visar, att sanningen av himmelskt ursprung förskönar karaktären och förädlar livet. Kristi efterföljare är ”vårt brev som är känt och läst av alla människor.” {Andra Korintierbrevet 3:2.} Deras dagliga ord och ädla handlingar anbefaller sanningen till dem, som har hyst fördomar mot den på grund av namnkristna, som har haft ett sken av gudsfruktan, samtidigt som de med sina liv har vittnat om, att de ingenting har vetat om dess heliggörande kraft.

Ingen man, kvinna eller ungdom kan uppnå kristen fullkomlighet, medan vederbörande försummar studiet av Guds ord. Genom att vara omsorgsfulla och noggranna med, att rannsaka hans ord, lyder de Kristi förmaning: ”Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig.” {Johannesevangeliet 5:39.} Denna granskning sätter den studerande i stånd till, att iaktta den gudomliga Modellen ingående, ty de vittnar om Kristus. Mönstret måste ofta studeras och undersökas noga, för att efterlikna det. När man lär känna Frälsarens historia, upptäcker man karaktärsbrister hos sig själv; ens olikhet med Kristus är så stor, att man ser, att man inte kan bli en efterföjare utan grundlig förändring av sitt liv. Man studerar fortgående, med en önskan om, att bli som ens stora Föredöme; man uppfångar Mästarens blick och anda; genom åskådan blir man förändrad, det vill säga vi har ”blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare”. {Hebréerbrevet 12:2.} Det är inte genom att blicka bort från honom, och förlora honom ur sikte, som vi apar efter Jesu liv; utan genom att uppehålla oss vid honom och tala om honom, samt genom att söka, att förfina smaken och upphöja karaktären; genom att söka, att närma sig den fullkomliga Förebilden genom allvarligt och uthålligt arbete, genom tro och kärlek. När uppmärksamheten fästs på Kristus, hans rena och fläckfria bild, blir han gömd i hjärtat som ”den störste ibland tio tusen och allt igenom underbar.” {Höga Visan 5:10, VILKEN ENGELSK VERSION?.} Helt omedvetet tar vi efter det, som vi är vana med. Genom att inhämta kunskap om Kristus, hans ord, hans vanor, hans undervisande lärdomar, och genom att låna de sköna dragen hos hans sinnelag, som vi så noga har studerat, genomsyras vi av Mästarens anda, som vi har beundrat så mycket.

Efter uppståndelsen, gick två lärjungar till Emmaus och talade om det hopp, som hade falnat i och med den älskade Mästarens död. Kristus själv närmade sig, utan att bli igenkänd av de sörjande lärjungarna. Deras tro hade dött tillsammans med Herren, och deras ögon var förblindade av vantro, och därför såg de inte den uppståndne Frälsaren. Jesus, som vandrade vid deras sida, längtade efter, att uppenbara sig för dem, men han valde, att inte göra det så plötsligt; han tilltalade dem blott som medvandrare, och frågade dem, vad de talade med varandra om, och varför de var så bedrövade. De häpnade över frågan, och frågade, om han var främling i Jerusalem och inte hade hört, att en profet, som var mäktig i ord, hade tagits av onda händer och korsfästs. Och nu var det den tredje dagen, och besynnerliga underrättelser hade kommit till deras öron om, att Jesus hade uppstått, och hade blivit sedd av Maria och vissa av lärjungarna. Jesus sade till dem: ”’Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?’” {Lukasevangeliet 24:25-26.} Och genom att börja med Mose och profeterna, öppnade han upp Skrifterna för dem om sig själv.

Då de hade kommit till Emmaus, såg Jesus ut, att vilja gå vidare; men lärjungarna insisterade på, att han skulle stanna kvar hos dem, ty dagen var långt gången och kvällen nära. Aftonmålet ordnades i en hast, och då Jesus bad över maten, tittade lärjungarna på varandra med förvånade blickar. Hans ord, hans uppträdande, och sedan märkte de hans sårade händer, varvid de utbrast: ”Min Herre och min Gud.” Hade lärjungarna varit liknöjda inför sin medresenär, skulle de ha mist det dyrbara tillfället till, att känna igen sin kamrat, som hade resonerat så flitigt utifrån Skriften om sitt liv, lidande, död och uppståndelse. Han klandrade dem, för att de inte kände till Skriften om honom. Hade de känt till Skrifterna ingående, skulle det ha varit ett stöd för deras tro, deras hopp skulle inte ha smulats sönder; ty profetian talade tydligt om det bemötande Kristus skulle utsättas för från dem, som han hade kommit, för att frälsa. Lärjungarna häpnade över, att de inte hade känt igen Kristus med detsamma, så snart som han talade med dem på vägen, och att de inte hade tagit emot det stöd från Skriften, som Jesus hade påmint dem om. De hade förlorat de dyrbara löftena ur synhåll; men då de blev påminda om profeternas ord, tändes tron på nytt, och efter att Kristus hade avslöjat sig för dem, utbrast de: ”’Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?’” {Vers 32.}

Guds ord har en upplivande kraft, när det talar till hjärtat, och de, som hittar på ursäkter, för att undvika, att bli bekanta med det, undviker Guds krav i många avseenden. Karaktären blir missformad, orden och handlingarna skämmer ut sanningen. Aposteln berättar för oss: ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.” {Andra Timoteusbrevet 3:16-17.} En av Guds profeter utbrister: ”Medan jag grubblade, brann det som en eld.” {Psaltaren 39:4.} Om kristna allvarligt ville söka i Skrifterna, skulle flera hjärtan brinna med levande sanningar, som uppenbaras däri. Deras hopp skulle bli ljusare tack vare de löften, vilka är spridda likt pärlor överallt i de Heliga Skrifterna. I ljuset från patriarkernas och profeternas historia – människor, som älskade och vördade Gud samt vandrade med honom – skulle hjärtan glöda med den anda, som livade dessa framträdande personer. När sinnet uppehåller sig vid dåtidens heliga mäns dygder och fromhet, kommer den Ande, som inspirerade dem, att antända en flamma av kärleksfull och helgad värme i deras hjärtan, och personen kommer att bli lik dem till karaktären.

Eleven i Sabbatsskolan bör vara lika angelägen om, att bli lika väl insatt i Skrifterna, som vetenskapsmannen om, att förkovra sig inom sitt fack. I fall något försummas, bör det vara den vanliga skolans läxor. Vår Frälsares förmaning bör samvetsgrant betraktas av varje man, kvinna och barn, som bekänner hans namn. Lärarna i Sabbatsskolan har ett missionsområde, där de skall undervisa om Skrifterna, inte bara upprepa dem likt en papegoja, trots att de inte har lagt manken till, för att sätta sig in i dem. ”... det är dessa som vittnar om mig” – Återlösaren, honom, omkring vilken vårt hopp om evigt liv kretsar. Om lärarna inte är genomsyrade av sanningens anda, och inte bryr sig om kunskapen, som uppenbaras i Guds ord, hur kan de då framställa sanningen i ett tilltalande ljus för dem, som de har ansvar för? Kristi bön för lärjungarna ljöd: ”Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning.” {Johannesevangeliet 17:17.} Om vi skall kunna helgas genom kunskap om sanningen, som finns i Guds ord, måste vi ha förståndsmässig kunskap om hans vilja, som är uppenbarad däri. Vi måste söka i Skrifterna, inte bara hasta igenom ett kapitel och upprepa det, utan att anstränga oss, för att förstå det, nej, vi måste gräva efter sanningens juveler, som kommer att berika sinnet, och stärka själen mot ärkebedragarens list och frestelser.

Föräldrar försvarar sig med dåliga ursäkter för, att inte ägna sig åt läxorna med sina barn, och de sviktar i, att bli förtrogna med Skrifterna. Fäder, så väl som mödrar, struntar i, att uppfostra sina egna sinnen. De söker inte först Guds rike och hans rättfärdighet, utan upphöjer det timliga över det andliga och eviga. Denna efterlåtenhet inför Gud och försummelse av hans ord är det exempel de efterlämnar till sina barn, varigenom deras tankar gestaltas enligt den världsliga normen och inte enligt den upphöjda norm, som Kristus införde. En del föräldrar fördriver tiden med sina egna nöjen, med samtal om världsliga ting, och jagar bort Gud ur sina tankar och hjärtan. Hur mycket värdefullare är det inte, att vara en trofast Kristi lärjunge, som rannsakar Skrifterna, så att vederbörande blir rustad för alla goda gärningar, och blir i stånd till, att ge en förnuftig utläggning av det ord, som Gud har gett, för att leda våra steg till de eviga stränderna!

Mödrar hörs beklaga sig över, att inte har tid till, att undervisa sina barn, inte tid till, att undervisa dem i Guds ord. Men samma mödrar finner tid till det yttre, tid till, att smycka sig med uppläggningar och volanger på kjolarna och onödiga stygn. Att kanter i onödan har skurits bort, märks på deras egna kläder och barnens. Sinnets invärtes prydnad och själens formande försummas, som om detta vore mindre viktigt, än klädernas utseende. Mödrars och barns tankevärld blir svältfödd, för att de skall följa skick och mode.

Fäder och mödrar, vi ber Er envetet om, att uppfylla Era länge försummade plikter. Utforska själva Skrifterna; hjälp Era barn i studiet av det helgade ordet. Arbeta flitigt på grund av tidigare försummelse. Sänd inte bort barnen, för att de på egen hand skall studera Bibeln, utan läs den med dem, lär dem det Ni vet på ett enkelt sätt, och var själva flitiga studerande i Kristi skola. Bestäm Er för, att detta arbete inte skall försummas. Mödrar, iför Er själva och Era barn enkla kläder, rena och ordentliga, men utan onödiga utsmyckningar. När Ni lär Er, att göra detta, att klä Er i samvetsgrann enkelhet, då kommer Ni inte att ha någon ursäkt för, att vara nybörjare i Skriften. Följ Kristi uppmaning, ”Granska Skrifterna”; då kommer Ni själva att bli andligt starkare, och i stånd till, att undervisa Era barn, så att de inte behöver komma olärda till Sabbatsskolan.

Många av de unga säger: Jag har ingen tid till, att studera läxan. Men vad gör de? Somliga fördriver tiden med, att tjäna några kronor extra. Om de i stället för, att lägga ned dessa stunder på arbete, satsade dem på Bibelstudier och de levde enligt dess lärdomar, skulle de tjäna mera på det, än på övertidsarbete. Det skulle bespara dem mera, än vad som läggs ut på onödig utsmyckning och skydda sinnets energi till, att fatta gudsvördnadens mysterium. ”Att frukta HERREN är början till kunskap”. {Ordspråksboken 1:7.} Men precis dessa unga bekännande kristna tillfredsställer det köttsliga hjärtats önskningar, genom att följa sina egna böjelser; och den gudagivna prövotid, som har skänkts dem, för att de bättre skall lära känna Bibelns dyrbara sanningar, ägnas åt uppdiktad spänningslitteratur. Väl denna vana har danats, är den svår att övervinna; men det går, det måste gå för alla kandidater till den himmelska världen. Det sinne blir förstört, som tillåts, att uppslukas av historieberättelser. Fantasin blir sjuklig, känslorna tar överhanden i sinnet, och det råder en svag oro, en märklig aptit på andligt osund föda, som hela tiden förvirrar sinnet. Tusentals är i dag inlagda på sinnessjukhus, vars sinnen har kommit i obalans på grund av läsandet av romaner, som har utmynnat i dagdrömmeri, och kärlekskrank känslosamhet. Bibeln är böckernas bok. Den skänker liv och hälsa. Den lugnar nerverna, och ger sinnet fasthet och sunda principer.

Eleven vid Sabbatsskolan bör vara uppriktig, bör gräva på djupet och söka med största iver efter värdefulla sanningspärlor i veckans läxa. De privilegier och tillfällen, som de nu ges, för att bli mera förståndiga, vad gäller Skrifterna, bör inte försummas. Gud vill, att hans bekännande efterföljare skall ta emot belägg för lärorna i hans undervisning. När och var kan detta bättre uppnås, än av ungdomen i Sabbatsskolan? Föräldrar bör inte på något sätt betrakta denna sak som oväsentlig.