Review and Herald d. 28. november 1899

tillbaka

”Gå ut från dem och skilj er från dem”

”Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? Hur kan Kristus och Beliar komma överens? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror? Vad kan ett Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: Jag skall bo hos dem och vandra med dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er, och jag skall vara er Fader, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.” {Andra Korintierbrevet 6:14-17, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.}

Denna förmaning har aldrig varit lämpligare, än i nutiden. Alltför många kristna är blott kristna till namnet. De är inte fast förankrade i tron. De har hjärtan fulla av stolthet, orenhet, ohelgad äregirighet, självhävdelse och kärlek till herraväldet. De må äga förnuftsmässig kunskap om teorin förknippad med sanningen, och förmå, att bevisa sina lärosatsers överensstämmelse med Bibeln, men de famnar sanningen i orättfärdighet. Genom sitt handlande förnekar de Frälsaren. Sanningen har inte tillåtits, att helga deras hjärtan. De är ohelgade till hjärtat, och icke Kristuslika till uppförandet. Med mindre den anda och de grundsatser, som utmärkte Kristi leverne, bor i hjärtat, rår de inte på sina lidelser. Guds lag måste stå skriven i hjärtat, Guds sanning måste lysa upp i själen. Helighet, nåd, sanning, kärlek måste inlemmas i livsstilen. Såvida inte själstemplet rengörs från sin nedsmutsning, såvida inte hjärtat blir gjort rent, såvida inte allvarliga ansträngningar görs, för att motsvara standarden hos Guds ord, kommer de aldrig att bli gjorda lämpliga, att umgås med de rena och helgade; de kommer aldrig att få bära det vita linnet, som är de heligas rättfärdighet.

Det kommer alltid att finnas i ansvariga ställningar män, som inte har besegrat jaget, kristendomsbekännare, som smickrar nöjesälskaren, och utber sig om hans gillande, genom att slå sig ihop med honom. De beslutar sig för, att trotsa maningen, att gå ut från dem och skilja sig åt. Följden blir orättfärdighetens blomstring. Allt annat är godtagbart för dem, än att lägga bort ondskan. De säger sig tro på Guds ord, men det är en lögn. Trots kännedom om den heliga sanningen inför ögonen, omhuldar de synd i hjärtat. Guds vilja är välbekant, men förkastas, och deras hjärtan blir allt mer förhärdade, deras samveten allt mer oemottagliga, och deras ruin allt mer säker, än om de hade saknat visshet om sanningen. Varningens budskap rör inte de här männen i ryggen. Hoten från Herrens straffdomar gör inget bestående intryck på deras sinnen. Jesu kärlek, hans medlidande, hans förbarmande för den fallna människan, som kom honom att lämna de kungliga gemaken och lägga ifrån sig sin härlighets skrud, för att bli fattig för vår skull, så att vi genom hans fattigdom kunde bli rika; hans liv i självförnekelse och självuppoffring skulle läggas fram inför dem. Han vädjanden, hans inbjudningar, hans rika löften, må upprepas för dem; men deras själviska hjärtan vittnar emot dem. De anser, att Guds påståenden är godtyckliga, och därför ges sanningen inget utrymme. Tillåt mera utsvävningar, mindre återhållsamhet, vädjar det köttsliga hjärtat. Själens tempel upplåts åt avgudar, och sanningen hos Guds ord är maktlös, att få dem till, att överge synden. Eftergivenheten inför det egna jaget, vilken stärker deras enhet med världens seder och bruk, äger en kontrollerande makt över deras liv.

Guds kraft har ringa makt över väldigt många bekännande kristna. Oräkneliga favörer tilldelas dem av himmelens Gud, utan att för den skull väcka hos dem en enda tanke på tacksamhet i gengäld. Jesu kärlek är ingen härskande princip i själen, och är därför maktlös som återhållande kraft över deras leverne.

Satan ges fritt fält att verka, när personen bara delvis överlämnar sig åt sanningen. Ända till dess, att själens tempel helt och hållet har överlåtits åt Gud, är det fiendens fort. Det här inflytandet leder själar bort från de storslagna, gamla milstolparna till falska vägar. När sinnet förmörkas, när det riktiga ses som oväsentligt och lögnen kallas för sanning, är det nära nog omöjligt, att få dessa bedragna själar att inse, att fienden har omtöcknat sinnena och förorenat själstemplet. En vävnad av lögner anbringas där, som sanningen, och endast sanningen, borde vara. För dem är Guds ord en död bokstav, och Frälsarens kärlek är okänd för dem.

”Gå ut från dem och skilj er från dem”. Tänker vi lyssna på Guds röst och lyda, eller skall vi sitta på gärdsgården och försöka, att tjäna både Gud och mammon? Kristus har tydligt beskrivit villkoren för evigt liv för oss. ”’Du skall älska Herren din Gud”, säger han, ”av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.’” ”Gör det, så får du leva.” {Lukasevangeliet 10:27-28.} De, som från Kristi mun hör orden ”Bra, du gode och trogne tjänare” {Matteusevangeliet 25:21}, kommer att vara rättfärdighetens heroiska främjare. Måhända de aldrig kommer att hålla en predikan från predikstolen, men eftersom de bejakar Guds fordringar mot dem, och värnar om hans heder, kommer de att tjäna själarna, som har köpts med Kristi blod. De kommer att inse behovet av, att i arbetet inlemma ett villigt sinne, en uppriktig anda, liksom hjärtevarm, osjälvisk nitiskhet. De kommer inte att ta reda på, hur de bäst skall gynna sig själva, utan genom omsorg och eftertänksamhet kommer de att försöka, att vinna deras hjärtan, som de tjänar. Runt omkring dem kommer Satans ombud att försöka, att förleda dem till synd, men de, som är villiga att älska och vörda Gud, kommer att stå fasta som klippan och motsvara sin himlafödda avsikt. Liksom Daniel, kommer de att vägra att låta sig rubbas från sin övertygelse om, vad plikten innebär.

Aposteln Paulus uppmanar oss att dra nytta av de förmåner som vi har inom räckhåll. ”Då vi alltså har dessa löften, mina älskade”, säger han, ”låt oss rena oss från all besmittelse från kött och ande och i gudsfruktan fullborda vår helgelse.” Vi skall skilja oss från världens anda och vanor om vi ska kunna bli Guds söner och döttrar. I sin bön för sina efterföljare bad Kristus: ”Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. De är inte av världen, liksom inte heller jag är av världen. Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning.”

Det ligger enträget arbete framför var och en av oss. Rätta tankar och rena och heliga syften kommer inte av sig själva. Vi kommer att behöva kämpa för att få dem. I alla våra institutioner, våra förlag och skolor, måste rena och heliga principer få fäste. När våra institutioner är vad Gud har tänkt att de skall vara, då kommer de inte att ta efter några andra inrättningar i landet. De kommer att framstå som speciella, styrda och kontrollerade enligt Bibelns riktlinjer. De kommer inte att anpassas efter världens principer för att få dess stöd. Inga argument kommer att vara tillräckligt starka för att rubba dem från pliktens raka väg. De som behärskas av Guds Ande kommer inte att söka egna fördelar eller nöjen. Om Kristus bor i sina församlingsmedlemmars hjärtan kommer de att svara på kallelsen ”Gå ut från dem och skilj er från dem”. Delta inte i deras synder.

Gud har ett arbete för sina trogna väktare att utföra när det gäller att försvara sanningen. De ska varna och vädja, medan de visar sin tro genom sina gärningar. De ska vara som Noa, ädla och helhjärtat trogna, med sina karaktärer obefläckade av ondskan omkring dem. De ska vara människors räddare, som Kristus var. Den arbetare som på så sätt är trogen det förtroende han fått kommer att utsättas för hat och klander. Falska anklagelser kommer att riktas mot honom för att dra ner honom från hans upphöjda ställning. Men denna människa har lagt sin grund på Klippan och han förblir oberörd medan han varnar, vädjar och tillrättavisar synd och nöjeslystnad genom sin egen moraliska integritet och sitt noggranna liv.