Review and Herald d. 29. november 1892

tillbaka

De sista dagarnas faror och privilegier (sammanfattning).

Sanningen är effektiv. Genom lydnad förändras personligheten till allt störra likhet med Jesus. Det är sanningen sådan som den är i Jesus, som gör samvetet levande och förvandlar karaktären, eftersom den Helige Ande verkar för Jesus i hjärtat. Men det finns många med bristande andlig förståelse, som endast uppfattar orden och som finner att orden inte förmår uppväcka själen eller helga hjärtat, därför att de inte åtföljdes av den Helige Ande. Man kan ha förmåga att citera ord från det Gamla och det Nya testamentet och kan kanske ha god kännedom om buden och löftena i Guds Ord, men om inte den Helige Ande sänder sanningen in i hjärtat och upplyser själen med gudomligt ljus, kommer inte hjärtat att krossas mot sanningens klippa, ty det är den gudomlige Hjälparen, som förenar själen med Gud. Utan upplysning genom den Helige Ande, kommer vi inte att kunna skilja sanning från lögn utan kommer att duka under för de mästerliga frestelser och bedrägerier, som Satan kommer att utsätta världen för. Striden mellan Ljusets kung och mörkrets furste befinner sig i sitt slutskede. Snart kommer fiendens falskheter att sätta kvaliteten i vår tro på prov. Satan kommer att utföra underverk i vilddjurets åsyn. ”Genom de tecken det (andra vilddjuret) har fått makt att utföra inför (det första) vilddjuret vilseleder det dem som bor på jorden”. (Upp. 13: 14)

Men trots att mörkrets furste kommer att arbeta för att övertäcka jorden med mörker och fördystra människors sinnen, kommer Herren att uppenbara Sin livsförvandlande kraft. Ett uppdrag måste utföras på jorden i likhet med det, som utfördes, då den Helige Ande blev utgjuten över lärjungarna i den allra första kristna tiden, när de predikade Jesus och Honom som korsfäst. Många kommer att bli omvända på en enda dag, ty budskapet kommer att gå ut med kraft. Då kan man säga som aposteln Paulus: ”Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft”. (1 Kor. 2:4) Det är den Helige Ande, som drar människor till Kristus för att uppenbara Guds väsen för syndaren. Jesus säger: ”Han skall förhärliga mig, ty av det som är mitt skall han ta och förkunna för er.” (Joh. 16:14)

Den Helige Andes verk gränslöst omfattande. Det är från denna källa, som kraft och skicklighet når fram till Guds tjänare. Den Helige Ande är Hjälparen. Han är Kristi personliga närvaro för själen. Den, som ser upp till Kristus med en enkel barnslig tro, formas i likhet med den gudomliga naturen och blir genom den Helige Andes ledning delaktig av den. När den kristne leds av den Helige Ande, kan han veta, att han fullkomnas i Honom som är alltings överhuvud. Så som Kristus förhärligades på pingstdagen, så kommer Han på nytt att äras genom evangeliets avslutande verk, när Han skall bereda ett folk till att stå fast under de sista prövningarna, i den stora stridens slutgiltiga sammandrabbning. Profeten säger följande om fiendens stridsplan: “Och jag såg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden. Det hade två horn som ett lamm men talade som en drake. Det utövar det första vilddjurets hela makt inför det och får jorden och dess invånare att tillbe det första vilddjuret, vars dödliga sår hade blivit läkt. Det gör stora tecken och får till och med eld att falla från himlen ner på jorden i människornas åsyn. Genom de tecken det har fått makt att göra inför vilddjuret vilseleder det dem som bor på jorden. Det befaller jordens invånare att göra en bild åt vilddjuret, som har ett sår av ett svärd men levde. Och det fick makt att ge livsande åt vilddjurets bild, så att bilden till och med kunde tala och låta döda alla dem som inte tillbad vilddjurets bild.” (Upp. 13:11-15)

”De skall strida mot Lammet, och Lammet skall besegra dem, tillsammans med de kallade, utvalda och troende, eftersom han är herrarnas Herre och konungarnas Konung.” (Upp. 17:14.)

”Sedan såg jag en annan ängel komma ner från himlen. Han hade stor makt, och jorden lystes upp av strålglansen från honom. Och han ropade med stark röst och sade: ´Fallet, fallet är det stora Babylon! Det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla orena andar och ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar.´” ”Och jag hörde en annan röst från himlen säga: ´Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte får del i hennes synder och drabbas av hennes plågor. Ty hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes brott.´”(Upp. 18:1- 2 och 4- 5)

Guds folk måste kallas ut från sitt umgänge med världsliga människor och syndare, för att stå på Herrens sida i striden mot mörkrets makter. När jorden blir upplyst av Guds härlighet, skall vi se ett verk, som liknar det som utfördes, när lärjungarna, fyllda av helig Ande, förkunnade den uppståndne Frälsarens makt. Himlens ljus genomträngde de förmörkade sinnena hos dem, som hade varit bundna av Kristi fienders bedrägeri och de falska föreställningarna om Honom övergavs. Genom den Helige Andes kraft såg de Honom nu upphöjd till Överstepräst och Frälsare, för att förmedla omvändelse till Israel och förlåtelse för deras synder. De såg Honom omgiven av himlens härlighet, med oförlikneliga skatter i händerna, att ge till dem som vände sig bort från sitt uppror. När apostlarna förkunnade det upphöjda budskapet om Gud Faders enfödde Son, var det 3000 själar som kände att det högg till i hjärtat på dem och de fick förmåga att se sig själva sådana som de var, syndiga och orena. Samtidigt såg de Kristus som sin Frälsare och Befriare. Kristus blev upphöjd och ärad, genom den Helige Andes kraft som vilade över människor. Med trons ögon såg de troende på Honom som den, som hade utstått förödmjukelse, lidande och död, för att de inte skulle gå förlorade utan ha evigt liv. När de såg Hans fläckfria rättfärdighet, såg de sin egen synd och orenhet. De fylldes av gudsfruktan, kärlek och tillbedjan inför Honom som gav Sitt liv som ett offer för dem. De ödmjukade sig i stoftet, ångrade sina gudlösa ord och ärade Gud för Hans frälsning.

De sade till varandra: ”Det är just Han som blev anklagad för frosseri och för att äta med tullmän och syndare, Han som blev bunden, piskad och korsfäst. Vi tror på Honom som Guds Son, Kung och Frälsare.” Den Helige Andes uppenbarelse av Kristus hjälpte dem att se Hans kraft och majestät och de sträckte upp sina händer mot Honom och utbrast: ”Jag tror!” Så var det den gång, då arlaregnet föll. Särlaregnet kommer att bli ännu mera överflödande. Mänsklighetens Frälsare kommer att äras. Jorden kommer att upplysas av det ljusa skenet från Hans rättfärdighets strålar. Han är ljusets källa. Himlens portar har stått på glänt och har låtit ljuset lysa ned på Guds folk, för att de måtte upphöja Kristus i Hans upphöjda karaktär för dem som befinner sig i mörker.

Kristus har inte presenterats i förbindelse med lagen som den trofaste och barmhärtige överstepräst, som blev frestad i allting precis som vi men utan att synda. Han har inte blivit upphöjd för syndaren som det gudomliga offret. Hans verk som Försoningsoffer, Ställföreträdare och Frälsare, har man bara helt flyktigt och på ett känslokallt sätt uppehållit sig vid. Detta är emellertid vad syndaren har behov av att känna till. Det som syndaren måste få se, är Kristus i all Hans fullhet som en Frälsare som förlåter synder. Det är nämligen Kristi oförlikneliga kärlek, som genom den Helige Andes verk, kommer att överbevisa och omvända det förhärdade hjärtat. Det är det gudomliga inflytandet som är kraften genom den kristne som jordens salt. Många förkunnar vår tros teorier och lärosatser, men deras framställning är som salt utan kraft, eftersom den Helige Ande inte arbetar genom deras trosfattiga tjänande. De har inte öppnat sina hjärtan för att ta emot Kristi nåd. De har ingen kunskap om den Helige Andes verk. De är som smaklösa och näringsfattiga måltider, eftersom det inte finns någon bärande princip i allt deras arbete. Därför misslyckas de med att vinna själar för Kristus. De är inte iklädda Kristi rättfärdighet. Det är en dräkt som de aldrig bär. Den är fullkomligt okänd för dem, en orörd källa.

Måtte Kristi försoningsverk bli grundligt studerat! Om ändå alla ville studera Guds Ord med omsorg och under bön. Inte för att kvalificera sig för att kunna diskutera olika synsätt på våra lärosatser, utan för att hungriga själar måtte få sin hunger stillad och för att törstiga måtte få sin törst släckt vid Livets källa. Det är, när vi rannsakar Skrifterna med ödmjuka hjärtan och förnimmer våra egna svagheter och vår egen ovärdighet, som Jesus uppenbaras för våra själar som outsägligt dyrbar. När vi får del av den gudomliga naturen, kommer vi med avsky att se på allt beröm över vårt eget jag. Det som vi räknade som visdom, kommer att framstå som skräp. De, som har utbildat sig till debattörer och som har ansett sig vara skarpsinniga, engagerade människor, kommer att se på sitt arbete med sorg och skam och veta, att deras insats har varit lika värdelös som Kains offer, eftersom det var ett surrogat för Kristi rättfärdighet.

Måtte vi ändå som ett folk ödmjuka våra hjärtan inför Gud och bönfalla Honom om den Helige Andes gåva! Om vi kom till Herren i ödmjukhet och ånger, skulle Han svara på vår begäran. Han säger att Han är mer villig att ge oss den Helige Ande än föräldrar är villiga att ge goda gåvor till sina barn. Då skulle Kristus bli ärad. I Honom skulle vi urskilja ”gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt”. (Kol. 2:9) Ty Kristus har sagt om Hjälparen: ”Han skall förhärliga mig, ty av det som är mitt skall han ta och förkunna för er.” (Joh. 16:14.) Detta är det väsentligaste av allt för oss. Ty ”detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus”. (Joh. 17:3)