Review and Herald d. 2. december 1875

tillbaka

Att skjuta lydnaden på framtiden

[I det följande bringar vi huvudinnehållet av en vädjan, som fru W. gav den 16. April, 1875 om det farliga i, att förhala lydnad. Hon vände sig till en man och hans hustru, som hörde föreläsningen och dröjde med, att följa den egna överbevisningen. Och det smärtar oss, att berätta, att dessa personer har vandrat den väg, som de varnades för. Denna vädjan ges nu till gagn för andra, som svävar i samma fara. J. W.]

Käre broder och kära syster! Jag hoppades, att få träffa Er igen, då våra vägar skulle korsas, men så blev det ej. Jag har tänkt så mycket på våra samtal i Ert hem, och har bett för, att Ni båda skulle få styrka till, att vandra på lydnadens stig. Ni har fått ljus, men Satan vill inte låta Er gå på den smala stigen, och vara trofasta och uppriktiga mot alla Guds krav, utan kämpar om varje tum längs vägen. Han har sina agenter i form av människor, som bekänner sig vara rättfärdighetens tjänare, liksom Satan gjorde, då han frestade Kristus. De skulle förringa Guds heliga bud i Era sinnen. Satan krigar mot den lag, som utgör fundamentet för Guds regering i himmelen och på jorden. Gud har låtit sitt ljus skina på Er. Tänker Ni, kära vänner, värna om ljuset? Människor kan komma i helighetens förklädnad, och torgföra en blandning av villfarelse och sanning, vilket bedrar många. Satan citerade Bibeln för Kristus, vilket visar, att han använder Bibeln, att bedra människors sinnen med. De, som känner sina egna hjärtan, vet, att det är nödvändigt, att vara nära knuten till Gud, för att få gudomlig visdom till, att se Satans list och klamra sig olösligt fast vid Jesus.

Det finns ingen avkrok eller hörn i världen, hur än avlägset beläget, där villfarelse och synd inte har fått fäste. Villfarelsen framställs ofta i förledande dräkt, så att det kräver mer, än mänsklig visdom, för att uppdaga falsariet, som uttalas som föregiven sanning. I fall villfarelsen aldrig skulle blandas med sanning, skulle dess list inte så lätt påverka sinnet. I fall villfarelsen skulle förekomma i sin sanna, motbjudande form, skulle själar inte bedras. Men det är många, som ser det tilltalande hos villfarelsen, och ivrigt greppar tag i den, även om den förgiftar sinnet. Villfarelsen skadar alltid själen, och deformerar karaktären. Först kan en villfarelse te sig lockande, men den tenderar att fördärva hjärtat, och snärja bytet. Ofta hör vi det sägas, att det inte spelar någon roll, vad man tror, bara man lever rätt. Men livet formas av tron. Om ljus och sanning är inom räckhåll, och vi inte använder oss av vår rätt till, att höra och se sanningen, förkastar vi den faktiskt, och väljer mörker framför ljus. Kristus sade till judarna: ”Men ni vill inte komma till mig för att få liv.” {Johannesevangeliet 5:40.}

Jag förmanar Er, min broder och syster, att fråga Gud, liksom de, vilka gärna vill lära känna den rätta vägen: Vad är sanning? Täpp inte frivilligt till Era själar mot det ljus, som Ni kunde få, om Ni ville. Forska dagligen i Skrifterna, liksom de ädla invånarna i Berea, och se, om saker och ting förhåller sig, som det sägs. Och var uppriktiga, när sanningen övertygar Er om Er plikt. Många hedningar måste vara på ett visst sätt, eftersom de inte tar emot sanningen, ty annars upplever de det som ett offer från deras sida. Många bekännande kristna rådfrågar bekvämligheten. De väljer hellre en annan väg – en förenad med mindre offer.

Kristus sade: ”'Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.” {Lukasevangeliet 9:23.} Att följa Jesus helt, kräver en genomgripande omvändelse. En halvhjärtad omvändelse åstadkommer halvhjärtade kristna. Kristus säger också: ”Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.” {Matteusevangeliet 12:30.} Sanningens tydliga ord från vår Frälsare åstadkom en sållning ibland hans efterföljare, tills det återstod några få trofasta, som lade grunden till den kristna församlingen. Många av de välbeställda, ärevördiga och ädla i världen blev förtrollade av Kristi lära, och närde en önskan om, att följa honom. Men då sanningen i sin praktiska innebörd framstod tydligt för dem, drog de sig undan, och vandrade inte längre med Jesus. Den unge styresmannen var inställd på, att följa Kristus. ”... sälj vad du äger”, sade Mästaren. ”Då skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig.'” {Matteusevangeliet 19:21.} Han gick inte med på villkoren. Hans stackars, själviska hjärta älskade hans tillgångar högre, än Guds rike, och så vände han sig från sin Frälsare. Han vände ryggen åt sin himmelska skatt, åter till sin avgudiska kärlek till sina jordiska rikedomar, och gick miste om de eviga rikedomarna.

Jesus fordrar själens fullständiga överlåtelse till honom, utan eftergift till världen. De, som räknas till de helt omvända, är aldrig ibland dem, som förmätet ber: ”Jag hoppas du ursäktar.” {Lukasevangeliet 14:18.} En levande kristen älskar plikter, och står även ut med den hårdhet, som han måste klara av, i fall han är en krigare under Kristi kors.

Vi känner det största bekymmer för själar, som befinner sig i avgörandets dal. Vi hyser skräck för Satans angrepp på dessa stackars själar. Han inväntar tillfälle till, att använda sina krafter, när han ser möjligheten, att hindra själar från, att beslutsamt gå över helt på Herrens sida.

När Guds Ande överbevisar de unga om sanningen, stanna då inte upp och kom med invändningar, utan tro. Leta inte fel, utan lyssna till beläggen. Ge upp stoltheten i all ödmjukhet, och gör avkall på Era fördomar genom resoluta åtgärder. Rådslå inte med kött och blod, utan överlåt allt till Gud. Ta Bibeln som Er vägledare, och fråga allvarligt: ”Herre, vad vill du att jag skall göra?” {Apostlagärningarna 9:6, Reformations-Bibeln.} Eftersom Ni tidigare gav upp Er naturliga självständighet och egenvilja mot barnslig, underdånig lydnad, och är villiga att lära, kommer Ni att höra den Sanne Herdens röst säga: ”'Här är vägen, gå på den.'” {Jesaja 30:21.} Kristus ville inte undervisa den självupptagne och egensinnige. Det är endast den saktmodige, som han skall vägleda inför domen, och den undervisar han om sin metod.

Om Ni söker efter sanningen, kommer det inte att bli svårt, att lyda. Om Ni verkligen vill lära känna Mästarens vilja, kommer Ni att ta emot den med tacksamhet. Vi är elever i Kristi skola. Äkta kärlek till Jesus skapar nödvändigtvis kärlek till sanningen. Samla sanningen i Era hjärtan som en skatt. Sök kunskap. Gör detta till Er dagliga bön: ”Jag söker dig av hela hela mitt hjärta, låt mig inte fara vilse från dina bud. Öppna mina ögon, så att jag ser undren i din undervisning.” {Psaltaren 119:10, 18.} Vi är är säkra endast när vi formar våra dagliga liv efter det gudomliga Mönstret.

Jag ber Er enträget, mina kära vänner, att handla med vaksamhet; ty Ni fattar beslut för evigheten. Vandra i ljuset, medan Ni har ljuset. Låt ingen påverka Er till, att vända Er bort från sanningen. Ni kan aldrig göras heliga genom villfarelsen. Kristus bad till sin Fader för sina lärjungar: ”Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning.” {Johannesevangeliet 17:17.} Världen går igenom en tidsålder, när villfarelser är förhärskande, och nästan allt anammas som sanning. Villfarelsen är inte mindre villfarelse, för att den har droppats in i tankarna ändå ifrån ungdomen. Det undervisas i villfarelse i skolorna, och förkunnas från predikstolen. Det framläggs teorier, som saknar stöd i Guds ord.

Ni gjorde anmärkningen: ”Våra föräldrar var gudfruktiga, och höll Söndagen; de kommer att bli frälsta. Om vi håller samma dag som de, varför skall vi inte vara lika trygga som de?” Era släktingar och vänner kan ha levt upp till det ljus, som de ägde. De var inte ansvariga för det ljus, som skiner i Er tid, som de inte hade. I fall Ni har större ljus, än Era föräldrar, och Ni lever lika trofast upp till det ljus, som Ni äger, som Era föräldrar gjorde med det ljus, som sken på dem, kommer Ni att bli frälsta i Er lydnad, liksom de kommer att bli frälsta genom lydnad mot det ljus, som Herren lät skina på dem. ”Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda.” ”Om jag inte hade kommit och talat till dem, skulle de inte ha synd, men nu har de ingen ursäkt för sin synd.” {Johannesevangeliet 3:19; 15:22.} Vi står ansvariga för det ljus, som skiner på vår stig. Detta är vår besökelses dag och våra privilegiers dag. Gud lägger fram högtidliga sanningar för oss. Tänker vi godta dem? Förkasta inte det nuvarande ljuset, och ta inte lätt på Guds nådiga erbjudande.

I fall Gud i barmhärtighet har låtit ljuset stråla i mörkret, och har skingrat mörkret från Era ögon, som så länge har varit förblindade för hans heliga lags krav, ber jag Er enträget om, att värna om ljuset och vandra i det, så att det inte förvandlas till mörker. Vi lever mitt uppe i de sista dagarnas faror. Nu är inte rätta tiden, att vara ryggradslös och likgiltig. Vi bör med ödmjuka hjärtan och fullkomlig underdånighet för Guds vilja be allvarligt, för att undvika villfarelse och ledas in i all sanning. Sanningen helgar. Villfarelsen fördärvar. Själen kan endast hållas ren och styrkas, genom att vandra i ljuset, liksom Kristus är i ljuset.

Mitt hjärta dras i kärlek till Er. Jag längtar efter, att se Er handla förståndsmässigt enligt sanningen, varigenom Ni anförtror Era själars beskydd åt Gud. Träng Er i tro igenom villfarelsens och vantrons mörker, och ge honom Era själars bästa och heligaste hängivenhet. Han har krav på Er, som Ni inte kan förneka och samtidigt stå utan synd. Jag ber Er enträget om, att överlämna Er själva till Gud i tro. Han kan och vill gärna ta emot Er med Era individuella temperament, liksom med Era prövningar och frestelser samt med Era plikter och ansvar att bära. Han vill bära Er och Era bördor samt önskar, att kontrollera Era krafter med sin nåd. Gud tänker komma till Er hjälp, och ämnar bistå Er i Er krigföring. Hans sanning och varningsbudskap sändes, för att frälsa Er, inte för att smickra och underhålla Er. Så länge, som sanningen behandlar Era synder på skoningslöst sätt, hyser Gud den djupaste medkänsla för Era själar.

Varje tung plikt blir lätt, och varje offer blir ett nöje för dem, som sanningen gör fria. Vilken seger vinns, när det köttsliga livet upphör, och det andliga börjar! Herren vägleder. Herren bevarar. Guds kärlek, och lydighet mot alla hans bud, bringar alla själens krafter till lydnad mot hans vilja. Vad betvingar inte hjärtat och hängivenheten mera, än kärlek – helgad kärlek! Den kärlek, som sätter själen i förbindelse med himmelen, är mera allvarlig och brinnande, och uthållig mot jordiska släktingar, än någonting annat. Då finns det inget i hjärtat, som står i strid med Guds krav. Ett underdånigt och lydigt sinnelag älskar, att fullgöra alla hans befallningar. Det onda avskys, och det goda väljs. Det förekommer ingen självförsakelse eller självuppoffring, som är för svår, ty hjärtat gläder sig i arbetet för Kristus, och försöker, att frälsa själar från villfarelse och från överträdelse av Guds heliga lag. När Gud har herraväldet över hängivenheten, är sinnet inte själviskt, det värjer sig inte för, att ge offer

Att betro själen till Gud, är absolut nödvändigt för vår frälsning. Ni kan icke följa den väg Ni själva väljer, och vara i krig med Guds lag, leva i olydnad mot hans krav, och ändå vara i harmoni med Gud. Fullständig lydighet mot Guds vilja för med sig mod, hopp, frid och själslig lycka. I samband härmed märks vår vaksamhet, ihärdighet och bön, självförnekelse, korsfästelse av jaget och aktiva välgärningar mot nästan. Johannes beskriver de trofasta, som han såg i en syn på ön Patmos:

”Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna. Och de ropade med hög röst: 'Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet.'...

En av de äldste frågade mig: 'Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån har de kommit?' Jag svarade: 'Min herre, du vet det.' Då sade han till mig: 'Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem. De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem. Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon.'” {Uppenbarelseboken 7:9-10, 13-17.}

Vilket exempel har inte martyrerna för Jesus lämnat efter sig åt oss genom sina liv av självförnekelse och uppoffring! De var trofasta och principfasta. Fastän fängsling, tortyr, Inkvisition, galge och bål hotade dem, räknade de inte sina liv som något kärt. Deras kärlek till sanningen visades härigenom. De valde, att lyda sanningen på bekostnad av stort lidande. Världen var inte dessa troshjältar värdig. De dog för sin tro. Det äkta guldet renades på allt slagg genom prövning och lidande. När dessa går in genom härlighetens portar, kommer de att ropa i triumf: ”Vi segrade genom Lammets blod och genom vårt vittnesbörds ord. Vi var trofasta in i döden, och nu får vi livets krona.” Segerrop kommer att ljuda från läppar, som aldrig förr triumferat. De, som varit för försagda, för att prisa Gud med rösten, var inte för försagda, för att dö för sin Herre. De stred och kämpade trons goda strid. De var trofasta till änden. De kommer att förena sina glada stämmor i den universella segersången och prisa Gud, eftersom de räknades värdiga, att ta emot himmelens välsignelse ”Väl gjort” från Mästaren, som de älskade och för vilken de led. Hans egen högra hand kommer på deras pannor att sätta kronor av evig härlighet, som aldrig skall blekna.