Review and Herald d. 3. december 1895

tillbaka

En Vädjan för Sydstaternas Missionsfält – 2

Gud värderar inte människan utifrån, hur hon föddes, inte utifrån ställning eller rikedom, inte utifrån hennes möjligheter till utbildning, utan i enlighet med det pris, som har betalats för hennes återlösning. Människan är av värde för Gud i förhållande till, hur pass väl hon låter den gudomliga bilden återställas i sin själ. Oavsett, hur missbildad karaktären har varit, reformeras den person till sinnelaget, som släpper in Kristi nåd i själen, även om han räknas som utstött i samhället. I stället lyfts vederbörande upp från sin skuld och förnedring samt ur sitt elände. Gud har vidtagit alla tänkbara åtgärder, för att den förtappade skall bli hans barn. En skröplig människa kan höjas, förädlas, förfinas genom Guds nåd. Detta är orsaken till, att Gud sätter värde på människorna; och Guds medarbetare, som är fyllda av gudomlig medkänsla, betraktar och bedömer människor likadant, som Gud gör. Oavsett nationalitet eller färg, oavsett samhällsställning, ser Guds missionär på alla människor som Kristi blods inköpta egendom och förstår, att det inte förekommer någon kastskillnad hos Gud. Ingen skall betraktas likgiltigt eller hållas som oväsentlig, för alla själar har förvärvats till oändligt pris. Ni, som hävdar Er tro på Kristus som människornas Frälsare: Försumma inte längre, i nasarén Jesu Kristi namn, det färgade släktet. Måtte ingen, som säger sig ha hört de nådiga orden: ”Dina synder är förlåtna’” {Matteusevangeliet 9:2}, hålla sig på avstånd från dem, vars liv har utspelats i mörker och skugga.

Var det Guds avsikt, att det färgade folket skulle ha så mycken skuld och ve i sina liv? – Nej. Människor med större möjligheter har lärt dem omoral, både genom föreskrift och exempel. Ett uselt levnadssätt har påtvingats dem, och de har fått en felaktig uppfattning om livet, ja, även deras idéer om det kristna livet är fördärvade. Men det folk, som har getts gynnsammare möjligheter, som har erhållit ljus och frihet, som har haft möjlighet, att lära känna Gud och Jesus Kristus, som han har sänt, ansvarar för det moraliska mörker, som omger deras färgade bröder. Kan de, som har blivit så priviligierade, tillåta sig, att stå där stolta och självbelåtna, och känna sig alldeles för fina, för att umgås med detta förmodat nedriga släkte? Låt Kristi bekännare se på Kristi exempel. Han förnedrade sig till, att anta mänsklig natur, så att han kunde nå människorna, där de befann sig. Himmelens Majestät kom, för att uppsöka och frälsa de förtappade; och skall då de, som Kristus har gjort så mycket för, avskärma sig från sina medmänniskor, som nu håller på att gå förlorade i sina synder?

Herren inbjuder sitt folk till, att bli hans medarbetare i, att återuppbygga och omdana karaktären enligt den moraliska rättskaffenhetens sanna standard. Genom tro på Kristus skall vi omskapas till hans avbilder. Jesus säger: ”Se, jag skapar något nytt på jorden. Avfallna människor skall omskapas; det fallna mänskosläktet skall upphöjas, synden skall förlåtas; och syndarna skall frälsas, så att Gud förhärligas för evigt. Visdomens skatter, som har varit dolda i långa tider, skall tas fram till de förtappades berikelse. Oh, vilka rika skatter skall öppnas upp i världens åsyn! Alla gudomliga hjälpmedel skall ställas till människors förfogande, för att de skall bli Guds medarbetare. Inget har undanhållits.” Då Gud utgav sin enfödde Son åt vår värld, gav han Himmelens alla skatter. Vilken kraft, vilken ära, har uppenbarats i Kristus Jesus! Det största tecknet på majestät och kraft har världen fått genom Guds enfödde Son. Med denna kraft i våra händer, vill jag fråga i Jesu Kristi, nasaréns, namn: Hur kommer det sig, att Guds folk inte har vaknat upp inför sin uppgift? Hur kommer det sig, att varje individ inte har blivit ett exempel på, att uträtta det arbete, som läget kräver, genom att först och främst ge sig själv, och sedan sina talanger i form av medel och förmågor för ett folks upplysning och frälsning, som är omgivna att tätt, motbjudande mörker och beklagligt ovetande? Finns det inga män, kvinnor och unga, som kan gå ut och upprätta skolor, och därvid undervisa de färgade, så att de kan läsa Guds ord? Vi måste lära dem, att läsa Guds ord, eljest kommer de falska herdar, som för folk bakom ljuset, som feltolkar Skrifterna och uppfinner lärosatser och sprider traditioner, att leda dem ut på förtappelsens stigar. Det förekommer förkunnare och lärare ibland det färgade folket, som slavar under lasten; och hur skall de kunna förstå Guds lags bindande krav, när rättfärdighetens standar inte uppenbaras och upphöjs inför deras ögon genom deras lärares föreskrift och exempel? Vi måste gå ut ibland dem och visa dem, hur Guds lag äras och åtlyds, för att de skall kunna förberedas på, att bli delaktiga av den förnyade jorden.

Finns det inga, som kan gå från dörr till dörr, från familj till familj, och som kan lära ut den sanna kristna erfarenhetens ABC? Låt Kristus vara Er lärobok. Låt det vara uppenbart i allt Ert arbete, att Ni känner Jesus. Bringa hans renhet och frälsande nåd, så att dessa personer genom beskådan förändras till Guds avbild. Bland de flesta färgade finner vi opassande sätt, att tillbe Gud på. De blir mera upphetsade, och uppvisar fysiska rörelser, som inte passar sig i den högtidliga gudsdyrkan. Deras övertro och opassande praxis fördrivs inte i en handvändning. Vi får inte bekämpa deras uppfattningar och behandla dem med förakt. I stället bör medarbetaren ge ett exempel på, vad helhjärtad tjänst vid religiös tillbedjan innefattar. Stäng inte ute det färgade folket från det vita folkets religiösa samlingar. Om de utestängs från sällskap innehållande förståndiga vita personer, som kan ge dem ett exempel på, hur de bör vara och göra, bereds de ej tillfälle till, att ändra på sina vidskepliga yttringar till förmån för en tillbedjan, som är mera i linje med helgelse och upphöjande. Måtte de vita praktisera nödvändig självförnekelse, och måtte de hålla i minnet, att inget skall betraktas som oväsentligt, som påverkar det religiösa livet hos ett så stort folk, som de färgade ju är. De utövar sin tillbedjan utifrån det de har blivit lärda, och tror, att en religion utan spänning, larm och kroppsrörelser inte är värd religionens namn. Dessa ovetande tillbedjare behöver undervisning och vägledning. De kan vinnas genom vänlighet, och kan vänjas vid goda gärningar. Både gamla och unga har behov av, att bli upplärda likt en barnfamilj.

Måtte medarbetarna föregå med gott exempel, genom att umgås med dem och uppenbara Kristi Jesu dygder för dem. De behöver komma i kontakt med kultiverade människor, och umgås med dem, vars hjärtan har dämpats och är underställda den Helige Ande. De tar gärna efter, och kommer att anamma rena uppfattningar, samt påverkas av upphöjda målsättningar. En ny smak kommer att skapas, och förfinade önskemål kommer att spira för det, som innebär dygd, och förtjänar beröm. {Se Filipperbrevet 4:8. Övers. anm.} Men i fall de färgade lämnas i sitt nuvarande tillstånd, och inte bibringas en högre kristendomsstandard, än de har nu, kommer de att få mera och mera förvirrade idéer, och deras religiösa tillbedjan demoraliseras ytterligare. De har blivit försummade på ett besynnerligt sätt. Fattigdom och brist är vanligt ibland dem, och väldigt litet har gjorts, för att avhjälpa deras kval. Det skall inte överraska oss, att en sådan försummelse medför hårda hjärtan och utövande av ondska, men Gud bryr sig om denna förbisedda klass. De färgade har själar att frälsa, och vi måste ta itu med verket, och bli Jesu Kristi medarbetare. Vi kan inte lämna dem vind för våg, som vi har gjort hittills. Vi blir inte rättfärdiggjorda av, att slösa med pengar på vår egen bekvämlighet, och underlätta för dem, som är bättre ställda, och är nästan överdådigt försedda med alla möjligheter, och inte göra något för dem, som inte känner Gud och Jesus Kristus, som han har sänt. Vi får icke låta millioner färgade trilla ned i fördärvet, och själva gå förbi på den andra sidan, för att de är förnedrade.

Låt oss ha de ord i sinne, som Kristus yttrade till dem, som varit hedrade framför andra tack vare Herren Jesu Kristi verksamhet ibland dem, och ändå inte satte värde på sin förmån och inte spred Himmelens ljus till andra. Han sade: ”’Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar som har utförts hos er hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha omvänt sig i säck och aska. Jag säger er: För Tyrus och Sidon skall det på domens dag bli lindrigare än för er. Och du, Kapernaum, skall du kanske upphöjas till himlen? Nej, ner i helvetet skall du fara. Ty om de kraftgärningar som har utförts i dig hade gjorts i Sodom, skulle det ha stått ännu i dag. Men jag säger er: För Sodoms land skall det på domens dag vara lindrigare än för dig.’” {Matteusevangeliet 11:21-24.}

Men även om Kristus ropade veord över dem, som inte ångrade sig vid hans förkunnelse, hade han några uppmuntrande ord till de ödmjuka: ”Vid den tiden sade Jesus: ’Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och uppenbarat det för de små. Ja, Fader, detta var din goda vilja.” {Verserna 25-26.} Många av de färgade räknas till de ödmjuka, de små, som kommer att ta emot Guds ord, och skall detta länge försummade arbete med, att upplysa de färgade inte sättas i gång med i uthållighet, och genomföras med all flit, eftersom det så länge har varit eftersatt? Vi måste göra ett arbete för det färgade folkslaget, som inte har uträttats. ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” {Johannesevangeliet 3:16.} Guds Son, världens Skapare, offrade livet, för att bli det fallna mänskosläktets Återlösare. Han utförde ett oändligt offer, för att bli människans säkerhet och ställföreträdare, och skall vi då vara så liknöjda inför ett nedtrampat och misshandlat släkte?

Gud bryr sig om de färgade, och i fall vi tänker samarbeta med honom för deras själars frälsning, måste vi också bry oss om dem, och bli hans medarbetare. Vi måste ångra oss inför Gud, eftersom vi har försummat missionsarbetet i den mest bortglömda delen av Guds moraliska vingård. Medlemmarna i våra församlingar måste tända till. Det behöver startas en verksamhet för våra färgade bröder i hjärtat av verket. Vårt intresse bör väckas, såsom sanna kristna skall känna för de förtryckta och moraliskt förnedrade. Faktumet, att deras hud är mörk, bevisar inte, att de är värre syndare, än de vita. Mycket av deras fördärv är frukten av vita personers försummelse. De har inte närt den förståelse, som de borde ha känt för de övergivna och olyckliga. De, som bekänner sig till, att älska Kristus, skulle ha verkat för sina färgade bröder, tills hoppet hade väckts i deras hjärtan. Många är fullständigt modlösa, och de har blivit slöa, därför att de har varit försummade, föraktade och svikna. De fattiga och olyckligt lottade räknas i tusental, och likväl har vi tittat lojt på, vi har sett deras sorg och har passerat på andra sidan. Deras bedrövliga tillstånd faller på vårt konto. Den kristna världen är skyldig, därför att den inte har bistått dem, som bäst behövt hjälp. Kristus säger: ”jag har inte kommit för att kalla de rättfärdiga, uran syndare till omvändelse.” {Matteusevangeliet 9:12-13, Reformations-Bibeln.}

Bör vi inte bearbeta Sydstaternas mark? Vi har haft alla timliga och andliga fördelar, och skall vi då inte göra något för våra färgade bröder? Vi kan icke överge det färgade släktet och ändå betraktas som skuldfria. Kristus talar om sin egen mission med dessa ord: ”Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de förtryckta frihet och predika ett nådens år från Herren.” {Lukasevangeliet 4:18-19, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} Skall vi inte följa Kristi exempel? Skall vi inte, som hans mänskliga ombud, uträtta det verk, som han kom, för att göra? Kristus sade: ”De friska behöver inte läkare, utan de sjuka.” {Matteusevangeliet 9:12, Reformations-Bibeln} Vi kan inte överge de själar, som Kristus dog för, till att bli ett byte för Satans frestelser. Vi kan inte lämna denna stora hjord till deras ovetande, brist, lidelse och fördärv. Detta är icke, att göra Guds vilja. Vi kan inte hopa alla möjligheter åt oss själva och åt dem, som inte är i behov därav, och gå förbi dem, som verkligen har behov, och så vinna Guds erkännande. Denna försummelse vilar på dem, som har haft stort ljus, som har haft förunderliga tillfällen, men som ändå har lämnat en stor del av Guds moraliska vingård obearbetad. Satan har i åratal sått sitt ogräs ibland de färgade, och marken är inte så lättodlad nu, som den kunde ha varit för flera år sedan. Därför får det inte förekomma något dröjsmål nu. Jesus Kristus blir utskämd, när de bekännande förmedlarna av nådens sista budskap till världen förbigår detta verksamhetsfält. Kristus gick inte förbi de behövande och lidande. Han förenade sina barmhärtighetsgärningar med det frälsningsbudskap, som han kommit med till människorna. Han involverade sig i en ständig och oförtröttlig förkunnartjänst, och arbetade för de förtappade och sörjande. Han inledde sin kärlekstjänst med förkunnar- och välgärningar, efterlämnande oss ett exempel, för att vi skulle följa i hans spår.