Review and Herald d. 6. december 1892

tillbaka

Låt Basunen ge ett bestämt Ljud

Vi pressar oss fram till den sista striden, och det är inte tid för kompromiss. Det är inte tid för, att dölja sina färger, sin hållning. När striden rasar som värst, får ingen bli förrädare. Det är inte tid för, att lägga ned eller dölja våra vapen, och ge Satan fördelar i kriget. Om Ni inte är på Er vakt, och håller Era kläder fria från världens fläckar, sviker Ni Er Härförare. Väktarna har inte tid till, att slumra på Sions murar. De måste vara klarvakna. Ropa till väktarkamraterna: ”’Morgon kommer, ändå är det natt.” {Jesaja 21:12.} Nu är det inte tid, att slappna av i kampen, och bli modfällda och andefattiga; inte tid, att dölja våra ljus under en skäppa, och säga behagliga ting, samt profetera bedrägligt. Alla krafter skall brukas för Gud. Ni skall hålla fast vid Ert förbund, frambära vittnesbörd för Gud och för sanningen. Låt Er inte påverkas av de antydningar, som världen må komma med. Vi kan inte tillåta oss några jämkningar. Framför oss finns det en levande frågeställning av livsviktig betydelse för Guds restfolk, vid slutet på denna jords historia. Denna innefattar eviga angelägenheter. Under denna tids aftontimme är det inte tid för vantrogna hjärtan, som överger den levande Guden.

Det ursprungliga avfallet började med vantro och förnekelse av sanningen, men om vi tänker segra, måste vi fästa trons blick stadigt på Jesus, vår frälsnings Överbefälhavare. Vi skall följa Kristi exempel, och i allt, vad Jesus gjorde på jorden, var han inställd på Guds härlighet. Han säger: ”jag... gör som Fadern har befallt mig”. {Johannesevangeliet 14:31.} ”Det budet har jag fått av min Fader.’” {Kapitel 10:18.} I allt han företog sig, utverkade han sin Faders vilja, så att hans liv på jorden var en manifestation av den gudomliga fullkomligheten. Gudomlighet och mänsklighet förenades i Kristus, för att han skulle uppenbara Guds syften för oss, och försätta människan i nära gemenskap med Gudomen. Denna union sätter oss i stånd till, att övervinna fienden; för genom tron på Kristus skall vi ta emot gudomlig kraft. Dagar skall komma (ty fienden kommer att verka ända till slutet), när Guds lag kommer att sättas ur spel. När dessa dagar närmar sig, kommer Guds lojala undersåtar att resa sig i nödsituationen, och visa mera brinnande iver, samt avlägga ett mera uttryckligt och oförfärat vittnesbörd.

Men samtidigt som vi skall tala med myndighet, skall vi inte göra något i trotsighet. Om våra hjärtan är fullt överlåtna till Gud, skall vi förena oss i saktmod och kärlek med sanning och beslutsamhet. Vi skall ”vara beredda att göra allt som är gott, att inte förolämpa någon utan hålla frid och vara tillmötesgående och visa vänlighet mot alla människor.” {Titusbrevet 3:1-2.}

Det är dags för Guds folk, att ta sig an sina väntande plikter, och vara trofasta i det lilla; ty utförs de små tingen riktigt, följer stora reslutat. Lämna inte det arbete, som behöver göras, ogjort, därför att Ert omdöme säger, att det är litet och oväsentligt. Bygg upp de gamla ruinerna, återställ grundvalar från forntida släkten, så snart som skadorna framträder. {Jämför Jesaja 58:12. Övers. anm.} Låt det inte förekomma åsiktsskillnader eller oenighet mellan medarbetarna. Måtte alla gå till arbetet och hjälpa dem, som behöver hjälpas. Det är en orsak till den stora svagheten i våra församlingar, och att orsaken är vansklig att avlägsna; nämligen jaget. Svårigheterna uppstår ej, därför att människor har för mycken vilja, utan därör att de har för mycken egenvilja. Viljan bör vara helt helgad åt Gud. Kristi bekännande efterföljare behöver falla på Klippen och bli brutna; ty hos envar, som går in genom portarna till Guds stad, måste jaget korsfästas. Denna häftighet, som flammar upp i somligas hjärtan i församlingen, när allt inte går, som det behagar dem, måste släckas; för den kommer inte från Kristi Ande. Det är verkligen på tiden, att vi vänder åter till vår första kärlek, och uppnår frid ibland oss. Vi måste göra det tydligt, att vi inte endast är Bibelläsare, utan Bibeltroende. Om vi är förenade med Kristus, skall vi förenas med varandra. Jesus säger: ”Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar.’” {Johannesevangeliet 13:34-35.} ”Vi som är starka är skyldiga att bära de svagas svagheter och inte tjäna oss själva. Var och en av oss skall tjäna sin nästa, till hans bästa och hans uppbyggelse. Kristus tjänade inte sig själv utan bar våra svagheter, så som det står skrivet: Dina smädares smädelser föll över mig.... Och må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga efter Kristi Jesu vilja, så att ni endräktigt med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader.” {Romarbrevet 15:1-3, 5-6.}

Vi blir flera och flera, våra faciliteter växer, och allt detta påkallar enighet ibland medarbetarna, fullständig helgelse och genomgripande överlåtelse för Guds sak. Det finns ingen plats i Guds verk för halvhjärtade medarbetare, ty de är antingen kalla eller varma. Jesus säger: ”Jag skulle önska att du vore kall eller varm. Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun.” {Uppenbarelseboken 3:15-16.} Ibland de halvhjärtade finns den klass, som yvs över sin stora försiktighet med, att få ”nytt ljus,” som de benämner det. Men deras icke-mottagande av ljuset beror på deras andliga blindhet; ty de skönjer ej Guds vägar och gärningar. De, som reser sig mot himmelens dyrbara ljus, tar till sig budskap, som Gud inte har sänt, och blir därigenom farliga för Guds sak; ty de fastställer falska normer.

Det finns personer i vår sak, som kunde vara till stor nytta, i fall de ville lära sig av Kristus, och gå från ljus till större ljus; men därför att de inte vill, är de tydliga hinder, de tvivlar alltid, spiller kostbar tid på diskussioner, och bidrar inte med något andligt upphöjande i församlingen. De för andras sinnen på villospår, och leder dem till, att anta farliga förslag. De är andligt närsynta; de drar felaktiga slutsatser. De ödslar bort sin moraliska styrka på bagateller; ty de ser en atom som en värld, och en värld som en atom.

Många har litat på och förhärligat människors visdom långt mera, än de har upphöjt Kristus och den dyrbara, heliggörande sanningen för denna tid. De behöver den himmelska salvan, så att de fattar, vad som är ljus och sanning. De tackar Gud för, att de inte är inskränkta i tänkandet, men de ser inte bredden och det väldiga omfånget hos sanningens principer, och de är heller inte upplysta av Guds Ande angående himmelens stora givmildhet. De beundrar mänskogjorda teorier, och vandrar i gnistorna från sina egna tändsticksplån, de avviker längre och längre bort från kristna handlingars äkta grundsatser, som har införts med tanke på människors frälsning. De eftersträvar, att utbreda evangeliet, men berövar det märg och ben. De säger: ”Låt ljuset stråla”, men täcker över det, så att det inte skiner med klara strålar över de ämnen, som behöver förstås. Några förspiller sitt krut på planer, som är ogenomförbara, utan att församlingen kommer i fara.

I denna tid bör församlingen icke ledas bort från det vitala huvudintresset till ting, som inte för med sig sundhet och mod, tro och kraft. De måste förstå, och genom sitt handlande vittna om, att evangeliet krigar om själarna.

Väktarna på Sions murar skall vara klarvakna, och inte sova dag eller natt. Men i fall de inte har fått budskapet från Kristi läppar, ger deras basuner ifrån sig ett oklart ljud. Bröder, Gud kallar på Er, både predikanter och lekfolk, att lyssna till den röst, som når Er genom hans ord. Låt hans sanning tas emot i hjärtat, så att Ni blir andligt vederkvickta genom dess levande, helgande kraft. Låt sedan det uttryckliga budskapet för denna tid förmedlas från väktare till väktare på Sions murar. Detta är en tid, när sanning och rättfärdighet generellt överges, en tid, när vi måste bygga upp de gamla, öde platserna, och med intresse arbeta på, att resa upp många generationers fundament.

”Du skall kallas ”han som murar igen sprickor”, ”han som återställer stigar, så att man kan bo i landet”. Om du hindrar din fot på sabbaten att göra vad du har lust till på min heliga dag, om du kallar sabbaten din lust och förhärligar den till HERRENS ära, om du förhärligar den genom att inte gå egna vägar och inte göra vad du har lust till eller tala tomma ord, då skall du fröjda dig i HERREN, och jag skall föra dig fram över landets höjder och låta dig njuta av din fader Jakobs arvedel. Så har HERRENS mun talat.” {Jesaja 58:12-14.}

”Hör på mig, ni som känner rättfärdigheten, du folk, som har min undervisning i ditt hjärta. Frukta ej för människors smädelser, var inte rädd för deras hån. Ty mal skall förtära dem som en klädnad, mott skall äta dem som ylle. Men min rättfärdighet skall förbli för evigt, min frälsning från släkte till släkte. Vakna upp, vakna upp, kläd dig i styrka, du HERRENS arm! Vakna upp som i forna dagar, i förgånga tider... Var det inte du som torkade ut havet, det stora djupets vatten, och som gjorde havsdjupen till en väg, där de återlösta kunde gå fram? Så skall HERRENS friköpta vända tillbaka och komma till Sion med jubel. Evig glädje skall kröna deras huvuden, fröjd och glädje skall komma över dem, men sorg och suckan skall fly bort. Jag, jag är den som tröstar er. Vem är då du, att du fruktar för människor som skall dö, för människobarn som blir som torrt gräs, att du glömmer HERREN, din Skapare, han som spände ut himlen och lade jordens grund, och att du ständigt dagen igenom fasar för förtryckarens vrede, eftersom han är redo att fördärva? Var är nu förtryckarens vrede? Snart blir fången fri. Han skall inte dö och läggas i graven, han skall inte lida brist på bröd. Jag är HERREN, din Gud, han som rör upp havet, så att dess vågor dånar, HERREN Sebaot är hans namn. Jag har lagt mina ord i din mun och övertäckt dig med min hands skugga för att plantera himlen och grunda jorden och för att säga till Sion: Du är mitt folk.” {Jesaja 51:7-9, 10-16.}

”För Sions skull vill jag inte tiga, för Jerusalems skull vill jag ej unna mig ro, förrän dess rättfärdighet går upp som solens sken och dess frälsning lyser som ett brinnande bloss. Hednafolken skall se din rättfärdighet och alla kungar din härlighet. Du skall få ett nytt namn, som HERRENS mun skall bestämma. Du skall vara en härlig krona i HERRENS hand, en kunglig huvudprydnad i din Guds hand. Du skall inte mer kallas ”den övergivna”, ditt land skall inte mer kallas ”ödemark”, utan du skall heta ”min käraste” och ditt land ”den äkta hustrun”.” {Kapitel 62:1-4.}

Medan Ni bestämt håller i sanningens banér, när Ni förkunnar Guds lag, bör varje själ tänka på, att tron på Jesus är knuten till Guds bud. Den tredje ängeln framställs såsom flygande högt uppe under himlavalvet och ropande med hög röst: ”I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus.’” {Uppenbarelseboken 14:12.} Den förste, andre och tredje ängelns budskap är alla sammanbundna. Bevisen för den aktuella, alltid levande sanningen hos dessa upphöjda budskap, som betyder så mycket för oss och som har skapat ett sådant intensivt motstånd från den religiösa världen, går inte att rubba på. Satan försöker fortgående, att kasta sin avgrunds mörka skugga över dessa budskap, så att kvarlevan av Guds folk inte klart skall fatta deras viktighet, tiden för deras giltighet och deras plats i sammanhanget. Men de lever och de kommer att utöva sitt inflytande över vår kristna erfarenhet, så länge som tiden består.

Inflytandet från dessa budskap har blivit djupare och bredare, och har satt tusentals hjärtan i brand, samt har satt undervisningsinstitutioner och förlagsverksamheter i arbete. Allt detta är Guds redskap, som samarverkar i det stora verket framställt av den förste, andre och tredje ängelns flygande på himlens mitt, för att varna världens invånare om, att Kristus kommer igen med kraft och mycken härlighet. Profeten säger: ”Sedan såg jag en annan ängel komma ner från himlen. Han hade stor makt, och jorden lystes upp av strålglansen från honom. Och han ropade med stark röst och sade: ’Fallet, fallet är det stora Babylon! Det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla orena andar och ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar.” {Uppenbarelseboken 18:1-2.} Detta är samma budskap, som förkunnades av den andre ängeln: Babylon är fallet, för att det ”har gett alla folk att dricka av sin otukts vredesvin.’” {Kapitel 14:8.} Vad menas med detta vin? Det menas hennes falska lärdomar. Hon har gett världen en falsk vilodag i stället för Sabbaten i det fjärde budet och har upprepat den lögn, som Satan förtäljde för Eva i Eden, nämligen att själen av naturen är odödlig. Många liknande villfarelser har hon spritt ut vitt och brett och förmedlat lärosatser, som endast är människobud.

Då Jesus inledde sin offentliga tjänst, renade han templet på dess vanhelgande. En av hans sista gärningar var, att rena templet en andra gång. På samma sätt består det sista varningsbudskapet till världen av två tydliga kall till församlingarna. Den andre ängelns budskap lyder: ”’Fallet, fallet är det stora Babylon, som har gett alla folk att dricka av sin otukts vredesvin.’” Och i budskapet från den tredje ängelns höga rop, som hörs i en röst från himmelen, sägs det: ”’Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plågor. Ty hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes brott.” {Kapitel 18:4-5.}