Review and Herald d. 8. december 1910

tillbaka

Hur lekmedlemmar kan hjälpa till (avslutning)

Var och en som har ätit av brödet som har kommit ned från himmelen bör bryta detta bröd till andra. På detta beror de troendes andliga tillväxt. Det finns många som inte växer till i nåden, och som på grund av detta ofta befinner sig i en obehaglig, klagande sinnesstämning. De som inte gör sin plikt, som inte hjälper andra att se vikten av sanningen för denna tid, måste känna sig missnöjda med sig själva. Satan drar fördel av denna egenskap i deras erfarenhet och leder dem till att kritisera och hitta fel. Om de vore upptagna med att söka att lära känna och göra Guds vilja, skulle de känna en sådan börda för fördärvade själar, en sådan oro i sinnet, att de inte kunde hindras från att fullgöra uppdraget: "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar!" "… lär dem att hålla allt vad jag har befallt er." {Matteusevangeliet 28:19, 20.}

Även när de är upptagna av sitt dagliga arbete kan män och kvinnor leda andra till Kristus. Och medan de gör detta kommer de att få den värdefulla försäkran om att Frälsaren är nära dem. De lämnas inte ensamma. Kristus kommer att ge dem ord att tala som kommer att uppmuntra och stärka själar som kämpar i mörker. Deras egen tro kommer att stärkas när de inser att löftet om Kristi bestående närvaro håller på att uppfyllas. De är inte bara en välsignelse för andra, utan det arbete de gör för Kristus ger också välsignelser till dem själva.

Det finns många som borde arbeta för Mästaren. Min broder, min syster, vad gör Ni för Kristus? Söker Ni efter att vara en välsignelse för andra? Säger Era läppar ord av vänlighet, sympati och kärlek? Anstränger Ni Er för att vinna andra till Frälsaren? Är Era hjärtan fyllda av en beslutsamhet att arbeta för Era grannar? Besök dem som bor nära Er och nå deras hjärtan genom medlidande och vänlighet. Låt Era ansträngningar undanröja fördomar. Kom ihåg att de som känner till sanningen för denna tid, och ändå begränsar sina ansträngningar till sin egen församling, kommer att bli kallade till ansvar för ouppfyllda plikter.

Låna Era grannar några av våra mindre böcker. Om Ni på så sätt lyckas att väcka deras intresse, låt dem ta del av de större böckerna. Om möjligt, säkra en möjlighet att berätta för dem om sanningen. Kristi arbetare skall så sanningens frön vid alla vatten är, utan att veta vad som skall lyckas, det ena eller det andra, utan skall alltid vandra i ödmjukhet och förtrösta på den som säger: "Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.’" {Vers 20.}

Sparsamhet i klädvalet
Guds folk bör ägna sig åt sträng sparsamhet i sina utlägg av medel, så att de kan ha något att komma med till honom och säga: "ur din hand har vi gett det åt dig." {Första Krönikeboken 29:14.} På detta vis skall de frambära tacksägelse till Gud för de välsignelser de har fått från honom. På detta vis skall de också placera skatter vid sidan av Guds tron.

Världsliga människor spenderar stora summor pengar på kläder som borde användas för att ge mat åt och kläda dem som lider av hunger och kyla. Många för vilka Kristus gav sitt liv har knappt ens de billigaste, vanligaste kläder, medan andra spenderar tusentals dollar i ansträngningarna att tillgodose modets oändliga krav.

Herren har befallt sitt folk att komma ut ur världen och vara åtskilda. Märkvärdiga eller dyra kläder är inget för dem som tror att vi lever i de sista dagarna av prövotiden. "Jag vill nu", skriver aposteln Paulus, "att männen på varje ort skall be med heliga, upplyfta händer, utan vrede och diskuterande. På samma sätt skall kvinnorna be och uppträda i anständig klädedräkt, med blygsamhet och gott omdöme, och smycka sig, inte med håruppsättningar, med guld eller pärlor eller dyrbara kläder, utan med goda gärningar, så som det anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan." {Första Timoteusbrevet 2:8.}

Även ibland dem som bekänner sig vara Guds barn, finns det de som spenderar mer än nödvändigt på klädseln. Vi bör klä oss snyggt och smakfullt, men, mina systrar, när Ni köper och tillverkar Era egna och Era barns kläder, tänk på arbetet i Herrens vingård som fortfarande väntar på att bli gjort. Det är rätt att köpa bra material och få det noggrant tillverkat. Det här är ekonomi. Men rika beslag behövs inte, och att ägna sig åt dem är att spendera pengar för självtillfredsställelse som borde läggas på Guds sak.

Det är inte klädseln som gör Er värdefulla i Herrens ögon. Det är den inre utsmyckningen, Andens nådegåvor, det vänliga ordet, den omtänksamma hänsynen till andra som Gud värdesätter. Undvik onödiga beskärningar och lägg åt sidan för att främja Guds sak de medel som sålunda har sparats. Lär Er läxan om självförnekelse och lär Era barn den. Allt som kan räddas genom självförnekelse behövs nu i det arbete som skall göras. De lidandes nöd måste lindras, de nakna klädas, de hungriga ges mat; sanningen för denna tid måste berättas för dem som inte vet om den. Genom att förneka oss själva det som inte är nödvändigt, kan vi ha del i Guds stora verk.

Vi är Kristi vittnen, och vi skall inte tillåta världsliga intressen att absorbera vår tid och uppmärksamhet så att vi inte bryr oss om det som Gud har sagt måste komma först. Det är högre intressen som står på spel. "Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet". Kristus gav sitt yttersta i den verksamhet som han kom för att uträtta, och hans ord till oss är: "’Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig." "Så blir ni mina lärjungar." {Matteusevangeliet 6:33; 16:24; Johannesevangeliet 15:8. Sista ur King James Version.} Villigt och med glädje gav Kristus sig själv i kast med genomförandet av Guds vilja. Han blev lydig intill döden, ja, korsets död. Brukar vi känna det svårt att förneka oss själva? Skall vi dra oss undan från att ta del av hans lidanden? Hans död borde röra om varje fiber i varelsen och göra oss villiga att helga till hans verk allt som vi har och är. När vi tänker på vad han har gjort för oss bör våra hjärtan fyllas med kärlek.

När de som känner till sanningen praktiserar självförnekelsen som föreskrivs i Guds Ord, kommer budskapet att gå med kraft. Herren kommer att höra våra böner om själars omvändelse. Guds folk kommer att låta sitt ljus skina, och otroende kommer att förhärliga vår himmelske Fader när de ser deras goda gärningar.

Låt oss förhålla oss till Gud i självuppoffrande lydnad. Kristus dog för att befria oss från all orättfärdighet och för att rena åt sig ett eget folk, nitiskt för goda gärningar. I tanke, ord och handling skall vi vara fullkomligt anpassade till Guds vilja. Himmelen är bara för dem som har renat sina själar genom att lyda sanningen. Det är en plats där blott renhet kan bo.

I fullständig lydnad förekommer det fullständig lycka. "Detta har jag talat till er", yttrade Kristus, "för att min glädje skall vara i er och för att er glädje skall bli fullkomlig." {Johannesevangeliet 15:11.} Må Gud stärka vår tro och leda oss till höjder som vi ännu inte har nått. Han gav Kristus att dö för oss, för att vi skulle bli renade från all orättfärdighet. Han har lovat att utgjuta sin Ande över oss. Han har gett oss sitt Ord, för att vi genom lydnad mot dess läror skall bli heliga. Det är vårt privilegium, vår plikt, att växa i nåden. (Avslutning följer)