Review and Herald d. 9. december 1884

tillbaka

Julen närmar sig

”Julen närmar sig” är det konstaterande, som ljuder över hela världen från öster till väster och från söder till norr. För barnen, de vuxna och t.o.m. de äldre brukar detta vara en glädjens tid. Men vad är julen egentligen, eftersom den skulle kräva så mycket uppmärksamhet? Denna dag har man i århundraden gjort mycket av. Den är accepterad av den icke-troende världen och av den kristna världen i allmänhet som den dag på vilken Jesus blev född. När i stort sett hela världen firar dagen, äras emellertid inte Kristus på något sätt. Människorna vägrar att erkänna honom som sin Frälsare och att ära honom genom villig lydnad i hans tjänst. De visar förkärlek för dagen men icke för honom, för vars skull man firar dagen, nämligen Jesus Kristus.

Den 25 december accepteras som Jesu Kristi födeselsdag, och det har blivit sed och är populärt att fira dagen. Men trots detta finns det ingen säkerhet för, att det verkligen är vår Frälsares rätta födselsedag vi firar. Historien ger oss ingen visshet om detta. Bibeln ger oss inte den exakta tidpunkten. Om Herren hade betraktat denna kunskap som väsentlig för vår frälsning, skulle han ha talat om det genom sina profeter och apostlar, så att vi kunde känna till allt om den saken. Men Skriftens klara tystnad på denna punkt visar oss, att det är dolt för oss av de visaste hänsyn. I sin visdom hemlighöll Herren den plats, där han begravde Moses. Gud begravde honom och Gud lät honom uppstå och tog honom upp till himlen. Detta hemlighållande skedde för att undvika avgudadyrkan. Han, som de gjorde uppror emot medan han var i aktiv tjänst, och som de prövade nästan mer än vad en människa kan uthärda, blev nästan tillbedd som Gud, sedan han hade blivit skild från dem genom döden. I samma syfte har Gud hemlighållit den exakta dagen för Kristi födelse, för att dagen icke skulle få den ära, som borde ges till Kristus själv som världens Frälsare, - en som bör tas emot, som vi bör känna tillit till och förtrösta på som den, som helt och fullt kan ge frälsning åt alla, som kommer till honom. Själens tillbedjan bör ges till Jesus som den evige Gudens Son.

Det vilar ingen gudomlig helighet över den 25 december, och det behagar inte Gud, att något som angår människors frälsning genom det eviga offer som framburits för dem, på ett så sorgligt sätt skall förvanskas i förhållande till det syfte man bekänner sig till. Kristus borde vara det främsta föremålet för denna högtid, men på det sätt julen firas, vänds äran bort från honom till oss dödliga människor, vilkas syndiga, ofullkomliga karaktär gjorde det nödvändigt för honom att komma till denna värld. Jesus, himlens Majestät, Himlens Konung framför alla kungar, lade sin kunglighet åt sidan, lämnade sin härlighets tron, avstod från sin höga makt, och kom ned till vår värld för att föra gudomlig hjälp till den fallna människan, som försvagats i moralisk styrka och var fördärvad av synd. Han klädde sin gudom i mänsklighet, för att han skulle kunna nå djupen av mänsklig nöd och mänskligt elände och för att resa den fallna människan upp. Genom att ta på sig mänsklig natur, höjde han människans moraliska värde inför Gud. Dessa stora ämnen är nästan alltför höga, alltför djupa och alltför gränslösa för att dödliga sinnen att kunna fatta dem.

Föräldrar borde förehålla sina barn dessa saker och undervisa dem, rad för rad, föreskrift för föreskrift om deras förpliktelser inför Gud, - inte deras förpliktelser gentemot varandra genom att ära och förhärliga varandra med gåvor och presenter. De borde få undervisning om, att Jesus är världens Frälsare, och därför den, som våra tankar och ansträngningar ytterst gäller. Att hans arbete är det stora ämne, som skulle sysselsätta deras uppmärksamhet, och att de skulle ge sina gåvor och presenter till honom. Det gjorde de vise männen och herdarna.

När den 25 december firas till minne av Kristi födelse, och barnen genom exempel och tradition har fått lära sig, att detta verkligen är en dag för glädje och fest, kan man förstå, att det är svårt att ta sig igenom denna period utan att ägna den en viss uppmärksamhet. Detta kan göras, på ett sådant sätt att det kommer att tjäna ett mycket gott syfte. Barnen och de unga bör behandlas med mycket stor omsorg. De borde under julen inte lämnas till att söka sina egna fåfängliga nöjen genom att jaga efter förströelser, som kommer att bli skadliga för deras andliga liv. Föräldrar kan ha uppsikt över detta genom att vända sina barns sinnen och deras gåvor till Gud och hans sak och själars frälsning. Längtan efter nöjen skulle i stället för att dämpas och godtyckligt avgöras, kontrolleras och styras genom ansträngningar till det yttersta från föräldrarnas sida. Barnens önskan om att ge gåvor kunde ledas in i rena och heliga kanaler och resultera i något gott för våra medmänniskor genom att erbjuda den skatt som är dold i det stora, omfattande verk, för vilket Jesus kom till vår värld. Självförnekelse och självuppoffring kännetecknade inriktningen hos hans handlingar. Låt det vara kännetecknet på oss, som bekänner oss älska Jesus, eftersom vårt hopp om evigt liv har sitt centrum i honom.

De unga människorna kan icke göras lika stadgade och allvarliga som de gamla, eller barnet lika nyktert som fadern. Samtidigt som syndiga nöjen fordöms, som de också bör, så låt foräldrar, lärare och ledare till de unga i deras ställe ordna med oskyldiga nöjen, som inte besmittar eller fördärvar moralen. Bind inte de unga med så stränga regler och förbud, att de får dem att känna sig nedtryckta och bryter sig ut och rusar iväg in på fåfängliga och fördärvliga vägar. Låt er vägledning utmärkas av en fast, vänlig och hänsynstagande hand, genom att vägleda deras sinnen och avsikter, men ändå på ett så milt, så klokt och så älskvärt sätt, att de hela tiden vet, att ni har deras bästa för ögonen. Hur många föräldrar klagar inte över att de inte förmår hålla sina barn kvar hemma, att barnen inte älskar sina hem. Redan vid tidig ålder önskar de träffa främmande ungdomar. Så snart de är gamla nog, bryter de sig ut från det som de uppfattar som ett slaveri och ett orimligt tvång, och vill inte lyssna på vare sig fars eller mors råd. En undersökning skulle som regel avslöja att synd låg vid föräldrarnas dörr. De har inte gjort hemmet till vad det borde ha varit: tilldragande, trevligt, lysande av solsken genom vänliga ord, vänliga blickar och sann kärlek.

Hemligheten med att frälsa dina barn ligger i att göra ditt hem trivsamt och tilldragande. Släpphänthet från föräldrarnas sida kommer inte att binda barnen vare sig till Gud eller till hemmet. Ett fast, gudfruktigt inflytande däremot, som grundligt tränar och utvecklar sinnet kommer att frälsa många barn från undergång.

När det nu snart blir jul, så låt inte föräldrarna ha den inställningen, att ett ständigt grönt träd i kyrkan till glädje för sabbatsskolebarnen är en synd, för det kan göras till en stor välsignelse. Visa dem välgörande syften. Enbart nöje skulle aldrig vara den enda målsättningen för dessa samlingar. Medan det kan finnas somliga, som kommer att använda dessa tillfällen till sorglös lättsinnighet och vilkas sinnen inte vill ta emot gudomliga intryck, så kommer dessa tillfällen för andra att bli i hög grad välgörande. Jag är helt tillfreds med, att man kan finna oskyldiga ersättningar till många sammankomster, som annars skulle verka demoraliserande.

Julen närmar sig. Måtte ni alla få visdom att göra den till en värdefull tid. Låt de äldre församlingsmedlemmarna under denna tid med oskyldiga nöjen och rekreation, i själ och hjärta slå sig samman med sina barn för att tänka ut sätt och medel för att visa sann kärlek till Jesus genom att ge gåvor och offer till honom. Låt alla tänka på Guds krav. Hans sak kan icke gå framåt utan er hjälp. Låt de gåvor, som ni brukar ge till varandra, föras fram till Herrens skattkammare. Mina bröder och systrar, låt mig som en uppift framhålla den europeiska missionen för er. Låt i varje församling era små gåvor hängas upp i er julgran. Låt den vackra benämningen "alltid grön" påminna om Guds heliga arbete och hans godhet mot oss och det arbete som ligger oss varmt om hjärtat kommer att vara att frälsa andra själar, som befinner sig i mörker. Låt era gärningar stå i överensstämmelse med er tro. Jag hörde för några få dagar sedan pastor Butler läsa upp ett rörande brev från pastor Whitney i Europa. Det goda arbetet går framåt där, men det borde ha varit utfört för sex år sedan. Låt inte detta arbete hindras. Låt det gå framåt. Om alla, både äldre och yngre, ville avstå från att ge varandra gåvor och avstå från själviska utgifter i samband med de kommande helgdagarna, skulle det i himlen bli ett i sanning dyrbart vittnesbörd om självförnekelse för Jesu skull.

Vartenda träd i Satans trädgård står behängt med frukterna av fåfänga, stolthet, jagets betydelse, onda önskningar och omåttlighet - allt tillsammans med förgiftade frukter, men mycket tillfredsställande för det köttsliga hjärtat. Låt de många församlingarna sätta upp julgranar till Gud i varenda kyrka, låt dem sedan hänga upp frukter av godhet och tacksamhet, - offergåvor som kommer från villiga hjärtan och händer, frukter, som Gud vill ta emot som ett uttryck för vår tro och vår stora kärlek till honom i gengäld för hans gåva, hans Son, Jesus Kristus. Låt det ständigt gröna trädet bli behängt med rik, ren och helig frukt, som Gud kan ta emot. Skulle vi inte fira en sådan jul, som himlen kan godkänna? Tusentals kronor ödslas varje år i onödan på gåvor till varandra. Det är medel, som gått förlorade för Gud, gått förlorade för hans sak. De stimulerar fåfängan, uppmuntrar stoltheten, skapar all slags otillfredsställdhet, kritik och klagan, eftersom gåvorna kanske inte är just det som hade önskats, eller till det önskade eller förväntade höga priset. Julen blir inte firad, som det är underförstått att den borde. Människorna har svikit Gud i nästan allt och vänt uppmärksamheten mot jaget. De har övergett det levande vattnets rena ursprung, som flyter från Guds tron och har själva huggit ut rämnade cisterner, cisterner, som inte kan behålla något vatten. Gud gav människorna en prövotid, för att se om hon skulle kunna bli lämplig för himlen. Människor skulle se uppåt mot Gud, som skulle vara föremål för själens tillbedjan, men begåvning, förmåga och uppfinningsrikedom används alltsammans till att rikta uppmärksamheten mot jaget som det största. Människor har vänt sin uppmärksamhet från Gudomen och fäst sina ögon på det förgängliga, det jordiska, det fördärvade.

Satan är fullt upptagen med att utplåna Gud ur sinnet och skjuta in sig mellan världen och självet, för att blicken inte skall vara riktad enbart mot Guds härlighet. Satan fångar och snärjer sinnet. Hans djävulska visdom blir hela tiden praktiserad för att forma och dana det material, som han arbetar med för att göra Gud till det minsta och sista föremålet för själens hängivenhet.

Den så kallade fina världens olika nöjen har blivit tusentals människors undergång, människor, som om det inte hade varit för dessa Satans påfund, kunde ha blivit den levande Gudens tjänare. Man kan överallt se karaktärsmässiga vrak, som blivit ödelagda av förgyllda, moderna förströelser. Och det går stadigt framåt med detta arbete. Tusentals fler kommer att gå sin undergång till mötes, som inte vill öppna sina ögon och se och inse detta faktum, att även om de är bekännande kristna, älskar de nöjen mer, än de älskar Gud.

Jag bönfaller er, mina bröder och systrar, om att göra den förestående julen till en välsignelse för er själva och andra. Jesu födelse vanhelgades av jordens stora män. Han var himlens Majestät. Trots detta hade denna kungliga person ingen tjänare. Hans födelse blev inte ärad av just de människor, som han kom för att frälsa. Men hans ankomst blev firad av den himmelske härskaran. I en stjärnas gestalt ledde Guds änglar de vise männen på deras mission att söka efter Jesus. De kom med gåvor och dyrbara presenter bestående av rökelse och myrra för att ge sina offergåvor till den barnakung, som profeterna hade talat om. De följde de lysande budbärarna med tillförsikt och glädje. Änglarna gick förbi profeters skolor och kungars palats och visade sig för de enkla herdar, som vakade över sina hjordar om natten på Betlehems slätter. Först uppenbarade sig en ängel, klädd i himlens praktfulla skrud, och herdarna blev så överraskade och skräckslagna, att de endast kunde stirra på den himmelske gästens förunderliga härlighet med outsäglig förundran.

Herrens ängel kom till dem och sade: "Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren. Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” Knappt hade deras ögon hunnit vänja sig vid den första ängelns lysande närvaro, förrän se! Hela slätten blev upplyst av den förunderliga strålglansen från en stor himmelsk här av änglar som uppfyllde Bethlehems ängar. Ängeln lugnade herdarna innan han öppnade deras ögon, så de kunde se den himmelska härskaran, som alla prisade Gud och sade: "Ära vara Gud i höjden och frid på jorden till människor hans välbehag.”

Så blev den himmelska sången hörd av dödliga öron, och den himmelska kören återvände till himlen medan den avslutade sin sång, som i alla tider kommer att bli ihågkommen. Ljuset bleknade bort, och nattens skuggor föll än en gång över Betlehems kullar och ängar. Men i herdarnas hjärtan stannade den mest strålande bild kvar, som någon dödlig någonsin har sett, och det välsignade löftet och försäkran om att människornas Frälsare anlänt till denna värld, fyllde deras hjärtan med glädje och jubel och blandade sig med förtröstan och en förunderlig kärlek till Gud. I enkel tillit till Gud skyndade sig herdarna att följa de himmelska budbärarnas anvisningar för att finna det kungliga barnet, inte i ett palats, inte ens i ett vanligt härberge, utan i ett stall. De böjde sig i vördnad för barnet, som var deras kung och tillbad därigenom inte någon avgud. Men hur säkert är det inte, att de, som bekänner sig älska Jesus, samtidigt dyrkar avgudar. Deras uppmärksamhet, tankar och krafter tillägnas fattiga, dödliga människor. Släktingar och vänner sätter man i stället för den tillbedjan, som tillkommer endast Gud.

Jag bönfaller er, mina bröder och systrar, om att ha ett särskilt mål för ögonen. Den europeiska missionen behöver i hög grad pengar för att kunna fortsätta sitt arbete. I Schweiz bygger de ett tryckeri, som de har stort behov av, och de behöver medel för att kunna avsluta detta arbete. Det ser nu omöjligt ut att täcka detta stora behov på grund av brist på pengar. Missionsarbetet måste fortsätta. Bröder, låt oss nu i jul göra särskilda ansträngningar för att komma fram inför Gud med gåvor och tackoffer som en gengåva för gåvan, Jesus Kristus som världens Befriare. Förslösa nu inget i onödan, utan låt vart enda öre, som kan sparas, ges till växlaren. Satan har sitt sätt för att få dessa tillfällen att passa honom. Låt oss nu vända strömmen mot himlen i stället för mot jorden. Låt oss visa genom våra offergåvor, att vi sätter pris på Kristi självförnekelse och offer för oss. Låt Gud bli ihågkommen av varje barn och alla föräldrar, och låt offergåvorna, både stora och små bli förda in i Guds förrådshus.

Ni, som har pengar, och som har varit vana att ge gåvor till era släktingar och vänner, ända tills ni inte har vetat, vad ni mer skulle hitta på som var nytt och intressant för dem, pröva att använda er begåvning lika väl som ert inflytande till att testa och se, hur mycket pengar ni kan samla in för att föra Herrens arbete framåt. Låt er skicklighet och era egenskaper under den förestående julen bli använda till att skapa ett brinnande intresse, genom att vi visar Gud i himlen vårt intresse genom frivilliga, tacksamma offergåvor. Följ inte längre världens seder och bruk. Gör här en förändring och se, om inte denna jul kan visa, att tusentals kronor flyter in i skattkammaren, för att Guds förrådshus inte ska stå tomt. Det kan hända, att ni inte blir belönade på denna jord, men ni kommer att bli belönade i det kommande livet och det rikligt. Låt dem, som så länge har planerat för sig själva, nu börja planera för Guds sak, och ni kommer helt säkert att få större visdom. Låt samvetet bli upplyst, och kärleken till sanningen och Kristus inta den plats, som avgudatankar och kärlek till jaget hittills har haft. Vill ni inte stå upp, mina kristna bröder och systrar, och göra er redo för er plikt i gudsfruktan och ordna denna sak, så att den inte blir torr och ointressant, utan full av oskyldig glädje, som kan bära himlens stämpel. Jag vet att människorna i de sämre ställda samhällsklasserna kommer att svara ja till dessa förslag. Men de mest välsituerade borde också visa sitt intresse och ge sina gåvor och offer i förhållande till de medel, som Gud har betrott dem med. Låt i de himmelska böckerna en sådan jul bli nedskriven, som man aldrig tidigare sett, på grund av de gåvor, som kommer att ges till Guds verk och uppbyggnad av hans rike.