Review and Herald d. 9. december 1890

tillbaka

Nalkas Gud

”Närma er Gud, så skall han närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna. Klaga, sörj och gråt. Låt ert skratt vändas i sorg och er glädje i bedrövelse. Ödmjuka er alltså inför Herren, så skall han upphöja er.” {Jakobsbrevet 4:8-10.}

Kristus, det Sanna Vittnet, sade till församlingen i Efesus: ”Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar. Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats.” {Uppenbarelseboken 2:4-5.}

Dessa ord riktas till dem, som har haft stort ljus, har haft dyrbara tillfällen och förmåner, och men ändå inte har vandrat i ljuset, inte har gjort andliga, kraftfulla framsteg enligt det ljus de har fått.

”Då vi alltså har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från all bemittelse från kött och ande och i gudsfruktan fullborda vår helgelse.” {Andra Korintierbrevet 7:1.} Här talas det också till kristna, som inte har gjort andliga framsteg i förhållande till sina förmåner och Guds krav. De har skilt sig från Guds kärlek, och fyllt kärlekens plats med själviskhet. De måste göra något. De måste ”närma sig Gud”. Men hur skall de göra detta? – Genom bekännelse. De bör hålla i minnet, att Herren inte är försumlig med sina löften, och hans ord är vår pant – ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” {Första Johannesbrevet 1:9.} När det är en vanära att synda, är det icke en vanära att bekänna synd, och sluta med det avskyvärda ting synden är – orsaken till Guds enfödde Sons död.

I fall vi fortsätter, att umgås med synden, blir våra böner ett hån mot Herren. ”Den som döljer sina överträdelser går det ej väl, den som bekänner och överger dem får barmhärtighet.” {Ordspråksboken 28:13.}

Vänds de synder, som tidigare har förlåtits, någonsin mot syndaren? I fall den själ, vars synder har förlåtits, förblir i Kristus, förblir han rättfärdiggjord, och han helgas av den Helige Ande; men om han fortsätter i synd, avskär han sig från umgänget med Gud, och om han inte ångrar sig, tillskrivs hans synder honom fullt ut, och då förblir Guds vrede över honom. Den av Gud förlåtne måste förbli i Kristus, i tro och lydighet. I fall han med sitt uppförande visar, att han har lämnat sin första kärlek, vandrar han i mörkret, som han tidigare kommit ifrån, och behöver ångra sig och göra sina första gärningar. ”Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.” {Första Johannesbrevet 1:7.}

”Vänd dig bort från det onda och gör det goda, sök friden och jaga efter den. HERRENS ögon är vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop. Men HERRENS ansikte är emot dem som gör det onda, han vill utplåna minnet av dem från jorden. När de rättfärdiga ropar hör HERREN, han räddar dem ur all nöd. HERREN är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälsar dem som har en bedrövad ande.” ”Han helar dem som har förkrossade hjärtan, deras sår förbinder han... Stor är vår Herre och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns. HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.” {Psaltaren 34:15-19; 147:3, 5-6.}

Gud talar till Dig i sina levande utsagor, tänker Du ge akt på hans undervisning? Han överser länge med människors trotsighet, men han tar till slut itu med de synder, som de gömmer på, trots det stora ljus de har haft och Guds starka fördömande av all synd, som de har uppfattat.

”Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott.” {Romarbrevet 7:12.} Vem kan hävda, att han inte har överträtt den? – Icke en enda. Alla är fördömda av lagen. Var och en bör grunna och be samt rannsaka hjärtat, för att se, om han inte fortfarande klänger sig fast vid synder, och avgudar dem, eftersom han älskar dem. I fall personen gömmer på synder, förblir han inte i Kristi kärlek, utan återgår till sitt gamla mörker. Han älskar vare sig Gud eller trossyskonen, och Kristi blods renande kraft märks inte i hans hjärta. Synder bibehålls och utövas, som hans eget samvetet säger honom är avskyvärda i Guds ögon. Blott en trosbekännelse räcker ej, för att frälsa en själ. Den, som vill segra till sist, har inte glömt, att han har renats från sina gamla synder.

Bedra, mina bröder, inte Era egna själar. Älskar Ni Herren av hela hjärtat, sinnet, själen och styrkan? Om inte, kräver hela himmelen det, ty hans kärlek är förunderlig för alla himmelska förnuftsväsen. Guds lag är den enda måttstocken för karaktären. Häri uppenbaras Guds vilja, och härav framgår Jesu Kristi uppenbarelse. I det, att lagen avslöjar våra deformerade karaktärer för oss, upphöjs Kristus vår rättfärdighet, och framställs i kontrast till människan. I det, att vi ödmjukar våra hjärtan och nalkas Gud, nalkas han oss.

Självförnekelse och korsbärande är väsentliga för vårt eget bästa och för, att vi skall utveckla en kristen karaktär. ”Närma er Gud”, som är källan till all kraft, ”så skall han närma sig er.” Hur lyder ett annat löfte? – ”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.” ”Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så skall det vara ert.” {Matteusevangeliet 7:7-8; Markusevangeliet 11:24.}

Vi skall inte fastslå datum, vi skall inte förutsäga det sätt, som gåvan skall komma på; ty vi kan inte känna till Guds avsikter, eller vilka gåvor han ser är bäst för oss och hans ära. Vi måste närma oss Gud, och lita på honom. Svaret på våra böner kanske inte kommer vid den tidpunkt, som vi väntar det. Här prövas vår tro. Även om svaret dröjer, skall det förvisso komma. Gud undviker ej, att uppfylla något av sina löften; han håller sitt ord. Och vi får inte avlägsna oss från Gud, utan nalkas honom dag för dag och timme för timme.

När Du vädjar om något till Gud, bekänn Dina synder med uppriktig sorg, och be honom om, att förlåta dem. I fall Du då har något emot Din broder, gå till honom, med nåd och styrka, som Herren ger till alla, som ber honom i tro. Lägg sedan bort all fiendskap, onda tankar, allt hat. Försonas med Din broder. I fall Du inte behärskas av en ömsint och förlåtande anda mot andra, kommer Din himmelske Fader inte att förlåta Dina överträdelser. ”Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då skall också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser. Men om ni inte förlåter skall inte heller er himmelske Fader förlåta er era överträdelser.’” {Markusevangeliet 11:25-26.}

Jag har blivit visad, att det har kommit in en osympatisk, kall och kärlekslös anda i Guds bekännande folks hjärtan, och att många, som har lämnat sin första kärlek, inte känner till sin sanna ställning inför Gud. De inser inte, att de avlägsnar sig från Kristus, i stället för att vara Guds medarbetare. Det är frånvaron av Jesu kärlek i hjärtat, som gör församlingen svag, och denna frånvaro framgår alltid av brist på kärlek till bröderna. Om medlemmarna älskade Gud högst, skulle de älska sina bröder, men Satan har sått sitt ogräs. Denna kalla och kritiska anda har tagit upp allt större utrymme i våra religiösa sammanslutningar, tills Satans egen särprägel tydligt har uppenbarats. Själen har skilts från Kristus, dess första kärlek. Herren Jesus förstår församlingens situation. Han läser varje hjärta. Han är den hjärterannsakande Guden, och han allena, med sin absoluta vishet, känner dem, som är hans.

Det är varje församlingsmedlems förmån, att förbli i Kristus, och att låta Kristus förbli i själens innersta tempel. Då kommer gudomlig kärlek att genomsyra hela väsendet. Gudomlig visdom kommer att uppenbara sanningens dolda rikedomar för honom. Sanningen sådan den är i Jesus, blir uppenbar för dem som, ehuru i mörker, frågar efter den goda och sanna vägen. Ett stort antal av dem, som inte äger sanningen, är rastlösa i mörker och ovetande samt andlig fattigdom; de dras av Kristus till, att söka efter sanningens dyrbara pärlor. Om församlingsmedlemmarna lever ut sitt ljus, kommer de att samverka med Kristus, för att leda dessa undrande människor till de dolda rikedomarna. Då kommer vänner och grannar att kunna glädja sig i sanningens ljus, som det är i Jesus.

Det är tusentals i våra stora och små städer, både när och fjärran, som hungrar och törstar efter kunskap om sanningen. När den framställs för dem, kommer de att greppa den och, liksom Filippus, gå ut och uppsöka släkt och vänner, för att berätta för dem de glada nyheterna. Liksom mannen, som fann den i marken nedgrävda skatten, kommer de att ge upp allt annat, för att mätta sina själars längtan. Eftersom de älskar Jesus så mycket, älskar de alla, som han dog för, och de kan inte hålla den dyrbara kunskapen för sig själva, för de känner sig själva stå i skuld till alla människor, för att kungöra den fantastiska gemenskap, som är dold i Kristus Jesus.

Ingen kan ha Kristus kvar i hjärtat, och samtidigt sära sitt inflytande och sitt betrodda penningkapital från Kristi sak och verk. De, som helhjärtat tillhör Kristus, kommer att vidta de enträgnaste ansträngningar, för att sända sanningens ljus ut på alla livets huvudvägar och bivägar. Den, som älskar pengar, övervinner detta begär genom den större kärlek, som han hyser för Jesus, och med sina gåvor och offer tillkännager han: ”ur din hand har vi gett det åt dig.” En slöfock blir genom sin kärlek till Kristus dennes aktive medarbetare: ”Var inte tröga när det gäller nit, var brinnande i anden, tjäna Herren.” {Första Krönikeboken 29:14; Romarbrevet 12:11.} Älskarna av nöjen, som har levt för sin egen njutnings skull, ångrar genom sanningens helgande kraft sitt felaktiga inflytande, och lever i harmoni med den sanning de bekänner.

Måtte Herre rikt välsigna sitt folk genom denna bönevecka. Måtte alla fel rättas till, alla synder bekännas, och förlåtelse noteras invid Era namn i himmelens böcker. Måtte varje församlingsmedlem, varje hushåll, söka Herren och ödmjuka sina själar inför honom. Låt oss, så vitt möjligt, rensa Kungens riksväg från skräp, som vi har blockerat den med.

Jag har ett budskap från Herren till de enskilda medlemmarna i våra församlingar: ”Ni har övergett Er första kärlek. Omvänd Er, omvänd Er till Gud, innan det är för evigt för sent.” Gör återstoden av år 1890 till en tid med uppriktig hjärterannsakan och djup ånger. Den högsta kärleken till Gud, som förpliktar oss till att bruka alla våra krafter till hans tjänst, har nästan mist sin kraft över människornas hjärtan. Det Sanna Vittnet säger: ”Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats.” {Uppenbarelseboken 2:5.} Denna röst vädjar till varje hjärta: ”Omvänd Dig, omvänd Dig, därför att Du har övergett Din första kärlek.” ”Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig. Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron.” {Kapitel 3:20-21.}
Fru E. G. White.