Review and Herald d. 11. december 1900

tillbaka

Läxor för kristna

Det tredje kapitlet i Första Korintierbrevet innehåller instruktioner som alla som påstår sig följa Jesus bör studera. Stridigheter i de troendes kropp är inte efter Guds ordning. De är resultatet av manifestationen av det naturliga hjärtats egenskaper. På alla som skapar oordning och splittring är Paulus’ ord tillämpliga: ”Bröder, själv kunde jag inte tala till er som till andliga människor utan som till köttsliga människor, spädbarn i Kristus. Mjölk gav jag er att dricka. Fast föda fick ni inte. Den tålde ni ännu inte, och det gör ni inte nu heller”. {Verserna 1-2 .} Paulus talade här till ett folk vars framsteg inte stod i proportion till deras privilegier och möjligheter. De borde ha kunnat bära hörandet av Guds klara ord, men de var i den situation som lärjungarna befann sig i då Kristus sade till dem: ”Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu.” {Johannsevangeliet 16:12.} De borde ha varit långt framskridna i andlig kunskap, i stånd att förstå och praktisera ordets högre sanningar; men de var ohelgade. De hade glömt att de måste renas från sina ärftliga och kultiverade tendenser till orätt, och att de inte fick vårda köttsliga egenskaper.

Det var omöjligt för aposteln att tillrättavisa felaktigheter utan att några som påstod sig tro på sanningen blev kränkta. Det inspirerade vittnesbördet kunde inte göra någon nytta; för de hade förlorat sin andliga urskillning. Svartsjuka, ondskefulla gissningar och anklagelser stängde dörren för den Helige Andes verksamhet. Paulus skulle gärna ha uppehållit sig vid högre och svårare sanningar, sanningar som var rika på näring, men hans undervisning skulle ha gått direkt över deras tendenser till svartsjuka och skulle inte ha mottagits. Gudomlighetens himmelska mysterier, som skulle ha gjort det möjligt för dem att förstå de sanningar som var nödvändiga för den tiden, kunde inte talas. Aposteln måste välja lektioner som, liksom mjölk, skulle kunna tas emot utan att irritera matsmältningsorganen. Sanningar av djupaste intresse kunde inte sägas, eftersom åhörarna skulle missbruka och förskingra dem och presentera dem för unga konvertiter som bara behövde ordets enklare sanningar.

”… ni fortfarande är köttsliga”, förklarade Paulus. ”Så länge det råder avund och strid bland er, är ni då inte köttsliga och lever som alla andra? Om en säger: ”Jag håller mig till Paulus”, och en annan: ”Jag håller mig till Apollos”, är ni då inte som folk i allmänhet? Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som förde er till tro, och det med den uppgift som Herren har gett var och en.” {Verserna 3-5.} Deras bråk avslöjade att de inte hade Kristi sinne och Ande, att de vandrade efter visheten i sina inskränkta, inbilska sinnen. Deras åsikter och känslor var förbundna med själviskhet. De visade inte den frikostighet, generositet, ömhet, som uppenbarar en inneboende Kristus.

Helighet till Gud genom Kristus krävs av kristna. Om det finns fel i församlingen bör de omedelbart uppmärksammas. Vissa kan behöva bli skarpt tillrättavisade. Därmed görs ej den felande en orätt. Den trogne själens läkare skär djupt, så att inget andligt var lämnas kvar att bilda en ny böld. Efter att tillrättavisningen har givits, kommer omvändelse och bekännelse, och Gud kommer fritt att förlåta och bota. Han benådar alltid när bekännelse görs.

Herren önskar att själens tempel skall hållas fritt från all förorening. ”Bedra inte er själva. Om någon bland er tycker att han är vis i den här världen” – enligt sin egen uppfattning – ”måste han bli en dåre för att bli vis.” {Vers 18.} Måtte den som söker den högsta platsen lära sig att tänka mycket mindre på sin världsliga visdom och ödmjuka sig, så att Gud kan ge honom den vishet som skänks först när sann ödmjukhet visas. Världen kan kalla honom för en dåre, men Gud kallar honom för vis; ty: ”Att frukta HERREN är början till vishet”. {Ordspråksboken 9:10.} Lydnad mot Gud är av mycket större värde än världens aktning.

Guds tjänare är sysselsatta i en gemensam vingård. ”… ni är alla bröder.” {Matteusevangeliet 23:8.} Deras syfte bör inte vara att stila och pråla, inte att upphöja sig själva, utan att omvända själar, att utföra ett arbete som kommer att stå emot angreppen från sanningens och rättfärdighetens fiender. Måtte ingen förringa en annans verk eftersom det inte följer exakt samma modell som hans eget. De själar som vi arbetar för skall inte omvändas till tjänaren utan till Jesus Kristus. Måtte människan hålla sig i bakgrunden; låt Kristus uppenbara sig. Tala om Kristus. Upphöj Kristus. Lyft upp honom, Mannen från Golgata.

Paulus tillkännager: ”Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten.” {Första Korintierbrevet 3:6.} Paul var den förste att predika evangeliet i Korint. Han organiserade församlingen där. Apollos kom därefter, vann sin väg till folkets hjärtan och undervisade dem. Men Gud gav tillväxten. Framgången för båda kom från honom.

Alla Guds tjänare har inte samma gåvor, men de är alla hans arbetare. Var och en skall lära sig om den Store Läraren och sedan kommunicera vad han har lärt sig. Alla gör inte samma arbete, men under den Helige Andes helgande inflytande är de alla Guds redskap. Gud använder en mångfald av gåvor i sitt arbete med att vinna själar från Satans armé.

”Den som planterar och den som vattnar är ett, och var och en skall få sin lön efter sitt arbete.” {Vers 8.} Gud, och inte människan, är domare över människans verk, och Han kommer att tilldela var och en vederbörandes rättvisa belöning. Det är inte givet någon människa att döma mellan Guds olika tjänare. Herren ensam är domare och belönare av varje gott arbete.

”Den som planterar och den som vattnar är ett”, engagerade i samma verk, själars frälsning. ”Ty vi är Guds medarbetare, och ni är en Guds åker, en Guds byggnad.” {Vers 9.} Med dessa ord jämförs församlingen med en odlad åker, där jordbrukaren skall arbeta och ta hand om vinstockarna på Herrens plantering; och med en byggnad som skall bli ett heligt tempel för Herren. Kristus är Mästararbetaren. Alla skall arbeta under hans överinseende och låta honom verka för och genom sina tjänare. Han ger dem takt och skicklighet, och om de följer hans instruktioner, kröner han deras arbete med framgång. Ingen får klaga på Gud, som har utsett var och en till att uträtta hans verk. Den som mumlar och grämer sig, som vill vandra sin egen väg, som vill forma sina medarbetare så att de passar hans egna idéer, behöver den gudomliga beröringen innan han är kvalificerad att arbeta i någon linje. Om han inte ändras kommer han säkert att förstöra verket.

Kom ihåg att vi arbetar tillsammans med Gud. Gud är den allsmäktiga, verksamma, drivande kraften. Hans tjänare är Hans redskap. De skall inte dra sig isär, var och en arbeta i enlighet med sina egna idéer. De skall arbeta i harmoni, passa ihop i vänlig, artig, broderlig ordning, i kärlek till varandra. Det får inte förekomma någon ovänlig kritik, ingen sönderdelning av en annans arbete. Tillsammans skall de föra arbetet framåt.

Det får inte finnas några separata parter i Guds verk. Varje människa till vilken Gud har anförtrott ett budskap har sitt specifika arbete, och detta skall göras under den Store Mästarens ledning. Bilda inga separata partier. I sin tjänst skall Guds tjänare i huvudsak vara en. Varje person har sin egen individualitet, som han inte får förlora i någon annan människa. Ändå skall han arbeta i fullkomlig enhet med sina bröder. Till Guds ära skall Skaparens arbetare föredra varandra. Ingen arbetare skall ställa upp sig själv som ett kriterium och tala respektlöst om sin medarbetare och behandla honom som en underlägsen varelse. Under Gud skall var och en utföra sitt utsedda arbete, respekterad, älskad och uppmuntrad av sina medarbetare.

”Gör stigarna raka för era fötter, så att den fot som haltar inte går ur led utan i stället blir botad. Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren. Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas.” {Hebréerbrevet 12:13-15.} ”Om ni nu har tröst hos Kristus, uppmuntran av hans kärlek och gemenskap i Anden, om medkänsla och barmhärtighet betyder något, gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne. Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva.” {Filipperbrevet 2:1-3.} Vi skall studera och lyda varje maning i Guds ord. Herren önskar att alla skall arbeta under hans ledning. Hans ord är en felfri rådgivare.

”Efter den nåd som Gud gav mig”, fortsätter Paulus, ”har jag som en kunnig byggmästare lagt grunden, och en annan bygger nu på den.” {Första Korintierbrevet 3:10.} Andra frambar efteråt sitt budskap och samlade de själar som trodde och omvände sig. ”Men var och en bör se till hur han bygger.” {Samma.} Guds tjänare skall använda den största omsorg med avseende på de läror de undervisar om, det exempel de ger och det inflytande de utövar på dem som är förknippade med dem. Den store aposteln vädjar till församlingen och Gud att vittna om sanningen och uppriktigheten i hans gärning. ”Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till”, säger han, "hur heligt, rätt och oförvitligt vi uppträdde bland er som tror.” {Första Tessalonikerbrevet 2:10.}

”Ty någon annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, Jesus Kristus.” {Första Korintierbrevet 3:11.} Jesaja förklarar: ”Därför säger Herren HERREN så: Se, jag har lagt en grundsten i Sion, en beprövad sten, en dyrbar hörnsten, en fast grundval. Den som tror på den behöver inte fly. Och jag skall låta rätten vara mätsnöret och rättfärdigheten sänklodet. Hagel skall slå ner lögnens tillflykt, vatten skall skölja bort gömstället.” {Jesaja 28:16-17.} Kristus har blivit korsfäst för oss. Han är försoningen för våra synder. Han är försoningsoffret, den sanna, orubbliga grunden. Han har samlat de troende i kyrklig kapacitet, så att de kan arbeta förenat, stärka och bygga upp varandra i tron.

”Om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och halm, så skall det visa sig vad var och en har byggt. Den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och hur vars och ens verk är skall elden pröva.” {Första Korintierbrevet 3:12-13.} Det är för vårt eviga intresse att lägga rätt material på rätt grund. Kristus är den stora nödvändigheten för alla. Vi kommer att äventyra våra själar om vi blandar själviskhet med det offer som har lagts på grunden. Vi skall lägga dit det material som kommer att göra Gud ära. Arbetaren för Gud är tänkt att utföra grundligt arbete; hans sinne är tänkt att vara rent och ädelt, fritt från all billighet som avbildas som trä, hö och halm eller stubb. Arbetet som utförs av dem som i ödmjukhet och kärlek bringar sina offergåvor till Gud, timme för timme beroende av Kristi nåd för att helga och rena från moraliska orenheter, bär Guds prägel. Han bedömer och uppskattar vårt arbete, inte efter det yttre, utan enligt hjärtats renhet som besjälar det.

I arbetet med karaktärsbyggande är varje person ansvarig för det sätt på vilket han bygger. Det finns många i vår värld som lär ut spekulativa teorier snarare än de enkla sanningar som Kristus lärde ut. Alla kommer att prövas för att utröna om deras omvändelse är verklig. De rena läror som lärs ut i tro, guld, silver och ädelstenar som anbringas på grunden, kommer att upphöja och förädla mottagaren. Men den lära som blandas med mänsklig filosofi kan aldrig tillfredsställa.

Det gör stor skillnad vilket material som används i karaktärsbyggnaden. Den länge väntade Guds dag kommer snart att pröva varje människas verk. ”… hur vars och ens verk är skall elden pröva.” Liksom eld avslöjar skillnaden mellan guld, silver och ädelstenar, och trä, hö och stubb, kommer domedagen att pröva karaktärer och visa skillnaden mellan karaktärer som är utformade efter Kristi likhet och karaktärer som har bildats efter likheten med det själviska hjärtat. All själviskhet, all falsk religion, kommer då att framstå som den är. Det värdelösa materialet kommer att förintas; men sann, enkel, ödmjuk tros guld kommer aldrig att förlora sitt värde. Det kan aldrig tillintetgöras; ty det är oförgängligt. En timmes överträdelse kommer att uppfattas som en stor förlust, medan fruktan för Herren kommer att ses som början till visdom. Nöjet av självnjutning kommer att förgås som stubb, medan den fasta principens guld, som har upprätthållits till varje pris, kommer att bestå för evigt.