Review and Herald d. 12. december 1899

tillbaka

Sjukdom och dess orsaker

Allmänt sett, belastas de sjuka av många besökare och uppringare, som pratar med dem, och tröttar ut dem genom att introducera olika samtalsämnen, när de behöver lugn och ostörd vila. Många har gjort sig sjuka av att överbelasta sin styrka. Deras uttömda energier tvingar dem till att upphöra med arbetet, och de läggs i en lidandets bädd. Vila, ljus, ren luft, rent vatten och sparsam med mat, liksom frihet från bekymmer, är allt de behöver för att de skall må väl. Det är felaktig vänlighet som leder till att så många, av artighet, besöker de sjuka. Ofta har de sjuka tillbringat en sömnlös, lidande natt efter att ha fått besök. De har varit mer eller mindre upphetsade, och reaktionen har varit för stor för deras redan försvagade energier; och som ett resultat av dessa förnäma besök har de förts in i väldigt farliga förhållanden, och liv har offrats för bristen på eftertänksam försiktighet.

Det är stundom glädjande för de sjuka att få besök, och att veta att vänner inte har glömt dem i deras lidande. Men även om dessa besök kan ha varit glädjande, har dessa förnäma besök i väldigt många fall tyngt vågskålen då sjuklingen har hållit på att tillfriskna, och skålens nedgång har slutat i döden. De som inte kan göra sig användbara bör vara försiktiga med att besöka sjuka. Om de inte kan göra någon nytta kan de göra skada. Men de sjuka skall inte försummas. De skall ha den bästa vården och sympati från vänner och släktingar.

Mycket skada har orsakats de sjuka av den allmänna seden med nattvak. I kritiska fall kan detta vara nödvändigt; men det är ofta så att mer skada än nytta görs de sjuka genom denna praxis. Det har varit sed att stänga ute luften från sjukrummet. Atmosfären i sådana rum är minst sagt högst oren, vilket kraftigt förvärrar tillståndet för de sjuka. Utöver detta, att ha en eller två iakttagare för att använda upp den lilla luft som kan hitta sin väg till sjukrummet genom springorna i dörrar och fönster, är att ta från de sjuka detta medel för vitalitet, vilket gör dem mer försvagade än de skulle ha varit om de hade lämnats åt sig själva. Det onda slutar inte här. Även en iakttagare kommer att ställa till med viss röra, vilket stör de sjuka. Men där det finns två tittare samtalar de ofta, stundtals högt, men oftare i viskande toner, vilket är mycket mer prövande och oroande för de sjukas nerver än att prata högt.

Många nätter med lidande och sömnlöshet drabbar de sjuka på grund av vakare. Om de lämnades ensamma utan ljus, med vetskapen om att allt vore i vila, kunde de sova mycket bättre, och på morgonen skulle de vakna utvilade. Varje andetag av livsviktig luft i sjukrummet är av största värde, även om många av de sjuka är ack så okunniga på denna punkt. De känner sig svårt deprimerade och vet inte vad som är fallet. En fläkt av ren luft genom rummet skulle ha ett lyckligt, uppiggande inflytande på dem.

Men om de är rädda för luft, och stänger sig ute från denna välsignelse, bör det lilla som tillåts att nå dem inte förtäras av väktare eller lampljus. Sjukvårdare bör om möjligt låta de sjuka vila hela natten, medan de upptar ett angränsande rum.

Allt onödigt buller och spänning bör undvikas i sjukrummet, och hela huset bör hållas så tyst som möjligt. Okunskap, glömska och hänsynslöshet har orsakat döden för många som kunde ha levt om de hade fått ordentlig vård av kloka, omtänksamma skötare. Dörrarna bör öppnas och stängas med stor försiktighet, och skötarna skall vara stressfria, lugna och självbehärskade.

I sjukrummet bör om möjligt luft cirkulera, dag och natt. Luftströmmen bör inte komma direkt på den sjuklingen. Medan brinnande feber härjar är det bara liten risk att bli förkyld. Men särskild vård är nödvändig när krisen kommer och febern håller på att försvinna. Då kan konstant bevakning vara nödvändig för att behålla vitaliteten i systemet. Den sjuke måste ha ren, uppfriskande luft. Om inget annat sätt kan tänkas, bör den sjuke om möjligt flyttas till ett annat rum och en annan säng, medan sjukrummet, sängen och sängkläderna renas genom ventilation. Om de som mår väl behöver ljusets och luftens välsignelser och behöver iaktta renhetsvanor för att förbli friska, är behovet för de sjuka än större, i proportion till deras försvagade tillstånd.

En stor mängd lidande skulle kunna besparas om alla ville arbeta för att förebygga sjukdomar, genom att strikt följa hälsolagarna. Strikta renlighetsvanor bör följas. Många, även om de är friska, gör sig inte besväret att hålla sig i ett hälsosamt tillstånd. De försummar personlig renlighet och är inte noga med att hålla sina kläder rena. Föroreningar passerar ständigt och omärkligt från kroppen, genom porerna; och om hudens yta inte hålls i ett hälsosamt tillstånd, belastas systemet med orent material. Om kläderna som bärs inte tvättas ofta och ofta vädras, blir de smutsiga av orenheter, som utsöndras av kroppen genom märkbar och omärkbar svettning. Och om plaggen som bärs inte ofta rengörs från dessa föroreningar, absorberar hudens porer igen det avfallsmaterial som har utsöndrats. Kroppens föroreningar, om de inte undanröjs, tas tillbaka in i blodet och tvingas på de inre organen. Naturen, för att befria sig från giftiga föroreningar, anstränger sig för att befria systemet. Denna ansträngning ger feber, och vad som kallas för sjukdom. Men även då, om de som är drabbade skulle hjälpa naturen i hennes ansträngningar, genom att använda rent, mjukt vatten, skulle mycket lidande förhindras. Men många, i stället för att göra detta, och försöka att ta bort det giftiga materialet från systemet, för in ett mer dödligt gift i systemet, för att avlägsna bort ett gift som redan finns där.

Om varje familj insåge de fördelaktiga resultaten av grundlig renlighet, skulle de göra särskilda ansträngningar för att avlägsna all orenhet från sina personer och från sina hus, och skulle utöka sina ansträngningar till sina fastighetsområden. Många lider av att ruttnat vegetabiliskt material blir kvar i deras lokaler. De är inte medvetna om påverkan från dessa saker. Det uppstår ständigt från dessa sönderfallande ämnen en dunst som förgiftar luften. Genom att andas in den orena luften förgiftas blodet, lungorna påverkas och hela systemet blir sjukt. Sjukdomar av nästan alla sorter orsakas av inandning av luften som påverkas av dessa ruttnande ämnen.

Familjer har drabbats av feber, några av deras medlemmar har dött, och den återstående delen av familjekretsen har nästan mumlat mot sin Skapare på grund av sina plågsamma sorger, när den enda orsaken till all deras sjukdom och död har varit resultatet av deras eget slarv. Orenheterna i deras egna lokaler har fört över dem smittsamma sjukdomar och de sorgliga lidanden som de anklagar Gud för. Varje familj som värdesätter hälsa bör rena sina hus och sina lokaler från alla ruttnande ämnen.

Gud befallde att Israels barn inte i något fall skulle tillåta orenheter på sina personer eller på sina kläder. De som hade någon personlig orenhet stängdes ut ur lägret till kvällen och var sedan tvungna att rena sig själva och sina kläder innan de kunde gå in i lägret. De befalldes också av Gud att inte ha några orenheter i sina lokaler inom ett långt avstånd från lägret, så att Herren inte skulle gå förbi och se deras orenhet.

När det gäller renlighet kräver Gud inte mindre av sitt folk nu än vad han gjorde av det forntida Israel. En försummelse av renlighet kommer att framkalla sjukdom. Sjukdom och för tidig död kommer inte utan orsak. Envis feber och våldsamma sjukdomar har rått i stadsdelar och städer som tidigare har ansetts vara friska, och vissa personer har dött, medan andra har lämnats med trasiga konstitutioner för att bli lamslagna av sjukdomar för livet. I många fall innehöll deras egna gårdar orsaken till förödelsen, som skickade ut dödligt gift i atmosfären, för att inandas av familjen och grannskapet. Den slapphet och hänsynslöshet som emellanåt bevittnas är djurisk, och okunnigheten om resultatet av sådana saker på hälsan är häpnadsväckande. Sådana platser bör renas, särskilt på sommaren, med kalk eller aska eller genom en daglig begravning med jord.